{"id":185371,"date":"2024-10-03T14:01:50","date_gmt":"2024-10-03T12:01:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185371"},"modified":"2024-10-04T19:52:10","modified_gmt":"2024-10-04T17:52:10","slug":"magiskt-samarbete-bortom-kategorier-leszek-mozdzer-lars-danielsson-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185371","title":{"rendered":"Magiskt samarbete bortom kategorier – Leszek Moz\u00b4dz\u00e9r\/Lars Danielsson i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foton Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

29\/9 2024<\/p>\n\n\n\n

Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik I Lerum \/ Knutpunkt)<\/p>\n\n\n\n

Ingen \u00f6verdrift att p\u00e5st\u00e5 att Lars Danielsson, vars huvudinstrument \u00e4r kontrabasen, tillh\u00f6r Europas mest respekterade musiker, bandledare och komposit\u00f6rer. Han verkar huvudsakligen genre\u00f6verskridande med utrymme f\u00f6r improvisation, men skriver ocks\u00e5 f\u00f6r orkestrar. D\u00e5 Danielsson under en l\u00e5ng period var baserad i G\u00f6teborgs-trakten kunde jag l\u00e4ra k\u00e4nna hans anm\u00e4rkningsv\u00e4rda kapacitet live, oftast var den i olika grad jazzrelaterad. Och senaste decenniet har den j\u00e4mn\u00e5rige mannen setts \u00e5tskilliga g\u00e5nger p\u00e5 olika scener i landet, varav n\u00e5gra tillf\u00e4llen utmynnat i uppskattande recensioner.<\/p>\n\n\n\n

Med den tretton \u00e5r yngre polske pianisten Leszek Mo\u00b4zd\u00b4zer f\u00f6rh\u00e5ller det sig annorlunda. N\u00e4rmade mig konserten p\u00e5 uppstuds. Tidigare erfarenhet inskr\u00e4nker sig till Jazzfestivalen i Ystad n\u00e4r han bildade trio med sin svenske v\u00e4n och en slagverkare fr\u00e5n Israel. \u00c4ven om de spelade akustiskt minns jag st\u00e4mningen de spred som elektrisk. Trion har gjort flera skivor medan den polsk-svenska duon sl\u00e4ppt tv\u00e5 album, varav ett \u00e5terutgavs h\u00e4rom\u00e5ret med extra material. Komponerande (mest filmmusik) flerfaldigt prisade pianist och producent har sl\u00e4ppt ett dussin album i eget namn och Lars mer \u00e4n det dubbla. I bagaget finns ocks\u00e5 en m\u00e4ngd framg\u00e5ngsrika samarbeten. F\u00f6r basisten\/ cellistens vidkommande ska s\u00e4rskilt framh\u00e5llas det med hustrun, s\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren Cecilie Norby. Vad betr\u00e4ffa pianisten som specialstuderat Chopin b\u00f6r samarbetet med soundtrack-komposit\u00f6ren Zbigniew Preisner lyftas fram. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Att bli inbjuden f\u00f6r att dokumentera \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en stor f\u00f6rm\u00e5n verkligen v\u00e4rd t\u00e5gresan med byte. Kom direkt fr\u00e5n Bokm\u00e4ssan via middagsrast p\u00e5 krogen. K\u00e4nde mig \u00e4nd\u00e5 ganska pigg trots att jag varit p\u00e5 livemusik sex kv\u00e4llar p\u00e5 raken. Konserten hade trevligt nog samlat skapligt med publik vilket kan ha berott p\u00e5 att duon bes\u00f6kt Derg\u00e5rdsteatern tidigare d\u00e5 de spelades in av Jazzradion. F\u00f6r optimal ljud\u00e5tergivning hade man p\u00e5 den turn\u00e9 vars sista anhalt blev Lerum, med sig egen ljudtekniker fr\u00e5n Polen. Konserten genomf\u00f6rdes i tv\u00e5 set med m\u00f6jlighet till fika och f\u00f6rt\u00e4ring serverad av volont\u00e4rer. <\/p>\n\n\n\n

De tv\u00e5 f\u00f6rsta styckena \u00e4r identiska med de sp\u00e5r som ligger f\u00f6rst p\u00e5 duons debut fr\u00e5n 2007. Noterar diskret ink\u00e4nnande \u00f6ppning i Praying<\/em> med en \u00e5terkommande rytmisk figur. Vi h\u00f6r till att b\u00f6rja med triss i melodier signerade Lars Danielsson, exempelvis hans suggestivt intrikata hit Pasodoble.<\/em> Och s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 enstaka undantag f\u00e5r vi musik komponerad av antingen sm\u00e5l\u00e4nningen eller mannen b\u00f6rdig fr\u00e5n Gdansk. Tror mig ha h\u00f6rt ett par av Lars kompositioner tidigare, b\u00f6r i s\u00e5 fall ha varit med hans Libretto eller med ovan n\u00e4mnda trio. I brist p\u00e5 b\u00e4ttre definition kan vad de delikat h\u00e4nger sig \u00e5t kallas expansivt anlagd kammarmusik, stundtals med romantisk touch. Njuter av perfekt balans diskant – bas i en ordning d\u00e4r Leszek genomg\u00e5ende anf\u00f6r medan Lars fyller i. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I Leszeks Incognitor <\/em>anv\u00e4nder basisten str\u00e5ke f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. N\u00e4r s\u00e5 sker brukas ibland elektronik i form av boxar vilka diskret framst\u00e4ller sf\u00e4riskt sound. Stycket utvecklas till ett av konsertens betagande kr\u00f6n. Kanske missvisande att s\u00e4ga att barfota-pianisten preparerar flygeln. Men han laborerar stundtals med soundet,, d\u00e4mpar str\u00e4ngars klang med handdukar eller framh\u00e4ver perkussiva inslag. <\/p>\n\n\n\n

Enligt presentat\u00f6ren Qlaez Wennberg \u00e4r Leszek Mo\u00b4zd\u00b4zer en av Polens fr\u00e4msta pianister, ett omd\u00f6me ingen p\u00e5 konserten har anledning att ifr\u00e5gas\u00e4tta. Den tekniskt full\u00e4ndade musikern f\u00f6rs\u00e4tter oss i omg\u00e5ngar i trance-liknande tillst\u00e5nd. Duon kombinerar sitt expressiva utforskande med obeskrivligt vackra passager. Polacken som inte f\u00f6rsitter tillf\u00e4llet att skoja om hur om\u00f6jligt det \u00e4r att uttala hans namn, \u00e4r inte bara excentriskt lagd utan fullblodsromantiker. Lars beskriver k\u00e4nslan inf\u00f6r en gemensam turn\u00e9 som vore han ett barn p\u00e5 julafton. Hans f\u00f6rsta basintro levereras strax f\u00f6re paus. N\u00e4r temat utbroderas i ekvilibristiskt samspel f\u00f6rs\u00e4tts publiken i ett s\u00e4llsynt behagligt tillst\u00e5nd. Melodin alstrar magi! <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska po\u00e4ngteras att b\u00e5da \u00e4r framst\u00e5ende komposit\u00f6rer med exceptionellt melodiskt sinne vilket givetvis \u00e4r en formidabel plusfaktor. Efter paus blir det fler intron p\u00e5 kontrabas och Lars tar upp den som ligger p\u00e5 scen och v\u00e4ntar att bli spelad p\u00e5. Man kickar ig\u00e5ng sprudlande och hoppingivande med Tarantella<\/em>, titeln liktydigt med en italiensk folkdans. D\u00e4refter viker man av i dr\u00f6msk riktning genom Eja mitt hj\u00e4rta <\/em>(trad), abstraktionsniv\u00e5n h\u00f6js ett tag. Det \u00e4r sp\u00e4nnande musik med intrikata f\u00f6rlopp vilka ibland genererar ett hypnotiskt tillst\u00e5nd. Ibland uppst\u00e5r en visuell laddning, m\u00e4rks att Leszek skrivit f\u00f6r film och eftersom jag f\u00e5tt veta vad som spelas kan upplysas om att komposition av Komeda finns med p\u00e5 repertoaren. Stycket i fr\u00e5ga \u00e4r en kuslig vaggvisa fr\u00e5n Rosemary\u00b4s Baby. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Ett bassolo f\u00f6reb\u00e5dar en underbart rogivande ballad vars elegant utkristalliserade outro h\u00e4nf\u00f6r. Ett stycke i sista fasen sv\u00e4var filmiskt iv\u00e4g med feature genom pizzicato p\u00e5 cellon. Lars Danielssons Suffering <\/em>blir ytterligare en h\u00f6jdpunkt. Extranumret sprider sk\u00f6nhet p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r f\u00f6rs\u00f6k till formuleringar futtigt famlande. Vilket emotionellt tryck! Musiken hugger h\u00f6gst angen\u00e4mt tag i en i en komposition jag misstog f\u00f6r ett soundtrack-m\u00e4sterverk. Visade sig vara basistens egen hit Liberetto. <\/em> En konsert vi som var d\u00e4r sannolikt kommer b\u00e4ra med oss som ett ljuvt minne f\u00f6r tid och evighet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto undertecknad<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bilder i \u00f6vrigt: fotograf Christer \u00c5kerlund<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

29\/9 2024 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik I Lerum \/ Knutpunkt) Ingen \u00f6verdrift att p\u00e5st\u00e5 att Lars Danielsson, vars huvudinstrument \u00e4r kontrabasen, tillh\u00f6r Europas mest respekterade musiker, bandledare och komposit\u00f6rer. Han verkar huvudsakligen genre\u00f6verskridande med utrymme f\u00f6r improvisation, men skriver ocks\u00e5 f\u00f6r orkestrar. D\u00e5 Danielsson under en l\u00e5ng period var baserad i G\u00f6teborgs-trakten kunde jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-185371","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185371","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185371"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185371\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185386,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185371\/revisions\/185386"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185371"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185371"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185371"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}