{"id":185300,"date":"2024-10-01T16:32:50","date_gmt":"2024-10-01T14:32:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185300"},"modified":"2024-10-01T16:32:50","modified_gmt":"2024-10-01T14:32:50","slug":"teaterkritik-fanny-alexander-blixtrande-skarpt-och-sareget-drama","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185300","title":{"rendered":"Teaterkritik: Fanny & Alexander \u2013 Blixtrande skarpt och s\u00e4reget drama"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n

Fanny & Alexander<\/strong>
\nAv Ingmar Bergman bearbetning Hannes Meidal, Jens Ohlin
\nRegi Jens Ohlin
\nScenrum Jens Ohlin, Joakim Bayoumi Karlsson
\nLjus Linus Fellbom
\nKostym Matilda Hyttsten
\nMask Ulrika Ritter
\nMusik Christian Gabel
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Teater Galeasen 1 oktober 2024
\nRecensionen skriven efter v\u00e4npremi\u00e4ren 30 september 2024
\nF\u00f6rest\u00e4llningen g\u00f6rs i samarbete med Dramaten och Uppsala Stadsteater
\nMedverkande Christina Schollin, Hannes Meidal. Lina Englund, Oskar Thunberg, Torkel Petersson, Jacob Ericksson, Elisabeth Wernesj\u00f6, Ester Claesson, Agneta Ehrensv\u00e4rd, Embla Hane, Sten-Johan Hedman, Fredric Odenborg, Joey Sliwinski Ashkar\/Oliver Hagenfeldt Eek, Lily Kristiansson\/Maj S\u00e4ll Carl\u00e9n<\/p>\n

N\u00e4r man g\u00f6r teater av ett kritikerhyllat och av m\u00e5nga \u00e4lskat verk finns det i princip tv\u00e5 v\u00e4gar att g\u00e5. Antingen kan man respektfullt l\u00e4gga sig n\u00e4ra originalet och spela p\u00e5 publikens f\u00f6rv\u00e4ntningar. Eller s\u00e5 kan man f\u00f6rs\u00f6ka hitta ett annat perspektiv som skildrar eposet p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. P\u00e5 det sistn\u00e4mnda viset har som v\u00e4ntat radarparet Jens Ohlin och Hannes Meidal tagit sig an Ingmar Bergmans film Fanny & Alexander. De har ju tidigare prisats f\u00f6r sina egensinniga tolkningar av klassiker – Hamlet och (\u201dMacbeth\u201d).<\/p>\n

F\u00f6rhoppningarna p\u00e5 deras Fanny& Alexander \u2013 en storsatsning av Teater Galeasen- \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6ga. Det \u00e4r gl\u00e4djande att konstatera att de infrias. Det \u00e4r b\u00e5de ett blixtrande skarpt, kyligt \u00e5tstramande och fantasifullt sv\u00e4vande drama. S\u00e5 intelligent bearbetat och stringent regisserat att det blir en sinnebild av teaterns dubbelhet – den glada och sorgsna masken. Ett utropstecken \u00e4r att man som publik \u00f6verraskas trots att handlingen \u00e4r s\u00e5 v\u00e4lbekant. Samtidigt blir det f\u00f6r dem som inte sett Bergmans film en lockande ing\u00e5ng till dess djup och rikedom.<\/p>\n

\"\"Ohlin och Meidal l\u00e5ter barnet \u2013 den unge Alexander \u2013 belysa allt det som den stora bullriga, teatertokiga familjen Ekdahl vill d\u00f6lja. Han ser maskspelet, otroheten, l\u00f6gnerna, uppbl\u00e5stheten, de avgrundsdjupa gr\u00e4len och supandet. Dessutom b\u00e5de lockas och fasar Alexander f\u00f6r de hemskheter som g\u00f6ms i tillbommade h\u00e5lor och i kistor. N\u00e4r hans mamma efter fadern Oscars d\u00f6d gifter om sig med biskopen dras Alexander inledningsvis till dennes krav p\u00e5 renhet och \u00e4rlighet. Men snart inser han att det handlar om en f\u00f6rnekelse av allt lustfyllt i livet och att \u00e4ven biskopen d\u00f6ljer m\u00f6rka ting.
\nRollen som Alexander \u00e4r ett kraftprov f\u00f6r en ung sk\u00e5despelartalang. Joye Sliwinski Ashkar g\u00f6r den mycket f\u00f6rtj\u00e4nstfullt vid denna premi\u00e4r. Alexander har som rekvisita en ficklampa f\u00f6r att understryka att han likt en detektiv s\u00f6ker sanningen bak en l\u00e5tsad verklighet. Hans lillasyster Fanny g\u00f6rs fint likt en spr\u00f6d bokm\u00e4rks\u00e4ngel av Lily Kristiansson.<\/p>\n

Farmodern som \u00e4r navet i familjen Ekdahl gestaltas magnifikt, varmt ink\u00e4nnande och krasst verklighetsn\u00e4ra av Christina Schollin. Ta bara s\u00e4ttet hon resolut klipper bort makens \u00e4lskarinnor fr\u00e5n foton och hur hon talar \u00f6mt och sorgset -kanske mest f\u00f6r sig sj\u00e4lv egentligen – om tider som flytt med gamle v\u00e4nnen Isak. I deras samtal liksom i slutet till\u00e5ts en orolig verklighet sippra in utan att det k\u00e4nns s\u00f6kt p\u00e5klistrat. Isak talar om hur samh\u00e4llet blir allt m\u00f6rkare och har f\u00f6rvandlats till en r\u00f6varkula.
\nHannes Meidal g\u00f6r en fantastisk tolkning av biskopen\/en str\u00e4ng icke-f\u00f6rl\u00e5tande gammeldags kristendom. Han f\u00e5r karakt\u00e4ren att k\u00e4nns farlig p\u00e5 allvar med sina l\u00e5gande \u00f6gon, styvnackade tal och kvinnof\u00f6raktande syn att hans nya hustru Emilie ska lyda honom och f\u00f6lja hans regler. Hon ska dessutom komma till honom utan n\u00e5gra \u00e4godelar och gl\u00f6mma allt vad teater heter. Barnen f\u00e5r heller inte ha med sig varken leksaker, b\u00f6cker eller egna kl\u00e4der.<\/p>\n

Ett fr\u00e5getecken och en brist i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r varf\u00f6r den i grunden levnadsglada Emilie dras till biskopen. Men hennes slutliga revolt f\u00f6r att r\u00e4dda sin sj\u00e4l, Fanny och Alexander och det nya barn hon b\u00e4r p\u00e5 ur hans f\u00f6rlamande makt \u00e4r ett stort \u00e4ntligen.<\/p>\n

\"\"Emilie Ekdahl spelas synnerligen v\u00e4l av Lina Englund. Hon f\u00e5r fram alla nyanser i denna komplexa roll. Den monolog om teaterns v\u00e4sen -som Emilie h\u00e5ller d\u00e5 hon tar \u00f6ver sk\u00f6tseln av familjens teater – griper ocks\u00e5 tag. Hon h\u00e4vdar att det \u00e4r en myt hur sv\u00e5rt det \u00e4r att vara sk\u00e5despelare och att teatern \u00e4r en mantel av trygghet d\u00e4r det inte k\u00e4nns hur \u00e5ren rinner undan. Sant eller falskt \u2013 det t\u00e5l att t\u00e4nka p\u00e5.
\nDet \u00e4r h\u00e4rligt nog i dessa brista teatertider en stor ensemble. N\u00e5gra som gestaltar den talrika familjen Ekdahls medlemmar, deras v\u00e4nkrets och tj\u00e4nstefolk g\u00f6r extra avtryck. Hembitr\u00e4det Maj f\u00e5r i Ester Claessons gestaltning en h\u00e4rligt skarptungad och illusionsbefriad gestaltning och Elisabeth Wernesj\u00f6 g\u00f6r skickligt Lydia till en rasande kvinna som st\u00e5r emot sin makes spyor av elakhet och f\u00f6rnedring f\u00f6r att hon vet att han beh\u00f6ver henne.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta akten utspelas mestadels i de bakre skrymslena av det Ekdahlska hemmet. Vi f\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r bara se glimtar av det \u00f6verd\u00e5diga julfirandet. Det kan l\u00e5ta tr\u00e5kigt att glansen \u00e4r borta, men s\u00e5 k\u00e4nns det faktiskt inte. Det fantasieggande scenrummet och en vacker ljusdesign lyfter effektfullt fram de skr\u00e4piga f\u00f6rr\u00e5den och utrymmena d\u00e4r allt som inte f\u00e5r synas och st\u00f6ra ytan av den lyckliga familjen pressas undan.<\/p>\n

I den andra akten f\u00e5ngas biskopsg\u00e5rden f\u00e4ngelselika boning d\u00e4r en stol bara \u00e4r en stol och syltkakor en hemlig lyx barnen f\u00e5r av hembitr\u00e4det. D\u00e4r h\u00e4nger ocks\u00e5 rottingen som Alexander f\u00e5r s\u00e5 mycket stryk av att huden flagnar.<\/p>\n

Fanny & Alexander \u00e4r ett s\u00e4reget, fantasifullt drama om det m\u00f6rka och ljusa i livet och hur snabbt tillvaron kan f\u00f6r\u00e4ndras och pl\u00f6tslig bara vara \u00f6ver. Det \u00e4r givetvis ocks\u00e5 en k\u00e4rleksfull hommage till Bergmans epos. Den vackert komponerade slutscenen visar hur familjen och den teater de driver \u00e4r en gl\u00e4djerik frizon n\u00e4r omv\u00e4rlden skakar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fanny & Alexander Av Ingmar Bergman bearbetning Hannes Meidal, Jens Ohlin Regi Jens Ohlin Scenrum Jens Ohlin, Joakim Bayoumi Karlsson Ljus Linus Fellbom Kostym Matilda Hyttsten Mask Ulrika Ritter Musik Christian Gabel Premi\u00e4r p\u00e5 Teater Galeasen 1 oktober 2024 Recensionen skriven efter v\u00e4npremi\u00e4ren 30 september 2024 F\u00f6rest\u00e4llningen g\u00f6rs i samarbete med Dramaten och Uppsala Stadsteater […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1658,14277,12288,5642,7643,12289],"class_list":{"0":"post-185300","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-fanny-och-alexander","12":"tag-hannes-meidal","13":"tag-teater","14":"tag-teater-galeasen","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185300","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185300"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185300\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185314,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185300\/revisions\/185314"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185300"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185300"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185300"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}