{"id":186184,"date":"2024-10-21T09:26:23","date_gmt":"2024-10-21T07:26:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186184"},"modified":"2024-10-21T09:26:25","modified_gmt":"2024-10-21T07:26:25","slug":"svag-prosa-starkt-karaktarsbygge-i-bararn-av-linnea-wikman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186184","title":{"rendered":"Svag prosa, starkt karakt\u00e4rsbygge i ”B\u00e4rarn” av Linn\u00e9a Wikman"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Titel: B\u00e4rarn<\/a><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfattare: Linn\u00e9a Wikman<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rlag: Swedish Zombie<\/p>\n\n\n\n

Utgivningsdatum: 2024.05.31<\/p>\n\n\n\n

ISBN: 9789189115507<\/a><\/p>\n\n\n\n

\u201dB\u00e4rarn\u201d \u00e4r egentligen en ganska underlig bok. Jag skriver den h\u00e4r recensionen ett par m\u00e5nader efter att faktiskt ha blivit klar med boken. Det tog ett tag att samla mina tankar kring vad jag l\u00e4st och k\u00e4nt kring denna bok. L\u00e5t oss dela upp det i en del g\u00e4llande prosan och en annan del g\u00e4llande karakt\u00e4rsbygget. <\/p>\n\n\n\n

\u00c5 ena sidan var jag inte imponerad av spr\u00e5ket i boken. Det flyter inte p\u00e5. Den taggiga prosan skulle kunna ha finslipats mycket mer och blivit avsev\u00e4rt mycket mer suver\u00e4n. Texten \u00e4r liksom stel, och varken styckena eller ens meningarna verkar riktigt h\u00e4nga ihop med varandra. Hade prosan flutit p\u00e5 mer hade ocks\u00e5 min l\u00e4supplevelse varit mycket b\u00e4ttre. Samma sak kan man s\u00e4ga om de olika formerna f\u00f6rfattaren v\u00e4xlar mellan. De \u00e4r rentav on\u00f6diga. De kursiva sm\u00e5tt poetiska bitarna h\u00e4r och d\u00e4r i texten framst\u00e5r som klyschor och inget annat. Det ena h\u00e4nger helt enkelt inte ihop med det andra. Texten blir kantig, tillkonstlagjord. H\u00e4r gjorde Wikman inte riktigt r\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n

\u00c5 andra sidan har vi sj\u00e4lva ber\u00e4ttelsen, upph\u00f6jd av dess huvudkarakt\u00e4r Veira var f\u00f6rstahandsperspektiv vi f\u00e5r f\u00f6lja i boken . Ber\u00e4ttelsen \u00e4r denna boks st\u00f6rsta styrka. \u201dB\u00e4rarn\u201d \u00e4r gripande och skr\u00e4ckinjagande. H\u00e4r har f\u00f6rfattaren Linnea Wikman gjort ett utomordentligt jobb i att skapa en destruktiv ber\u00e4ttelse om en tragisk karakt\u00e4r som det stundvis g\u00e5r att k\u00e4nna sympati f\u00f6r. Det k\u00e4nslom\u00e4ssiga tillst\u00e5ndet huvudkarakt\u00e4ren g\u00e5r igenom \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng igenk\u00e4nnlig och fr\u00e4mmande. Trots att prosan inte bjuder p\u00e5 mycket, \u00e4r det l\u00e4tt att dyka in i Veiras k\u00e4nslotillst\u00e5nd, och fastna d\u00e4r en stund. Veira och hennes k\u00e4nslor blir verkliga, verkligt rysliga till och med. D\u00e4r har Wikman verkligen gjort r\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n

Huvudkarakt\u00e4ren Veira \u00e4r den som r\u00e4ddar ber\u00e4ttelsen. Hon \u00e4r ocks\u00e5 den som f\u00f6rst\u00f6r en hel del (minst f\u00f6r sig sj\u00e4lv), men om det finns n\u00e5gon anledning till att denna bok har etsat sig fast r\u00e4tt v\u00e4l i mitt minne s\u00e5 \u00e4r det Veiras karakt\u00e4r. Hon \u00e4r minst sagt tragisk. Destruktiv. Fylld med trauma som varken hon eller de omkring henne vet hur de ska hantera. I st\u00e4llet f\u00f6r att placera Veira p\u00e5 den moraliska skalan, eller ens r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6ra (eller d\u00f6ma) hennes beteende finns det kanske en po\u00e4ng i att bara f\u00f6rs\u00f6ka k\u00e4nna det hon k\u00e4nner, att vara med p\u00e5 hennes resa fr\u00e5n och till underg\u00e5ng. Veiras st\u00e4ndiga f\u00f6rst\u00f6relse av allt omkring sig, tillsammans med hennes innersta beg\u00e4ran att f\u00e5 vara god skapar en komplex karakt\u00e4r som fortfarande hems\u00f6ker mig d\u00e5 och d\u00e5 i mina tankar.<\/p>\n\n\n\n

Under h\u00f6sts\u00e4songen kan det vara r\u00e4tt mysigt att l\u00e4sa liknande skr\u00e4ckinjagande gotiska ber\u00e4ttelser inspirerade av folktro. Jag l\u00e4ste en annan gotisk ber\u00e4ttelse med liknande teman denna h\u00f6st. Jag t\u00e4nker inte s\u00e4ga vilket det andra verket var, men om man j\u00e4mf\u00f6r de tv\u00e5 g\u00e5r det definitivt att s\u00e4ga det f\u00f6ljande: \u201dB\u00e4rarn\u201d m\u00e5 ha sina svaga sidor, men r\u00e4ddas av den komplexa karakt\u00e4rsskildringen, den andra boken d\u00e4remot har en fin gotisk prosa, men blir tyv\u00e4rr plattad ner n\u00e5got otroligt av de v\u00e4rdel\u00f6st tr\u00e5kiga karakt\u00e4rerna utan n\u00e5gon som helst komplexitet. Om jag fick v\u00e4lja mellan de b\u00e5da skulle jag hundra g\u00e5nger om v\u00e4lja \u201dB\u00e4rarn\u201d. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: B\u00e4rarn F\u00f6rfattare: Linn\u00e9a Wikman F\u00f6rlag: Swedish Zombie Utgivningsdatum: 2024.05.31 ISBN: 9789189115507 \u201dB\u00e4rarn\u201d \u00e4r egentligen en ganska underlig bok. Jag skriver den h\u00e4r recensionen ett par m\u00e5nader efter att faktiskt ha blivit klar med boken. Det tog ett tag att samla mina tankar kring vad jag l\u00e4st och k\u00e4nt kring denna bok. L\u00e5t oss dela […]<\/p>\n","protected":false},"author":74,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16,13624],"tags":[15062,15060,15061],"class_list":["post-186184","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","category-toppnytt","tag-bararn","tag-linnea-wikman","tag-swedish-zombie","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186184","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/74"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186184"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186184\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186186,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186184\/revisions\/186186"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186184"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186184"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186184"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}