{"id":186238,"date":"2024-10-24T01:10:41","date_gmt":"2024-10-23T23:10:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186238"},"modified":"2024-10-26T12:31:54","modified_gmt":"2024-10-26T10:31:54","slug":"stockholm-jazzfestival-2024-del-ii-fokus-pa-vokala-programpunkter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186238","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2024 del II – Fokus p\u00e5 vokala programpunkter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

11-20\/ 10 i Stockholm med omnejd<\/p>\n\n\n\n

Noterat gl\u00e4djande nyheten att jazzfesten satte rekord med en publik p\u00e5 n\u00e4stan 32 000 p\u00e5 cirka 260 konserter, varav en tredjedel uts\u00e5lda. Utbudet ut\u00f6kades till och med genom extrainsatta konserter m\u00e5ndagen 21\/10 med nya fenomenet Sven Wunder. Arrang\u00f6rerna har all anledning att sammantaget n\u00f6jda pusta ut. I \u00e5r anordnades konserter utan entr\u00e9 i foaj\u00e9n p\u00e5 Scalateatern, vilket en kunnat befara skulle orsaka kaos. Ist\u00e4llet fungerade lokalen med baren i mitten som st\u00e4mningsh\u00f6jande m\u00f6tesplats. Hann i tid f\u00f6r sista halvtimmen med Sugurdur Flosason\/ Hans Olding Quartet och cirka tjugo minuter med nyligen prisade stj\u00e4rnskottet Emmalisa Hallander, vars spetsiga st\u00e4mmas sj\u00e4lvf\u00f6rtroende erinrar om en ung Isabella Lundgren eller Anita \u00d3 Day (referens fr\u00e5n musiker). M\u00e5ste dock p\u00e5pekas att jag stod f\u00f6r l\u00e5ngt ifr\u00e5n f\u00f6r att i sorlet omslutas av tonerna fr\u00e5n scen.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vill b\u00f6rja med att dokumentera ett av festivalens konstn\u00e4rliga kr\u00f6n. Det uppn\u00e5ddes p\u00e5 Musikaliska kvarterets stora scen. H\u00f6r en crossover- konstellation vars delar jag recenserat i uppskattande ordalag senaste \u00e5ren, fast inte h\u00f6rt sammanf\u00f6rda tidigare. Syftar p\u00e5 K\u00d6HN\/ HENRYSON\/ TRIO X OF SWEDEN (bilden ovan). F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen medverkar den f\u00f6rtr\u00e4ffliga sopranen p\u00e5 festivalen f\u00e5r jag veta i samtal efter\u00e5t. Obegripligt att konserten lockat s\u00e5 f\u00e5 att vi f\u00e4rre \u00e4n ett tresiffrigt antal sitter p\u00e5 scenen i dess fond. med instrument och mikrofoner p\u00e5 den vida scenens mitt vridna mot publiken. H\u00f6jer ocks\u00e5 p\u00e5 \u00f6gonbrynen \u00e5t att Nicolai Dunger agerar publikv\u00e4rd och dessutom k\u00e4nner igen mig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

M\u00e5ngsidige Jenny Lindh-stipendiaten f\u00f6rekommer oftast i renommerade opera- och musikalsammanhang, har ing\u00e5tt i s\u00e5v\u00e4l Radiok\u00f6ren som Nils Landgrens kollektiv Christmas With My Friends och spelat in h\u00f6gklassig kammarmusik i folkton. Cellisten och komponisten Svante Henryson \u00e4r minst lika flexibel, genom att v\u00e4xla fr\u00e5n metal till solist i symfoniorkestrar, turnera med Elvis Costello och fronta i skiftande jazzformat. Hos l\u00e5nglivade delikata pianotrion r\u00e5der lika stort m\u00e5tt av genre-integreringar. Trio X best\u00e5r av pianisten Lennart Simonsson, kontrabasisten Per V Johansson samt trumslagaren Joakim Ekberg. Om jag snappat upp korrekt info kallar sig denna ganska nya formation Full House vars kick off skedde p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan. <\/p>\n\n\n\n

Epitetet sk\u00f6nsjungande f\u00e5r i sopranens fall ses som ett understatement, eftersom hon kombinerar rutin och excellent teknik med en emotionell laddning. Konserten inleds med Purcell likt en ordl\u00f6s evig hit. N\u00e4r pianotrion kompletterar efter solisternas intro blir det h\u00e4pnadsv\u00e4ckande jazzigt. Repertoaren kommer fr\u00e5n m\u00e5nga h\u00e5ll utan att spreta. Enda g\u00e5ng K\u00f6hn inte bottnar sker enligt mitt f\u00f6rmenande i Monicas vals. <\/em>Bortsett fr\u00e5n Beppe-texten med sitt ikoniska ursprung \u00e4r varje framf\u00f6rande klockrent, resulterar i monumentala triumfer i den musikaliska samklang m\u00e4nnen tillf\u00f6r. Tv\u00e5 stycken av Piazzolla g\u00e5r rakt in i hj\u00e4rtat, Liber Tango <\/em>och Milonga <\/em>som \u00e4r en argentinsk dans. Med ackuratess imiterar Henryson den bandoneon som \u00e4r synonym med nuevo tango, en melankolisk genre d\u00e4r konstmusik kopplas samman med jazz. H\u00e4r briljerar vokalist tillsammans med batterist och cellist. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 egen hand g\u00f6r Trio X Of Sweden en finurlig variant p\u00e5 Schumans ”hit” Tr\u00e4umerei <\/em>med lyriskt sv\u00e4vande sv\u00e4ng framst\u00e4llt av puttrande vispspel och till och med bas-feature ing\u00e5r. Innovativt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r och pianistens anslag h\u00e4nf\u00f6r. Simonsson ansvarar f\u00f6r presentationen av materialet. Vi f\u00e5r veta att Bo Nilsson\/ Cornelis Vals i Mejram<\/em>, Villa-Lobos, Anders Hillborg\/ Eva Dahlgren och Chick Coreas episka signatur tolkas. I stycket fr\u00e5n brasilianske tons\u00e4ttaren fl\u00f6dar molltonerna och damen i s\u00e4llskapet visar prov p\u00e5 sina bl\u00e4ndande resurser. Konserten smyckas med en handfull h\u00f6jdpunkter. En juvel \u00e4r obestridligen Innan k\u00e4rleken kommer <\/em>(A. Hillborg\/ E. Dahlgren) vars bed\u00e5rande s\u00e5ng och instrumentala inramning antar omv\u00e4lvande dimensioner. Kontrabasist Per V Johansson bidrar med vackert extranummer som f\u00e5tt text av Henryson utifr\u00e5n en v\u00e4ns d\u00f6d. <\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 bravader \u00e5terst\u00e5r att redovisa i en sammankomst som \u00f6verlag h\u00f6ll v\u00e4rldsklass. Dels helt fantastiska minuter d\u00e4r m\u00e4nnen g\u00e5r loss i ett rytmiskt fyrverkeri i rafflande taktarter baserat p\u00e5 indisk skala. Henrysons spel \u00e4r magiskt, golvas av ett makal\u00f6st sv\u00e4ng! Inspirerad cellist rappar \u00f6ver Ekbergs handtrummande medan basist och pianist fyller i. Dels deras f\u00f6rtrollande version av Spain <\/em>(C. Corea) d\u00e4r jag konstaterar att st\u00e4mband och intonation hos K\u00f6hn \u00e4r lika utvecklade som hos kollegan Malena Ernman. Pianist och trumslagare presterar p\u00e5 svindlande h\u00f6g niv\u00e5 i sina utflykter. \u00c4ven ett pregnant bas-feature smugglas in. Slutligen m\u00e5ste Joakim Ekbergs gl\u00e4nsande insats n\u00e4mnas, blev otroligt f\u00f6rtjust i den n\u00e4rvaro och yrkeskunskap han demonstrerade (kul att f\u00e5 tr\u00e4ffa honom efter\u00e5t). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

TESSAN MILVEDEN QUARTET framtr\u00e4der i tv\u00e5 set p\u00e5 Biocaf\u00e9 Tellus sju stationer s\u00f6derut fr\u00e5n T-centralen. Orienterar mig dit till idyllen i Midsommarkransen en solig l\u00f6rdagseftermiddag. Till saken h\u00f6r att undertecknad personligen bj\u00f6ds in av den garvade s\u00e5ngerska som s\u00e5 sent som f\u00f6r ett par \u00e5r sedan skivdebuterade, vilket renderade i vinst i l\u00e4saromr\u00f6stningen f\u00f6r Gyllene Skivan. Mitt ber\u00f6m i recension i OJ blev ett kvitto f\u00f6r Milveden att hon lyckats. Betr\u00e4ffande live har jag bara h\u00f6rt henne en g\u00e5ng tidigare, delar av en spelning p\u00e5 Engelen i fjol.<\/p>\n\n\n\n

Till sin besvikelse har grannar klagat och blivit b\u00f6nh\u00f6rda. Bistra effekten: 82db fick inte \u00f6verskridas och trumslagare eliminerades ur uppst\u00e4llningen. F\u00f6rest\u00e4ller mig att situationen medf\u00f6rde att tillf\u00f6rseln av nyanser blev \u00e4n viktigare. Och Tre ytterst meriterande musiker \u00e5terst\u00e5r, bildar kvartetten p\u00e5 scen. I pausen pratar jag med basisten Filip Augustsson om avg\u00f6rande liveupplevelser, upplyser tenorsaxofonisten Stefan Isaksson om F\u00f6rnuft och k\u00e4nsla och deras tribut till \u00c5ke Johansson ( h\u00f6rde b\u00e4gge live i CBQ, den h\u00f6gt v\u00e4rderade grupp tenoristen s\u00e4ljer livealbum med) samt \u00e5ldermannen, pianisten G\u00f6ran Strandberg aktuell med tre skivor varav en med Stockholm Jazz Orchestra. Ber\u00e4ttar f\u00f6r honom att jag recenserat hans senaste trioplatta. Av dessa tre \u00e4r det 51-\u00e5ringens basg\u00e5ngar jag i s\u00e4rklass h\u00f6rt mest av senaste decenniet.<\/p>\n\n\n\n

Tessan introducerar repertoaren och betonar att hon och G\u00f6ran delat p\u00e5 sysslan att arra l\u00e5tarna f\u00f6r speciella s\u00e4ttningen. Vi f\u00e5r reda p\u00e5 att i publiken sitter flera gamla v\u00e4nner och ett par av de textf\u00f6rfattare som anlitats vilket g\u00f6r henne lite r\u00f6rd. Att denna noggranna s\u00e5ngerska med h\u00f6ga krav, avsl\u00f6jar att min n\u00e4rvaro orsakar viss nervositet k\u00e4nns lite l\u00e4skigt. Det sjungs mest p\u00e5 engelska, fast textm\u00e4ssigt har jag st\u00f6rst beh\u00e5llning av ett par rariteter p\u00e5 svenska. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ett bonussidosp\u00e5r f\u00f6rtj\u00e4nar att harangeras. Syftar p\u00e5 Stefan Isakssons talang f\u00f6r teatraliskt framf\u00f6rda, kvicka och meningsfulla egna monologer. Musik respektive k\u00e4rlek, om jag minns r\u00e4tt, definieras docerande lustfyllt genom genialiskt rimmande Mannen s\u00e5ngerskan k\u00e4nt sedan uppv\u00e4xten i Stockholm har tydligen en parallell karri\u00e4r som sk\u00e5despelare, n\u00e5got jag som skriver om scenkonst kanske borde vetat. Och vi tipsas om en serie p\u00e5 SVT d\u00e4r Isaksson finns med i rollistan.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6ljdriktig prydlig inledning med Look To The Rainbow, <\/em>soundtrack vars melodi gjordes k\u00e4nd genom Stan Getz\/ Astrud Gilberto och How Deep Is The Ocean<\/em>? D\u00e4remellan ett arr mer soft \u00e4n spretigt p\u00e5 en ursprungligen lite spejsig Hendrix-l\u00e5t (Up From The Skies)<\/em>. Ur den omfattande amerikanska s\u00e5ngboken kommer ocks\u00e5 Do Nothing Till You Here From Me<\/em> (D. Ellington) och en alldeles underbar version av Some Other Time <\/em>(L. Bernstein), dessutom en klurig komposition av Monk och fina Nothing Like You <\/em>som fick spridning genom Miles Davis p\u00e5 60-talet. Spr\u00f6da melodier broderas ut elegant med lena fraser p\u00e5 saxofon. K\u00e4ndes som en ynnest att \u00e5terknyta bekantskapen med Isakssons sound. I avskalat extranummer blir det smeksamt tr\u00f6sterik alls\u00e5ng j\u00e4mte ett bluesigt tassande \u00f6rh\u00e4nge i form av Am I Blue.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

Huvudpersonen sjunger med f\u00f6red\u00f6mlig kontroll mestadels i medium tempo. fraserar ypperligt som v\u00e4ntat. Varje stavelse har r\u00e4ckvidd ut i salongen. Kan t\u00e4nka mig att restriktionen st\u00f6r, tillsats av energi och hetta hade varit verkningsfullt, eftersom en dimension g\u00e5r f\u00f6rlorad n\u00e4r man \u00e4r h\u00e4nvisad till subtila uttryck. Att matin\u00e9konserten inte bevarats hos mig f\u00f6rv\u00e4ntad utstr\u00e4ckning, beror nog uteslutande p\u00e5 den nedtonade h\u00e5llning som p\u00e5tvingats. Ska f\u00f6rvisso framh\u00e5llas att konserten \u00e4r en ren njutning. <\/p>\n\n\n\n

Blir omg\u00e5ende uppenbart att pregnanta basg\u00e5ngar f\u00e5r en framskjuten position i trumslagares fr\u00e5nvaro. Tycker mycket om Augustssons sp\u00e4nstigt lyh\u00f6rda spel. Milveden \u00e4r medveten om musikernas kapacitet, ger dem gener\u00f6st med utrymme. De inleder suver\u00e4nt sj\u00e4lva efter paus i supersoft melodi med en ledigt lirande Isaksson i full frihet. I stick, intro och bryggor kliver Strandberg p\u00e5 ett sj\u00e4lvklart s\u00e4tt. Agerar i \u00f6vrigt raffinerad ackompanjat\u00f6r, vare sig det handlar om ballader eller sprittande tempo. <\/p>\n\n\n\n

Av andelen svenska l\u00e5tar plussas f\u00f6r ett annorlunda arr p\u00e5 En g\u00e5ng i Stockholm<\/em>, g\u00f6rs v\u00e5gen f\u00f6r en f\u00f6r\u00e5ldrad blues med text av Viveka Hellstr\u00f6m vars riviga outro \u00f6verrumplar samt en klassisk bossa <\/em>med finurlig svensk text av Ulla-Carin Nyquist. I detta l\u00e4ckra m\u00e4sterverk sjungs uts\u00f6kt, med utstuderad rytmisk markering.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mitt p\u00e5 dagen f\u00f6rsta helgens s\u00f6ndag spelar PRIMULA i K\u00e4llarbyn bel\u00e4get i Gamla Stan. Kvartetten bildad i Malm\u00f6 best\u00e5r av Ella Cronberg p\u00e5 s\u00e5ng och akustisk gitarr, Jim Base elgitarr (\u00e4v. akustisk gitarr), Christoffer Hed\u00e9n bakom trummorna och p\u00e5 kontrabas Ola Lann\u00e9r Risenfors. De var f\u00f6r mig ett oskrivet blad som efter en inst\u00e4lld konsert passade utm\u00e4rkt i schemat. Deras original framf\u00f6rs p\u00e5 antingen engelska eller svenska och ibland sjungs det ordl\u00f6st. Att kvartetten med explicit indie-sound kan ing\u00e5 i festivalen f\u00e5r betraktas som vidsynt och sympatiskt. Inledningen f\u00e5ngar genom en fragil, n\u00e4rmast v\u00e4djande approach som i sista delen \u00e4ndrar skepnad genom stegring av tempo. Eteriskt avl\u00f6sande l\u00e5t har en v\u00e4sentligt h\u00f6gre energiniv\u00e5. Uppskattar figurerna, plockandet med ackord p\u00e5 den svarta Gibson(?)-gitarren med diskret inkopplade pedaler och hur trumslagaren banar v\u00e4g genom adderande av adekvata rytmer. <\/p>\n\n\n\n

Cronberg presenterar l\u00e5tarna, gruppen och vad texterna handlar om. Ber\u00e4ttar att Till oss <\/em>sl\u00e4pptes i fjol och att man h\u00e5ller p\u00e5 med ny platta. L\u00e5tarna hade titlar som Tystnaden <\/em>(alldeles f\u00e4rsk), N\u00e4r jag b\u00e4rjade lyssna p\u00e5 f\u00e5glarna,<\/em> Balans, N\u00e4r hj\u00e4rtat sl\u00e5r <\/em>och Vilket h\u00e5ll vill du g\u00e5?<\/em> Noterar hur verkningsfullt det blir n\u00e4r man l\u00e5ter kompositioner inb\u00f6rdes skifta i struktur, en estetik som g\u00f6r dem knepiga att ringa in. Definitionsm\u00e4ssigt r\u00f6r sig Primula, som befinner sig i en lovande utveckling, i b\u00e5gar fr\u00e5n Dina \u00f6gon till ett sound besl\u00e4ktat med Sophie Zelmani. <\/p>\n\n\n\n

Basen st\u00f6ttar i skymundan, tr\u00e4der fram i ett feature och ett par snabbare l\u00e5tar. S\u00e5ngen h\u00e5lls ofta sv\u00e4vande, ibland dr\u00f6msk, glimtvis med distinkt bett. Deras vokalist sjunger stundtals ut , fast tycks f\u00f6redra ett intimt tilltal. Man r\u00e4ds inte inf\u00f6rlivandet av introverta drag vilka vetter \u00e5t ambient. De v\u00e5gar kr\u00e4va koncentrerade mottagare. Kvartetten avslutar med komposition p\u00e5 engelska till alla mammor. Jobbas d\u00e5 framg\u00e5ngsrikt med klanger. Var f\u00f6r sig har flertalet l\u00e5tar kanske inte potential att haka tag i en. Dock, sammantaget utg\u00f6r de en f\u00e4ngslande helhet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ibland \u00e4r det stimulerande att ta del av sidoprojekt. History In The Making <\/em>d\u00e4r den egensinnige artisten Nicolai Dunger ing\u00e5tt ett samarbete med Fredrik Ljungkvist, f\u00f6rtjust i fribag-exkursioner, tillh\u00f6r den kategorin. F\u00f6rberedda m\u00f6tet som uppst\u00e5r mitt p\u00e5 dagen i K\u00e4llarbyn f\u00f6rsta l\u00f6rdagen blev \u00f6verlag ett mycket fruktbart experiment, passager gjorde mig rej\u00e4lt exalterad. Snappade upp att skiva tillverkats med tr\u00e4bl\u00e5saren d\u00e4r rytmsektion \u00e4r en annan, i jazzkretsar mer namnkunnig \u00e4n den i valvet nere i K\u00e4llarbyn. H\u00e4r ses n\u00e4mligen Niklas Korssell p\u00e5 trummor och Anton Berndts vid kontrabasen. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 internationellt etablerade Dungers hemsida framg\u00e5r att tjugofyra album sl\u00e4ppts plus n\u00e5gra under pseudonym, Edit S\u00f6dergran tonsatts, att han medverkat p\u00e5 far och dotter Riedels Cornelis-platta, bidragit p\u00e5 en m\u00e4ngd samlingar, komponerat opera, skrivit musik f\u00f6r teater och filmer. Jag minns honom som sjungande pianist i ett spretande allkonstverk hos teater Bhopa 2005. Den n\u00e4stan j\u00e4mn\u00e5rige prisade Fredrik Ljungkvist har varit ett aktat namn med egen grupp och ing\u00e5tt i ett otal jazziga konstellationer i mer \u00e4n trettio \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Artisten b\u00f6rdig fr\u00e5n Pite\u00e5 struntar i att introducera sina l\u00e5tar, sitter fram till slutdelen med gitarren p\u00e5 en h\u00f6g pall. Ett par l\u00e5tar p\u00e5 sluttampen ackompanjerar han sig sj\u00e4lv p\u00e5 piano och d\u00e4rp\u00e5 g\u00f6r framf\u00f6r allt Ljungkvist honom s\u00e4llskap. F\u00f6r att b\u00f6rja kronologiskt leds vi in i musiken genom ett s\u00f6kande och suggestivt beat. Korssell anv\u00e4nder filtklubbor, Ljungkvist trakterar klarinett medan den rockigt utforskande Dunger framst\u00e4ller sound i och utanf\u00f6r en twang-stil. Diskreta basg\u00e5ngar ledsagar genomg\u00e5ende sl\u00e4piga, attraktiva melodier. Singer songwriterns vibrerande st\u00e4mma l\u00e5ter som ingen annan, fast ett intro p\u00e5minner om om en light-.version av Bono.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Visar sig att l\u00e5tarna s\u00e4llan h\u00e5ller sig inom ett och samma temperament, vilket genererar en ober\u00e4knelig sp\u00e4nnande dynamik. Kontinuerligt sker expressiva till\u00e4gg, som ett utslag av en jazzig attityd. Vid ett par tillf\u00e4llen f\u00f6rs\u00e4tter man sig genom aviga attacker i ett tillst\u00e5nd av trance. Kul! Har \u00f6verseende med att utforskandet inte funkar varje g\u00e5ng. En duell trummor – tenorsaxofon kan liknas vid h\u00e5rdsv\u00e4ngande frijazz. Dunger meddelar att han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 bukt p\u00e5 ett knippe nya l\u00e5tar, som ett offentligt experiment f\u00f6r oss h\u00e5gade. <\/p>\n\n\n\n

Ibland dominerar intrikat formulerade melodier, stundtals suggestiva och\/eller ostyriga rytmer. F\u00e4ster mig vid trumslagarens triumferande man\u00f6vrar i ett skede som resulterar i hypnotiskt sv\u00e4ng. Det riffas framg\u00e5ngsrikt i en \u00f6sig stampa-takten-l\u00e5t. N\u00e5gon enstaka g\u00e5ng \u00e4r man f\u00f6rvisso p\u00e5 v\u00e4g att kantra, k\u00f6ra i diket. Men varje test kan ju inte resultera i konstn\u00e4rlig full\u00e4ndning. Avdelningen avslutas med ett fullkomligt underbart crescendo. Den stillsamma balladen som tar vid n\u00e4r Dunger satt sig vid pianot blir till en v\u00e4ldigt vacker kontrast. Allra sist n\u00e4r jag l\u00e4mnar f\u00f6r att hinna i god tid till n\u00e4sta konsert bryts f\u00f6rtrollningen och i finishen b\u00f6kas det frenetiskt med skrynkliga toner.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

11-20\/ 10 i Stockholm med omnejd Noterat gl\u00e4djande nyheten att jazzfesten satte rekord med en publik p\u00e5 n\u00e4stan 32 000 p\u00e5 cirka 260 konserter, varav en tredjedel uts\u00e5lda. Utbudet ut\u00f6kades till och med genom extrainsatta konserter m\u00e5ndagen 21\/10 med nya fenomenet Sven Wunder. Arrang\u00f6rerna har all anledning att sammantaget n\u00f6jda pusta ut. I \u00e5r anordnades […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-186238","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186238","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186238"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186238\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186421,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186238\/revisions\/186421"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186238"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186238"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186238"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}