{"id":185929,"date":"2024-10-20T20:41:12","date_gmt":"2024-10-20T18:41:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185929"},"modified":"2024-10-22T17:31:23","modified_gmt":"2024-10-22T15:31:23","slug":"stockholm-jazzfestival-2024-del-1-akter-fran-nar-och-fjarran","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185929","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2024 del 1 – akter fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Vijay Iyer trio – foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

11-20\/10 p\u00e5 \u00f6ver sjuttio scener<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

I skrivande stund p\u00e5g\u00e5r en begivenhet i v\u00e5r huvudstad f\u00f6r musik\u00e4lskare. Syftar p\u00e5 \u00e5rligen \u00e5terkommande Stockholm Jazzfestival vars 300 konserter f\u00f6r en tillresande recensent kan k\u00e4nnas som om de mest omtalade av konserter \u00e4ger rum p\u00e5 annan plats \u00e4n man sj\u00e4lv befinner sig. \u00c4r \u00e4nd\u00e5 mycket n\u00f6jd med min lagom intensiva jazzhelg. Flera minnesv\u00e4rda konserter i intim milj\u00f6, mellanvarianten med jazzens h\u00f6gborg och Kulturhuset samt ett bes\u00f6k i uts\u00e5lt konserthus. Bonusen i form av m\u00f6ten med musiker inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. Att l\u00e4gga program handlar mycket om f\u00f6rdelen med omv\u00e4xling, kunna fixa logistik och ber\u00e4kna tids\u00e5tg\u00e5ng samt att skapa luckor f\u00f6r att \u00e4ta gott i lugn och ro. Riktar h\u00e4rmed ett hj\u00e4rtligt tack till arrang\u00f6rerna f\u00f6r att \u00f6nskem\u00e5l beviljades. Mycket n\u00f6jd med vistelsen i huvudstan fram tills hemresan och strulet fr\u00e5n SJ.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

SVANTE S\u00d6DERQVIST TRIO p\u00e5 Kulturhuset Lilla Studion \u00e4r enligt presentat\u00f6ren den f\u00f6rsta st\u00f6rre konserten p\u00e5 en sp\u00e4ckad festival. Vad Studion anbelangar var det troligen premi\u00e4r f\u00f6r min del. Spelningen under en timme drygt var fullsatt, vilket ju \u00e4r en sj\u00e4lvklarhet d\u00e5 basisten och cellisten flankeras av tungviktarna Adam Forkelid vid flygeln j\u00e4mte Calle Rasmusson bakom trumsetet. De \u00e4r konstn\u00e4rligt framg\u00e5ngsrika med egen produktion och arrangemang och Forkelids musik avnj\u00f6ts s\u00e5 sent som i v\u00e5ras live. P\u00e5 ett par l\u00e5tar g\u00e4star den svensk-estniske accordeonisten Tullike Bartosik, tillf\u00f6r genomg\u00e5ende en dimension av folkloristiskt vemod. Vi f\u00e5r veta att det \u00e4r releasedag f\u00f6r vinylutg\u00e5van av The Rocket <\/em>d\u00e4r hon medverkar. <\/p>\n\n\n\n

2020 debuterade man med Arrival <\/em>och nu \u00e4r trion i f\u00e4rd med att spela in sin tredje skiva. Ska s\u00e4gas att jag var f\u00f6rh\u00e5llandevis inlyssnad genom att ha recenserat debuten och haft med den i omr\u00f6stning till Gyllene Skivan, skrev ett par \u00e5r senare p\u00e5 OJ:s hemsida om lyckad turn\u00e9avslutning p\u00e5 Utopia och har dessutom recenserat tv\u00e5 senaste skivorna av kvinnan som framst\u00e4ller dr\u00f6mska, elektroakustiska sound av magnitud. Den milj\u00f6medvetne praktikern S\u00f6derqvist presenterar hur engagemanget tagit sig uttryck och bakgrunden till deras original, vilka med ett undantag signeras honom sj\u00e4lv. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Patrik Sandberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00d6nskv\u00e4rda komponenter f\u00f6r att ljuv musik ska uppst\u00e5 och v\u00e4xa samverkar Vill utbrista i p\u00e5st\u00e5endet att allt i deras kammarjazziga approach st\u00e4mmer. Blir aldrig stelt eller f\u00f6ruts\u00e4gbart! Att S\u00f6derqvist visat sig vara en fullfj\u00e4drad komponist vars id\u00e9er ledigt lanseras i givande mellansnack, f\u00e5r mig att h\u00f6ja p\u00e5 \u00f6gonbrynen. Inledande Ny ankomst <\/em>sprider tassande elegant en bubblande livsgl\u00e4dje spetsad med arabiska influenser. och kr\u00f6ns av f\u00f6rf\u00f6riskt tema. I intervaller skiftas pulsen raffinerat under konserten. Samtliga p\u00e5verkar resultatet i lika h\u00f6g grad, f\u00e5r soundet att vibrera, att sjuda och sv\u00e4nga. J\u00e4mf\u00f6rt med exempelvis Vijay Iyer trio h\u00e5ller trions meriterade trumslagare en avsev\u00e4rt l\u00e4gre profil. En h\u00f6jdpunkt i en tillst\u00e4llning utan svackor heter Exil<\/em>, med feature fr\u00e5n den g\u00e4stande kvinnan och med Svante p\u00e5 cello. En dr\u00f6msk l\u00e5t med starkt temperament draperad i moll, som rymmer stor sk\u00f6nhet trots instoppad dramatik. T\u00e4nnforsen <\/em>emanerar ur nationalromantisk dikt av Snoilsky, framf\u00f6rs p\u00e5 duo med Forkelid vars bitterljuva l\u00f6pningar h\u00e4nf\u00f6r. Dennes bidrag \u00e4r en minimalistiskt slipad juvel som skiftar till livligare inriktning mitt i fr\u00e5n ett romantisk diskret utg\u00e5ngsl\u00e4ge. Sp\u00e4nnande! <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r ett uruppf\u00f6rande. I Efter stormen <\/em>f\u00e4rgar Bartosik efter pregnant basintro en fridfullt framskridande komposition. I reflekterande toner som drivs fram\u00e5t av Forkelid celebreras till\u00f6kning hos familjen S\u00f6derqvist medan Rocket – <\/em>”kamps\u00e5ng f\u00f6r frihet” med utg\u00e5ngspunkt i kriget mot Ukraina – bjuder p\u00e5 attraktiv rytmik. Ett understatement med tanke p\u00e5 trions fabul\u00f6st explosiva samspel d\u00e4r Forkelid l\u00e4gger blockackord(?) och Rasmusson sl\u00e4pper loss, ser inspirerad till att l\u00e5ten b\u00e5de sjuder och hettas upp till max. En kollega beskrev musiken som en spegling av en hektisk samtid. Enligt mitt f\u00f6rmenande kanske den snarare kommenterar brutal och polariserande tidsanda, sk\u00e4nker tr\u00f6sterika alternativ.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hade sett fram emot THE HEADHUNTERS p\u00e5 Fasching l\u00e4nge, inte minst eftersom jag missade dem p\u00e5 Nef h\u00e4rom \u00e5ret. Fusionpionj\u00e4rerna utan sin ikoniske grundare Herbie Hancock g\u00f6r numera, f\u00f6r att citera Jonas Kullhammar, covers p\u00e5 sig sj\u00e4lva. Med fyra egna plattor i bagaget har deras groove b\u00e5de utvidgats och finslipats efter omfattande turnerande. <\/p>\n\n\n\n

Ansiktet ut\u00e5t \u00e4r fr\u00e4mst originalmedlemmen Bill Summers p\u00e5 percussion och rapp som fanns med redan f\u00f6r drygt femtio \u00e5r sedan p\u00e5 legendariska albumet Head Hunters<\/em> ( finns i vinylsamlingen) och i andra hand elegante p\u00e5drivaren Mike Clark i slips och kostym p\u00e5 trummor. Rytmsektionen kompletteras med klippan Chris Severin p\u00e5 elbas, d\u00e4rut\u00f6ver finns Kyle Rousell p\u00e5 keyboard och flygel samt altsaxofonisten Donald Harrison, vars roll p\u00e5 slutet som eggande party-fixare fick honom att l\u00e5ta som Otis Clay, Bobby Byrd och andra anstiftare av soulig, smittsam extas. Den som anf\u00f6rde tonen n\u00e4r andra set drog ig\u00e5ng var f\u00f6rvisso den of\u00f6rliknelige Summers. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Meddelandet till ett uts\u00e5lt Fasching lyder : ”We came here to kick ass” L\u00e5t av eleganten p\u00e5 bilden ovan drar ig\u00e5ng en funkigt uppsluppen spelning som h\u00e4rb\u00e4rgerar osedvanligt m\u00e5nga och extensiva features. F\u00f6rst ut \u00e4r slickade fraser p\u00e5 altsax. Inledande l\u00e5tar har en sammanh\u00e5llen form fast de g\u00f6rs med elastisk finess. Vi tas in i deras rytmiska festst\u00e4mning genom ett publikfriande bassolo som \u00f6verg\u00e5r i en praktisk introduktion fr\u00e5n maestro Clark. K\u00e4nns som om Headhunters vill h\u00e5lla oss p\u00e5 halster, str\u00f6ssla med soloutflykter ist\u00e4llet f\u00f6r att lira utbroderade versioner av Spider <\/em>och Hang Up Your Hangups.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em>I f\u00f6rsta set f\u00e5r vi i alla fall den innovativa kompositionen E.S.P <\/em>(W. Shorter) vars original Herbie Hancock ju spelade p\u00e5 i sin ungdom med Miles Davis. Efter lika sj\u00e4lvklar som snyggt polerad insats fr\u00e5n Harrison avl\u00f6ser instrumentalisterna varann. Och i ett avsnitt d\u00e4rp\u00e5 lyfts forne bandledarens p\u00e5verkan fram, vilket sker n\u00e4r Rousell konverserar intimt med rytmsektionen. Setet avrundas med en ballad till\u00e4gnad alla kvinnor varvid det bjuds p\u00e5 en betagande utvikning p\u00e5 flygeln. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Blir en sprakande start n\u00e4r konserten \u00e5terupptas efter paus. Sk\u00f6nt souljazzigt beat framkallas med pianist och rytml\u00e4ggande parh\u00e4star i centrum. Ska s\u00e4gas att jag s\u00e4llan uppfattade titlar p\u00e5 l\u00e5tar. I ett skede l\u00e4t det som temat ur hypnotiska Watermelon Man<\/em>, vilket var en h\u00f6gtidsstund. Det blir slap-bass uppvisning av Severin och nestorn bakom sitt trumset hamnar i framkant, \u00e4r i sitt esse.<\/p>\n\n\n\n

G\u00e4nget eskorterar oss in i ett funkfusion-paradis n\u00e4r en sjungande och rappande Harrison l\u00f6sg\u00f6r sig. Kul att Headhunters numera adderar vokal anr\u00e4ttning till sin repertoar. \u00c4ven om det \u00e4r en nymodighet man inte associerar med originalupplagan uppst\u00e5r ett oemotst\u00e5ndligt gung \u00e1 la New Orleans. St\u00e5r p\u00e5 det tr\u00e5nga loftet och genomstr\u00f6mmas av deras h\u00e4rliga groove. Upplystes efter\u00e5t att min referens till The Meters st\u00e4mde.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bill Summers ovan intar i andra halvan en f\u00f6rbluffande diskret framtoning, fyller ist\u00e4llet p\u00e5 ett str\u00e5lande s\u00e4tt i deras v\u00e4gvinnande sound mest i skymundan. F\u00f6r dessutom in en delikat v\u00e4stafrikansk vibe i somliga sjok. Mitt mest extatiska, tillika mest minnesv\u00e4rda \u00f6gonblick under \u00e5rets festival uppst\u00e5r efter en extremt utdragen introduktion av kompet. Alla p\u00e5 Fasching som lyssnat p\u00e5 jazziga funkpionj\u00e4rerna vet vad som v\u00e4ntar. Syftar givetvis p\u00e5 \u00f6gonblicket n\u00e4r ikoniska temat ut deras signatur Chameleon <\/em>briserar. Brister d\u00e5 ut i ett ber\u00e4ttigat utrop: \u00e4ntligen levererades momentet jag hade l\u00e4ngtat efter och n\u00e5gra minuters underbart instant appeal. Ska p\u00e5pekas att ljudet var b\u00e4sta t\u00e4nkbara.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I motsats till f\u00f6reg\u00e5ende akter i detta svep fanns hos mig ringa kunskap om THE VIJAY IYER TRIO<\/em>. Lyckligtvis hade jag nyligen lyssnat p\u00e5 en inspelning som fanns tillg\u00e4nglig hos Jazzradion. M\u00e5ngfaldigt prisade pianisten, komposit\u00f6ren, producenten, bandledaren, pedagogen och skribenten uppfyller kriterierna f\u00f6r en ren\u00e4ssansm\u00e4nniska. Den 52-\u00e5rige amerikanen vars f\u00f6r\u00e4ldrar emigrerade fr\u00e5n Indien har exempelvis utn\u00e4mnts till socialt samvete, multimedia-kollaborat\u00f6r, erh\u00e5llit g\u00e4stprofessur samt fyra g\u00e5nger framr\u00f6stats i Down Beat till \u00e5rets Jazzartist. Festivalens programh\u00e4fte ber\u00e4ttar att Iyer sl\u00e4ppt tjugosex plattor, varav tre Grammy-nominerats. Tolv av dessa utgivna i Europa p\u00e5 ACT eller ECM. Han har vidare komponerat f\u00f6r orkestrar, solister och kammarensembler \u00f6ver hela v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

Under konserten p\u00e5 Fasching p\u00e5 festivalens f\u00f6rsta s\u00f6ndag gjorde detta fenomen en kortfattad introduktion. Talade d\u00e5 om att l\u00e5tar kommer bakas samman och att han kalkylerar med f\u00e5 avbrott varf\u00f6r jag saknar l\u00e5tlista. Han och hans rytmsektion – Linda May Han Oh p\u00e5 kontrabas j\u00e4mte batteristen Jermy Dutton, hon anses vara v\u00e4rldsledande p\u00e5 sitt instrument och \u00e4r tillika komposit\u00f6r och leder egen grupp medan han \u00e4r en stigande stj\u00e4rna fr\u00e5n New York med samarbeten hos Brandee Younger, Gerald Clayton, Tigran Hamasayan med flera – uttryckte sig i \u00f6vrigt genom sitt musicerande. Tv\u00e5 album har trion tillverkat varav det senaste med titeln Compassion <\/em>\u00e4r det vi f\u00e5r h\u00f6ra mest fr\u00e5n. Den skivan s\u00e5ldes p\u00e5 plats av Naxos. Ocks\u00e5 Jazzradion var f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande n\u00e4rvarande och spelade in konserten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sitter perfekt placerad p\u00e5 en pall n\u00e4ra bortre baren. Hejar eller pratar med fyra v\u00e4lk\u00e4nda musiker fr\u00e5n Skandinavien (tre av dem pianister\/ keyboardister) i lokalen som brukar kallas f\u00f6r jazzens h\u00f6gborg. Pianotrions konsert genomf\u00f6rs utan paus p\u00e5 ett v\u00e4lfyllt fast m\u00e4rkligt nog inte i n\u00e4rheten av uts\u00e5lt Fasching. I l\u00e5nga stycken artade sig den livemusik jag var t\u00e4mligen obekant med till en mycket njutbar upplevelse. Deras gig i Stockholm \u00e4r sista anhalt p\u00e5 en omfattande turn\u00e9 i Europa. <\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 omst\u00e4ndigheter medf\u00f6rde att h\u00f6gsta betyget uteblev. Syftar p\u00e5 hur dominant trumslagaren agerade inledningsvis, sammantaget f\u00f6rvisso en marginell anm\u00e4rkning. En renommerad dansk pianist h\u00f6ll med mig efter\u00e5t om att det blev f\u00f6r mastigt med fl\u00f6dande akustisk musik p\u00e5g\u00e5ende i tv\u00e5 timmar plus extranummer p\u00e5 n\u00e4rmare en kvart. Kanske som att sv\u00e4ra i kyrkan att p\u00e5st\u00e5 att det n\u00e4stan blev f\u00f6r h\u00e4ndelsefattigt i l\u00e4ngden? Men jo, hade beh\u00f6vt paus och det blev lite f\u00f6r mycket av samma sak, likartade v\u00e4xlingar, \u00e4ven om raffinerat samspel p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5 utkristalliseras. Skulle b\u00e4ttre kunna tillgodog\u00f6ra mig denna djupverkande jazzkonfekt om \u00f6ronen f\u00e5tt vila ett slag och formatet varit ett annat. Ett tecken p\u00e5 trions storhet \u00e4r att jag s\u00e4llan refererar till andra f\u00f6rstklassiga pianotrios. N\u00e4rmast kommer fr\u00e4mst Bad Plus, ocks\u00e5 Brad Mehldau och Shai Maestro. Arrang\u00f6ren menar att komposit\u00f6rens snirklande b\u00e5gar influerats av s\u00e5v\u00e4l Monk som Geri Allen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tittar nyfiket efter impulsiva beskrivningar och bed\u00f6mningar i min anteckningsbok. Utforskande trumm\u00f6nster utg\u00f6r \u00f6verraskande intro och n\u00e4r de andra hakar p\u00e5 uppst\u00e5r en ov\u00e4ntat febrig, oordnad struktur. Efter n\u00e5gra minuters st\u00f6kigt ”h\u00e4rjande” bereds v\u00e4g f\u00f6r \u00e5tr\u00e5v\u00e4rd puls. En synnerligen expressiv, rent av sensationell \u00f6ppning. Akustiken h\u00e5ller h\u00f6gsta klass! Den f\u00f6rh\u00e5llandevis kortv\u00e4xta kvinnan f\u00e5r kontrabasen att sjunga. Pianistens l\u00f6pningar, klang och pendlingar i tempo pr\u00e4glar f\u00f6rst\u00e5s deras underfundiga sound. F\u00f6rsta stopp intr\u00e4ffar efter cirka trettiofem minuter.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4sta segment blir totalt annorlunda, mycket varsamt p\u00e5minns publiken om ett tonspr\u00e5k som tycks h\u00e4rr\u00f6ra fr\u00e5n Satie. V\u00e4xlingarna \u00e4r effektfulla. Den australiensiske basisten som \u00e4r bitr\u00e4dande professor p\u00e5 Berklee sticker ut, har ett f\u00f6rsta attraktivt solo i ett porlande tema. Under den l\u00e5nga konserten v\u00e4vs kontinuerligt m\u00f6nster kreerade utifr\u00e5n st\u00e4ndigt nya utskott. Kompositionerna h\u00e4nger stundom i luften, saknar d\u00e5 ett centrum att h\u00e5lla tag i. \u00c5 andra sidan existerar hos den till synes telepatiskt sammanl\u00e4nkade trion, en avg\u00f6rande framg\u00e5ngsfaktor. Syftar p\u00e5 stunderna av svindlande dynamik. Avseende deras exceptionella pendelr\u00f6relser fr\u00e5n kraftfullt till f\u00f6rsynt, kan tanken leda till festivalfavoriten Shai Maestro. Det \u00e4r l\u00e4tt att bli f\u00f6rtjust i trions s\u00e4llsamma och omtumlande klangv\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n

I ett str\u00e5k fullkomligen frossas det i uppbrutna rytmer med str\u00e5lande trumspel l\u00e4ngst fram. Ett stycke som dediceras en m\u00f6rdad poet \u00f6verg\u00e5r fr\u00e5n elegisk ton till att efterhand bli av mer uppbrusande natur. Konstaterar att Iyers melodier \u00e4r minst sagt intrikat konstruerade. P\u00e5 sluttampen gl\u00e4nser trion i ett minimalistiskt tema med typisk ECM-identitet. Trots uppseendev\u00e4ckande l\u00e4ngd st\u00e4ller som framg\u00e5tt, fabul\u00f6sa musiker upp p\u00e5 ytterligare omkring en kvart med elegant t\u00e4njande tonal konversation. N\u00f6jd eller rent av salig publik har fyllda till br\u00e4dden kunnat inkassera pianotrio-musik live av h\u00f6gsta dignitet. F\u00f6rvisso kvalitet som varade i l\u00e4ngsta laget. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

11-20\/10 p\u00e5 \u00f6ver sjuttio scener I skrivande stund p\u00e5g\u00e5r en begivenhet i v\u00e5r huvudstad f\u00f6r musik\u00e4lskare. Syftar p\u00e5 \u00e5rligen \u00e5terkommande Stockholm Jazzfestival vars 300 konserter f\u00f6r en tillresande recensent kan k\u00e4nnas som om de mest omtalade av konserter \u00e4ger rum p\u00e5 annan plats \u00e4n man sj\u00e4lv befinner sig. \u00c4r \u00e4nd\u00e5 mycket n\u00f6jd med min lagom […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-185929","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185929","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185929"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185929\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":186245,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185929\/revisions\/186245"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185929"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185929"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185929"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}