![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/image001-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Room Next Door
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 25 oktober 2024
\nRegi Pedro Almod\u00f3var<\/p>\n
Det m\u00e5 vara filmhistoriskt att Pedro Almod\u00f3var f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sin bejublade och beundransv\u00e4rda karri\u00e4r l\u00e4mnar hemlandet Spanien och tar sitt filmskapande till USA f\u00f6r sin f\u00f6rsta engelskspr\u00e5kiga film n\u00e5gonsin. Tyv\u00e4rr har vi inte att g\u00f6ra med n\u00e5got vidare historiskt vad g\u00e4ller den faktiska filmen.<\/p>\n
Pedro Almod\u00f3var \u00e4r en av filmv\u00e4rldens b\u00e4sta dramatiker. S\u00e4ttet han kombinerar det udda, familj\u00e4ra och – ibland, motbjudande har visat sig vara om\u00f6jligt att kopiera. \u00c4ven d\u00e5 Almod\u00f3var g\u00e5r p\u00e5 sparl\u00e5ga f\u00f6rkommer personregi, sk\u00e5despel och manuskript av s\u00e5dan h\u00f6g klass att andra bejublade regiss\u00f6rer framst\u00e5r som rena amat\u00f6rer. Almod\u00f3var kan f\u00f6rtrolla med sin n\u00e4stintill perfekta dramatik och har skapat n\u00e5gra av de b\u00e4sta filmupplevelserna de senaste \u00e5rtiondena.<\/p>\n
Men steget fr\u00e5n soliga Spanien till det stora landet i v\u00e4st har s\u00e4llan varit s\u00e4rskilt sm\u00e4rtfritt f\u00f6r europeiska regiss\u00f6rer som gjort succ\u00e9 i hemlandet. Exempel som Susanne Bier, Florian Henckel von Donnersmarck eller v\u00e5r egen Lasse Hallstr\u00f6m har aldrig lyckats \u00e5terskapa den magi som skaffade dem en f\u00f6rstaklassbiljett \u00f6ver atlanten. Strukturerna och arbetss\u00e4ttet som till\u00e4mpas f\u00f6r europeiska projekt \u00e4r s\u00e4llan l\u00e4mpade f\u00f6r amerikanska produktioner, d\u00e4r betydligt st\u00f6rre budget och byr\u00e5krati m\u00e5ste tas i beaktning.<\/p>\n
Det leder ofta till schizofrena och grovhugget ihopsatta projekt d\u00e4r essensen – som gjorde dessa regiss\u00f6rer s\u00e5 imponerade p\u00e5 hemmaplan, endast figurerar flyktigt och slutresultatet \u00e4r utsl\u00e4tat och identitetsl\u00f6st.<\/p>\n
Och tyv\u00e4rr drabbar detta \u00e4ven Almod\u00f3var. Det \u00e4r initialt en n\u00e4rmast bisarr upplevelse att se regiss\u00f6rens igenk\u00e4nnbara scenografi och estetik ta sig an New York City, och denna k\u00e4nsla av olust stannar kvar d\u00e5 de klassiska Almod\u00f3var-elementen v\u00e4grar att g\u00e5 hand i hand med n\u00e4stintill allt. Flera g\u00e5nger om k\u00e4nns det som en bisarr fusion d\u00e4r k\u00e4rnan av Almod\u00f3vars b\u00e4sta filmer \u00e4r latent och d\u00e4r majoriteten endast kan beskrivas som kompetent men identitetsl\u00f6s.<\/p>\n
F\u00f6r alla de d\u00e4r osannolikt fantastiska inslagen som skapat filmmagi i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r finns d\u00e4r, bara avtrubbat och utan n\u00e5gon genuin gl\u00f6d. Tilda Swinton och Julianne Moore g\u00f6r b\u00e5da goda rolltolkningar och f\u00f6rs\u00f6ker – f\u00f6r allt de \u00e4r v\u00e4rda, att skapa samma elektricitet och magnetism som andra klassiska Almod\u00f3var-kvinnor p\u00e5 film. Men hur stora anstr\u00e4ngningarna \u00e4n \u00e4r blir resultatet inget annat \u00e4n dugligt. Almod\u00f3var \u00e4r ocks\u00e5 uppenbart oerfaren med det engelska spr\u00e5ket. D\u00e4r hans spanska dialog har erbjudit prosa i v\u00e4rldsklass och meningsutbyten som kan skrivas in i vilken historiebok som helst \u00e4r dialogen i The Room Next Door ofta stel och l\u00e5ngtifr\u00e5n s\u00e5 f\u00e4ngslande som den borde vara.<\/p>\n
Almod\u00f3var f\u00f6rs\u00f6ker ocks\u00e5 stoppa in flera inslag f\u00f6r att g\u00f6ra publiken medveten om att han st\u00e5r som kapten f\u00f6r skutan. Detta resulterar i de klassiska \u00f6vertoningarna, den ibland sporadiska klippningen samt korta och n\u00e4rmast surrealistiska sticksp\u00e5r. Det borde funka men blir h\u00e4r endast till oerh\u00f6rt krampaktiga f\u00f6rs\u00f6k likt desperata notiser som vill p\u00e5minna publiken om tidigare triumfer, nu i en sl\u00e4tstruken f\u00f6rpackning.<\/p>\n
Det tar ocks\u00e5 alltf\u00f6r l\u00e5ng tid f\u00f6r filmen att hitta r\u00e4tt. D\u00e4r andra Almod\u00f3var-projekt kedjar fast tittaren och v\u00e4grar sl\u00e4ppa taget tills eftertexterna rullar, f\u00f6rl\u00f6per en ohyggligt l\u00e5ng period d\u00e5 filmen stapplar och inte kan hitta n\u00e5got vettigt fotf\u00e4ste. F\u00f6rst mot mitten \u00e4r Almod\u00f3var n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r bekv\u00e4m med situationen men d\u00e5 \u00e5terst\u00e5r alltf\u00f6r lite av landningsbanan f\u00f6r att filmen ska kunna lyfta.<\/p>\n
M\u00e5h\u00e4nda \u00e4r The Room Next Door inget magplask, andra f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra engelskspr\u00e5kiga debuter har resulterat i betydligt s\u00e4mre produkter. Men med tanke p\u00e5 att vi talar om en regiss\u00f6r som m\u00e5nga g\u00e5nger saknar motstycke \u00e4r ett slutresultat som endast kan beskrivas som dugligt l\u00e5ngt ifr\u00e5n tillfredsst\u00e4llande.<\/p>\n