{"id":186226,"date":"2024-10-22T03:23:45","date_gmt":"2024-10-22T01:23:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186226"},"modified":"2024-10-22T12:04:50","modified_gmt":"2024-10-22T10:04:50","slug":"generost-urval-framhaver-mindre-kanda-sidor-hos-folkkar-gigant-hyllning-till-georg-riedel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186226","title":{"rendered":"Gener\u00f6st urval framh\u00e4ver mindre k\u00e4nda sidor hos folkk\u00e4r gigant &#8211; Hyllning till Georg Riedel"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462456160_18460333405055141_7582157620946258245_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186227\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462456160_18460333405055141_7582157620946258245_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462456160_18460333405055141_7582157620946258245_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">11\/10 2024<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Konserthuset i Stockholm   (Stockholm Jazzfestival)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En uts\u00e5ld tribut till Georg Riedel (1934-2024), tillh\u00f6rt de de fr\u00e4msta och mest produktiva komposit\u00f6rerna i Sverige sedan 60-talet, utgjorde festivalens sj\u00e4lvskrivna invigningskonsert. Det omfattande programmet med underrubriken Tonerna som lever, hade sannolikt sammanst\u00e4llts av konferencier Nils Landgren och kapellm\u00e4stare Carl Bagge, f\u00f6rmodligen i samr\u00e5d med d\u00f6ttrarna Sarah och Channa. Under mer \u00e4n tre(!) timmar inklusive paus bildas ett otal s\u00e4ttningar fr\u00e5n vilka publiken erbjuds den exceptionella variation som var basisten och komponistens signum. K\u00e4rnan \u00e4r emellertid det handplockade storband d\u00e4r jag kan identifiera varje musiker bortsett fr\u00e5n en trombonist. M\u00e5ste betraktas som ett hedersuppdrag att rekryteras, s\u00e4rskilt f\u00f6r de som har solon. Agerar vokalister g\u00f6r n\u00e4mnda d\u00f6ttrar, Nicolai Dunger och Lena Willemark. Kommer i skrivande stund p\u00e5 att en n\u00e4pen barnk\u00f6r hade varit v\u00e4lkommet, med tanke p\u00e5 hur \u00e4lskad veteranen var f\u00f6r sin musik till barnvisor. Jan Lundgren har uttalat sig om oerh\u00f6rda r\u00e4ckvidden, anser att han kanske har n\u00e5tt fler \u00e4n ABBA. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningarna \u00e4r goda. Sitter perfekt p\u00e5 tionde raden, var t\u00e4mligen m\u00e4tt, klarade mig fr\u00e5n att bli \u00e5ksjuk p\u00e5 X2000 och akustiken  utfaller till bel\u00e5tenhet. Till\u00e5ter mig att flika in att jag som hastigast tr\u00e4ffat Riedel minst tre g\u00e5nger, senast i Ystad 2021, att jag h\u00f6rde honom live f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1975 och sista g\u00e5ngen 2022 samt att jag recenserat biografin om honom och efter l\u00e4sningen blev varse hur otroligt mycket han \u00e5stadkommit i musikaliskt h\u00e4nseende utan min vetskap.    <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462541972_1173918750366973_1221045692281447656_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186231\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462541972_1173918750366973_1221045692281447656_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462541972_1173918750366973_1221045692281447656_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Nils Landgren \u00f6ppnar hyllningskonserten genom att p\u00e5 sin r\u00f6da trombon galant improvisera p\u00e5 melodin till <em>Idas sommarvisa<\/em>.  Genom att visor ur Emil i L\u00f6nneberga och  signatur fr\u00e5n Barnen i Bullerbyn lagts som extranummer gjordes en r\u00f6rande cirkelr\u00f6relse av det rikhaltiga och \u00e4lskade komponerandet f\u00f6r generationer av barn. Radiojazzgruppens ledare avl\u00f6ses av Sarah Riedel som sjunger f\u00e4ngslande tons\u00e4ttning av finlandssvenske poeten (tidigare kulturministern) Claes Andersson ackompanjerad av storbandet och saxsolist Nils Berg , h\u00e4mtad fr\u00e5n en cd jag \u00e4ger. N\u00e4rmare best\u00e4mt <em>Hemligheter<\/em> p\u00e5 v\u00e4gen med GR och v\u00e4nner fr\u00e5n 2008. Vid det h\u00e4r laget \u00e4r b\u00e5de ut\u00f6vare och f\u00f6rv\u00e4ntansfull publik inne i geniets konstn\u00e4rskap, vars cv enligt festivalens vd \u00e4r o\u00f6verblickbart. Ska p\u00e5pekas att Georg skrev vital musik in i det sista d\u00e4r finalen blev jiddischland-projektet. Skiva gjordes med vibrafonisten Mattias St\u00e5hl och det skrevs superb musik \u00e5t Radiojazzgruppen, Ekdahl\/ Bagge Big Band och G\u00f6teborg Jazz Orchestra.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inte heller l\u00e4tt att en dryg vecka efter\u00e5t lyfta fram s\u00e4rdrag och h\u00f6jdpunkter, trots anteckningar och l\u00e5tlista fr\u00e5n kapellm\u00e4staren vid flygeln. Att utmana fans genom att varva l\u00e4ttillg\u00e4ngligt tonspr\u00e5k med skrynkliga, med obskyra alster och dissonanser, blev en fruktbar strategi; oavsett om det var medvetet eller resultatet av ett representativt urval. Uppskattade mycket merparten av arren och hur de verkst\u00e4lldes. D\u00e4remot finns fog f\u00f6r att \u00e5tminstone i marginalen  anm\u00e4rka p\u00e5 uppl\u00e4gget. Gr\u00e4nsen f\u00f6r rimlig l\u00e4ngd \u00f6verskrids vilket m\u00e4rktes p\u00e5 parkett och l\u00e4ktare. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">M\u00e5nga i storbandet tar sig fram mot scenkanten i n\u00e5got skede f\u00f6r att med auktoritet f\u00e4rga arrangemang. Dessutom avl\u00f6ste Hans Backenroth ett par g\u00e5nger Georgs sv\u00e4rson Viktor Skokic p\u00e5 kontrabas och Johan Graden Bagge p\u00e5 pianopallen. Som kuriosa kan n\u00e4mnas att Georg som gymnasist spelade tillsammans med Lars Bagge, kapellm\u00e4starens far. Vid ett par tillf\u00e4llen \u00e4ntrar den genrefria Mats Bergstr\u00f6m scen b\u00e5de i egenskap av el- och akustisk gitarrist. En annan fantastisk st\u00e4mningsskapare \u00e4r Lisa L\u00e5ngbacka p\u00e5 dragspel som sl\u00e5r f\u00f6lje in p\u00e5 scen med gitarristen tillsammans med svensk folkmusiks okr\u00f6nta drottning Lena Willermark.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462763386_18460333384055141_4017779322763658351_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186232\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462763386_18460333384055141_4017779322763658351_n-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462763386_18460333384055141_4017779322763658351_n-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   De vokala inslagen var omd\u00f6mesgillt f\u00f6rdelade. Nicolai Dunger som medverkade p\u00e5 far och dotters Cornelis-platta g\u00f6r med sitt karakt\u00e4ristiska darr p\u00e5 st\u00e4mbanden bland annat den bed\u00e5rande valsen <em>En visa till Veronica <\/em>och trubadurens <em>Vaggvisa <\/em>som duett med Sarah. Willermark reciterar lyrik delvis p\u00e5 dialekt, sjunger v\u00e5ldsam skildring \u00b4a la skillingtryck med osviklig pondus och Barbro Lindgren. Channa framf\u00f6r exempelvis ett magnifikt smakprov ur n\u00e4mnda jiddischland-projekt i form av en tv\u00e5spr\u00e5kig vaggvisa j\u00e4mte en underbar tons\u00e4ttning av <em>Det \u00e4r vackrast n\u00e4r det skymmer<\/em>. Och Tomas Tidholms <em>Jag ligger p\u00e5 en \u00e4ng <\/em>framf\u00f6r hon och uppbackande musiker fullkomligt lysande. Sarah sjunger ut p\u00e5 ett f\u00f6r henne atypiskt s\u00e4tt i sitt f\u00f6rsta framtr\u00e4dande och i ett par av texterna fr\u00e5n pappans Cornelis-tons\u00e4ttningar. Fulltr\u00e4ffen d\u00e4r denne fyndigt hyllar Jan Johanssons talang tillstod aftonens presentat\u00f6r att han inte h\u00f6rt. Hade nog f\u00f6rest\u00e4llt mig ett par anekdoter fr\u00e5n d\u00f6ttrarna om deras ber\u00f6mde fars personlighet, fast f\u00f6rst\u00e5r att de avstod f\u00f6r att inte riskera att det skulle brista f\u00f6r dem.  Tror f\u00f6rresten att det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r Channa sjunga live.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad b\u00f6r framh\u00e5llas f\u00f6r att den frapperande sp\u00e4nnvidden tydligt ska framg\u00e5? vilka \u00e4r h\u00f6jdpunkterna? Kontrasterna mellan \u00e5 ena sidan mjukjazzigt valsande <em>Sommar adj\u00f6<\/em> med delikat feature fr\u00e5n Bergstr\u00f6m , kammarjazziga juvelen fr\u00e5n Trio Con Tromba (s\u00e5gs p\u00e5 Nef f\u00f6r 40 \u00e5r sedan) samt h\u00e4rligt smeksam melodi till barnbarnet Judith p\u00e5 kvartett och spr\u00e4ckliga fyrverkeriet fr\u00e5n firma trombonist Mats \u00c4leklint &amp; Fredrik Ljungkvist p\u00e5 tenor samt sv\u00e5rspelade (Landgrens definition) <em>Mozart On My Mind <\/em>skrivet f\u00f6r RJG (Radiojazzgruppen) som mer p\u00e5minner om Stravinskij \u00e5 andra sidan; \u00e4r himmelsvida.  Ibland l\u00e5ter det v\u00e4rdigt och polerat, andra stunder visas p\u00e5 verk med anm\u00e4rkningsv\u00e4rt tuggmotst\u00e5nd. Handlar om en vilja att f\u00f6rmedla en n\u00e5gorlunda fullv\u00e4rdig bild av en unik komposit\u00f6r som inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt begr\u00e4nsade sig till jazzgenren.    <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462231790_8913751671970292_6243544680331935451_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186234\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462231790_8913751671970292_6243544680331935451_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462231790_8913751671970292_6243544680331935451_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Samtliga i tr\u00e4bl\u00e5set har solon p\u00e5 sin lott liksom trumpetsektionen. I fr\u00e4mre raden sitter Jonas Kullhammar, Fredrik Ljungkvist, Nils Berg, Per &#8221;Rusktr\u00e4sk&#8221; Johansson samt Fredrik Lindborg. I bakersta raden st\u00e5r Nils Jansson, Tobias Wiklund, Emil Strandberg och Patrik Skogh. Idel k\u00e4nda namn f\u00f6r lyssnare av inhemsk jazz! Storbandets enda kvinnliga medlemmar \u00e4r Agnes Darelid och Tilde Schweitzer, varav den sist n\u00e4mnde hamnar i framkant p\u00e5 slutet. Samtliga uppr\u00e4knade tillf\u00f6r en f\u00f6rn\u00e4mlig fusion av k\u00e4nsla och teknik.  Tvingas jag lista topp 4 -solister av bl\u00e5sarna faller valen p\u00e5 Emil Strandberg, Nils Berg, Fredrik Ljungkvist p\u00e5 klarinett och Tobias Wiklund. Inser nu att trumslagare Konrad Agnas g\u00e4rning helt f\u00f6rsummats. Hans insats f\u00f6rtj\u00e4nar att ber\u00f6mmas extra.  Flitige rytml\u00e4ggaren s\u00e4tter verkligen sin pr\u00e4gel p\u00e5 denna m\u00e5ngsidiga tribut genom makal\u00f6st lyh\u00f6rt musicerande. Vilken uts\u00f6kt tajming!  Ackord fr\u00e5n flygeln binder sofistikerat ihop konsertens hisnande skiftningar inklusive framf\u00f6rda verser. Vare sig arren inriktas p\u00e5 sv\u00e4ng, ballader\/ lyrisk betoning eller frifr\u00e4sande friktion har de gjorts ytterst omsorgsfullt med finess.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">H\u00e4nde s\u00e5 mycket att somligt med angen\u00e4m substans inte f\u00e5r plats ens i en utf\u00f6rlig redovisning Vore dock tj\u00e4nstefel att f\u00f6rbig\u00e5 en formidabel komposition skriven f\u00f6r Ekdahl\/ Bagge Big Band med titeln <em>Dance Music. <\/em>Snacka om groovy puls d\u00e4r orkestern levererar p\u00e5 topp. Allra sist en h\u00e4nvisning till storheten hos kontrabasisten Georg Riedel. P\u00e5 festivalen 2016 ser jag honom spela ett stycke virtuost f\u00f6ljsamt tillsammans med instrumentkollegan Hans Backenroth i of\u00f6rgl\u00f6mlig Farv\u00e4l-konsert till minne av Bengt-Arne Wallin. P\u00e5 Konserthuset f\u00f6renas Backenroth  med sv\u00e4rsonen Viktor Skokic  i en svit fr\u00e5n 2004. Duon f\u00f6r s\u00e5ledes arvet vidare p\u00e5 sitt s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>11\/10 2024 Konserthuset i Stockholm (Stockholm Jazzfestival) En uts\u00e5ld tribut till Georg Riedel (1934-2024), tillh\u00f6rt de de fr\u00e4msta och mest produktiva komposit\u00f6rerna i Sverige sedan 60-talet, utgjorde festivalens sj\u00e4lvskrivna invigningskonsert. Det omfattande programmet med underrubriken Tonerna som lever, hade sannolikt sammanst\u00e4llts av konferencier Nils Landgren och kapellm\u00e4stare Carl Bagge, f\u00f6rmodligen i samr\u00e5d med d\u00f6ttrarna Sarah [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-186226","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186226","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186226"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186226\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186237,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186226\/revisions\/186237"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186226"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186226"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186226"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}