{"id":184640,"date":"2024-09-16T01:32:37","date_gmt":"2024-09-15T23:32:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184640"},"modified":"2024-09-17T10:05:57","modified_gmt":"2024-09-17T08:05:57","slug":"gatfull-klassiker-fladigt-dramatiserad-i-eggande-samtidskostym-gatsby-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184640","title":{"rendered":"G\u00e5tfull klassiker fl\u00e5digt dramatiserad i eggande samtidskostym – Gatsby p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ellika Henriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av F. Scott Fitzgerald (\u00f6vers\u00e4ttning: Annika Silkeberg)<\/p>\n\n\n\n

Dramatisering: Nicolai Faber \/ Upps\u00e4ttning i bearbetning av Irena Kraus & Janos Szasz<\/p>\n\n\n\n

Regi: Janos Szasz<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: M\u00e1rton \u00c1gh & Henrik Ekberg<\/p>\n\n\n\n

Videodesign: P\u00e9ter Fanscikai<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Ulrika Sj\u00f6lin<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Marna Ritvall<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Tam\u00e1s Banyai<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Karin Bloch-J\u00f6rgensen<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Peter Svenzon<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Hannes Fohlin, Niklas Falk, Emil Ljungestig, Anna \u00c5str\u00f6m, Robin Stegmar, M\u00e4rta Andersson-Larsson, Eline H\u00f6yer, Anders Berg, Johan Hafezi, Karin Gjorv Roraas (praktikant), Lukas L\u00f6nnbro (praktikant), Josefine Johansson (praktikant), Ulriqa Fernqvist (ocks\u00e5 dansare), Samuel Hall (dansare), Harlan Rust samt Aura Tiira (dansare) \/ Praktikanterna kommer fr\u00e5n H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik medan dansarna tillh\u00f6r Art of Spectra.<\/p>\n\n\n\n

Sverigepremi\u00e4r 14\/9 2024 p\u00e5 Stpra scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 21\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Medger att det \u00e4r smula or\u00e4ttvist att kalla mannen bakom kortromanen The Great Gatsby <\/em>en one-hit-wonder. Samtidigt kan inte bortses fr\u00e5n att n\u00e4mnda verk som definierade cynism, desillusion och beg\u00e4r i Jazz-\u00e5ldern haft en helt annan lyskraft \u00e4n \u00f6vriga romaner och novellsamlingar fr\u00e5n samma k\u00e4lla. F Scott Fitzgerald hamnade i viss m\u00e5n i skuggan av Hemingway, portr\u00e4tterades i dennes postuma memoarer om tiden i Paris tillsammans med bland andra sin psykiskt instabila hustru. Inte osannolikt att de tre sj\u00e4lvst\u00e4ndiga, utlevande unga kvinnor vilka driver intrigen i Stadsteaterns bearbetning, l\u00e5nat drag fr\u00e5n den nyckfulla Zelda, som om jag inte missminner mig gestaltats p\u00e5 film.<\/p>\n\n\n\n

Att parets problematiska samliv skildras sk\u00f6nlitter\u00e4rt i romanen Natten \u00e4r ljuv <\/em> anses belagts. H\u00e4vdas fr\u00e5n en majoritet av professionella bed\u00f6mare att den amerikanske f\u00f6rfattarens fr\u00e4msta styrka var noveller. I min \u00e4go finns The Collected Short Stories of F. Scott Fitzgerald <\/em>i en utg\u00e5va fr\u00e5n 1986. Och f\u00f6r \u00f6ver trettio \u00e5r sedan l\u00e4stes alla 580 sidorna med beh\u00e5llning. N\u00e5got i hans utmejslat osentimentala stil b\u00f6r ha fastnat. Aprop\u00e5 kortromanen vars svenska titel ursprungligen l\u00f6d En man utan skrupler <\/em>har ocks\u00e5 den slukats o\u00f6versatt. Kan ha ing\u00e5tt i en delkurs p\u00e5 universitet. Dramatiska ber\u00e4ttelsen om den g\u00e5tfulle protagonisten Jay Gatsby placerades p\u00e5 andra plats p\u00e5 en lista i Modern Library \u00f6ver fr\u00e4msta engelskspr\u00e5kiga romaner. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
mitt foto<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hittade inte sedvanlig introduktion p\u00e5 Stadsteaterns hemsida, ist\u00e4llet har dramaturg Anna Bergs ess\u00e4 med rubriken ”Party Like There\u00b4s No Tomorrow” inkluderats i programmet. Med undantag f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningsfoton och ett par formuleringar i presentationen, finns inte mycket som antyder att vi kommer att besk\u00e5da besuttna, festsugna m\u00e4nniskor i en diffus nutid. Dessutom saknas uppgifter om den oftast h\u00f6gt pulserande musik som f\u00f6rh\u00f6jer glamor\u00f6s handling eller understryker specifik st\u00e4mning. Nu efter\u00e5t framst\u00e5r det dock som sm\u00e5tt obegripligt att jag var inst\u00e4lld p\u00e5 tidstrogen approach.<\/p>\n\n\n\n

Den i USA bosatte ungerske regiss\u00f6ren Janos Szazs \u00e4r flerfaldigt prisbel\u00f6nt f\u00f6r verk b\u00e5de p\u00e5 scen och f\u00f6r vita duken. Tre g\u00e5nger har han regisserat Ungerns Oscars-bidrag. Han gjorde h\u00e4rom \u00e5ret Gorkijs Natth\u00e4rberget<\/em> p\u00e5 Dramaten och hade stor framg\u00e5ng med Angels In America <\/em>2022 i Washington. Teamet bakom en minst sagt spektakul\u00e4r upps\u00e4ttning vars scenl\u00f6sningar h\u00e4nf\u00f6r, \u00e4r en fusion av regiss\u00f6rens medarbetare och inhemsk kompetens. Har definitivt resulterat i ett mycket lyckat samarbete.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Emil Ljungestig och Niklas Falk<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00f6jd \u00f6ver att sitta p\u00e5 nionde rad, inneb\u00e4r att s\u00e5v\u00e4l helhetsperspektiv som detaljer ur en f\u00e4rgsprakande scenografi v\u00e4llustigt kunde tas in. Vridscenen roterar och interi\u00f6rer poppar upp och s\u00e4nks ner i luckor vid den spati\u00f6st runda scenens centrum. Kontrasten mellan den ot\u00e4ckt dimmiga dalen och vr\u00e4kiga vardagsrum med butlers framst\u00e4lls verkningsfullt. Utan att anv\u00e4nda videokameror med gigantisk projektionsyta s\u00e5 som det praktiserades i exempelvis Tystnaden<\/em> eller Mephisto<\/em>, ska framh\u00e5llas att videodesignen och hur den verkst\u00e4lls av tv\u00e5 videotekniker, \u00e4r n\u00e5got i h\u00e4stv\u00e4g. Produktionen \u00e4r enormt p\u00e5kostad. Snacka om i\u00f6gonfallande resurser, underbart stimulerande att f\u00f6lja med i och uppt\u00e4cka. Inspicienternas k\u00f6rschema torde vara otroligt minuti\u00f6st utformat f\u00f6r att varje moment ska fungera enligt plan, total koncentration kr\u00e4vs. Premi\u00e4rens visar sig faktiskt sluta lite f\u00f6re ber\u00e4knad tid.<\/p>\n\n\n\n

Musiken \u00e4r ett angen\u00e4mt kapitel f\u00f6r sig, liksom sj\u00e4lva ljudl\u00e4ggningen. T\u00e4nker p\u00e5 den vana teaterpubliken i \u00f6vre medel\u00e5ldern och upp\u00e5t. De beh\u00f6ver till en viss gr\u00e4ns vara om inte mottagliga, s\u00e5 toleranta f\u00f6r dunkande sound de inte har n\u00e5gon relation till. Jag k\u00e4nde igen Bronski Beats version av I Feel Love<\/em> och givetvis Sinatras avsp\u00e4nda hyllning till The Big Apple, ett \u00f6rh\u00e4nge som \u00e5terkommer i omg\u00e5ngar efter att avg\u00f6rande incidenter intr\u00e4ffat. Vad vi uts\u00e4tts f\u00f6r i \u00f6vrigt kan beskrivas som den hypermodern, extatisk dansmusik dj:s anv\u00e4nder p\u00e5 rave, kombinerat med sf\u00e4risk ambient och elektroniska slingor. Uppskattar s\u00e5lunda f\u00f6r egen del den omv\u00e4lvande musiken, trodde faktiskt att varningen f\u00f6r h\u00f6ga ljud berodde p\u00e5 hur bilkrasch och pistolskott skulle exekveras. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den g\u00e4ckande uppkomlingen Gatsbys dramatiska \u00f6de 1922 ber\u00e4ttas som bekant genom hans granne Nick p\u00e5 Long Island, en krigsveteran och f\u00f6rs\u00e4ljare av v\u00e4rdepapper. Han umg\u00e5s med sin kvinnliga kusin Daisy och hennes f\u00f6rm\u00f6gne man, en sliskig streber som presenterar ber\u00e4ttaren f\u00f6r den golfande Jordan och tycke uppst\u00e5r. Lite r\u00f6rigt blir det d\u00e5 glidaren Tom inte n\u00f6jer sig med vad han har utan v\u00e4nsterprasslar med Myrtle. Nick fascineras av grannens lika gener\u00f6sa som vilda fester, blir inbjuden och f\u00e5r i uppdrag att fixa ett m\u00f6te med rufflarens\/ uppkomlingens ungdomsk\u00e4rlek (Daisy). Ska inte h\u00e4r ordas mer om intrigens v\u00e4ndningar. Attityden hos dessa narcissistiska individer p\u00e5minner om de som \u00e4r med p\u00e5 Stockholmsveckan i Visby, fast de inte \u00e4r upptagna med sina smartphones. Den f\u00f6rsta extatiska dansscenen i svarta kl\u00e4der och blottat hud kan associeras till den \u00f6ver- och underordning som driver en strikt bdsm-rit.<\/p>\n\n\n\n

Vi m\u00f6ter Nick Carraway, dramats ende sympatiske person i dubbel upplaga. Sittandes till en b\u00f6rja med i eldriven rullstol \u00e4ntrar Niklas Falk scen som den \u00e4ldre tillbakablickande versionen, levererar samma \u00f6ppningsreplik som i romanen. Oklart varf\u00f6r inte benen b\u00e4r honom. Den yngre naivt godhj\u00e4rtade Nick spelas av Emil Ljungestig. Utg\u00e5r fr\u00e5n att denna bearbetning lagt till den frustrerade, \u00e5ldrade f\u00f6rl\u00e4ngningen av Carraway. En skapelse som inte bara betraktar, utan engagerar sig i flera scener. Inte s\u00e4llan samtidigt som Ljungestig, ett lika kreativt som ologisk grepp. Manusets drag av mystik accentueras.. Falk som f\u00f6rekommit i mer \u00e4n ett halvsekel p\u00e5 scen, tv, film och i egenskap av r\u00f6stsk\u00e5despelare tillf\u00f6r s\u00e4lta och nerv. Flexible Ljungestigs spetsiga tonfall k\u00e4nns igen, agerar p\u00e5litligt n\u00e4r h\u00e4nf\u00f6relsen \u00f6ver glamor\u00f6sa f\u00f6rh\u00e5llanden varvas med avsky.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Reslige Hannes Fohlin, k\u00e4nd fr\u00e5n V\u00e5r tid \u00e4r nu,<\/em> debuterar troligen p\u00e5 Stadsteatern. Passar i rollen som den k\u00e4rlekskranke och egentligen ensamme ungkarlen med ovisst f\u00f6rflutet. H\u00e5ller sig mest p\u00e5 sin lustyacht, ber\u00f6r i sin darrande monolog st\u00e5ende mitt bland oss. Bevekande utsagan levereras trov\u00e4rdigt. Robin Stegmar \u00e4ger i sedvanlig ordning scen, tar i s\u00e5 att hans f\u00f6rm\u00f6gna, tillika f\u00f6rsm\u00e5dda rollfigur, n\u00e4stan blir patetisk. g\u00f6r definitivt intryck , liksom karakt\u00e4rssk\u00e5despelaren Johan Hafezi i pregnanta biroller. Av kvinnorna presteras som f\u00f6rv\u00e4ntat oklanderligt av Marta Andersson-Larsson och den utifr\u00e5n kommande (\u00e5tskilliga roller p\u00e5 film och de st\u00f6rsta institutions-scenerna i Stockholm) Anna \u00c5str\u00f6m som Daisy. Fast vad som stannade kvar i mig var Eline H\u00f6yer, hur hennes Myrtle pendlar mellan sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och uttryck av f\u00f6rtvivlan. F\u00f6rest\u00e4ller mig att det varit en utmaning att tillf\u00f6ra komplexitet till somliga roller d\u00e5 de i stor utstr\u00e4ckning baseras p\u00e5 klich\u00e9er.<\/p>\n\n\n\n

Praktikanterna som dubblerar i sina biroller fyller s\u00f6ml\u00f6st ut persongalleriet, h\u00e5ller dock mest ig\u00e5ng genom att anonymt spegla festers excesser. Har haft n\u00f6jet att se danskompaniet Art of Spectra i deras samarbete med Folkteatern sedan 2009. Finns inget att vara besviken \u00f6ver eller anm\u00e4rka p\u00e5 i deras f\u00f6runderliga estetik eller i Peter Svenzons originella auktoritet, tv\u00e4rtom. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad dramatiseringen av kultromanen tappar i klarg\u00f6rande f\u00f6rdjupning och tankegods, vinns i den praktfulla iscens\u00e4ttning vi \u00f6versk\u00f6ljs av j\u00e4mte tillf\u00f6rseln av extremt maffig musik. B\u00f6r betonas att rytmen i scenerna \u00e4r klokt utformad, ytterligare en plusfaktor. Och som n\u00e4mnts firar scenograf och videokreat\u00f6r kolossala triumfer. I denna ofattbart skr\u00e4mmande galna tid n\u00e4r vad som f\u00f6r knappt ett decennium sedan var en till synes \u00e4del r\u00f6relse jag aktivt sympatiserade med och var involverad i, i praktiken lurar av f\u00f6rvirrade pension\u00e4rer pengar genom att indirekt anlita g\u00e4ngkriminella efterlysta f\u00f6r mordf\u00f6rs\u00f6k; kan vi beh\u00f6va fly bort fr\u00e5n en vansinnig verklighet. Ta till oss n\u00e5gra timmars fr\u00e4ck och \u00e4ventyrlig eskapism, \u00e4ven om varken goda handlingar eller ett lyckligt slut kan utlovas.<\/p>\n\n\n\n

Foton: Ellika Henriksson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av F. Scott Fitzgerald (\u00f6vers\u00e4ttning: Annika Silkeberg) Dramatisering: Nicolai Faber \/ Upps\u00e4ttning i bearbetning av Irena Kraus & Janos Szasz Regi: Janos Szasz Scenografi: M\u00e1rton \u00c1gh & Henrik Ekberg Videodesign: P\u00e9ter Fanscikai Kostymdesign: Ulrika Sj\u00f6lin Maskdesign: Marna Ritvall Ljusdesign: Tam\u00e1s Banyai Ljud: Karin Bloch-J\u00f6rgensen Koreografi: Peter Svenzon I rollerna: Hannes Fohlin, Niklas Falk, Emil Ljungestig, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-184640","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184640","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=184640"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184640\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":184731,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184640\/revisions\/184731"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=184640"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=184640"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=184640"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}