{"id":186135,"date":"2024-10-19T23:51:45","date_gmt":"2024-10-19T21:51:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186135"},"modified":"2024-10-19T23:53:46","modified_gmt":"2024-10-19T21:53:46","slug":"masterligt-ordvrangeri-roar-och-forfor-povels-naturbarn-i-lunchteater-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186135","title":{"rendered":"M\u00e4sterligt ordvr\u00e4ngeri roar och f\u00f6rf\u00f6r &#8211; Povels Naturbarn i Lunchteater p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462549118_1640105200253795_1344539158091416438_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186136\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462549118_1640105200253795_1344539158091416438_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462549118_1640105200253795_1344539158091416438_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>v. 42 (15-19\/10) 2024<\/p>\n\n\n\n<p>Foaj\u00e9baren G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Har blivit en trevlig vana att  med oregelbundna mellanrum ta sig till G\u00f6taplatsen mitt p\u00e5 dagen, f\u00f6r att anm\u00e4ld se veckans sista f\u00f6rest\u00e4llning av program som p\u00e5 f\u00f6rhand lockat s\u00e4rskilt. Hyser man ett intresse f\u00f6r n\u00f6jeshistorik i allm\u00e4nhet och v\u00e5r gedigna revy-tradition i synnerhet, kan man sv\u00e5rligen motst\u00e5 <em>En till show. <\/em>Sedan 2010 har syskonen Lotta och Mikael Ramel tillsammans med basisten Backa Hans Eriksson upptr\u00e4tt cirka fyrahundrafemtio (!) g\u00e5nger med sin f\u00f6rest\u00e4llning. Som titeln indikerar \u00e4r den helt \u00e4gnad \u00e5t att levandeg\u00f6ra pappa Povels 960 s\u00e5ngtexter. Till l\u00e5tskatten adderar hans barn ibland egna verser som underfundiga kommentarer.<\/p>\n\n\n\n<p> Sedan ordmakarens d\u00f6d 2007 har syskonen delat ut det av honom instiftade Karamelodiktstipendiet till b\u00e5de sj\u00e4lvklara och otippade namn. M\u00e5h\u00e4nda med tanke p\u00e5 att det finns ett aktivt Povel Ramel-s\u00e4llskap som \u00e4r med om att dela ut priset, uttryckte Lotta viss besvikelse \u00f6ver att ingen p\u00e5 fredagens dramatiserade show (fullsatt f\u00f6rst\u00e5s) var medlem i s\u00e4llskapet. Alla tre har f\u00f6r \u00f6vrigt medverkat i Povel-produktioner och Lotta har dessutom regisserat hyllningar f\u00f6r scen. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"261\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/v42fotograf-elisabeth-ohlson_1600x624.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186145\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/v42fotograf-elisabeth-ohlson_1600x624.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/v42fotograf-elisabeth-ohlson_1600x624-300x120.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">bild Elisabeth Ohlson  (fr\u00e5n Stadsteaterns hemsida)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Lotta har varit sk\u00e5despelare, regiss\u00f6r och teaterl\u00e4rare; verksam bland annat p\u00e5 Stockholms Stadsteater och Norrbottensteatern, synts i tv-serier och i filmer som <em>Ted &#8211; f\u00f6r k\u00e4rlekens skull <\/em>och <em>Falsk som vatten. <\/em>Hennes nio \u00e5r \u00e4ldre bror \u00e4r s\u00e5ngare, l\u00e5tskrivare, gitarrist och f\u00f6re detta musikterapeut med ett tiotal album p\u00e5 sitt cv. I egenskap av soloartist under mer \u00e4n ett halvt sekel och kortvarig medlem i Fl\u00e4sket Brinner h\u00f6r han till dels alternativa musikr\u00f6relsen, dels en fascinerande psykedelisk f\u00e5ra. Senaste \u00e5ren har Mikaels musik f\u00e5tt en ren\u00e4ssans genom rekryteringen av en handfull magnifika musiker kallade The b\u00e4st band. P\u00e5minde honom efter\u00e5t att jag recenserat h\u00e4r tre g\u00e5nger ( dubbel-cd + tv\u00e5 str\u00e5lande spelningar). \u00c4ven om det citerats ur dem och inneh\u00e5ll delats verkade artisten inte ha koll, n\u00e5got man kanske inte kan beg\u00e4ra \u00e4ven om det var sn\u00f6pligt.<\/p>\n\n\n\n<p> Backa Hans Erikssons karri\u00e4r str\u00e4cker sig inte riktigt lika l\u00e5ngt tillbaka som Mikaels. Han har undervisat och samarbetat med \u00e5tskilliga svenska storheter live och p\u00e5 skiva fr\u00e5n Ulf Lundell och Kajsa &amp; Malena till Helen Sj\u00f6holm och medverkan i musikaler, inte minst p\u00e5 80-talet och fram\u00e5t. F\u00f6ljaktligen \u00e5terfinns basisten p\u00e5 ett antal av mina skivor.  P\u00e5 meritlistan finns inte bara betydelsefulla basg\u00e5ngar utan arrangemang och producerande. Turnerar sedan n\u00e4rmare tjugo \u00e5r regelbundet med CajsaStina \u00c5kerstr\u00f6m f\u00f6rutom att han driver en egen duo med en blockfl\u00f6jtist.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462574720_1316312839354770_5323869931348612788_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186139\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462574720_1316312839354770_5323869931348612788_n-1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462574720_1316312839354770_5323869931348612788_n-1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>    Enligt Mikaels inneh\u00e5llsdeklaration reser man in i forntiden. Trion tar fasta p\u00e5 de humoristiska visorna och d\u00e4rmed formuleringar knepiga att f\u00e5 till, vilka kr\u00e4ver just den enorma rutin man besitter. Att Povels allvar, vemod och filosofiska sida bara speglas i f\u00f6rbig\u00e5ende f\u00f6rv\u00e5nar en smula . H\u00e4ri skiljer sig <em>En till show<\/em> fr\u00e5n exempelvis Jenny Almsenius drabbande musikf\u00f6rest\u00e4llning (ocks\u00e5 den recenserad h\u00e4r).  F\u00f6rest\u00e4ller mig att det skruvats p\u00e5 repertoar och filats p\u00e5 detaljer f\u00f6r att showen ska k\u00e4nnas fr\u00e4sch f\u00f6r dem sj\u00e4lva, efter ha avverkats hundratals g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n<p>  Just att s\u00e5ngerna levereras fr\u00e5n s\u00e5 n\u00e4ra k\u00e4llan det g\u00e5r att komma tillf\u00f6r sj\u00e4lvfallet en kittlande dimension. En kul take  jag f\u00f6rmodar att aktrisen Lotta initierat, g\u00e5r ut p\u00e5 att g\u00f6ra publiken os\u00e4ker. Varje  moment \u00e4r sannolikt helt igenom planerat, eller?  Konsten \u00e4r att f\u00e5 det att verka som om spontanitet och nyckfullhet r\u00e5der. Det mesta sker i lustens lekfulla tecken p\u00e5 och till och med nedanf\u00f6r scen. P\u00e5 s\u00e5 vis bjuds p\u00e5 ingredienser vi kan definiera som Lunchteater, n\u00e4r Lotta l\u00e5tsas tappa kontrollen. Kan f\u00f6r \u00f6vrigt tyckas lite udda att ingen pianist inkluderats, \u00e4ven om uppl\u00e4gget f\u00f6rst\u00e5s funkar. <\/p>\n\n\n\n<p> Lotta som nog inte sjungit s\u00e5 mycket annat \u00e4n sin fars material, framst\u00e5r som lika sj\u00e4lvklar s\u00e5ngare som storebror. Har senaste \u00e5ren upplevt \u00e5tskilliga exempel p\u00e5 goda vokala insatser fr\u00e5n sk\u00e5despelare p\u00e5 scener i G\u00f6teborg. Blev d\u00e4remot sm\u00e5tt f\u00f6rbluffad \u00f6ver Backa Hans Erikssons roll. Han inte bara ackompanjerar melodierna Mikael tar fram p\u00e5 sin akustiska gitarr med sin speciella basfiol och d\u00e4rut\u00f6ver rama in med sin basst\u00e4mma. I likhet med jazziga basister som Martin H\u00f6per och Fredrik Jonsson tar han ton genom att emellan\u00e5t sjunga en vers och bilda duettpartner.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462553451_1053176549468561_2566935206858061432_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186142\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462553451_1053176549468561_2566935206858061432_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462553451_1053176549468561_2566935206858061432_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Vad f\u00e5r vi d\u00e5 h\u00f6ra av r\u00f6ster vilka beh\u00e4rskar Povels geniala texter som rinnande vatten? Ibland \u00e4r klyschor oundvikliga. Efter ett inledande medley med egen tillsats levereras en tungvrickande, magnifik d\u00e4nga. I Povels oefterh\u00e4rmliga stil har <em>Jazz Me Blues <\/em>f\u00e5tt heta <em>En trumpet, en klarinett och en gammaldags bas. <\/em>Samma \u00e5rg\u00e5ng ur revyn Denna sida upp \u00e4r <em>Fars fabrik<\/em>. Mikael framf\u00f6r den ekivoka visan <em>Den lille tecknaren <\/em>medan Lotta triumferar i enligt utsago Sveriges f\u00f6rsta rap. Handlar f\u00f6rst\u00e5s om duo-rimmande-rappen <em>Jag diggar dig<\/em> d\u00e4r m\u00e4nnen sufflerar. Fr\u00e5n illustrerade text- och noth\u00e4ftet <em>Djur i dur <\/em>h\u00e4mtas <em>Fulvia f\u00e4sting<\/em> framdiktad p\u00e5 melodin till Bellmans <em>Gubben Noach<\/em>, en nonsenstext att j\u00e4mf\u00f6ra med det t\u00e5lamodspr\u00f6vande upprepandet om kokosn\u00f6tens ogenomtr\u00e4ngliga skal och excellerandet  i barbershop featuring basst\u00e4mma i <em>Var \u00e4r tv\u00e5len<\/em>. Samtliga ing\u00e5r i showen som har underrubriken Andra varvet.<\/p>\n\n\n\n<p>I Povels fl\u00e4ta <em>N\u00e4r schlagern dog <\/em>fr\u00e5n mitten av 50-talet anv\u00e4nds str\u00e5ken av Backa Hans som d\u00e5 och d\u00e5 effektfullt fyller i med sin basst\u00e4mma. Efter denna drift med popul\u00e4r genre forts\u00e4tts det p\u00e5 den skojfriskt inslagna v\u00e4gen. Undantaget kommer allra sist. I slutkl\u00e4mmen f\u00f6r\u00e4ndras tonl\u00e4get n\u00e4mligen till ljuvligt vemod i <em>Dagen d\u00e5 visorna d\u00f6r. <\/em>Har missat n\u00e4mna tv\u00e5 personliga favoriter som gjordes ypperligt. T\u00e4nker p\u00e5 mysiga Svensktopps-l\u00e5ngk\u00f6raren <em>Ta av dej skorna <\/em>(P. Ramel\/ B. Wolgers) och den lika suggestiva som komiska <em>Gr\u00e4s\u00e4nkling blues <\/em>tryfferad med ett par egna till\u00e4gg av Mikael. V\u00e5gar garantera att ingen l\u00e4mnade 90-\u00e5rs firande teaterhuset besviken.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>v. 42 (15-19\/10) 2024 Foaj\u00e9baren G\u00f6teborgs Stadsteater Har blivit en trevlig vana att med oregelbundna mellanrum ta sig till G\u00f6taplatsen mitt p\u00e5 dagen, f\u00f6r att anm\u00e4ld se veckans sista f\u00f6rest\u00e4llning av program som p\u00e5 f\u00f6rhand lockat s\u00e4rskilt. Hyser man ett intresse f\u00f6r n\u00f6jeshistorik i allm\u00e4nhet och v\u00e5r gedigna revy-tradition i synnerhet, kan man sv\u00e5rligen motst\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-186135","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186135","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186135"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186135\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186147,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186135\/revisions\/186147"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186135"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186135"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186135"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}