{"id":186401,"date":"2024-10-25T15:35:55","date_gmt":"2024-10-25T13:35:55","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186401"},"modified":"2024-10-26T02:26:20","modified_gmt":"2024-10-26T00:26:20","slug":"eminent-powertrio-agnar-sig-mestadels-at-en-slags-virtuos-heavy-blues-oz-not-trio-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186401","title":{"rendered":"Eminent fusiontrio \u00e4gnar sig mestadels \u00e5t en slags virtuos heavy blues – Oz Noy trio p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jan Backenroth<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

24\/10 2024<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6rde 2019 israelisk-amerikanske gitarristen Oz Noy p\u00e5 Nalen med en mycket renommerad rytmsektion. Syftar p\u00e5 trumslagaren Dennis Chambers och elbasisten Jimmy Haslip. Att jag attraherades av och ville n\u00e4rvara p\u00e5 konserten berodde till stor del p\u00e5 deras medverkan, vilket kan ses som en parallell till n\u00e4r jag under pandemin skrev om ett av Carl Verheyens lyckosamma bes\u00f6k i Kungsbacka. Denne h\u00f6gt rankade gitarrist delade n\u00e4mligen scen med Alphonso Johnson och Chad Wackerman. Den f\u00f6rst n\u00e4mnde ikoniske Jaco Pastorius f\u00f6reg\u00e5ngare i Weather Report medan den andre musikern var ordinarie trumslagare hos Frank Zappa p\u00e5 80-talet och spelade med Alan Holdsworth p\u00e5 Nef (jag var d\u00e4r). Inte utan att starstruck-k\u00e4nslor for igenom n\u00e4r jag tr\u00e4ffade dem.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till Oz Noy k\u00e4nde jag under relaterad tidpunkt (Sthlm Jazzfestival 2019) bara vagt till vad str\u00e4ngb\u00e4ndaren utr\u00e4ttat och d\u00e5 noterat vilka stj\u00e4rnor som kompat honom p\u00e5 omkring tio studioalbum. H\u00e4pnadsv\u00e4ckande vilket genombrott han f\u00e5tt sedan ankomsten till New York med uppdrag hos bland andra Harry Belafonte, Cyndi Lauper, Michael Buble, Don Henley, The Allman Brothers, Bill Evans, The Gil Evans Orchestra och Dweezil Zappa f\u00f6r att n\u00e4mna ett koppel av tungviktare. Idag ses han som en av f\u00f6rgrundsgestalterna inom genre\u00f6verskridande fusion. <\/p>\n\n\n\n

Ha \u00f6verseende med att en riklig dos droppande av namn inte kunnat undvikas. Och jag \u00e4r inte klar. Mannen som vunnit flera l\u00e4saromr\u00f6stningar i tidskriften Guitar Player backas under sin omfattande turn\u00e9 upp av ovan n\u00e4mnde Jimmy Haslip (en av grundarna till Yellow Jackets som kunde ses med Jeff Lorber i samma byggnad h\u00e4rom \u00e5ret) tillsammans med Anton Fig med meriter fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l Joe Bonamassa och Kiss, Att han numera associeras med den sminkade klassiska enheten, fick till f\u00f6ljd att ett antal h\u00e5rdrock-fans fanns p\u00e5 plats bland den skapligt stora publiken. Min v\u00e4n vars foto syns \u00f6verst tr\u00e4ffade trummisen efter\u00e5t och p\u00e5minde honom om ett m\u00f6te i new York f\u00f6r trettio \u00e5r sedan d\u00e5 Fig f\u00f6rekom i en akustisk jazzkontext. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det musiceras i tv\u00e5 set, varav avdelningen f\u00f6re paus blev den kortare p\u00e5 cirka trekvart. F\u00e4ster mig vid en ljudbild som m\u00e5ste betecknas som f\u00f6rdelaktig i och med att den sofistikerat mixar en gnutta skitigt (distortion) sound med rent ljud. Min randanm\u00e4rkning handlar om om att basg\u00e5ngar borde h\u00f6rts ett sn\u00e4pp h\u00f6gre i registret. I denna konsert hamnade den fantastiske Haslip of\u00f6rtj\u00e4nt aningen i skymundan, trots tv\u00e5 solon och lysande insatser i luftigare partier. Noy anv\u00e4nder delay, reverb och sina pedaler omd\u00f6mesgillt. I b\u00f6rjan l\u00e5ter det med inkopplade effektboxar som om keyboard ing\u00e5r i s\u00e4ttningen. Dylika sv\u00e4vande slingor tr\u00e4nger igenom. <\/p>\n\n\n\n

Efter inledande takter s\u00e4tts ett stadigt groove vars inramning kvarst\u00e5r n\u00e4r Oy b\u00f6rjar brodera p\u00e5 sitt trixigt, k\u00e4nnetecknande vis. Blir h\u00e5rdk\u00f6rning ett tag i en anda som inte kopierar, men p\u00e5minner om Jeff Becks ton fr\u00e5n 70-talet. Kompet \u00e4r minst sagt solitt uppvisande en fabul\u00f6st sp\u00e4nst och trummisens tajming imponerar kolossalt. Andra l\u00e5ten \u00e4r en nedtonad shuffle av\u00f6st av originell, konstn\u00e4rlig bravad n\u00e4r Fever <\/em>omtolkas. I denna h\u00f6jdpunkt med sin inbyggda laddning ges Fig ansenligt utrymme. Formeln utvidgas med jam-betonad passage, psykedelisk passage och struttigt virtuoseri i Boom Ba Boom <\/em>fr\u00e5n senaste studioplattan. I n\u00e4mnda l\u00e5t med rullande reverb-sound firar Fig triumfer genom tillverkandet av uppbrutna rytmer. Emellan\u00e5t sl\u00e5s man av uppenbara Hendrix-influenser. Kombinationen av licks\/ r\u00e4kor och l\u00e4ckert riffande g\u00f6r den mogna, genomg\u00e5ende manliga publiken upprymd. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter paus knockas vi direkt av h\u00e4rligt sv\u00e4ng och ekvilibristiskt riffande. F\u00e4blessen f\u00f6r aviga takter refererar en musikkunnig man i arrangerande f\u00f6rening till jazzpionj\u00e4ren Thelonius Monk (har spelat in minst en av dennes klassiska kompositioner). I n\u00e5gra introduktioner upplyses om repertoaren som visar sig vara en v\u00e4l vald blandning av original, covers och radikalt omst\u00f6pta standards. Jag gillar absoluta merparten av trions framf\u00f6rande och under konserten uppst\u00e5r en m\u00e4ngd associationer. Dristar mig dock till att offentligg\u00f6ra en inv\u00e4ndning. Stundtals ter sig den skicklige instrumentalisten introvert, f\u00f6refaller m\u00e5la in sig i ett h\u00f6rn. Lyckligtvis tar han sig d\u00e4rifr\u00e5n, antar sp\u00e4nnande utmaningar l\u00e5tm\u00e4ssigt och har dessutom som framg\u00e5tt den goda smaken att omge sig med synnerligen h\u00f6gkvalificerade medarbetare. <\/p>\n\n\n\n

Gl\u00e4ds \u00e5t ett sk\u00f6nt bluesigt gung med avancerade r\u00e4kor. Talas om f\u00f6r oss att man lirat titelsp\u00e5ret fr\u00e5n Snapdragon <\/em>j\u00e4mte Groovin\u00b4Grant<\/em>, till\u00e4gnad instrumentkollegan Grant Green fast Oy menar att melodin mer minner om Wes Montgomery. D\u00e4rp\u00e5 aviseras medley fr\u00e5n \u00e4nnu ej sl\u00e4ppt album inneh\u00e5llandes standards och covers. I detta sjok levereras inledningsvis aftonens andra solo fr\u00e5n min favorit p\u00e5 bas, vilket intr\u00e4ffar n\u00e4r det spelas extremt l\u00e5ngsamt p\u00e5 l\u00e5g volym. H\u00e4nf\u00f6rs av stillsamma klanger! <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I ett skede i denna glimrande avdelning kan h\u00e4vdas att ett tillst\u00e5nd av heavy-blues orgasm uppst\u00e5r varp\u00e5 Noy sl\u00e5r om och gasar maximalt i ett hisnande fyrverkeri d\u00e4r han g\u00e5r i clinch med supertaggad rytml\u00e4ggare. Ett sp\u00e4nnande psykedeliskt avsnitt tar vid. Avsl\u00f6jas att Noy & oerh\u00f6rt f\u00f6ljsamma partners satt sin pr\u00e4gel p\u00e5 k\u00e4nda alster som Giant Steps Billie\u00b4s Bounce, Donna Lee, Third Stone From The Sun <\/em>samt Cissy Strut. <\/em>Ursprungliga komposit\u00f6rerna heter John Coltrane, Charlie Parker, Jimi Hendrix och i sista fallet gemensam skapelse av The Meters. New Orleans-funkiga alstret sist i detta ombytliga medley blev konsertens clou. D\u00e4refter framf\u00f6rs vad som blivit gitarristens st\u00f6rsta hit med ett tekniskt klurigt solo som studeras p\u00e5 musikutbildningar. Syftar p\u00e5 Twice In A While <\/em>fr\u00e5n 2009, vars komplexitet han tar sig igenom utan synbara problem. <\/p>\n\n\n\n

Trion \u00e4r inte n\u00f6dbedd, g\u00f6r ett extranummer som utm\u00e4rks av minst sagt attraktivt riffande. Ozz Noy uttrycker tillfredst\u00e4llelse med konsertens f\u00f6rlopp och j\u00e4mf\u00f6r med en f\u00f6reg\u00e5ende k\u00e4mpig konsert. Sympatiske mannen st\u00e4ller sig efter konsertens till f\u00f6rfogande f\u00f6r signering och m\u00f6te med fans. N\u00e4r en av fusionscenens hetaste gitarrister senaste tio-femton \u00e5ren med en s\u00e5dan h\u00e4r dynamisk rytmsektion l\u00e5ter som mest delikat erinrar han i omg\u00e5ngar om kollegor som Scott Henderson, Steve Vai, Mike Stern och till och med sedan l\u00e4nge avlidna hj\u00e4ltarna Rory Gallagher och Stevie Ray Vaughan. B\u00e4ttre betyg kan ju inte delas ut. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

24\/10 2024 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse) H\u00f6rde 2019 israelisk-amerikanske gitarristen Oz Noy p\u00e5 Nalen med en mycket renommerad rytmsektion. Syftar p\u00e5 trumslagaren Dennis Chambers och elbasisten Jimmy Haslip. Att jag attraherades av och ville n\u00e4rvara p\u00e5 konserten berodde till stor del p\u00e5 deras medverkan, vilket kan ses som en parallell till n\u00e4r jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-186401","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186401","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186401"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186401\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186418,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186401\/revisions\/186418"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186401"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186401"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186401"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}