{"id":184987,"date":"2024-09-23T21:34:46","date_gmt":"2024-09-23T19:34:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184987"},"modified":"2024-09-24T15:57:49","modified_gmt":"2024-09-24T13:57:49","slug":"smaskig-saga-med-skrack-kant-och-sjalvlysande-stjarna-overdadig-fargexplosion-for-hela-familjen-charlie-och-chokladfabriken-pa-goteborgsoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184987","title":{"rendered":"Smaskig saga med skr\u00e4ck-kant och sj\u00e4lvlysande stj\u00e4rna en \u00f6verd\u00e5dig f\u00e4rgexplosion f\u00f6r hela familjen – Charlie och chokladfabriken p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: David Greig (baserat p\u00e5 roman av Roald Dahl)<\/p>\n\n\n\n

Musik och arrangemang: Marc Shaiman \/ S\u00e5ngtexter: Scott Wittman & Marc Shaiman<\/p>\n\n\n\n

Orkestrering: Dough Besterman<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5nger fr\u00e5n filmversionen av Leslie Bricusse & Anthony Newley (\u00f6vers\u00e4ttning: Erik F\u00e4gerborn)<\/p>\n\n\n\n

Musikalisk bearbetning: Bj\u00f6rn Dobbelaere<\/p>\n\n\n\n

Dirigent och musikaliskt ansvarig: Michael England (dirigenter: Jonas Nydesj\u00f6\/ Martyna Szymczak)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Mattias Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Lycy Osborne<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Simen Gloppen <\/p>\n\n\n\n

Kostym- och dockdesign: Rachel Canning<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: James Farncombe<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Dennis Barkevall<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgsOperans orkester och ensemble<\/p>\n\n\n\n

I ledande roller: Ola Salo, Karin M\u00e5rtenson Ghods, Lars Hjertner, Zorka Hunjak, Timo Nieminen, Ingahill Wagelin, Robert Sillberg, Carina S\u00f6derman, Julia Carlstr\u00f6m, David Lundqvist, Amanda Lindgren, Sami Yousri, Oskar H Olsson, \u00c5sa F\u00e5ng, Anders W\u00e4ngdahl, Lina Svahn Larsson och i rollen som Charlie Buckett alternerar Elly Lagerwall, Leo Stadelmann Andr\u00e9as, Isak Nilsson samt Edith Lyttkens. <\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 21\/9 2024<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 12\/4 2025 <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\u00c4r definitivt ingen auktoritet n\u00e4r det kommer till musikaler. Gr\u00f6ntonade industri-kulten kring f\u00f6reg\u00e5ende s\u00e4songs The Wicked <\/em>hade g\u00e5tt mig f\u00f6rbi. Och jag tillh\u00f6r inte de som \u00e5ker till London eller Stockholm f\u00f6r att se uppm\u00e4rksammade upps\u00e4ttningar ( s\u00e5g dock ett antal minnesv\u00e4rda produktioner i West End p\u00e5 80-talet). Att Roald Dahls bok fr\u00e5n 1964, beskriven som science fiction f\u00f6r barn, gjorts i filmversioner med Gene Wilder respektive Johnny Depp k\u00e4nde jag inte till, inte heller inl\u00e4sningen av Ernst Hugo J\u00e4reg\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n

Nu med lite distans till ett sansl\u00f6st sceniskt fyrverkeri, bejakar jag det bombastiska och r\u00f6rande \u00e4ventyr Charlie och chokladfabriken <\/em>utg\u00f6r. I v\u00e5r dystopiska tid kan denna noggrant utformade all\u00e5lders-musikal rekommenderas som en roande, smart och egendomlig historia ber\u00e4ttad i ord och ton, med slagf\u00e4rdiga repliker och medryckande musik. Budskapet kretsar kring att inte \u00f6verge sina dr\u00f6mmar. Och handlingen sp\u00e4nner raffinerat \u00f6ver en m\u00e4ngd tids\u00e5ldrar, sv\u00e4var fr\u00e5n fattig tillvaro \u00e1 la Dickens till nuets beroende av sk\u00e4rmar och fenomenet influencers. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Att upps\u00e4ttningen beh\u00e5llit originalets f\u00f6rnamn, beror p\u00e5 sammans\u00e4ttningen av teamet som turas om i huvudrollen. Som framg\u00e5r \u00e4r det tv\u00e5 flickor och tv\u00e5 pojkar. Under premi\u00e4ren p\u00e5 svensk mark spelas det h\u00e4pna, godmodiga och av l\u00e4ngtan uppfyllda barnet fullkomligt str\u00e5lande av Edith Lyttkens. Snacka om att g\u00f6ra ett bed\u00e5rande avtryck!<\/p>\n\n\n\n

Omt\u00e4nksamme Charlie bor p\u00e5vert i stuga p\u00e5 vischan med sin str\u00e4vsamma mamma tillsammans med s\u00e4ngliggande mor- och farf\u00f6r\u00e4ldrar. Varje \u00e5r p\u00e5 sin f\u00f6delsedag f\u00e5r han en chokladkaka eftersom konfektyr st\u00e5r h\u00f6gst p\u00e5 \u00f6nskelistan. Praktiskt d\u00e5 att v\u00e4rldens st\u00f6rsta chokladfabrik ligger i n\u00e4rheten. Efter att fabrik\u00f6ren tvingats st\u00e4nga och avskeda sina anst\u00e4llda p\u00e5 grund av industrispionage, lyckas denne Willy Wonka starta produktionen p\u00e5 nytt med maskinella uppfinningar. Hysteri utbryter n\u00e4r fem guldbiljetter som lagts i omslagspapper garanterar en rundtur i lokalerna f\u00f6r tv\u00e5 familjemedlemmar. Roald Dahl (1916-1990), k\u00e4nd f\u00f6r rysarnoveller och makabra ber\u00e4ttelser, leder sin hj\u00e4lte mot ett lyckligt slut. Komiskt p\u00e5 ett skruvat vis skildras hur f\u00f6r\u00f6dande det g\u00e5r f\u00f6r \u00f6vriga extremer som beter sig illa, vilka utan att veta om det t\u00e4vlat om att utses till arvinge. Absurda intrigen presenterad i n\u00e5gra f\u00e5 meningar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

De b\u00e5da akterna inneh\u00e5ller vardera en dr\u00f6s l\u00e5tar. I paus blev omd\u00f6met att f\u00f6r f\u00e5 av dem fastnar, distinkta k\u00e4nnetecken saknas alltf\u00f6r ofta. Lyckligtvis faller det mesta p\u00e5 plats musikaliskt i andra akten. D\u00e5 breddas repertoaren och vi f\u00e5r ocks\u00e5 annat \u00e4n l\u00e4ttviktiga ingredienser. Utan en imponerande flexibel orkester, duktig dirigent och snitsiga arr hade det inte varit m\u00f6jligt. I Tuggan <\/em>och Vidiot<\/em>, tv\u00e5 dunderhits sitter varje fr\u00e4ckt garnerad ton med f\u00f6rf\u00f6risk precision. Funkigt framsjungna disco-d\u00e4ngor doftar av influenser fr\u00e5n Bee Gees, Isaac Hayes, Earth Wind & Fire med flera. Den lilla personalstyrkan, de kortv\u00e4xt trinda figurer kallade oompa-.lompier v\u00e4cker inte bara muntert med sin utstyrsel och koreografi. De som finns i dr\u00e4kterna bildar dessutom k\u00f6r med ett h\u00e4rligt schwung.<\/p>\n\n\n\n

Scenografi, mask- och kostymansvariga har sannerligen str\u00f6sslat med extra allt En fr\u00f6jd att ta del av produktionens spektakul\u00e4rt praktfulla inslag. Fiffiga iscens\u00e4ttningar, bombardemanget av kul\u00f6rta f\u00e4rger och fartfyllda masscener f\u00e5r med publiken oavsett \u00e5lder i den vindlande tokroliga dramatiken. Vi uppmanas att inte sluta hoppas, dr\u00f6mmar kan sl\u00e5 in. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r Mattias Carlsson – mest verksam i Oslo och p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern – binder framg\u00e5ngsrikt samman denna hybrid av gr\u00e4nsl\u00f6s saga, musikaliskt pr\u00e5l och civilisationskritik. 2015 hade jag beh\u00e5llning av hans regiarbete i Crazy For You <\/em>p\u00e5 samma scen. Den viktiga faktorn r\u00e4tt tempo p\u00e5 en minst sagt h\u00e4ndelserikt utsv\u00e4vande saga infrias ocks\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Vad som sticker ut allra mest \u00e4r emellertid manus, vars finurliga tvetydighet tillkom 2013 f\u00f6r West End av den ofantligt produktive skotten David Greig (dramatiker\/ teaterdirekt\u00f6r). Bildade \u00e5sk\u00e5dare roas av att det \u00e5 ena sidan refereras till Sartre, Freud och Lady Chatterleys \u00c4lskare<\/em>, \u00e5 andra sidan till instagram och influencers. Vidare speglas lavinartade \u00f6kningen av reality-tv fyndigt, genom att parodieras. Uppseendev\u00e4ckande hur avarter av v\u00e5rt hi tech-kommunicerande komiskt tar plats likt en varningsklocka.<\/p>\n\n\n\n

Teamet s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 som bakom scen har genomg\u00e5ende ytterst gedigna cv:s, flera av dem har tidigare haft ledande roller p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan. T\u00e4nker s\u00e4rskilt p\u00e5 \u00c5sa F\u00e5ng, David Lundqvist, Anders W\u00e4ngdahl och Timo Nieminen. Fast den som h\u00e4r har den tredje viktigaste rollen \u00e4r Lars Hjertner (anst\u00e4lld p\u00e5 Operan sedan \u00f6ver tjugo \u00e5r sedan) som i egenskap av Charlies farfar stapplande kliver ur s\u00e4ngen f\u00f6r att bist\u00e5 den v\u00e4luppfostrade grabben med tur i dennes sp\u00e4nnande strapatser. Hans \u00f6msinta agerande och vokala insats \u00e4r minnesv\u00e4rd.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fixstj\u00e4rnan Ola Salo borde f\u00f6rst\u00e5s ha hamnat betydligt h\u00f6gre upp i min text. The Ark (sett dem p\u00e5 WOW) var p\u00e5 plats premi\u00e4rkv\u00e4llen j\u00e4mte ett antal andra k\u00e4ndisar. Missade honom i Jesus Christ Superstar<\/em>, men recenserade i uppskattande ordalag Salos utl\u00e4mnande krogshow p\u00e5 Rondo. Han \u00e4r musikalens odiskutabla trumfkort, levererar d\u00e4refter n\u00e4r han v\u00e4l g\u00f6r utstuderad entr\u00e9 nedf\u00f6r trappa strax f\u00f6re paus. Regiss\u00f6ren har f\u00f6rmodligen funderat l\u00e4nge p\u00e5 exakt hur imposant Willy Wonka i sin dompterande uppenbarelse ska uppf\u00f6ra sig. Rollen framst\u00e5r som skr\u00e4ddarsydd p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt som A Chorus Line f\u00f6r Richard Wolff. Han f\u00e5r s\u00e5nger att lyfta och agerar med f\u00f6rv\u00e4ntad sj\u00e4lvklar pondus, tillf\u00f6r en gycklande extatisk ton j\u00e4mte en emotionell aspekt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Pressfoton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Finalen kryddas med ett hisnande trick. Och h\u00e4nf\u00f6rd publik bjuds p\u00e5 inplanerat da capo av Det kr\u00e4vs att du tror f\u00f6r att se. <\/em>\u00c4ven om det inte \u00e4r publikens reaktion som ska recenseras kan det \u00e4nd\u00e5 finnas ett v\u00e4rde i att tala om, att responsen vid appl\u00e5dtacket t\u00e4mligen snabbt \u00f6vergick i omfattande st\u00e5ende ovationer.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: David Greig (baserat p\u00e5 roman av Roald Dahl) Musik och arrangemang: Marc Shaiman \/ S\u00e5ngtexter: Scott Wittman & Marc Shaiman Orkestrering: Dough Besterman S\u00e5nger fr\u00e5n filmversionen av Leslie Bricusse & Anthony Newley (\u00f6vers\u00e4ttning: Erik F\u00e4gerborn) Musikalisk bearbetning: Bj\u00f6rn Dobbelaere Dirigent och musikaliskt ansvarig: Michael England (dirigenter: Jonas Nydesj\u00f6\/ Martyna Szymczak) Regi: Mattias Carlsson Scenografi: […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[15020,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-184987","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musikal","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184987","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=184987"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184987\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185009,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184987\/revisions\/185009"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=184987"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=184987"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=184987"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}