{"id":184932,"date":"2024-09-22T18:33:38","date_gmt":"2024-09-22T16:33:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184932"},"modified":"2024-09-25T11:01:49","modified_gmt":"2024-09-25T09:01:49","slug":"inkannande-glimtvisa-skildringar-av-livet-pa-landsbygden-e45-ett-vandringsdrama-pa-hagateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184932","title":{"rendered":"Ink\u00e4nnande fragmentarisk skildring av livet p\u00e5 landsbygden – E45, ett vandringsdrama p\u00e5 Hagateatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Harald Nilsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Marit Kapla (bearbetning: Bortas Josefine Andersson och ensemblen)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Bortas Josefine Andersson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & kostymdesign: Heidi Saikkonen<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Gustave Lund<\/p>\n\n\n\n

Komposition & ljuddesign: Catharina Jaunviksna<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Helena Gezelius, Sara Klingvall & Edgar Lindholm (praktikant fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan Malm\u00f6)<\/p>\n\n\n\n

I samarbete med Strindbergs Intima Teater<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 20\/9 2024 hos Hagateatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 20\/10 och i november i Stockholm<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Fram tills m\u00e5ngfaldigt prisade Osebol d\u00e4r inv\u00e5narna i v\u00e4rml\u00e4ndska lilla byn mycket utf\u00f6rligt intervjuas f\u00f6rknippades Marit Kapla fr\u00e4mst med film och redakt\u00f6rskap f\u00f6r Ord & bild. Under en period var hon konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r G\u00f6teborgs Filmfestival, satt i jury i Cannes och medverkade i SVT Filmkr\u00f6nikan. Har h\u00f6rt henne pata om och l\u00e4sa ur sin August-bel\u00f6nade bok som i s\u00e4rskilda f\u00f6rest\u00e4llningar inramas av pianomusik fr\u00e5n Martin Hederos. Den f\u00f6ljdes upp med \u00e4nnu en intervjubok, denna g\u00e5ng baserad p\u00e5 en dokument\u00e4rfilm gjord under pandemin.. Att Kapla tagit sig f\u00f6r att vandra fr\u00e5n f\u00f6delseorten Malung i omg\u00e5ngar till platsen i G\u00f6teborg d\u00e4r hon vill begravas, var tills ganska nyligen ok\u00e4nt f\u00f6r mig. Vad som betecknas vandringsdrama har getts beskrivningen ”om hur landet ligger, om hur tiden g\u00e5r, om att ses l\u00e4ngs v\u00e4gen”<\/p>\n\n\n\n

.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Kapla fick i uppdrag av Hagateatern att skriva en pj\u00e4s. Enda villkoret var referens till Strindberg och att m\u00e5nga r\u00f6ster skulle inkluderas, d\u00e5 produktionen sker i samarbete med Strindbergs Intima Teater. Hans sista pj\u00e4s Vid landsv\u00e4gen utg\u00f6r en influens. Den 54-\u00e5riga kvinnan ser sin pj\u00e4s som en allegori \u00f6ver livets g\u00e5ng, fast vandringen genomf\u00f6rdes konkret av henne sj\u00e4lv i etapper. Fyrtio mil p\u00e5 tjugosex dagar \u00f6ver ett f\u00f6rlopp p\u00e5 ungef\u00e4r ett halv \u00e5r. Om genomf\u00f6randet skrivs i programh\u00e4ftet: ””du blir bjuden, du bjuder till, du g\u00e5r p\u00e5, det g\u00e5r an, du kommer fram. Vandringen \u00e4r slut. \/ Du \u00e4r en annan.” <\/p>\n\n\n\n

Hennes alter ego med vandringsk\u00e4ngor och ryggs\u00e4ck gestaltas v\u00e4xelvis av upps\u00e4ttningens tre akt\u00f6rer. Skildringen pendlar p\u00e5 ett fascinerande vis mellan krass realism och inslag av landsbygdsromantik. Vi f\u00e5r knappt veta n\u00e5got om vandringens vederm\u00f6dor n\u00e4r hon f\u00f6rflyttar sig till fots, bredvid den europav\u00e4g som utg\u00e5r fr\u00e5n Italien och tar slut l\u00e5ngt uppe i Norge, inga upplysningar om var hon sover och hur m\u00e5ltider intas. Estetiken att lysa med sin fr\u00e5nvaro delas med en Nobelpristagare, vittnesm\u00e5l-f\u00f6rfattaren Svetlana Aleksijevitj.<\/p>\n\n\n\n

Fokus inriktas s\u00e5 gott som uteslutande p\u00e5 de intressanta karakt\u00e4rer hon m\u00f6ter, somliga av de tillfr\u00e5gade nappar p\u00e5 erbjudandet om att bli intervjuade. Indirekt f\u00e5r vi reda p\u00e5 somligt om huvudpersonen genom att fr\u00e5gor returneras av vissa nyfikna p\u00e5 kvinnan bakom projektet. Till upps\u00e4ttningens plusfaktorer h\u00f6r formatet, dess ideala l\u00e4ngd p\u00e5 cirka sjuttio minuter k\u00e4nns alldeles lagom. Ges plats f\u00f6r b\u00e5de luftigt reflekterande och en fascinerande, slumpartad unders\u00f6kning av representanter f\u00f6r inv\u00e5nare utanf\u00f6r metropoler. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00e4rden till fots utg\u00e5r som sagt fr\u00e5n Dalarna, samh\u00e4llet k\u00e4nt f\u00f6r sin popul\u00e4ra Dansbandvecka och skinnindustri. N\u00e5got dramatikern som samlar in material f\u00f6rst\u00e5s blir upplyst om. Kan inte l\u00e5ta bli att skjuta in att jag i sk\u00f6nlitter\u00e4r form l\u00e4st mycket om trakten d\u00e5 jag h\u00e4ngivet pl\u00f6jt dalkullan Aino Trosells verk. I \u00c5m\u00e5l \u00e4r man sommartid engagerade i midsommarfirande – Dalslands Bokdagar (tippar att Kapla deltagit) – Bluesfestivalen. I Br\u00e5landa(?) tr\u00e4ffar hon en pizzeria\u00e4gare vars svenska flagga gav upphov till en orolig omv\u00e4rldsreflektion, som ankn\u00f6t till det islamistiska terrord\u00e5d i Bryssel media bagatelliserat. En annan individ som tr\u00e4der fram ur det f\u00f6rbipasserande persongalleriet \u00e4r en fembarnsmamma fr\u00e5n Somalia. Hon dr\u00f6mmer om en l\u00e4genhet i Trollh\u00e4ttan. Vidare g\u00f6rs \u00e5tskilliga uppeh\u00e5ll f\u00f6r inh\u00e4mtning av stoff p\u00e5 g\u00e5rdar och jordbruk, vilket ibland ger upphov till lite komiska demonstrationer. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Scenen \u00e4r i det n\u00e4rmaste tom p\u00e5 rekvisita. Draperier avsk\u00e4rmar d\u00e4remot fiffigt frilagda ytor p\u00e5 sidorna, fr\u00e5n vilka sk\u00e5despelarna g\u00f6r ov\u00e4ntade entr\u00e9er. Vidare pr\u00e4glas ljusdesignens niv\u00e5er av skuggande dis ett slags f\u00f6rtrollande drag mitt i vardagen. Tycker nog \u00e4nd\u00e5 det blir i fattigaste laget att den sammansvetsade trion tillsammans med ljudl\u00e4ggaren sj\u00e4lva tvingas illustrera vad som ske, likt charader med skillnaden att dessa h\u00e4r ackompanjeras av repliker. Trumfkortet \u00e4r ist\u00e4llet en monterad vridscen som emellan\u00e5t medf\u00f6r ett drastiskt \u00f6kat tempo, som en accelererande karusell. Kul utvikning av regiss\u00f6ren i en framv\u00e4xande ber\u00e4ttelse med fragmentariska episoder. Speglar m\u00f6jligen hur olika vi kan se p\u00e5 v\u00e5r resa genom livet. Hinner vi med? Hur ofta blir det l\u00e5ngtr\u00e5kigt? <\/p>\n\n\n\n

Hagateaterns sinnliga och humoristiska varum\u00e4rke m\u00e4rks i denna stimulerande produktion. Bortsett fr\u00e5n Handla med hj\u00e4rtat <\/em>har man senaste \u00e5ren \u00e5stadkommit ett halvdussin mycket lyckade upps\u00e4ttningar. \u00c5terigen triumferar deras kvinnliga veteraner. Duon kompletteras f\u00f6ljsamt av en praktiserande yngling. Hade jag f\u00e5tt best\u00e4mma skulle jag l\u00e5tit Helena Gezelius f\u00e5 forts\u00e4tta gestalta den prisbel\u00f6nta kvinnans planerade str\u00f6vt\u00e5g. Hon lyser av trov\u00e4rdighet. Kan f\u00f6rst\u00e5 att att regiss\u00f6ren vill rotera rollistan, men h\u00f6gpresterande Gezelius besitter en extraordin\u00e4r naturlighet i huvudrollen. Den h\u00e5rt jobbande ensemblen agerar stor\u00f6gt i rapsodiska biroller med tydligt markerade gester. Ett par g\u00e5nger skulle de kunna anklagas f\u00f6r att \u00f6verdriva, men vi f\u00e5r hoppas att de intervjuade inte anser sig blivit karikatyrer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ligger n\u00e4ra till hands att j\u00e4mf\u00f6ra med hur somliga icke offentliga personer framst\u00e4lls i Jan Troells dokument\u00e4r Sagolandet, hur tittare skrattat \u00e5t deras utsagor. Det \u00e4r en bed\u00f6mningsfr\u00e5ga om vandringsdramat E45<\/em> rymmer liknande tendenser. Noterar drag av exotism i framst\u00e4llning, vilket nog ska tillskrivas regiss\u00f6ren i f\u00f6rsta hand. Sk\u00e5despelarnas skicklighet avseende dialekter j\u00e4mte hur n\u00e5gra av de portr\u00e4tterade bryter, lockar ofr\u00e5nkomligen premi\u00e4rpubliken till leenden och skratt. En obestridlig kvalitet i ensemblen!<\/p>\n\n\n\n

En mycket positiv omst\u00e4ndighet m\u00e5ste slutligen framh\u00e5llas extra. Syftar p\u00e5 komposit\u00f6ren Catharina Jaunviksnas kompetens. Stimuleras i synnerligen h\u00f6g grad av hennes f\u00f6rsynt moderna folkmusik. Underst\u00f6djande musiken \u00f6ppnar upp f\u00f6r tolkning, betonar h\u00e4ndelser och uttalanden med exakt tontr\u00e4ff. Hennes ”soundtrack” befinner sig p\u00e5 den absoluta toppen, tillh\u00f6r kategorin b\u00e4sta musik n\u00e5gonsin konstruerad f\u00f6r scen.<\/p>\n\n\n\n

Foton Harald Nilsson<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Marit Kapla (bearbetning: Bortas Josefine Andersson och ensemblen) Regi: Bortas Josefine Andersson Scenografi & kostymdesign: Heidi Saikkonen Ljusdesign: Gustave Lund Komposition & ljuddesign: Catharina Jaunviksna Sk\u00e5despelare: Helena Gezelius, Sara Klingvall & Edgar Lindholm (praktikant fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan Malm\u00f6) I samarbete med Strindbergs Intima Teater Urpremi\u00e4r 20\/9 2024 hos Hagateatern i G\u00f6teborg Spelas till och med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-184932","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184932","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=184932"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184932\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":185059,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184932\/revisions\/185059"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=184932"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=184932"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=184932"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}