{"id":185060,"date":"2024-09-26T11:33:06","date_gmt":"2024-09-26T09:33:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185060"},"modified":"2024-09-26T11:36:52","modified_gmt":"2024-09-26T09:36:52","slug":"teaterkritik-sommar-1976-en-forestallning-som-helt-sog-in-mig-och-jag-glomde-att-jag-satt-i-salongen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185060","title":{"rendered":"Teaterkritik: Sommar, 1976 – en f\u00f6rest\u00e4llning som helt s\u00f6g in mig och jag gl\u00f6mde att jag satt i salongen"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Viktor Kjellberg<\/figcaption><\/figure>\n

Sommar, 1976<\/strong>
\nAv David Auburn
\n\u00d6vers\u00e4ttning och regi Stefan Marling
\nScenografi och kostymdesign Marcus Olson
\nLjuddesign Anna Haglund
\nLjusdesign Kajsa-Sara Hogenlid
\nMask Catharina Lundin
\nProducent Louise Helgesson
\nScenteknik John Jarlelind
\nPremi\u00e4r 25 september 2024 p\u00e5 Playhouse Teater i Stockholm
\nMed Annika Olsson och Angela Kov\u00e1cs<\/p>\n

En sjus\u00e4rdeles fascinerande och stark f\u00f6rest\u00e4llning som drog in mig i vad som h\u00e4nde p\u00e5 scen s\u00e5 totalt att jag helt gl\u00f6mde att jag satt i en stol i salongen. Tr\u00e4ffs\u00e4kert, underfundigt om livet och om v\u00e4nskap, om v\u00e5ra hemligheter och hur vi lurar oss sj\u00e4lva – med tv\u00e5 str\u00e5lande sk\u00e5despelare som b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. Annika Olsson och Angela Kov\u00e1cs \u00e4r lysande som de tv\u00e5 mammorna Alice och Diana som tr\u00e4ffas sommaren 1976, blir v\u00e4nner men sedan f\u00f6rlorar kontakten och slumpvis m\u00f6ts igen tjugo \u00e5r senare.<\/p>\n

Jag tror alla kan k\u00e4nna igen sig i ber\u00e4ttelsen. Alla har v\u00e4l n\u00e5gon g\u00e5ng haft en v\u00e4nskap som sedan tappats bort d\u00e5 livet rullat p\u00e5. Alla har v\u00e4l haft en v\u00e4n eller v\u00e4ninna som p\u00e5verkat ens inst\u00e4llning till livet och som vi funderat kring hur det skulle blivit om vi fortsatt ha t\u00e4t kontakt.<\/p>\n

Alice och Diana tr\u00e4ffas en sommarkv\u00e4ll 1976 genom sina j\u00e4mn\u00e5riga d\u00f6ttrar. Hollie, Alice dotter, och Gretchen, Dianas dotter, \u00e4r fem \u00e5r och de blir v\u00e4nner direkt och leker och leker. De tv\u00e5 mammorna har inte s\u00e5 stort val utan m\u00e5ste tr\u00e4ffas f\u00f6r att flickorna ska kunna leka. Alice och Diana \u00e4r v\u00e4ldigt olika varandra, tror de sj\u00e4lva och fr\u00e5gan \u00e4r vem de lurar mest, sig sj\u00e4lva eller omgivningen? Alice \u00e4r gift med Dagg och vill ge sken av att hon \u00e4r en fri sj\u00e4l som r\u00f6ker hasch och inte f\u00f6ljer samh\u00e4llets regler men samtidigt har hon gett upp sin egen karri\u00e4r f\u00f6r att vara hemmafru. Hon har det r\u00f6rigt och ost\u00e4dat hemma och tror att det \u00e4r beviset p\u00e5 att hon \u00e4r rebellisk. Alice \u00e4r hemmafru f\u00f6r att hennes man ska kunna g\u00f6ra klart n\u00e5gra akademiska artiklar som ska kunna ge honom ett v\u00e4lbetalt arbete som professor. Diana arbetar p\u00e5 universitet och \u00e4r ensamst\u00e5ende mamma. Diana har sitt hus elegant inrett och \u00e4r suver\u00e4n p\u00e5 att laga god mat.<\/p>\n

De har b\u00e5da f\u00f6rdomar om varandra och har inga f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 att ha n\u00e5got gemensamt men de \u00f6verraskar b\u00e5de sig sj\u00e4lva och varandra och en v\u00e4nskap v\u00e4xer fram. V\u00e4nskapen f\u00e5r dem att sakta ocks\u00e5 \u00f6ppna sig f\u00f6r varandra och inte minst f\u00f6r sig sj\u00e4lv. De f\u00e5r b\u00e5da syn p\u00e5 delar av sig sj\u00e4lva de inte varit medvetna om. Skildringen av hur v\u00e4nskapen v\u00e4xer \u00e4r suver\u00e4nt skapad. Men det finns alltid delar inom varje m\u00e4nniska som \u00e4r mer k\u00e4nsliga, delar som de flesta inte vill visa ens f\u00f6r sig sj\u00e4lv och en dag s\u00e4ger en av dem n\u00e5got som s\u00e5rar den andra s\u00e5 det blir ett avbrott i gemenskapen och d\u00e5 b\u00f6rjar livets andra delar att ta sig in. Ingen av dem lever i ett vakuum. Omgivningen har sina f\u00f6rv\u00e4ntningar och krav.<\/p>\n

Alice och Diana \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens tv\u00e5 huvudkarakt\u00e4rer men d\u00e4r finns andra karakt\u00e4rer som p\u00e5verkar dem och deras liv: Alice make Dagg, de tv\u00e5 d\u00f6ttrarna och M\u00f6rn som Dagg \u00e4r mentor \u00e5t p\u00e5 universitet och som m\u00e5lar deras hus under sommaren f\u00f6r en billig peng. De dyker upp i vad Alice och Diana ber\u00e4ttar och i n\u00e5gra scener f\u00e5r de gestalt av Annika Olsson eller Angela Kov\u00e1cs. Framf\u00f6r allt Alice man Dagg f\u00e5r jag en tydligt bild av. Med n\u00e5gra avsl\u00f6jande beskrivningar kan jag se honom framf\u00f6r mig och det \u00e4r minst lika mycket det som inte s\u00e4gs om honom som fyller ut bilden. Suver\u00e4nt gestaltat i manus och p\u00e5 scen.<\/p>\n

\"\" En stor del av ber\u00e4ttelsen framf\u00f6rs genom att Alice och Diana v\u00e4xelvis ber\u00e4ttar om olika h\u00e4ndelser, ibland ur olika perspektiv. De ber\u00e4ttar f\u00f6r publiken eller som om det vore en bok v\u00e4nder de sig till l\u00e4saren. N\u00e4r det b\u00f6rjade t\u00e4nkte jag att det skulle bli tr\u00e5kigt att h\u00f6ra n\u00e5got ber\u00e4ttas ist\u00e4llet f\u00f6r att se det dramatiseras. Oj vad bedrog mig. Det blev en annan form av dramatisering och Annika Olssons och Angela Kov\u00e1cs s\u00e4tt att ber\u00e4tta ger djup \u00e5t h\u00e4ndelserna. Jag s\u00f6gs in i deras ber\u00e4ttelse och gl\u00f6mde tid och rum, jag var d\u00e4r sommaren 1976, k\u00e4ndes det som. Jag var d\u00e4r och var en fluga p\u00e5 v\u00e4ggen som registrerade allt. Det \u00e4r minst lika mycket det som inte s\u00e4gs eller som bubblar under ytan som ber\u00e4ttar om m\u00e4nniskorna som det som uttalas. S\u00e5 som det ofta \u00e4r i livet.<\/p>\n

De tv\u00e5 sk\u00e5depelarna har jag redan gett deras v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta ber\u00f6m men ocks\u00e5 \u00f6vriga ensemblen har hj\u00e4lpt till att skapa denna str\u00e5lande helhet. Scenografin med f\u00f6nster av olika starka f\u00e4rger och tv\u00e5 t\u00e4ltstolar ger en sommark\u00e4nsla och ljud och musik stryker under och f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslorna. Ett genomproffsiga helhetsarbete av hela ensemble. De f\u00e5r mina st\u00e5ende ovationer. Sommar, 1976 \u00e4r bland det b\u00e4sta jag sett p\u00e5 en svensk teaterscen i \u00e5r.<\/p>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r skriven av Pulitzerbel\u00f6nade David Auburn och hade urpremi\u00e4r p\u00e5 Broadway i april 2023.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sommar, 1976 Av David Auburn \u00d6vers\u00e4ttning och regi Stefan Marling Scenografi och kostymdesign Marcus Olson Ljuddesign Anna Haglund Ljusdesign Kajsa-Sara Hogenlid Mask Catharina Lundin Producent Louise Helgesson Scenteknik John Jarlelind Premi\u00e4r 25 september 2024 p\u00e5 Playhouse Teater i Stockholm Med Annika Olsson och Angela Kov\u00e1cs En sjus\u00e4rdeles fascinerande och stark f\u00f6rest\u00e4llning som drog in mig […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[15035,851,4402,7643],"class_list":["post-185060","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-angela-kovacs","tag-broadway","tag-playhouse-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185060","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185060"}],"version-history":[{"count":51,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185060\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185113,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185060\/revisions\/185113"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185060"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185060"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185060"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}