{"id":185755,"date":"2024-10-11T00:49:37","date_gmt":"2024-10-10T22:49:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185755"},"modified":"2024-10-11T00:49:38","modified_gmt":"2024-10-10T22:49:38","slug":"extraordinar-fusionfest-forq-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185755","title":{"rendered":"Extraordin\u00e4r fusionfest &#8211; FORQ p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462239101_941318877804017_7053146905113685817_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185757\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462239101_941318877804017_7053146905113685817_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462239101_941318877804017_7053146905113685817_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>9\/10 2024<\/p>\n\n\n\n<p>Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n<p>En god v\u00e4n tillika pensionerad musikjournalist gjorde mig uppm\u00e4rksam p\u00e5 konserten. Hade blivit n\u00e5got strul i marknadsf\u00f6ringen om tidpunkt f\u00f6r detta exklusiva gig, varf\u00f6r det tyv\u00e4rr var l\u00e5ngtifr\u00e5n fullsatt. D\u00e4rmed uppstod en s\u00e4rskild sorts hj\u00e4rtlig st\u00e4mning p\u00e5 vad man kan definiera som en intim fusionfest. FORQ bildades 2014 av Michael League och Henry Hey och har sedan dess varit flitiga i studion. Fem album plus remix-utgivningar har sl\u00e4ppts, varav den senaste kom i \u00e5r. Deras frontman Henry Hey st\u00e5r p\u00e5 scen tillsammans med Jason JT Thomas bakom sitt gl\u00e4nsande trumset, gitarristen Jordan Peters samt Eli Menezes p\u00e5 elbas. De har meriter fr\u00e5n bland andra Bokant\u00e9, Roy Hargrove, Marcus Miller och Richard Bona. De tv\u00e5 sist n\u00e4mnda som spelat med Lauryn Hills virtuosa band, \u00e4r vikarier \u00e4ven om de medverkar p\u00e5 nya skivan. Duon var tvungna att l\u00e4ra sig sjutton l\u00e5tar, vilket superproffsen grejade med ackuratess. De kom fr\u00e5n Fasching och skulle resa vidare till Oslo. Och den nya konstellation har lirat tillsammans cirka fem g\u00e5nger. <\/p>\n\n\n\n<p>Kvartetten p\u00e5 keyboard, gitarr, elbas och trummor utg\u00f6r ett av de omtalade sidoprojekt ledaren f\u00f6r Snarky Puppy initierat ( bes\u00f6kt Sverige flera g\u00e5nger varvid det jublades f\u00f6r egen del \u00f6ver kollektivets bedrifter p\u00e5 Gmlstn Jazzfestival 2015). League som tilldelats Grammy fem g\u00e5nger driver ocks\u00e5 skivbolag. Hans medgrundare Hey borde jag haft koll p\u00e5. Klaviaturspelaren av rang kan titulera sig studiomusiker, l\u00e5tskrivare, producent, arrang\u00f6r, kapellm\u00e4stare och som medlem p\u00e5 inspelningar av omtalade soundtrack. Lite overkligt att jag p\u00e5 v\u00e4g hem kunde rikta n\u00e5gra ord av tacksamhet till honom och d\u00e5 ber\u00e4tta att jag var d\u00e4r f\u00f6r att skriva om den spelning de genomf\u00f6rt nu, ist\u00e4llet f\u00f6r 2020 n\u00e4r pandemin br\u00f6t ut. K\u00e4nslan av surrealism bottnar i att han inte bara varit musikaliskt ansvarig f\u00f6r sentida verk skapade av David Bowie, utan haft samma avg\u00f6rande roll hos Rod Stewart och George Michael samt bildat bandet Rudder d\u00e4r trumslagaren Keith Carlock ing\u00e5r. Som sagt fullkomligt otroligt att jag hade missat vilken gigant i det f\u00f6rdolda jag tr\u00e4ffade som hastigast.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462290786_9275503555800316_5501927749136661970_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185760\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462290786_9275503555800316_5501927749136661970_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462290786_9275503555800316_5501927749136661970_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Konserten \u00e4r indelad i tv\u00e5 set, varav f\u00f6rsta klockar in p\u00e5 en trekvart cirka medan andra avdelningen str\u00e4cks ut l\u00e4ngre. Enbart eget material framf\u00f6rs och min sammantagna bed\u00f6mning \u00e4r att kvalit\u00e9n varierar. Klyschan oj\u00e4mnt passar eftersom det fanns magiska stunder, men ocks\u00e5 anonyma l\u00e5tar vilka saknar egenskaper f\u00f6r att f\u00e4sta. Ett par av dem, bland andra <em>Duck People, <\/em>har inspirerats av deras intresse f\u00f6r videospel. Ska s\u00e4gas att jag satt n\u00e4ra scen, gladdes \u00e5t exemplariskt ljud. Finns dock fog f\u00f6r uppfattningen att fenomenet till trumslagare dominerade p\u00e5 ett s\u00e4tt som var till nackdel f\u00f6r helheten med sin h\u00e5rdh\u00e4nta behandling av trumskinnen, sin massiva spelstil. P\u00e5 slutet sl\u00e4pper han loss sin energi fullkomligt, levererar ett furi\u00f6st solo man inte kan l\u00e5ta bli att ben\u00e4mna aggressivt.<\/p>\n\n\n\n<p>I f\u00f6rsta l\u00e5ten sker en gradvis stegring av intensiteten. Groove mixas med sk\u00f6na klanger och en hel del virtuosa inslag d\u00e4r man verkar trigga varandra. En beskrivning som l\u00e4mpar sig f\u00f6r att beskriva vad som h\u00e4nder under kvartettens potenta, h\u00e4nryckande samspel. Hey anf\u00f6r med behagligt och infallsrikt tonspr\u00e5k likt kollegor som Jeff Lorber, Gary Husband och Alan Pasqua vilka jag ocks\u00e5 h\u00f6rt live. Han vill h\u00e4vda att de \u00e4r jazziga eftersom genren \u00e4r ett uttryck format i stunden. Eftersom en komposition live kan l\u00e5ta aningen annorlunda varje g\u00e5ng, menar Hey att de likt improvisationsmusiker \u00e4gnar sig \u00e5t jazz, trots att de \u00e4r genuint beatbaserade. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462128556_2342450312800152_6354136110940341977_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185771\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462128556_2342450312800152_6354136110940341977_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462128556_2342450312800152_6354136110940341977_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Noterar f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nad briljant teknik, n\u00e5got som aldrig f\u00e5r bli ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l n\u00e4r musiker sammanstr\u00e5lar. Musik \u00e4r inte liktydigt med (cirkus)uppvisning. Hey ser till att klokt uppr\u00e4tth\u00e5lla en sammanbindande balans mellan melodiska linjer och ekvilibristiska utbrott. Rytml\u00e4ggare Jason JT Thomas m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 anses vara ett s\u00e4rfall. Hans blixtsnabba kaskader bl\u00e4ndar, g\u00f6r att jag ler f\u00f6rundrat \u00f6ver  fabul\u00f6s kapacitet, kan p\u00e5minna om Jeff &#8221;Tain&#8221; Watts fast utan att visa dylika chops. F\u00f6refaller befinna sig lika mycket utanf\u00f6r som inuti l\u00e5tarna med sina konstanta makal\u00f6sa fills. Ibland blev det dock f\u00f6r extremt genom att \u00f6verg\u00e5 till sansl\u00f6st hisnande show av upparbetade crescendon.  Jag som skrivit miniportr\u00e4tt om tio trumslagare, h\u00e4nf\u00f6rdes av den vitale 80-\u00e5ringen Billy Cobham nyligen och tr\u00e4ffat n\u00e4mnde &#8221;Tain&#8221;; \u00e4r som framg\u00e5r kluven inf\u00f6r vad den otroligt skicklige JT Thomas utr\u00e4ttar i moment n\u00e4r han vr\u00e4ker p\u00e5 maximalt. <\/p>\n\n\n\n<p>Uppseendev\u00e4ckande m\u00e5nga referenser infinner sig. I en l\u00e5t f\u00e5r vi v\u00e4gledning d\u00e5 den till\u00e4gnas Jim Beard som avled i \u00e5r. Hans samarbeten med Steely Dan, Mike Stern och Wayne Shorter omn\u00e4mns. Finns f\u00f6rst\u00e5r fler namnkunniga samarbeten. Njuter av ett tema som p\u00e5minner om en av Headhunters st\u00f6rsta hits och knockas av ett par utf\u00f6rligt sv\u00e4vande solon p\u00e5 slide av Peters, vilka i omg\u00e5ngar erinrar om bed\u00e5rande sound i en anda av Jeff Beck och Dave Gilmour. Hans tv\u00e5 l\u00e4ngre solon d\u00e4r toner str\u00e4cktes ut blev aftonens clou. Eftersom keyboard\/ synt och ekvilibristik p\u00e5 trumset med extra cymbaler v\u00e4xelvis genomg\u00e5ende agerar draglok p\u00e5minner somliga stunder om Cobham\/ Duke Project (s\u00e4rskilt live-plattan fr\u00e5n 1976). Referenserna kan vara ett utslag av antingen slump eller influenser. I andra set uppst\u00e5r ett mycket njutbart sjok med drag av progressive. T\u00e4nk Camel och den sv\u00e4vande sf\u00e4ren. En annan \u00f6verraskande introduktion av stil f\u00f6r tanken till tillbakalutat behagligt sound \u00b4a la Sergio Mendes. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462547632_2543364112525175_727468971350723118_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185778\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462547632_2543364112525175_727468971350723118_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462547632_2543364112525175_727468971350723118_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Kikar igenom anteckningar fr\u00e5n en exklusiv konsert som i l\u00e5nga stycken gjorde mig exalterad. M\u00e4rker att jag uppskattar n\u00e4r det riffas friskt, n\u00e4r den ruggigt tajta kvartetten demonstrerar hur synkade de \u00e4r och hur strukturer konstrueras genom sp\u00e4nnande \u00f6verg\u00e5ngar. Hey st\u00e5r f\u00f6r ett par ljuvliga intron medan vikarien p\u00e5 bas genomg\u00e5ende har en diskret roll, uppblandad med ett par raffinerade features. Fenomenal dynamik \u00e4r ett k\u00e4nnetecken f\u00f6r FORQ, vars effektfulla urladdningar man minns efter\u00e5t. Hey ber\u00e4ttar att gruppen p\u00e5 sistone inf\u00f6rlivat s\u00e5ng. Vi h\u00f6r i en l\u00e5t hans ordl\u00f6sa st\u00e4mma. Finalen best\u00e5r av ett flyh\u00e4nt framf\u00f6rt medley p\u00e5 \u00e4ldre favoriter. Sofistikerade extranumret <em>Echo <\/em>hade deras frontman skrivit med Peters uts\u00f6kta slidespel i \u00e5tanke.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461712356_2919517121533488_5607215229073695722_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185812\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461712356_2919517121533488_5607215229073695722_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461712356_2919517121533488_5607215229073695722_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>9\/10 2024 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse) En god v\u00e4n tillika pensionerad musikjournalist gjorde mig uppm\u00e4rksam p\u00e5 konserten. Hade blivit n\u00e5got strul i marknadsf\u00f6ringen om tidpunkt f\u00f6r detta exklusiva gig, varf\u00f6r det tyv\u00e4rr var l\u00e5ngtifr\u00e5n fullsatt. D\u00e4rmed uppstod en s\u00e4rskild sorts hj\u00e4rtlig st\u00e4mning p\u00e5 vad man kan definiera som en intim fusionfest. FORQ bildades [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-185755","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185755","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185755"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185755\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185813,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185755\/revisions\/185813"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185755"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185755"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185755"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}