![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/unnamed-3-3.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Kneecap
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 18 oktober 2024
\nRegi Rich Peppiatt<\/p>\n
I en tid d\u00e5 den s\u00e5 kallade gangsterrappen \u00e4r hett omdiskuterad i Svea rike kommer nu filmen om den nordirl\u00e4ndska gruppen Kneecap som n\u00e4rmar sig hip-hopen med ytterst kontroversiell lyrik. Id\u00e9n \u00e4r ocks\u00e5 att visa ett modernt Belfast, en stad som vi – trots v\u00e5r geografiska n\u00e4rhet och Kenneth Branaghs film med samma namn, s\u00e4llan diskuterar f\u00f6rutom i historiska sammanhang och de oroligheter som l\u00e4nge pr\u00e4glat Nordirland.<\/p>\n
F\u00f6rhoppningar leder s\u00e4llan till en bra film och Kneecap visar sig vara en uppseendev\u00e4ckande r\u00f6ra som sl\u00e5r upp ett j\u00e4ttelikt cirkust\u00e4lt och erbjuder exceptionella pajaskonster.<\/p>\n
Den surrealistiska – n\u00e4rmast f\u00e5niga, inledningen tyder p\u00e5 att regiss\u00f6ren Rich Peppiatt stirrat sig blind p\u00e5 Danny Boyles klassiska Trainspotting. Det \u00e4r samma kaotiska bildspr\u00e5k, hurtiga tempo och uppk\u00e4ftiga prosa i dialog och ber\u00e4ttarr\u00f6st. Associationerna blir \u00e4n mer p\u00e5tagliga d\u00e5 vi introduceras till den mis\u00e4r som filmen utspelar sig mot. Det \u00e4r nedslitna gator och bost\u00e4der som lika g\u00e4rna kunde ha varit h\u00e4mtade fr\u00e5n en tid d\u00e5 varken fj\u00e4rrv\u00e4rme eller avlopp existerade. I de v\u00e4rsta stunderna av f\u00f6rtvivlan g\u00f6r sig filmer av Ken Loach och Mike Leigh p\u00e5minda, tv\u00e5 regiss\u00f6rer som bem\u00e4strat och f\u00f6rtrollat med sin diskb\u00e4nksrealism. Om nu Kneecap hade varit en nykter, m\u00f6rk och sammanh\u00e5llen film hade det kunnat vara en god p\u00e5minnelse om de oerh\u00f6rda problem som ett antal l\u00e4nder inom Europa fortfarande dras med. Problem och politiska strider som vi i de privilegierade nordiska l\u00e4nderna m\u00e5nga g\u00e5nger v\u00e4ljer att inte se.
\nId\u00e9n att sammanf\u00f6ra fiktion och verklighet \u00e4r sannerligen v\u00e5gad. Den – enligt uppgift, sanna ber\u00e4ttelsen presenteras genom att gruppens faktiska medlemmar spelar huvudrollerna. Ett v\u00e5gat men ocks\u00e5 riskfyllt beslut som resulterar i dugligt men aningen platt sk\u00e5despel. Men vad spelar mis\u00e4r, trov\u00e4rdighet och interna stridigheter f\u00f6r roll d\u00e5 filmen, som skall framf\u00f6ra problematiken, \u00e4r i det n\u00e4rmaste om\u00f6jlig att se p\u00e5.<\/p>\n
F\u00f6r det \u00e4r inte det nyutexaminerade sk\u00e5despelet som fallerar. Ist\u00e4llet \u00e4r det filmens attityd och totala avsaknad p\u00e5 disciplin som g\u00f6r det hela till en n\u00e4rmast tortyrliknande upplevelse. Den kaotiska, v\u00e5ldsamma och aggressiva musiken som Kneecap basunerar ut p\u00e5 sina album och konserter \u00e4r inte bara t\u00e4nkt att vara filmens soundtrack, den skall ocks\u00e5 diktera det ber\u00e4ttarm\u00e4ssiga. Detta leder till att filmen – p\u00e5 ett pl\u00e5gsamt krampaktigt vis, f\u00f6rs\u00f6ker injicera h\u00e4pnadsv\u00e4ckande usla visuella s\u00e4regenheter. Det f\u00f6rekommer ett \u00f6verfl\u00f6d av pulserande text och slagord som trycks upp p\u00e5 duken, tanken \u00e4r att – likt Tony Scotts sista filmer som Man On Fire, hamra in budskap och understryka filmens centrala tematik.<\/p>\n
V\u00e4ldigt snart k\u00e4nns det hela stirrigt, on\u00f6digt st\u00f6kigt och framf\u00f6rallt utmattande. F\u00f6rhoppningen att f\u00f6rmedla intensitet och eldig motkultur fullkomligt imploderar d\u00e5 det allm\u00e4nna utf\u00f6randet \u00e4r lika falskt som valfri reklamfilm p\u00e5 TV-shop. Dessa visuella egenheter k\u00e4nns ist\u00e4llet som en vilseledande man\u00f6ver som \u00e4r t\u00e4nkt att distrahera fr\u00e5n det faktum att filmens narrativa kvalit\u00e9er \u00e4r obefintliga. Rich Pepprat vill inget hellre \u00e4n att skapa en uppk\u00e4ftig best som ignorerar kutymer och normer vad g\u00e4ller anst\u00e4ndighet. Denna vilja leder snart till n\u00e5gon slags manisk hysteri d\u00e4r precis allting \u00f6verdrivs och presenteras med en s\u00e5dan desperation att det \u00e4r sv\u00e5rt att inte k\u00e4nna djup sympati f\u00f6r hur genuint patetiskt allting framst\u00e5r. M\u00e5let kanske \u00e4r att bli n\u00e4sta Trainspotting men det landar ist\u00e4llet i att vara vara en hiskelig mix mellan Guy Richies s\u00e4msta filmer, Mr Bean och Jonas \u00c5kerlunds vederv\u00e4rdiga Spun, varav den sistn\u00e4mnda verkar vara en spirituell f\u00f6rfader d\u00e5 en rad gr\u00e4sliga visuella likheter f\u00f6rekommer titt som t\u00e4tt.<\/p>\n
Det \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e5rt att veta om de tre huvudpersonerna \u00e4r medvetna om hur de portr\u00e4tteras. F\u00f6r d\u00e4r empati och f\u00f6rst\u00e5else borde vara av h\u00f6gsta prioritet f\u00f6r att engagera och f\u00e5 karakt\u00e4rerna att framst\u00e5 m\u00e4nskliga, visar sig den st\u00f6kiga trion – som den framtr\u00e4der h\u00e4r, vara en samling pappskallar som f\u00e5r kokosn\u00f6tter att verka intelligenta. Detta \u00e4r en trupp av pubertala idioter som beter sig likt svin och vars sj\u00e4lvgodhet inte vet n\u00e5gra gr\u00e4nser. S\u00e4ttet filmen ocks\u00e5 trivialiserar saker som droghandel och kopi\u00f6st missbruk \u00e4r dessutom chockerande. I slutet f\u00f6rs\u00f6ker filmen intala tittaren att det egentliga syftet var att belysa det faktum att ett antal minoritetsspr\u00e5k d\u00f6r ut i alarmerande takt, ett drag som endast kan kategoriseras som l\u00f6jev\u00e4ckande d\u00e5 majoriteten av speltiden \u00e4gnats \u00e5t att demonstrera missbruk och idioti.<\/p>\n
Allt detta t\u00e4cks sedan i ett soundtrack som f\u00e5tt mig att \u00f6verv\u00e4ga mina livsval som filmskribent. Vi f\u00e5r sekvens efter sekvens d\u00e4r den mest hiskeliga hip-hopen spys ut, utrustad med lyrik som f\u00e5r Fr\u00f6ken Snusks samlade verk att framst\u00e5 som n\u00e5got skrivet av Ernest Hemingway. Filmens trov\u00e4rdighet \u00e4r ocks\u00e5 helt obefintlig – mot filmens slut byts mis\u00e4r och missbruk ut mot n\u00e5got som liknar en bortkommen actionfilm, n\u00e5gonstans d\u00e4r kapitulerar den goda smaken och springer skrikande ut fr\u00e5n biosalongen.<\/p>\n