{"id":185033,"date":"2024-09-27T18:37:06","date_gmt":"2024-09-27T16:37:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185033"},"modified":"2024-09-28T01:33:24","modified_gmt":"2024-09-27T23:33:24","slug":"fangslande-ofokuserat-mastodontprojekt-sannolikt-alltfor-kravande-for-mellanstadieelever-vansinnet-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=185033","title":{"rendered":"F\u00e4ngslande ofokuserat mastodontprojekt sannolikt alltf\u00f6r kr\u00e4vande f\u00f6r mellanstadieelever – Vansinnet p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av: Hanna Nygren och Helle Rossing<\/p>\n\n\n\n

Regi: Helle Rossing<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostym: Marie Moberg<\/p>\n\n\n\n

Mask: Josefin Eker\u00e5s<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Isabelle Bella Odenqvist<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Jesper Lindell<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Kristina Issa<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Emil Blomm\u00e9, Daniel Ekborg, Hilda Ekstedt (vikarie Sofia Andersson) och Kristina Issa<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Adel Darwish, Emelie Str\u00f6mberg, Eleftheria Gerofoka, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Rasmus Lindgren, Ulf R\u00f6nnerstrand, Ylva Gallon, Ove Wolf, Kjell Wilhelmsen<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 20\/9 2024 p\u00e5 Backa Teater p\u00e5 Lindholmen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 30\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Senaste tidens m\u00e5nga scenkonstupplevelser har kr\u00e4vt sin tribut. Ibland blir det helt enkelt stopp i det processande som ska leda till en vederh\u00e4ftig recension. S\u00e5 var fallet i helgen. Och de intryck vilka fick stryka p\u00e5 foten fram tills nu, h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n en b\u00e5de maffig och m\u00e4rklig premi\u00e4r vid lunchtid p\u00e5 Hisingen. P\u00e5 scen befinner sig en stor ensemble p\u00e5 nio sk\u00e5despelare och ovanf\u00f6r dem huserar en kvartett musiker vilka framf\u00f6r nyskrivna s\u00e5nger och musik av Kristina Issa. <\/p>\n\n\n\n

Inklusive paus p\u00e5gick premi\u00e4ren av Vansinnet <\/em>orimligt l\u00e4nge med tanke p\u00e5 vem den v\u00e4nder sig till. Efter tv\u00e5 och \u00bd timme (inklusive paus) hade tr\u00e5darna sytts samman till ett slags slut. Fanns f\u00f6rst\u00e5s en enorm m\u00e4ngd stoff i denna historiska expos\u00e9 \u00f6ver dels avvikare\/ oppositionella som skoningsl\u00f6s maktapparat straffar, dels hur synen p\u00e5 m\u00e4nniskor med psykisk neds\u00e4ttning skiftat sedan medeltiden. Centralt f\u00f6r om Hanna Nygren och Helle Rossings pj\u00e4s om eleven Elvira och hennes problem ska ses som en framg\u00e5ng, \u00e4r ju om ber\u00e4ttelsen \u00e4r begriplig, om den n\u00e5r fram. Att ett par av mina kollegor jublar \u00f6ver upps\u00e4ttningen framst\u00e5r som v\u00e4ldigt f\u00f6ruts\u00e4gbart. Saknar egentligen bel\u00e4gg f\u00f6r att uttala mig och man har garanterat haft provpublik under repetitioner. St\u00e4ller mig \u00e4nd\u00e5 fr\u00e5gande till projektets minst sagt ambiti\u00f6sa utformning, skulle velat lyssna p\u00e5 eftersamtal hos klasser i mellanstadiet. Min skepsis fick vatten p\u00e5 sin kvarn i helgen. Tr\u00e4ffade en musiker vars son hade bes\u00f6kt Backa Teater. Grabben avsl\u00f6jade frankt att det inte var mycket han fattade. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen sattes upp p\u00e5 Stockholms Stadsteater 2020 av samma team vars teman (\u00e5tminstone Nygrens) s\u00e4gs vara bland annat outsiderperspektiv, ofta normbrytande s\u00e5dant. H\u00e4r recenserades BOBHUNDMUSIKAL, ett g\u00e4stspel fr\u00e5n Helsingborg med absurdistiskt manus av just 80-talisten Hanna Nygren vars omd\u00f6me f\u00e4rgades av att favoriterna Bob Hund lirade live. Att en scenisk text parallellt fungerar p\u00e5 flera niv\u00e5er har s\u00e4llan varit lika sl\u00e5ende som i Backa Teaters upps\u00e4ttning av Vansinnet<\/em>, \u00e4ven om barnen f\u00f6rmodliga l\u00e5nga stunder blir konfysa inf\u00f6r vad som utspelas.<\/p>\n\n\n\n

En till synes ol\u00f6slig konflikt \u00e4r den mellan studiero, h\u00e4nsyn och trygghet kontra sj\u00e4lvst\u00e4ndigt kreativt t\u00e4nkande n\u00e4r det innefattar koncentrationssv\u00e5righeter, riskerar att resultera i kaos. Utagerande Elvira (Emelie Str\u00f6mberg) har s\u00f6nder en fantasipryl, en antenn som s\u00e4gs symbolisera en rymdstation, n\u00e5got hon tagit fram med sin b\u00e4stis. Pappa och skolpersonal f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertyga henne om f\u00f6rdelarna med att f\u00e5 sig tilldelad en resursperson vilket de s\u00e5 klart misslyckas med. I sitt till synes maktl\u00f6sa motst\u00e5nd m\u00f6ter hon, uppseendev\u00e4ckande nog, filosofen och marxisten Michel Foucault (1926-1984), vars id\u00e9historiska inriktning p\u00e5 sociologi och psykologi tidvis gjorde honom till en guru f\u00f6r v\u00e4nstern. Portr\u00e4ttlike Ove Wolf excellerar med tonfall och gestik i en tacksamt docerande rolltolkning. \u00c5terkommer frekvent till att historien inte kan \u00e4ndras, endast studeras f\u00f6r att f\u00f6rhoppningsvis kunna ta l\u00e4rdom. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I skrivande stund ett antal dagar efter premi\u00e4ren funderar jag \u00f6ver budskapet i kombination med vad jag vill kalla fokusf\u00f6rflyttning. Eftersom Backa Teater som erk\u00e4nd kritiker p\u00e5pekat \u00e4r osvikligt lojal med flickan och hennes \u00f6de, problematiseras inte v\u00e5ld och st\u00f6k i skolan, inte heller mobbing, hot och s\u00e5 kallad b\u00f6tning. Tanken \u00e4r \u00e4nd\u00e5 att Elviras beteende ska utredas f\u00f6r att se om det \u00e4r n\u00e5got som beh\u00f6ver korrigeras, n\u00e5got som inte st\u00e4mmer. Ryggs\u00e4cken, hennes trygghet i tillvaron, g\u00e5r s\u00f6nder och en l\u00e4rare (Ulf R\u00f6nnerstrand) blir samtidigt h\u00f6g p\u00e5 m\u00f6jligheten att f\u00e5 mandat att verkst\u00e4lla kvarsittning. Ha i minnet att dramatikerna intresserar sig f\u00f6r outsiders, verkar vilja \u00e5teruppr\u00e4tta negligerade varelsers status. Flickan i fokus som f\u00f6rmodligen lider av n\u00e5gon bokstavsdiagnos, dr\u00f6mmer trots allt om att uppn\u00e5 normalitet.<\/p>\n\n\n\n

Ska po\u00e4ngteras att de f\u00f6rsta scenerna spelas framf\u00f6r den h\u00f6ga vitf\u00e4rgade rid\u00e5n. Sk\u00e5despelarna befinner sig alldeles intill och bland mitt ibland publiken. Metoden att vara i \u00f6gonh\u00f6jd med sina betraktare \u00e5terkommer f\u00f6ga ov\u00e4ntat n\u00e4r den spretande storyn knyts ihop. Scenografin med h\u00f6gt i tak och tre omgivande v\u00e4ggar i vitt vilka fiffigt \u00f6ppnas av rollfigurer ger ett kalt inneslutande intryck. Ageras ett par g\u00e5nger fr\u00e5n ramperna ovanp\u00e5 d\u00e4r ocks\u00e5 musikerna huserar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi guidas s\u00e5ledes fr\u00e5n Medeltiden och fram\u00e5t med nedslag i f\u00f6rklarande f\u00f6rlopp om maktens behandling av dels avvikare, dels individer vilka inte \u00e4r kapabla att klara sig sj\u00e4lva. P\u00e5 gott och ont lades landets st\u00f6rsta mentalsjukhus ner efter en reform p\u00e5 90-talet. V\u00e5r och Elviras ciceron \u00e4r som framg\u00e5tt den ber\u00f6mde filosofen, vars expos\u00e9 visar hur styrande \u00e4gnar sig oftare \u00e5t att kuva \u00e4n att hj\u00e4lpa. Exemplifieras med h\u00e4xprocesser, motst\u00e5ndet mot geniet Kopernikus, kyrkans hyckleri samt hur m\u00e4nniskor som tidigare \u00e5rhundraden etiketterades som ”d\u00e5rar” eller sinnessl\u00f6a behandlats. Mellanstadiets elever kanske \u00e4r avtrubbade. Annars torde elchocker och fastkedjade varelser utg\u00f6ra en skr\u00e4mmande syn. <\/p>\n\n\n\n\n\n

Ur de m\u00e5nga skikten kan \u00e5tminstone vuxna identifiera viktiga fr\u00e5gest\u00e4llningar vilka utg\u00e5r fr\u00e5n frihet i ena v\u00e5gsk\u00e5len och f\u00f6rtryck i den andra. F\u00f6rvisso en alltf\u00f6r schematisk bed\u00f6mning. Samh\u00e4llets normer och f\u00f6rv\u00e4ntningar tycks enligt pj\u00e4sens f\u00f6rfattare, of\u00f6renliga med medborgares behov av extas och eufori. Med andra ord v\u00e4gs kravet p\u00e5 anpassning mot lusten att g\u00f6ra uppror. Stackars Elvira v\u00e4grar \u00f6vermannas, ser sig definitivt inte som svag trots sin utsatthet. V\u00e4djar dock till den ivrigt viftande fransmannen (komiskt hur Wolf bryter och anv\u00e4nder franska glosor) att han ska kunna ordna att hon blir n\u00e5gon annan. ”Ta mig till en plats d\u00e4r alla tycker om mig!”<\/em> Och hon \u00e4r medveten om att hon gjort m\u00e4nniskor illa. <\/p>\n\n\n\n

Musikerna fungerar v\u00e4xelvis som ett tajt eller luftigt band, l\u00e4ttar upp anslaget genom att inte spegla pj\u00e4sens substans. Genomg\u00e5ende liras ist\u00e4llet kl\u00e4mmiga up tempo-l\u00e5tar framf\u00f6rda vokalt av l\u00e5tskrivaren Kristina Issa. Till l\u00e5tarna adderas omsorgsfullt st\u00e4mningsf\u00f6rst\u00e4rkande soundscape, n\u00e5got Issa ska ha s\u00e4rskild kredd f\u00f6r. P\u00e5 slutet sl\u00e4pps loss totalt i orgiastiskt rock and roll-\u00f6s.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att uttala sig om valda delar av ensemblen. Emelie Str\u00f6mberg imponerar i huvudrollen, t\u00f6mmer sig p\u00e5 ett s\u00e4tt man undrar hur hon orkar. Har gjort det f\u00f6rr och kommer antagligen g\u00f6r det igen, vilket indikerar att det \u00e4r en beundransv\u00e4rd teknik hon till\u00e4gnat sig. Ove Wolf f\u00f6rvaltar alldeles ypperligt sin tacksamma roll som han l\u00e4mpar sig synnerligen v\u00e4l f\u00f6r. Den i historiska epoker ofta maskerade ensemblen tar sig lustfyllt an fragmentariska roller. Ulf R\u00f6nnerstrand f\u00e5r lov att nutidens skolsituation komiskt upprepa sig. Kjell Wilhelmsen levererar trov\u00e4rdigt dominant beteende i flera upplagor medan Rasmus Lindgren skiftar fr\u00e5n famlande pappa till helt andra typer. Adel Darwish med r\u00f6tter i Syrien bottnar i de roller han har p\u00e5 sin lott, agerar med en st\u00f6rre s\u00e4kerhet och pondus \u00e4n jag tidigare sk\u00e5dat. Men jag har sv\u00e5rt att slita mig fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen om att merparten av det vindlande tankegodset g\u00e5r \u00f6ver huvudena p\u00e5 den yngsta m\u00e5lgruppen. <\/p>\n\n\n\n

Foton Ola kjelbye<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: Hanna Nygren och Helle Rossing Regi: Helle Rossing Scenografi och kostym: Marie Moberg Mask: Josefin Eker\u00e5s Ljus: Isabelle Bella Odenqvist Ljud: Jesper Lindell Komposit\u00f6r: Kristina Issa Musiker: Emil Blomm\u00e9, Daniel Ekborg, Hilda Ekstedt (vikarie Sofia Andersson) och Kristina Issa Medverkande: Adel Darwish, Emelie Str\u00f6mberg, Eleftheria Gerofoka, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Rasmus Lindgren, Ulf R\u00f6nnerstrand, Ylva […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[],"class_list":["post-185033","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185033","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=185033"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185033\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185202,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/185033\/revisions\/185202"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=185033"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=185033"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=185033"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}