{"id":185703,"date":"2024-10-09T13:24:59","date_gmt":"2024-10-09T11:24:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185703"},"modified":"2024-10-09T13:24:59","modified_gmt":"2024-10-09T11:24:59","slug":"ambitios-underhallande-och-finstamd-forestallning-av-augustifamiljen-plus-gaster-tribut-till-sven-bertil-taube-i-rada-rum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185703","title":{"rendered":"Ambiti\u00f6s, underh\u00e5llande och finst\u00e4md f\u00f6rest\u00e4llning av Augustifamiljen plus g\u00e4ster &#8211; tribut till Sven-Bertil Taube i R\u00e5da rum"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542028_1326836024963961_5071422109456163129_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185705\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542028_1326836024963961_5071422109456163129_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462542028_1326836024963961_5071422109456163129_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>5\/10 2024<\/p>\n\n\n\n<p>R\u00e5da rum i M\u00f6lnlycke<\/p>\n\n\n\n<p>Augustifamiljen under ledning av Stefan Spors\u00e9n beh\u00f6ver n\u00e4ppeligen n\u00e5gon n\u00e4rmare presentation. L\u00e4ggs antalet tv-tittare fr\u00e5n \u00e5ren som husband i P\u00e5 sp\u00e5ret samman, med mastodontshowerna med H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 Ullevi och f\u00f6re dem \u00e5terkommande konserter med olika g\u00e4ster och enskilda H.H-spelningar p\u00e5 Liseberg, hamnar man p\u00e5 en svindlande h\u00f6g summa. Har sj\u00e4lv sett dem kanske 8-9 g\u00e5nger. Vid sidan om listade sammanhang av spektakul\u00e4r dignitet roar sig medlemmarna med enskilda, utvecklande projekt.<\/p>\n\n\n\n<p>Kapellm\u00e4staren som jag tr\u00e4ffat p\u00e5 Utopia n\u00e4r han sjungit jazzballader och lirat trumpet med sin kvartett) trakterandes trumpet och emellan\u00e5t piano omger sig med en illuster skara. P\u00e5 scen finns nye elbasisten Jonas Ljungqvist, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Sven-Bertil-programmet ordinarie trumslagaren Sylvester Schlegel (vid tidigare tillf\u00e4llen har nestorn Benkt-\u00c5ke Nilsson, Spors\u00e9ns styvfar suttit bakom trumsetet), multiinstrumentalisten Bj\u00f6rn Almgren p\u00e5 tenor-, sopransax, congas, piano och kanske ytterligare instrument jag inte lade p\u00e5 minnet, Daniel Gilbert p\u00e5 gitarr som sl\u00e4ppt plattor i eget namn och har ett f\u00f6rflutet hos Theodor Jensen och i Broder Daniel samt Simon Ljungman p\u00e5 akustisk gitarr och bouzouki med fler str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra \u00e4n utrymmet medger att redog\u00f6ra f\u00f6r (inte osannolikt att musikern, producenten och k\u00f6rledaren som jag 2008 bokade f\u00f6r ett Ted G\u00e4rdestad-program st\u00e5r f\u00f6r flera av arren). Augustifamiljens kvalitativa bredd och flexibilitet imponerar! Man l\u00e4mnar aldrig en tillst\u00e4llning med dem beskviken.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461799174_1014765177360506_1738862090181104502_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185710\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461799174_1014765177360506_1738862090181104502_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461799174_1014765177360506_1738862090181104502_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Tv\u00e5 ytterligare instrumentalister kompletterar den fylliga ljudbilden, g\u00e4star p\u00e5 violin respektive dragspel. Jag talar om genre\u00f6verskridande Amelie Evmark fr\u00e5n Musica Vitae och dito genrefria Lisa L\u00e5ngbacka. Den senast n\u00e4mnda har av undertecknad lovordats f\u00f6r vad hon utr\u00e4ttat i exempelvis LISAS. Dessutom frontar m\u00e5ngsidige Henrik Wallgren p\u00e5 s\u00e5ng och recitativ tillsammans med svensk-isl\u00e4ndska Edda Magnason, anlitad som vokalist s\u00e4tter hon sig ocks\u00e5 enstaka g\u00e5ng p\u00e5 pianopallen. Wallgren boende p\u00e5 Br\u00e4nn\u00f6 har en brokig karri\u00e4r bakom sig, vilket bekr\u00e4ftades storstilat h\u00e4rom veckan n\u00e4r han framf\u00f6rde eget vindlande material framf\u00f6r jazzig, sofistikerad pianotrio och d\u00e4refter ackompanjeras av tv\u00e5 post-punkiga, fr\u00e4ckt nervigt spelande kompisar fr\u00e5n ORO hos 40-\u00e5rs jubilerande Musikens Hus. Edda Magnason har jag h\u00f6rt med Emil Jensen, i abstrakt sv\u00e4vande Kate Bush-influerade original p\u00e5 Stora Teatern, som sjungande konferencier p\u00e5 Jazzkatten-utdelning och jag drabbades f\u00f6rst\u00e5s av Guldbagge-bel\u00f6nade portr\u00e4ttet i spelfilmen Monica Z av en beg\u00e5vning som ocks\u00e5 spelat musikteater. Vid flera tillf\u00e4llen har hon kompats av Augustifamiljen i P\u00e5 sp\u00e5ret.<\/p>\n\n\n\n<p>Att konstellation k\u00e4nde sig manad att sammanst\u00e4lla en hyllning till Sven-Bertil Taube (1934-2022) &#8211; hade den goda vanan att avsluta G\u00f6teborgs Kulturkalas p\u00e5 Liseberg i m\u00e5nga \u00e5r vilket jag bevittnade flera \u00e5r i rad &#8211; beror som bekant p\u00e5 lyckade samarbetet i n\u00e4mnda, j\u00e4ttepopul\u00e4ra fr\u00e5get\u00e4vling 2011. Hur det uppstod genom telefonkontakt delger Spors\u00e9n oss dr\u00e5pligt som ett omistligt ing\u00e5ngsv\u00e4rde i deras turnerande tribut. Tackades ja till att sjunga den avskalade Neil Young-l\u00e5t i moll vi f\u00e5r h\u00f6ra i h\u00f6gtalarna, n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens 100 minuter utan paus \u00e4r till \u00e4nda. Fast lockbetet var ju erbjudandet om att g\u00f6ra sin fars <em>Sjuttonde balladen<\/em>, kaxigt deklarerande text vida spridd genom Cornelis, som emellertid Sven-Bertil inte hade framf\u00f6rt offentligt. Resten \u00e4r som det brukar heta historia. Till saken h\u00f6r att han blev om m\u00f6jligt \u00e4n mer folkk\u00e4r efter medverkan i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre i TV4 2015. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461509594_3877133512518978_9076165071213782501_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185712\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461509594_3877133512518978_9076165071213782501_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/461509594_3877133512518978_9076165071213782501_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Kl\u00e4derna i vitt och beige bidrar till att rama in liksom snygg och st\u00e4mningsskapande ljuss\u00e4ttning. Och som framg\u00e5r av ett par bilder inkluderas bildspel och video p\u00e5 backdrop. Att det jobbats med en visuell dimension f\u00f6rtj\u00e4nar extra appl\u00e5der. Bilder p\u00e5 hav och b\u00e5tar, fyrar och natur varvas med film p\u00e5 strejkande arbetare, klipp ur <em>\u00c5ppelkriget<\/em> och huvudpersonens nuna. Videon till <em>S\u00e5 skimrande var aldrig havet <\/em>rymde stor sk\u00f6nhet.<\/p>\n\n\n\n<p>Inte utan att jag f\u00e5r st\u00e5p\u00e4ls n\u00e4r den hyllade estrad\u00f6ren tas in i handlingen och reciterar ur Lars Forsells numera klassiska \u00f6vers\u00e4ttning <em>Ett sista glas, <\/em>skotska folkvisan med flera hundra \u00e5r p\u00e5 nacken. Sven-Bertil konfirmerar den korta stunden hur outstanding han var p\u00e5 att betona, varigenom han lyfte fram verser i visor p\u00e5 ett s\u00e4tt ingen \u00f6vertr\u00e4ffade. F\u00f6rm\u00e5gan att frasera med n\u00e4rmast osannolik precision var f\u00f6rmodligen delvis sprungen ur den l\u00e5nga sk\u00e5despelarkarri\u00e4r som resulterade i tv\u00e5 Guldbaggar. P\u00e5 mig imponerade han kolossalt n\u00e4r han upptr\u00e4dde p\u00e5 Liseberg.<\/p>\n\n\n\n<p> Henrik Wallgren g\u00f6r avtryck i sina recitativ, fast vad betr\u00e4ffar att n\u00e5 ut med visornas pregnanta formuleringar kommer varken han eller n\u00e5gon annan p\u00e5 scen riktigt n\u00e4ra Sven-Bertil. Wallgrens klarar hyfsat att navigera i vansklig vokal terr\u00e4ng. Men kring  <em>Min \u00e4lskling <\/em>m\u00e5ste fr\u00e5getecken s\u00e4ttas.  Simon Ljungman sjunger f\u00f6rvisso med ackuratess i bland annat vindlande <em>Inbjudan till Bohusl\u00e4n<\/em>, Stefan Spors\u00e9n skapligt i <em>Fritiof och Carmencita<\/em> och Daniel Gilbert med frejdig charm i <em>Sjuttonde balladen.<\/em> Edda Magnason har riktigt bra kl\u00e4m p\u00e5 utmanande harmonik. Dock, trots obestridlig talang snubblas p\u00e5 stavelser i en tungvrickande visa. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/457508714_8357872470998088_7441266702231875321_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185715\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/457508714_8357872470998088_7441266702231875321_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/457508714_8357872470998088_7441266702231875321_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Tippar att medel\u00e5ldern p\u00e5  Augustifamiljens publik \u00e4r betydligt h\u00f6gre \u00e4n vanligtvis. De appellerar h\u00e4r till sina f\u00f6r\u00e4ldrars generation fast de stundtals modigt markerar sina r\u00f6tter i en rocktradition. Kontrasten i och med \u00f6verg\u00e5ngar till features p\u00e5 spr\u00f6da melodiinstrument \u00e4r hisnande.  Min mamma f\u00f6dd \u00e5ret f\u00f6re Sven-Bertil verkade ha avsev\u00e4rd beh\u00e5llning av minnesaftonen. Alls\u00e5ngen initierad i exempelvis <em>Fritiof och Carmencita <\/em>och r\u00f6rande ledmotivet ur <em>\u00c4ppelkriget <\/em>v\u00e4ckte skapligt gensvar<\/p>\n\n\n\n<p>. Finurligt uppl\u00e4gg att s\u00e5 m\u00e5nga olika r\u00f6ster turas om att sjunga plus att kvinnorna bildade ljuvlig k\u00f6r. Stefan Spors\u00e9n guidar oss med varsam hand, binder samman s\u00e5ngerna plus adderar relevanta anekdoter. S\u00e4ger att Lars Forsell utg\u00f6r en slags r\u00f6d tr\u00e5d och att vi inledningsvis tagits med till Irland\/ Frankrike och Grekland.  Fr\u00e4msta trumfkort i en mycket gedigen tillst\u00e4llning \u00e4r valet av visor, djupet i programmets skiftningar och inte minst arrangemangens nyanser. S\u00e5v\u00e4l visor i valsskrud som tango, snabb chanson, rumba och grekisk folkmusik exekveras med finess.  Flera g\u00e5nger gifter sig exempelvis dragspelets toner med violinen, \u00e4ven om instrumenten ocks\u00e5 f\u00e4rgar p\u00e5 egen hand.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462540855_1081778633654462_4651667863557171398_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-185719\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462540855_1081778633654462_4651667863557171398_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/462540855_1081778633654462_4651667863557171398_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Vad f\u00e5r vi d\u00e5 h\u00f6ra i deras representativa urval, deras f\u00e4rggranna palett? Jo passionerat vibrerande kompositioner av Mikis Theodorakis f\u00f6rekommer vid ett par tillf\u00e4llen. Vidare en kongenialt bildsatt <em>De fattigas piano<\/em> (L\u00e9o Ferr\u00e9), Ferlins klenod <em>En valsmelodi<\/em> samt Taube-familjens goda v\u00e4n Olle Adolphsons vackra <em>Nu har jag f\u00e5tt den jag vill ha.  <\/em>Att en rej\u00e4l portion Evert Taube serveras ing\u00e5r ju i konceptet.  Ofr\u00e5nkomliga f\u00f6rekomsten av hans visor uppskattas mycket f\u00f6rst\u00e5s. <\/p>\n\n\n\n<p>L\u00e5t mig avslutningsvis n\u00e4mna n\u00e5gra h\u00f6jdpunkter fr\u00e5n en lika givande som k\u00e4rleksfull konsertf\u00f6rest\u00e4llning; Edda Magnasons hudl\u00f6sa \u00f6ppning med <em>Ett sista glas, <\/em>musikaliska kontrasterna som framtr\u00e4der i <em>En valsmelodi <\/em>och fler visor, k\u00f6ren i <em>En s\u00e5ng om frihet, <\/em> arret p\u00e5 <em>Nu har jag f\u00e5tt den jag vill ha, <\/em>sofistikerad tango-vibe i <em>Fritiof och Carmencita, <\/em>introt p\u00e5 sopransax i <em>S\u00e5 skimrande var aldrig havet <\/em>med Magnason som s\u00e5ngsolist och hur det raffinerat f\u00f6ljs upp p\u00e5 trumpet, violin och dragspel, successiva stegringen i <em>S\u00e5 l\u00e4nge skutan kan g\u00e5 <\/em>(Sam Vesterberg sj\u00f6ng denna drabbande text p\u00e5 min fars begravning i R\u00e5da kyrka) samt suggestiva m\u00e4sterverket <em>Fragancia <\/em>med Bj\u00f6rn Almgren p\u00e5 congas och den v\u00e4rmande feedback som uppstod allra sist i signaturen till <em>\u00c4ppelkriget<\/em>, den tidl\u00f6st naiva motst\u00e5nds-s\u00e5ngen. <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>5\/10 2024 R\u00e5da rum i M\u00f6lnlycke Augustifamiljen under ledning av Stefan Spors\u00e9n beh\u00f6ver n\u00e4ppeligen n\u00e5gon n\u00e4rmare presentation. L\u00e4ggs antalet tv-tittare fr\u00e5n \u00e5ren som husband i P\u00e5 sp\u00e5ret samman, med mastodontshowerna med H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 Ullevi och f\u00f6re dem \u00e5terkommande konserter med olika g\u00e4ster och enskilda H.H-spelningar p\u00e5 Liseberg, hamnar man p\u00e5 en svindlande h\u00f6g summa. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-185703","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185703","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185703"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185703\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185725,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185703\/revisions\/185725"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185703"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185703"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185703"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}