![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/unnamed-9.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Megalopolis
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 27 september 2024
\nRegi Francis Ford Coppola<\/p>\n
Just nu p\u00e5g\u00e5r en hektisk medicinsk strid mot att se till att det s\u00e5 kallade Mpox-viruset inte sprids och orsakar ytterligare en global pandemi. Men kanske borde h\u00e4lsomyndigheter v\u00e4rlden \u00f6ver noggrant studera vad som visas p\u00e5 biograferna, f\u00f6r Megalopolis regisserad av legenden Francis Ford Coppola visar sig vara i akut behov av en massiv varningsskylt, likt dem vi finner p\u00e5 cigarettpaket.<\/p>\n
Den senaste tiden har Coppola figurerat i diverse bransch- och n\u00f6jestidningar av helt fel anledning. Efter en katastrofal visning p\u00e5 Cannes filmfestival, d\u00e4r Megalopolis beskrevs som ett kapital misslyckande, har Coppola anklagats f\u00f6r sexuella trakasserier, n\u00e5got som denne besvarat med en av de mest groteska st\u00e4mningsans\u00f6kningarna p\u00e5 \u00e5r och dagar. I st\u00e4mningen som ber\u00f6r tidningen Variety p\u00e5st\u00e5r det juridiska ombudet f\u00f6r regiss\u00f6ren att Coppola \u00e4r ett kreativt geni och att alla p\u00e5st\u00e5enden om opassande beteende \u00e4r ett resultat av avund.<\/p>\n
Denna fad\u00e4s \u00e4r tillr\u00e4cklig f\u00f6r att h\u00e4pna, men ingenting kan f\u00f6rbereda tittaren f\u00f6r det som faktiskt v\u00e4ntar p\u00e5 bioduken. Det finns filmer som sannerligen kan ifr\u00e5gas\u00e4ttas vad g\u00e4ller att ha alla h\u00e4star i stallet, flertalet hyllade regiss\u00f6rer har m\u00e5nga g\u00e5nger om velat ta ut sv\u00e4ngarna. Exempel som Michel Gondry, Spike Jonze och David Cronenberg \u00e4r bara n\u00e5gra som t\u00e4njt p\u00e5 gr\u00e4nserna men \u00e4nd\u00e5 lyckats leverera storartad filmkonst med filmer som Eternal Sunshine Of The Spotless Mind och Adaptation.<\/p>\n
Men d\u00e5 det kommer till Megalopolis \u00e4r det inte fr\u00e5gan om n\u00e5got genialiskt vansinne, utan ren och sk\u00e4r d\u00e5rskap. Trots att Coppola p\u00e5st\u00e5r sig ha s\u00e5lt ett par av sina hus f\u00f6r att finansiera \u00e5b\u00e4ket, som har en p\u00e5st\u00e5dd prislapp p\u00e5 \u00f6ver 100 miljoner dollar, tycks pengarna ha g\u00e5tt till allt annat \u00e4n det som kan besk\u00e5das p\u00e5 vita duken. Megalopolis liknar en f\u00f6rvuxen julkalender d\u00e4r alltifr\u00e5n foto till scenografi fullkomligt osar plast och aluminiumfolie. Det finns ett antal amat\u00f6rteatrar runtom i v\u00e4rlden som bjuder p\u00e5 mer rafflande och genomt\u00e4nkta visuella upplevelser \u00e4n det som erbjuds h\u00e4r. Fotot dr\u00e4nks i en rad f\u00e4rgfilter som ger obehagliga och tragikomiska associationer med den senaste Matrix filmen Resurrections d\u00e4r estetiken var \u00f6verdriven, l\u00f6jlig och fullkomligt fr\u00e5nkopplad de narrativa funktionerna.<\/p>\n
Om det rent estetiska \u00e4r barockt \u00e4r det ingenting mot filmens manus, sk\u00e5despel och allm\u00e4nna ber\u00e4ttarteknik. Det har g\u00e5tt en ansenlig tid sedan Coppola senast gjorde film – mer exakt tretton \u00e5r, och filmens marknadsf\u00f6ring har lagt stor emfas p\u00e5 en storartad comeback. Dock verkar de flesta ha gl\u00f6mt att Coppola fr\u00e5n och med millenieskiftet genomg\u00e5tt en total metamorfos och gjort allt i sin makt f\u00f6r att spoliera sitt rykte som en filmskapare av f\u00f6rsta klass. Att filmer som Youth Without Youth och Tetro inte n\u00e4mns i historieb\u00f6ckerna \u00e4r dock f\u00f6rst\u00e5eligt, framf\u00f6rallt den f\u00f6rstn\u00e4mnda filmen \u00e4r av s\u00e5dan horribel kvalitet att selektiv minnesf\u00f6rlust g\u00e4llande filmen i fr\u00e5ga har varit det enda s\u00e4ttet att leva ett dr\u00e4gligt liv efter\u00e5t.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/unnamed-2-4-300x169.jpg\")
Med Megalopolis forts\u00e4tter denna skr\u00e4ckinjagande kreativa r\u00f6ta. Jag har sett r\u00f6riga filmer, abstrakta verk och projekt som m\u00e5ste klassas som n\u00e4rmast om\u00f6jligt enigmatiska. Megalopolis f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra allt i sin makt f\u00f6r att ge ett sammanbitet och intellektuellt intryck. Coppola kastar in allt mellan himmel och gjord som kan t\u00e4nkas g\u00e5 hem i en klubb f\u00f6r odr\u00e4gligt pretenti\u00f6sa. Vi f\u00e5r patetiska citat fr\u00e5n romarriket, dialog som m\u00e5ste vara skriven av Bj\u00f6rn Ranelid efter alltf\u00f6r mycket rusdryck, samt en ber\u00e4ttarstruktur som \u00e4r fullkomligt vulg\u00e4r. Megalopolis saknar det mesta vad g\u00e4ller kvalitativa inslag, men mest provocerande \u00e4r att filmen liknar en f\u00f6rvirrad skiss d\u00e4r alla t\u00e4nkbara id\u00e9er forceras in oavsett om de \u00e4r bra eller inte. Filmen ser snart ut som en monstru\u00f6s Heffaklump, en motbjudande massa av vansinne som sakta men s\u00e4kert r\u00f6r sig mot en intet ont anande publik.<\/p>\n
D\u00e5 man tror att bottnen \u00e4r n\u00e5dd hittar Coppola nya och \u00e4n mer skr\u00e4mmande s\u00e4tt att s\u00e4nka filmen till historiskt l\u00e5ga niv\u00e5er. Det sk\u00e5despel som erbjuds \u00e4r inget annat \u00e4n panikartat. Duktiga akt\u00f6rer som Adam Driver och Dustin Hoffman k\u00e4mpar mot ett manus som sakta men s\u00e4kert kv\u00e4ver dem i inkompetens och nonsens. Men Coppola ignorerar det faktum att hela huset st\u00e5r i l\u00e5gor, ist\u00e4llet forts\u00e4tter han sin penibla galenskap genom att introducera mer och mer absurda inslag. Vi f\u00e5r dr\u00f6msekvenser med skandal\u00f6st usla specialeffekter som orsakar huvudbry, blodisande orgier i dekadens som \u00f6nskar vara n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r allegoriska men som faller platt genom ren och sk\u00e4r okunnighet samt en vansinnigt usel Jon Voight som stapplande d\u00e5re. Dessutom f\u00e5r vi filmv\u00e4rldens st\u00f6rsta gycklare i form av Shia La Beouf som r\u00e4nner runt i en toga som inhandlats i n\u00e4rmaste gr\u00e4nd. Att Coppola finansierat filmen sj\u00e4lv efter att ha f\u00e5tt avslag fr\u00e5n de ordinarie produktionsbolagen \u00e4r f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande. Endast individer med ren och sk\u00e4r d\u00f6dsl\u00e4ngtan skulle vara villiga att stoppa in resurser i detta fullkomliga vansinne. Dock leder detta till att Coppola kunnat omge sig med en rad ryggradsl\u00f6sa ja-s\u00e4gare som saknar modet att p\u00e5peka att det som skapas \u00e4r genuint toxiskt f\u00f6r allm\u00e4nheten.<\/p>\n
Megalopolis m\u00e5 \u2019\u2019bara\u2019\u2019 var 138 minuter l\u00e5ng men lyckas med den unika uppgiften att f\u00e5 klockorna att backa. D\u00e5 den femte utl\u00e4ggningen om \u2019\u2019det sj\u00e4tte elementets fj\u00e4rde kausalitet som klonar sig med det undre indikativa f\u00f6r arkitektoniska briljans\u2019\u2019 finns inget annat att g\u00f6ra \u00e4n att ta beteckning bakom den fr\u00e4mre raden av biostolar. Om det funnits en balkong hade jag inte tvekat att kasta mig utf\u00f6r den f\u00f6r att f\u00e5 ett omedelbart stopp p\u00e5 el\u00e4ndet.<\/p>\n
Francis Ford Coppola har skapat en filmiskt monster som osar av h\u00f6gmod, arrogans och total inkompetens. Filmens affisch fr\u00e5gar vilken framtid vi vill ha, efter att ha l\u00e4mnat salongen m\u00e5ste svaret vara; en d\u00e4r Francis Ford Coppola inte g\u00f6r film.<\/p>\n