{"id":185388,"date":"2024-10-04T12:46:15","date_gmt":"2024-10-04T10:46:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185388"},"modified":"2024-10-04T12:47:14","modified_gmt":"2024-10-04T10:47:14","slug":"teaterkritik-den-starkare-pa-strindbergs-intima-teater-en-riktigt-rolig-roliga-timmen-fast-med-allvar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185388","title":{"rendered":"Teaterkritik: Den starkare p\u00e5 Strindbergs Intima Teater &#8211; en riktigt rolig roliga timmen fast med allvar i botten"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_185391\" aria-describedby=\"caption-attachment-185391\" style=\"width: 472px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-185391\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Den-Starkare-1-Foto-Per-Bolkert.jpg\" alt=\"\" width=\"472\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Den-Starkare-1-Foto-Per-Bolkert.jpg 472w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/10\/Den-Starkare-1-Foto-Per-Bolkert-218x300.jpg 218w\" sizes=\"auto, (max-width: 472px) 100vw, 472px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-185391\" class=\"wp-caption-text\">Foto: Per Bolkert<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Den starkare<\/strong><br \/>\nAv och med Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson<br \/>\nRegi och bearbetning Anna Pettersson<br \/>\nLjud och ljus Gustave Lund<br \/>\nKostymst\u00f6d Lotta Borgman<br \/>\nKoreografi\u00f6ga Catharina Allvin<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Strindbergs Intima Teater 3 oktober 2024<\/p>\n<p>Den roligaste timmer p\u00e5 l\u00e4nge. F\u00f6rest\u00e4llningen gick svindlande fort, alldeles f\u00f6r snabbt. En timme k\u00e4ndes kort och jag skulle g\u00e4rna vara kvar och se f\u00f6rest\u00e4llningen forts\u00e4tta en timme till. Men det finns n\u00e5got m\u00e4sterligt i att kunna skapa n\u00e5got som aldrig upplevs f\u00f6r l\u00e5ngt. Bara m\u00e4stare kan skapa n\u00e5got som inte \u00e4r utdraget. En appl\u00e5d f\u00f6r Den starkare. Vitsig, rolig, dr\u00e5plig och med en del att t\u00e4nka p\u00e5 och prata om och vrida p\u00e5.<\/p>\n<p>F\u00f6rst\u00e4llningen \u00e4r uppbyggd i tv\u00e5 delar som startar som en glittrig revy d\u00e4r ocks\u00e5 publiken deltar genom att r\u00f6sta p\u00e5 olika fr\u00e5gor. Den andra delen \u00e4r en kort version med det v\u00e4sentligaste ur en text av August Strindberg, \u00f6verf\u00f6rd till v\u00e5r tid. <\/p>\n<p>Allt h\u00e5lls ihop av de tv\u00e5 stiliga, glamor\u00f6sa och erfarna sk\u00e5despelarna Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson. De \u00e4r gener\u00f6sa och som f\u00f6dda p\u00e5 scen, s\u00e5 naturliga. Jag tror att ingen f\u00f6rest\u00e4llning av Den starkare kommer att vara helt lik den andra. Som jag n\u00e4mnt st\u00e4ller Ica och Gunilla fr\u00e5gor till publiken och jag  misst\u00e4nker att dessa fr\u00e5gor kan f\u00f6r\u00e4ndras lite efter varje f\u00f6rest\u00e4llning. Iwa och Gunilla besitter s\u00e4ker f\u00f6rm\u00e5gan att improvisera s\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen blir levande och delvis kan anpassas efter publiken.<\/p>\n<p>Ute bl\u00e5ste h\u00f6stvindar. Det var p\u00e5 flera s\u00e4tt att komma in i v\u00e4rmen p\u00e5 Strindbergs intima Teater. F\u00f6rsta delen av f\u00f6rest\u00e4llningen utgick fr\u00e5n 1970-talet. Det var en tid d\u00e4r m\u00e5nga unga ville f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden och trodde att det var m\u00f6jligt. Det var en tid d\u00e5 regler kring relationer luckrades upp och m\u00e5nga upplevde en frihet. Fast hur blev det och hur fria blev m\u00e4nniskorna? En del bodde i kollektiv och trodde att det var en v\u00e4g f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden.Visst tas det upp p\u00e5 ett humoristiskt s\u00e4tt men det rymmer ocks\u00e5 mycket allvar. <\/p>\n<p>\u200bIwa Boman och Gunilla Abrahamsson har b\u00e5da uppn\u00e5tt \u00e5ldern f\u00f6r pension och de tog ocks\u00e5 upp tankar kring d\u00f6d. Gunilla ber\u00e4ttar om n\u00e4r hon hade ett mindre jobb i filminspelning d\u00e4r hon spelade d\u00f6d och l\u00e5stes in i en kista i en begravningsbil. Skr\u00e4mmande och obehagligt. Det var ett av flera sm\u00e5 ber\u00e4ttelser som jag k\u00e4nner ger mycket att t\u00e4nka p\u00e5. Jag t\u00e4nker att det allra b\u00e4sta s\u00e4ttet att se denna f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r att vara n\u00e5gra som ser den tillsammans och samlas efter\u00e5t, \u00e4ter en middag tillsammans och pratar om minnen och tankar som f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e4tter ig\u00e5ng.<\/p>\n<p>Den starkare \u00e4r rolig. Mycket rolig. Den \u00e4r komisk, underfundig men med mycket allvar i botten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Den starkare Av och med Iwa Boman och Gunilla Abrahamsson Regi och bearbetning Anna Pettersson Ljud och ljus Gustave Lund Kostymst\u00f6d Lotta Borgman Koreografi\u00f6ga Catharina Allvin Premi\u00e4r p\u00e5 Strindbergs Intima Teater 3 oktober 2024 Den roligaste timmer p\u00e5 l\u00e4nge. F\u00f6rest\u00e4llningen gick svindlande fort, alldeles f\u00f6r snabbt. En timme k\u00e4ndes kort och jag skulle g\u00e4rna vara [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[15042,5454,7643,12289],"class_list":["post-185388","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-1970-talet","tag-strindbergs-intima-teater","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185388","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185388"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185388\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185405,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185388\/revisions\/185405"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185388"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185388"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185388"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}