![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/image001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Joker: Folie \u00e1 Deux
\nBetyg 4
\nRegi Todd Phillips
\nBiopremi\u00e4r 4 oktober 2024<\/p>\n
Folie \u00e1 Deux – en ben\u00e4mning inom psykiatrin som anv\u00e4nds n\u00e4r tv\u00e5 (ofta n\u00e4rst\u00e5ende) personer delar samma vanf\u00f6rest\u00e4llningar, hur de tillsammans glidit ifr\u00e5n verkligheten och byggt upp en gemensam tillflyktsort fr\u00e5n det alltf\u00f6r sm\u00e4rtsamma och sv\u00e5ra att prata om och ist\u00e4llet skapat en alternativ verklighet. Och n\u00e4r den nya Joker-filmen utannonserades var det inte s\u00e5 mycket undertiteln som v\u00e4ckte uppm\u00e4rksamhet utan att det skulle vara en musikal. M\u00e5nga var oroade och misst\u00e4nksamma mot greppet och menade att det inte h\u00f6rde hemma i en DC-film om Jokern.<\/p>\n
Om jag ska vara helt \u00e4rlig delade jag de farh\u00e5gorna med m\u00e5nga. Men det gjorde mig ocks\u00e5 nyfiken och sp\u00e4nd \u00f6ver det modiga greppet att ta en s\u00e5dan ov\u00e4ntad inriktning i en annars ganska traditionell antihj\u00e4ltefilm i ett redan v\u00e4letablerat universum, men d\u00e4r f\u00f6rsta filmen redan avvek fr\u00e5n den vanliga mallen och mer gjorde ett g\u00e4stspel och h\u00e4r nu \u00e4n mer stegrade iv\u00e4g fr\u00e5n det f\u00f6rv\u00e4ntade och uppenbarade och ber\u00e4ttade sin egen saga med avstamp fr\u00e5n f\u00f6rsta filmen – som i denna verkligheten \u00e4r den film i Gothams verklighet som skapades av tv-bolaget f\u00f6r att skildra de h\u00e4ndelser som vi tog del av i f\u00f6rsta filmen. Jokern m\u00e5 vara galen och v\u00e4nta p\u00e5 r\u00e4tteg\u00e5ng i sjukhus f\u00f6r kriminellt galna, men han \u00e4r fortfarande folkets antihj\u00e4lte och uppbrott mot etablissemanget. Och filmen b\u00f6rjar v\u00e4ldigt kreativt som en tecknad film av Looney Tunes som v\u00e4ldigt snyggt avhandlar slutet av f\u00f6rsta filmen samt uppbrottet mellan m\u00e4nniskan Arthur Fleck och psykologiskt nedbrutna personan Joker som folket och medier sv\u00e4rmar efter – kanske en kommentar p\u00e5 amerikansk kulturell mytologisering och idolisering av exempelvis seriem\u00f6rdare.<\/p>\n
Hur anv\u00e4nds d\u00e5 musikalens ramar i detta annars psykologiska drama? Mycket v\u00e4l, ska det visa sig. N\u00e4r Arthur f\u00e5r komma till l\u00e5gs\u00e4kerhetsavdelningen f\u00f6r att f\u00e5 sjunga med andra intagna tr\u00e4ffar han Lee (Lady Gaga, som \u00e4ven skrivit musik och versioner av l\u00e5tar till filmen som framf\u00f6rs) som allts\u00e5 \u00e4r filmens Harley Quinn och Jokerns k\u00e4rleksintresse. N\u00e4r de inte sjunger f\u00f6r att undfly den bistra verkligheten de befinner sig i just nu, s\u00e5 sjunger de med och f\u00f6r varandra och det \u00e4r en tunn linje mellan vad som faktiskt \u00e4r verkligt eller bara i deras huvuden – och s\u00e5 fungerar filmen b\u00e5de som musikal och v\u00e4lintegrerad modell efter titeln. De b\u00e5de \u00e4lskar, hatar och br\u00e5kar s\u00e5v\u00e4l fysiskt som i deras egna dr\u00f6mv\u00e4rld som i filmens verkliga v\u00e4rld. Det blir trots allt detta aldrig sv\u00e5rt att h\u00e4nga med eller f\u00f6rst\u00e5 vad som h\u00e4nder, \u00e4ven om det ibland l\u00e4mnar en undrandes en stund p\u00e5 vilken niv\u00e5 av galenskaperna faktiskt utspelar sig. Men aldrig utan svar eller vidare logik.<\/p>\n
Som musikal n\u00e4rmar den sig snarare Dancer in the Dark av Lars von Trier \u00e4n Singing in the Rain, Paraplyerna i Cherbourg eller Sound of Music och \u00e4r v\u00e4ldigt m\u00f6rk i b\u00e5de tema och framtoning samt personlig gestaltning. Den som vill ha gl\u00e4ttig romantik och ljus samh\u00e4llsskildring b\u00f6r leta vidare, f\u00f6r det hittar den inte h\u00e4r. Ist\u00e4llet \u00e4r det \u00e5terigen samh\u00e4llskritik, inv\u00e4ndning mot sociala strukturer d\u00e4r mobbning och utsatthet skapar skuggsamh\u00e4llen dit de svagaste f\u00f6rpassas. Tankarna f\u00f6rs ocks\u00e5 till Bergman-filmer som Persona och S\u00e5som i en spegel med psykologiska teman och undertoner, samt till Hitchcocks Psycho d\u00e4r en elak moder brutit ned sin sons mentala h\u00e4lsa under \u00e5ren och f\u00e4ngslat honom b\u00e5de fysisk och psykologiskt i ett slags mentalt f\u00e4ngelse och elakt liv som f\u00f6ljt som inte bara drabbar s\u00f6nerna utan tyv\u00e4rr m\u00e5nga andra som f\u00f6ljd.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det n\u00e5gonting som skaver i denna psykologiska dramamusikal. Om f\u00f6rra filmen \u00e4r en stark fyra \u00e4r denna en svagare, n\u00e4stan en trea, ett glas som skvalpar s\u00e5 det \u00e4r emellan\u00e5t sv\u00e5rt att avg\u00f6ra om det \u00e4r halvtomt eller halvfullt men i vissa mellanpassager lutar \u00e5t det f\u00f6rra men det \u00e4r likv\u00e4l ett glas en st\u00e4ndigt vill ha st\u00e5endes p\u00e5 bordet f\u00f6r att kunna njuta av, fascineras och \u00f6verraskas utav. F\u00f6r den \u00e4r aldrig tr\u00e5kig eller f\u00f6ruts\u00e4gbar. Och \u00e4ven om den oftast \u00e4r l\u00e4tt att h\u00e4nga med i s\u00e5 \u00e4r den heller aldrig \u00f6verf\u00f6rklarande eller uppenbar s\u00e5 den balanserar v\u00e4l mellan artistiskt pr\u00e4glad och kommersiellt g\u00e5ngbar utan att allm\u00e4nheten beh\u00f6ver g\u00e5 vilse i galenskaperna. En balansg\u00e5ng lika v\u00e4l mellan 60-tals film och moderna s\u00e5ngnummer av varierad kvalitet. Men det k\u00e4nns p\u00e5 ett s\u00e4tt bara r\u00e4tt att Jokern sjunger hellre \u00e4n bra, fr\u00e5n hj\u00e4rtat och hj\u00e4rnan \u00e4n munnen.<\/p>\n