{"id":186045,"date":"2024-10-18T16:28:35","date_gmt":"2024-10-18T14:28:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186045"},"modified":"2024-10-18T16:32:32","modified_gmt":"2024-10-18T14:32:32","slug":"souljazzig-orgel-nestor-levererar-pa-topp-med-inspirerad-trio-ronnie-foster-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=186045","title":{"rendered":"Souljazzig orgel-nestor levererar p\u00e5 topp med inspirerad trio &#8211; Ronnie Foster p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542542_365928686601449_7188099434821713514_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186067\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542542_365928686601449_7188099434821713514_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542542_365928686601449_7188099434821713514_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>16\/10 2024<\/p>\n\n\n\n<p>Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>F\u00e5r erk\u00e4nna att klaviaturspelaren (fr\u00e4mst hammondorgel), l\u00e5tskrivaren, producenten och arrang\u00f6ren Ronnie Foster fr\u00e5n New York i princip g\u00e5tt under min radar. I veckan genomf\u00f6rde 74-\u00e5ringen sin enda spelning i Norden p\u00e5 p\u00e5g\u00e5ende Europaturn\u00e9, tillsammans med sonen Chris Foster bakom trummorna och vid sin andra sidan Michael \u00d3 Neill sittandes p\u00e5 en h\u00f6g pall med sin elgitarr. Inviterades av arrang\u00f6rer och lyckligtvis krockade inte konserten med andra begivenheter. Med tanke p\u00e5 Fosters rykte \u00e4r det ett underbetyg \u00e5t kollegor att ingen annan hade h\u00f6rsammat inbjudan.<\/p>\n\n\n\n<p> B\u00f6rjade snabbt p\u00e5b\u00f6rjad uppladdning (hade n\u00e4mligen missat att anteckna datumet i almanackan) genom att lyssna in mig och forska i hans cv.  Ins\u00e5g att detta gig hade f\u00f6ruts\u00e4ttningar att kunna utkristalliseras till en minnesv\u00e4rd konsert. S\u00e5 blev ocks\u00e5 fallet inf\u00f6r ett entusiastiskt om \u00e4n inte uts\u00e5lt Nef en sm\u00e5kylig h\u00f6stkv\u00e4ll mitt i veckan. Eftersom s\u00e4ttningen \u00e4r identisk med den hos stj\u00e4rntrion Goldings\/ Bernstein\/ Stewart (recenserades h\u00e4r i fjol), vill jag h\u00e4vda att Foster och hans medmusiker med sin mer soulfunkiga approach, r\u00f6rde sig ledigt p\u00e5 motsvarande h\u00f6g niv\u00e5. Gav den ljudansvarige en stor eloge efter\u00e5t eftersom kvalit\u00e9n var superb. Integreringen av instrument inklusive features skedde med f\u00f6rundransv\u00e4rd balans. N\u00e4r vi vid ankomst t\u00e5lmodigt k\u00f6ar till entr\u00e9n, i paus och efter\u00e5t h\u00f6rs i h\u00f6gtalarna vax utvalda av ett svensk-engelskt DJ-kollektiv, vars val av l\u00e5tar givetvis anknyter till aftons liveakt.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542222_1603504220510406_945215229333867389_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186102\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542222_1603504220510406_945215229333867389_n-1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542222_1603504220510406_945215229333867389_n-1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>N\u00e5gra fakta som pr\u00e4glat den charmerande mannens musicerande: I sina tidiga ton\u00e5r fick han m\u00f6jlighet att lyssna p\u00e5 legendaren  Jimmy Smith live och tr\u00e4ffa sin idol som han sedermera samarbetat med. Sajnades vid tjugoett \u00e5rs \u00e5lder av Blue Note vars ber\u00f6mda skivbolag sl\u00e4ppt sex skivor i hans namn. I och med att A Tribe Called Quest samplade hitten <em>Mystic Brew <\/em>blev Foster en inspirat\u00f6r f\u00f6r acid jazz-scenen p\u00e5 90-talet. Andra halvan av 70-talet f\u00f6rekom han p\u00e5 ett halvdussin album med stilbildande mjuksv\u00e4ng-gitarristen George Benson bland annat kommersiella succ\u00e9n <em>Breezin\u00b4<\/em> Vidare spelar han p\u00e5 milstolpen Songs In The Key Of Life, magnifika <em>Night Parade <\/em>fr\u00e5n Robbie Robertsons andra soloalbum och  refererar p\u00e5 Nef till samarbeten med gitarristen Grant Green och Carlos Santana. Han har d\u00e4rut\u00f6ver tillf\u00f6rt sitt rika sound hos Roberta Flack, Earl Klugh, Grover Washington Jr och Stanley Turrentine.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462551399_1233308631090909_6337830971763174660_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186131\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462551399_1233308631090909_6337830971763174660_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462551399_1233308631090909_6337830971763174660_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>   Spelningen \u00f6ver tv\u00e5 gener\u00f6sa set inleds med en groovy blues signerad Jimmy Smith. Gitarristen v\u00e4ver  omg\u00e5ende tilltalande m\u00f6nster medan trumslagarsonen fyller i. Det stretchas vitalt p\u00e5 sedvanligt man\u00e9r fr\u00e5n hammondorganisten med sin leslie-h\u00f6gtalare inkopplad.  Angen\u00e4mt sv\u00e4ng uppst\u00e5r och man anar vart konserten kommer ta v\u00e4gen. Repertoaren \u00e4r inte tv\u00e4rsnitt ur Fosters karri\u00e4r, \u00e4ven om turn\u00e9n d\u00f6pts efter senaste skivan <em>Reboot. <\/em>En f\u00f6rsta h\u00f6jdpunkt infaller tidigt, ett nyskrivet original som l\u00e5nat fr\u00e5n klassiska grupper med snarlik s\u00e4ttning med tema inte olikt megahitten <em>Sunny. <\/em> Broderas magnifikt p\u00e5 tangenter och sonen st\u00e5r f\u00f6r stadigt beat. Det karakt\u00e4ristiskt roterande dova soundet kompletteras med sk\u00f6nt lir i i form av avsp\u00e4nt riffande av O\u00b4Neill vars cv  inneh\u00e5ller samarbete med Stevie Wonder.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462544196_3862445737417841_8165775603340934619_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186107\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462544196_3862445737417841_8165775603340934619_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462544196_3862445737417841_8165775603340934619_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Vad h\u00e4nde mer i ett lika piggt som omv\u00e4xlande f\u00f6rsta set? Jo vi fick h\u00e4rligt intrikata <em>Big Farm Boy Goes To A Latin City <\/em>fr\u00e5n kritikerrosade <em>On The Avenue <\/em>(1974). H\u00e4r f\u00e5r trion s\u00e4tta t\u00e4nderna i ett \u00f6sigt komplext beat, s\u00e4rskilt den frilansande rytml\u00e4ggaren baserad i Las Vegas. Den avl\u00f6ses av en sugande stampa-taken-komposition d\u00e4r publik ombeds medverka, vilket vi villigt g\u00f6r.  En funkig d\u00e4nga som k\u00e4nnetecknas av uppbrutna rytmer och ett eldigt gitarrsolo. I slutdelen adderas ett ansl\u00e5ende solo med imponerande tekniska crescendon. Man avrundar genom att framf\u00f6ra titell\u00e5ten p\u00e5 <em>Reboot, <\/em>vars sj\u00e4lfullt elastiska och dynamiska sound sprider of\u00f6rst\u00e4lld gl\u00e4dje. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462540731_1307612140224426_2337576482023221279_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186109\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462540731_1307612140224426_2337576482023221279_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462540731_1307612140224426_2337576482023221279_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Efter paus blir det kickstart genom  en jambetonad komposition skriven f\u00f6r Grant Green.  Raffinerat kryddad k\u00e4nnetecknas l\u00e5ten \u00e4nd\u00e5 av ett exceptionellt rakt beat.  Vid det h\u00e4r laget befinner sig den samspelta trion i zonen. Anf\u00f6rare Ronnie Foster \u00e4r i sitt esse n\u00e4r han garnerar.  Sj\u00e4lvfallet framf\u00f6rs fler titlar fr\u00e5n senaste plattan som \u00e4r dedikerad till instrumentkollegan Dr Lonnie Smith (1942-2021). Till att b\u00f6rja med balladen <em>Sultry Song II <\/em>vars ackord flyter fram makligt. Melodin har ett subtilt sv\u00e4ng med ett mittenparti som ov\u00e4ntat \u00e4ndrar skepnad.<\/p>\n\n\n\n<p> I ett av sina mellansnack introducerar artisten det lite ytliga lyckopillret <em>Hey Good Lookin\u00b4Woman <\/em>d\u00e4r den fryntlige mannen med kultstatus \u00f6verraskar genom att sjunga. Vi m\u00e5r bra av en kul st\u00e4nkare som bygger p\u00e5 en hommage till grunden inom svart musik, det vill s\u00e4ga blues. Den frilansande sonen baserad i Las Vegas f\u00e5r verkligen bek\u00e4nna f\u00e4rg n\u00e4r han tar med publiken p\u00e5 en exalterande utflykt av uppvisningskarakt\u00e4r. Ett annat alster fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda skiva heter kort och gott <em>Carlos<\/em> och indikerar ett samarbete med latin-hj\u00e4lten med efternamnet Santana (sett dem minst tre g\u00e5nger). Utvecklas till ett expressivt, virtuost nummer med imponerande feature som sig b\u00f6r av O\u00b4Neill. Medryckande melodin avslutas genom en sansl\u00f6s urladdning av Foster d,y. Snacka om statement som n\u00e4stan \u00f6verg\u00e5r i metal-excesser.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462556888_1237919577449521_4088325249241433935_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-186110\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462556888_1237919577449521_4088325249241433935_n-1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462556888_1237919577449521_4088325249241433935_n-1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>N\u00e4st sist levereras megahitten <em>Mystic Brew <\/em>med osviklig pondus &#8211; l\u00e5ten med stort L Tribe Called Quest framg\u00e5ngsrikt samplade &#8211; vilket innebar att Ronnie Foster blev en f\u00f6rgrundsfigur f\u00f6r acid jazz-r\u00f6relsen n\u00e4r det begav sig. Sv\u00e4nget, samspelet och soundet g\u00f6r succ\u00e9 p\u00e5 Nef. I en sista snabb sak surfas p\u00e5 liknande framv\u00e4llande v\u00e5g. Foster meddelar att ytterligare en klubb-hit framf\u00f6rs. Blir h\u00e4nryckt av positiv energi som vi uppmanas att omvandla. Ett smittsamt beat stimulerar s\u00e5ledes b\u00e5de kropp och hj\u00e4rta. Publiken reagerar k\u00e4rleksfullt instinktivt p\u00e5 trions dansanta tonspr\u00e5k. Trummisen imponerar \u00e5nyo kolossalt och gitarristen som har flera album i eget namn i bagaget st\u00e5r f\u00f6r svettigt str\u00e4ngb\u00e4nderi. Summa summarum en av \u00e5rets mest helgjutna konserter! Finns anledning att tro att spelgl\u00e4djen som str\u00e5lade ut fr\u00e5n scen parat med kemin emellan trion, gick l\u00e5ngt ut\u00f6ver standard f\u00f6r denna soulfunkiga orgeljazztrio.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>16\/10 2024 Nefertiti i G\u00f6teborg F\u00e5r erk\u00e4nna att klaviaturspelaren (fr\u00e4mst hammondorgel), l\u00e5tskrivaren, producenten och arrang\u00f6ren Ronnie Foster fr\u00e5n New York i princip g\u00e5tt under min radar. I veckan genomf\u00f6rde 74-\u00e5ringen sin enda spelning i Norden p\u00e5 p\u00e5g\u00e5ende Europaturn\u00e9, tillsammans med sonen Chris Foster bakom trummorna och vid sin andra sidan Michael \u00d3 Neill sittandes p\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-186045","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186045","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=186045"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186045\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186132,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/186045\/revisions\/186132"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=186045"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=186045"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=186045"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}