{"id":186196,"date":"2024-10-21T16:43:39","date_gmt":"2024-10-21T14:43:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186196"},"modified":"2024-10-25T10:33:27","modified_gmt":"2024-10-25T08:33:27","slug":"klassisk-dadaism-monolog-som-slugt-framford-beteendevetenskap-stilovningar-av-big-wind-pa-konstepidemin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186196","title":{"rendered":"Klassisk dadaismanstruken-monolog som slugt framf\u00f6rd beteendevetenskap &#8211; Stil\u00f6vningar av Big Wind p\u00e5 Konstepidemin"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"592\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Stilo\u2560evningar-kvadrat.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186198\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Stilo\u2560evningar-kvadrat.jpg 592w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Stilo\u2560evningar-kvadrat-273x300.jpg 273w\" sizes=\"auto, (max-width: 592px) 100vw, 592px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">bildcollage Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Baserad p\u00e5 bok av Raymond Queneau<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Svenska texter: Lars Hagstr\u00f6m &amp; Ola Karlberg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi, bearbetning och scenografi: Ole Forsberg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Rekvisita &amp; kostym: Cilla klein<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musik: Ola Karlberg och Kroppologerna ( Harriet Ohlson, Lotta Sj\u00f6lin Cederblom och Ola Karlberg)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r 12\/10 2024 p\u00e5 Konstepidemin Gr\u00f6na rummet i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 26\/10<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ska f\u00f6r att vara korrekt anges direkt att jag bevistade f\u00f6rest\u00e4llningen i fredags (18\/10). Tr\u00e4ffade d\u00e5 ett par v\u00e4nner och bekanta verksamma som kulturarbetare. Blev p\u00e5 s\u00e5 vis en trevlig prolog till en monolog p\u00e5 50-55 minuter man \u00e4r inst\u00e4lld p\u00e5, att den baseras p\u00e5 ett kultf\u00f6rklarat experiment utgivet 1947. I sin jakt p\u00e5 sittplats p\u00e5 en buss anklagar en man en medpassagerare f\u00f6r att ha tr\u00e4ngt sig, varp\u00e5 han i n\u00e4sta situation ombeds av en v\u00e4n att \u00e5tg\u00e4rda en saknad knapp i \u00f6verrocken.  Fast incidenten som utspelas i Paris egentligen \u00e4r fullkomligt harml\u00f6s, s\u00e4ger reaktionerna p\u00e5 sk\u00e4rmytslingen mycket om oss p\u00e5 ett psykologiskt plan. D\u00e4rf\u00f6r transformerades den till scen i Sverige redan f\u00f6r trettiofem \u00e5r sedan. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">K\u00e4nner till verket, en bestseller i Frankrike, men har inte l\u00e4st de extremt fantasifullt \u00e5tergivande 99 kapitlen om samma egentligen banala h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp. I Big Winds programblad st\u00e4lls fr\u00e5gan om <em>Stil\u00f6vningar <\/em>ska betraktas som litteratur eller en lektion i retorik. Hur som helst befriande att f\u00e5 le \u00e5t en labyrint av reaktioner och vinklar i tjugotre tappningar, vilka f\u00f6rh\u00e5ller sig till ett sociologisk epicentrum. Men samtidigt befinner sig bortom samtidens f\u00f6r\u00f6dande polarisering. Vi uts\u00e4tts ist\u00e4llet med charmig elegans f\u00f6r en estetik n\u00e4ra besl\u00e4ktad med dadaism, patafysikerna, surrealism och absurdistiska inslag. En estetik jag inte \u00e4r s\u00e4rskilt bevandrad i.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Har heller ingen n\u00e4rmare relation till fransk kultur. Landets uppburna filmregiss\u00f6rer och konstn\u00e4rer ligger mig n\u00e4rmast om hj\u00e4rtat.  Har f\u00f6rvisso l\u00e4st <em>Pap\u00e1 Goriot, Madame Bovary, Det ondas blommor, f\u00f6rsta bandet av P\u00e5 spaning&#8230;. Therese Raquin, Pastoralsymfonien, Avled stilla<\/em>, <em>Med livet framf\u00f6r sig, Tillbaka till Reims,<\/em> Duras, Camus, Vian, Ernaux, sett ett antal Moliere-bearbetningar och monolog av Houellebecq vars romaner i tv\u00e5 fall l\u00e4sts med flera.  (Somlig av listade titlar och annan fransk litteratur har avhandlats i en lustl\u00e4sarcirkel eller f\u00f6rekommit under studier i litteraturvetenskap.) Har till yttermera visso aldrig varit i Frankrike, inte f\u00f6rs\u00f6kt l\u00e4ra mig spr\u00e5ket.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"447\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Stilo\u2560evningar-sta\u2560eende.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186201\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Stilo\u2560evningar-sta\u2560eende.jpg 447w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Stilo\u2560evningar-sta\u2560eende-206x300.jpg 206w\" sizes=\"auto, (max-width: 447px) 100vw, 447px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Big Wind \u00e4r en turnerande teatergrupp best\u00e5ende av sk\u00e5despelare, musiker och dansare vilka huvudsakligen skapar f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r barn och unga. Deras inkluderande scenkonst har sitt s\u00e4te i G\u00f6teborg. Meriterade regiss\u00f6ren Ole Forsberg s\u00e5gs senast som trollkarl i G\u00f6teborgsoperans  musikal <em>Wicked<\/em>. Under stor del av karri\u00e4ren har han tillh\u00f6rt ensemblen p\u00e5 Stockholms Stadsteater plus varit konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Klara soppteater, dessutom knuten till Nationalteatern. I likhet med nyhetens behag inf\u00f6r <em>Stil\u00f6vningar <\/em>skulle det kunna vara premi\u00e4r ocks\u00e5 vad betr\u00e4ffar att bevittna Ola Karlberg p\u00e5 scen. Mannen i v\u00e4st och fluga som illmarigt pockar p\u00e5 v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet har sina r\u00f6tter i Norrk\u00f6ping och en bakgrund i gatuteater.  Hos Big Wind engageras han som calypsos\u00e5ngare, chansontolkare, sk\u00e5despelare och ber\u00e4ttare. Enligt regiss\u00f6ren kan denna kluriga monolog vara det f\u00f6rsta Karlberg &#8211; frontar i latin-party bandet Mister Okey I bananrepubliken &#8211; g\u00f6r sj\u00e4lv p\u00e5 scen, \u00e5tminstone f\u00f6r vuxna. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">H\u00f6g tid att rikta fokus p\u00e5 en underh\u00e5llande monolog tryfferad med ett par skojfriska s\u00e5nger till eget ackompanjemang p\u00e5 ukulele. Scenografin g\u00e5r helt i r\u00f6tt. Skrivbordet, lampan, den h\u00f6gt h\u00e4ngande ramen som n\u00e5s via trappsteg, papperskorg, skrivmaskin etc. Kanske ska f\u00e4rgen signalera blodet som svallar i uppretade kroppar. N\u00e4stan enda rekvisita med annan f\u00e4rg \u00e4r en dubbelsidig griffeltavla. P\u00e5 den tillf\u00f6rs och stryks begrepp ut, begrepp och ord vilka symboliserar olika scener, olika kapitel ur boken. Denna bearbetnings fr\u00e4msta styrka \u00e4r tilltalet och den medf\u00f6ljande  ober\u00e4kneligheten. Antar att det kan variera i vilken utstr\u00e4ckning publiken antas medverka. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/464529710_10161822028587184_5242799788916446453_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186363\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/464529710_10161822028587184_5242799788916446453_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/464529710_10161822028587184_5242799788916446453_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ola Karlberg tar oss i besittning med, kroppsspr\u00e5k,  talande mimik och framf\u00f6r allt genom sin t\u00e4njbara r\u00f6st. Det bryts p\u00e5 flera spr\u00e5k och vi skrattar \u00e5t inte bara dialekter utan sociolekter. Med bravur skildras den klassm\u00e4ssiga aspekten, i d\u00e5tidens Frankrike s\u00e5v\u00e4l som hos oss idag, n\u00e4r fr\u00e4mlingar konfronteras p\u00e5 kollektivt f\u00e4rdmedel. Sedd genom de glas\u00f6gonen blir den sceniska leken n\u00e5got  mer \u00e4n betydelsel\u00f6st nonsens, ist\u00e4llet en skildring av vad status inneb\u00e4r. \u00c4r en konst att med trov\u00e4rdighet g\u00e5 in i alla dessa figurer, en konst humoristen Karlberg beh\u00e4rskar till fullo.    <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Baserad p\u00e5 bok av Raymond Queneau Svenska texter: Lars Hagstr\u00f6m &amp; Ola Karlberg Regi, bearbetning och scenografi: Ole Forsberg Rekvisita &amp; kostym: Cilla klein Musik: Ola Karlberg och Kroppologerna ( Harriet Ohlson, Lotta Sj\u00f6lin Cederblom och Ola Karlberg) Premi\u00e4r 12\/10 2024 p\u00e5 Konstepidemin Gr\u00f6na rummet i G\u00f6teborg Spelas till och med 26\/10 Ska f\u00f6r att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[],"class_list":["post-186196","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186196","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186196"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186196\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186382,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186196\/revisions\/186382"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186196"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186196"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186196"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}