{"id":185236,"date":"2024-10-01T15:18:21","date_gmt":"2024-10-01T13:18:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185236"},"modified":"2024-10-01T18:02:09","modified_gmt":"2024-10-01T16:02:09","slug":"psykologisk-sf-thriller-gackar-och-fascinerar-nattvak-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185236","title":{"rendered":"Psykologisk sf-thriller g\u00e4ckar och fascinerar – Nattvak p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressbilder Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av: Alejandro Leiva Wenger<\/p>\n\n\n\n

Regi & musik: Martin Rosengardten<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Sven Dahlberg<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Linda Jean Nieminen<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Dan Andersson<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Odin Romanus, Johan Friberg, Anna Harling, Magdalena Eshaya och Pierina Rizzo<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 27\/9 2024 p\u00e5 Studion<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 9\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Missade premi\u00e4ren och samtalet med pj\u00e4sens f\u00f6rfattare, eftersom kv\u00e4llen reserverades f\u00f6r en sammankomst som tyv\u00e4rr blev framflyttad. Var s\u00e5ledes p\u00e5 den andra f\u00f6rest\u00e4llningen som f\u00f6rmodligen tack vare Bokm\u00e4ssan ocks\u00e5 den var fullsatt. Recension borde ha publicerats tidigare. F\u00e5r skylla p\u00e5 kulturell \u00f6verdosering, skrivkramp och alltf\u00f6r passionerat intresse f\u00f6r fotboll. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfattaren, sociologen och dramatikern Alejandro Leiva Wenger med r\u00f6tter i Chile, s\u00e4ger sig i sina verk ofta utg\u00e5 fr\u00e5n vad han beskriver som v\u00e5rt svekfulla minne. 2016 resulterade ett av hans samarbeten med Frida R\u00f6lhl i den underfundiga elektromusikalen Folkbokf\u00f6rarna, <\/em>recenserades h\u00e4r. Hans aktuella pj\u00e4s placerad i ett diffust nu eller snarare i en n\u00e4ra framtid d\u00e4r teknikens landvinningar st\u00e4ller oss inf\u00f6r hisnande perspektiv, utvecklas till en f\u00f6rvillande futuristisk thriller. Interi\u00f6ren \u00e4r en och samma under den tid (c:a 95 min) dramat p\u00e5g\u00e5r utan avbrott hos en v\u00e4lb\u00e4rgad familj vars hem liknas vid en IKEA-katalog. Leiva Wenger uppeh\u00e5ller sig g\u00e4rna just kring den livsavg\u00f6rande relationen f\u00f6r\u00e4ldrar – barn, en relation om\u00f6jlig att avh\u00e4nda sig. F\u00f6r tredje g\u00e5ngen regisserar Martin Rosengardten pj\u00e4s av honom. Till hans f\u00f6rtj\u00e4nster h\u00f6r, enligt dramatikern, en puls som inte \u00e5terfinns i texten och hur b\u00e5de allvar och humor hanteras.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nattvak <\/em>kretsar kring ynglingen Elvin (<\/em>Odin Romanus) och hans rehabilitering efter att ha befunnit sig i koma. Titeln syftar p\u00e5 att hans mor periodvis ligger bredvid honom, kontrollerar andningen. Grabben har n\u00e4mligen hoppat eller fallit fr\u00e5n ett tak, n\u00e5got pappan (Johan Friberg) anklagar sig sj\u00e4lv f\u00f6r att inte ha lyckats hindra. N\u00e4r den underligt upptr\u00e4dande sonen meddelar att han vill flytta ihop med en tjej han f\u00f6r\u00e4lskat sig i, tycks en oh\u00e4lsosam bindning fr\u00e5n mamma Alice (Magdalena Eshaya) bli pj\u00e4sens huvudsp\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Ges efterhand allt fler ledtr\u00e5dar till mammans mycket speciella relation i egenskap av framg\u00e5ngsrik forskare. \u00c4r sonen vars beteende stundtals verkar mekaniskt likt en AI-funktion, ett objekt skapad p\u00e5 konstgjord v\u00e4g fast med m\u00e4nskliga drag, vetenskapligt framst\u00e4lld ist\u00e4llet f\u00f6r biologiskt? Fr\u00e5gorna hopar sig! Ska f\u00f6rs\u00f6ka att inte spoila vidare vilka surrealistiska inslag vi \u00e4r med om n\u00e4r g\u00e5tfull dramatik t\u00e4tnar. Manus och ber\u00f6mv\u00e4rt sk\u00e5despeleri h\u00e5ller mig p\u00e5 halster l\u00e4nge och v\u00e4l, men koncentrationen laddas gradvis ur sista halvtimmen. N\u00e4r det blir f\u00f6r skruvat i en (skenbart) realistisk kontext tappar jag taget, mister engagemanget f\u00f6r rollfigurerna.<\/p>\n\n\n\n

Roas du av enormt fantasifull, tillika bildstormande, fiktion p\u00e5 vita duken \u00e1 la Matrix, Avatar och Blade Runner d\u00e5 b\u00f6r du uppleva mystiken p\u00e5 Studion. Jag som tr\u00e5kades ut av p\u00e5kostade sf-\u00e4ventyret Inception<\/em> fast uppskattade I huvudet p\u00e5 John Malkovich<\/em> har inte ens sett de uppr\u00e4knade storfilmerna, till skillnad antagligen fr\u00e5n kritikern i Expressen som rosade Nattvak.<\/em> Tror den omst\u00e4ndigheten \u00e4r anledningen till tappat intresse p\u00e5 slutet. \u00c4r samtidigt medveten om vad den tekniska revolutionen inneburit, att vi kunde f\u00f6rest\u00e4lla oss dagens utveckling p\u00e5 gott och ont f\u00f6r ett par decennier sedan. Off the record kan min obegripliga senf\u00e4rdighet belysa oviljan att l\u00e5ta sig ryckas med. Saknade fram tills i v\u00e5ras smart-phone, ett oundg\u00e4ngligt verktyg f\u00f6r n\u00e4stan alla. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Martin Rosengardten – s\u00e5gs i Sm\u00e4rtpunkten <\/em>som Reine Brynolfsson – anv\u00e4nder ett tacksamt grepp (skulle i och f\u00f6r sig kunna utg\u00f6ra exempel p\u00e5 scenansvisningar). Syftar p\u00e5 att sk\u00e5despelarna \u00e5terkommande v\u00e4nder sig ifr\u00e5n sina roller. Utan att specifikt adressera publiken blickas det bort fr\u00e5n scen varvid vi bibringas f\u00f6rklarande problematik. Efterstr\u00e4vansv\u00e4rd rytm ledsagar ett ryckigt framv\u00e4xande f\u00f6rlopp som ackompanjeras av flera sp\u00e4nnande f\u00f6rgreningar. Som n\u00e4mnts kantrar i mina \u00f6gon ett m\u00e5ngtydigt manus i dess sista fas.<\/p>\n\n\n\n

Pappan engagerad i \u00f6vers\u00e4ttningar av ett d\u00f6tt spr\u00e5k nystar med fasa upp tr\u00e5darna bak\u00e5t. Till saken h\u00f6r att hans otrohetsaff\u00e4r med makarnas gemensamma v\u00e4n (Anna Harling) pikant avsl\u00f6jas. Den historien k\u00e4nns lite egendomlig. F\u00f6rdelen \u00e4r att ett utifr\u00e5nperspektiv p\u00e5 en komplicerad och osund familjesituation blottl\u00e4ggs. B\u00e4randes matkassar verkar hon komma och g\u00e5 i hush\u00e5llet som en extra familjemedlem. Harling som setts i Dogville <\/em>och i ett otal roller p\u00e5 Backa agerar trov\u00e4rdigt i sin debut(?) p\u00e5 Stadsteatern. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det ovala matsalsbordet under kristallkronan fungerar som samlingspunkt, en belyst trygghet pappan desperat k\u00e4mpar f\u00f6r att vidmakth\u00e5lla. Bakom stolar och bord finns trappan upp till sonens rum. Oklart varf\u00f6r den kala scenografin inramas av ljusriggar och spotlights. Ljuss\u00e4ttningens symbolik \u00e4r \u00f6verhuvudtaget en kvalitet i sig. Ska vi f\u00f6rst\u00e5 att hemmilj\u00f6n p\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r sk\u00e5deplatsen f\u00f6r ett experiment?<\/p>\n\n\n\n

Yrv\u00e4dret Ellen (Pierina Rizzo), som g\u00e5tfullt nog blivit k\u00e4r i sin raka motsats g\u00f6r effektfull entr\u00e9 nedanf\u00f6r scen ett par g\u00e5nger. Betecknar hennes f\u00f6rsta bes\u00f6k hos familjen som den mest belysande scenen, trots att den \u00e4r ett sidosp\u00e5r. P\u00e5 ett avsiktligt \u00f6vertydligt s\u00e4tt skapas komik n\u00e4r Ellens framsvepande brist p\u00e5 hyfs urs\u00e4ktas med klassbakgrund av en torrt redovisande yngling. Att pj\u00e4sen tryfferats med svart humor uppskattas. I en suggestiv os\u00e4ker atmosf\u00e4r d\u00e4r n\u00e4stan alla incidenter \u00e5terber\u00e4ttas, utr\u00e4ttas gott sk\u00e5despeleri av en nykomponerade ensemble. Besk\u00e5dar f\u00f6r mig tre nya ansikten vilka debuterar p\u00e5 Stadsteatern. Magdalena Eshaya \u00f6vertygar genom sin krackelerande stramhet medan Friberg alltmer bekr\u00e4ftar ett naturlig beg\u00e5vning f\u00f6r epitetet karakt\u00e4rssk\u00e5despelare. Huvudrollsinnehavaren Odin Romanus \u00e4r ett nybakat proffs vars tj\u00e4nster redan flitigt tagits i anspr\u00e5k. Utan att \u00e4ga scenen totalt m\u00e4rks f\u00f6rm\u00e5gan att gestalta, g\u00e5 in i rollen. Ska bli intressant att f\u00f6lja hans nyligen p\u00e5b\u00f6rjade karri\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Pressfoton Ola Kjelbye <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: Alejandro Leiva Wenger Regi & musik: Martin Rosengardten Scenografi och kostymdesign: Sven Dahlberg Maskdesign: Linda Jean Nieminen Ljusdesign: Max Mitle Ljuddesign: Dan Andersson I rollerna: Odin Romanus, Johan Friberg, Anna Harling, Magdalena Eshaya och Pierina Rizzo Urpremi\u00e4r 27\/9 2024 p\u00e5 Studion Spelas till och med 9\/11 Missade premi\u00e4ren och samtalet med pj\u00e4sens f\u00f6rfattare, eftersom […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-185236","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185236","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185236"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185236\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185334,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185236\/revisions\/185334"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185236"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185236"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185236"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}