![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/evil.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Speak No Evil
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 september
\nRegi James Watkins<\/p>\n
Produktionsbolaget Blumhouse forts\u00e4tter att vara en av de mer fascinerande sagorna fr\u00e5n landet i v\u00e4st. Producenten Jason Blum har skapat ett imperium med mycket enkla medel, d\u00e4r en minimal budget och temat skr\u00e4ck lett till otroliga succ\u00e9er. Med det sagt har kvalit\u00e9n p\u00e5 de olika projekten signerade Blumhouse inte varit s\u00e4rskilt konsekvent.
\nBolaget och dess filmer har r\u00f6rt sig mellan h\u00f6gt och l\u00e5gt, med h\u00f6jdpunkter som Get Out till horribla fiaskon som Fantasy Island.<\/p>\n
Och bortsett fr\u00e5n Jordan Peeles diverse projekt under studion har majoriteten av skr\u00e4ckfilmerna signerade Blumhouse lutat sig mot enkla koncept med \u00f6vernaturliga inslag. Det har s\u00e4llan varit n\u00e5gon diskussion om att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6lja i Ari Asters fotsp\u00e5r och utveckla sv\u00e5rmodiga och diffusa filmer d\u00e4r m\u00e4nsklig psykologi st\u00e5r i centrum lika mycket som det rena chockv\u00e4rdet.<\/p>\n
Speak No Evil har dock aspirationer att inte vara ytterligare en dussinfilm fr\u00e5n Blumhouse. Ist\u00e4llet har den danska filmen med samma namn nu gjorts i en engelskspr\u00e5kig version. F\u00f6rhoppningen \u00e4r att g\u00f6ra en \u00e5terh\u00e5llsam, laddad och krypande obehaglig film som inte m\u00e5ste ta till tr\u00f6ttsamma hoppa-till effekter f\u00f6r att appellera till publiken.<\/p>\n
Ambitionen m\u00e5 vara god och flera g\u00e5nger om m\u00e5ste projektet klassas som intressant om \u00e4n inte hundraprocentigt lyckat. Regiss\u00f6ren James Watkins har uppenbarligen tagit stor inspiration ifr\u00e5n mer cerebral skr\u00e4ck som exempelvis Michael Hanekes om\u00e5ttligt effektiva Funny Games eller d\u00e5 Yorgos Lanthimos k\u00e4nner f\u00f6r att lamsl\u00e5 tittaren i rent och sk\u00e4rt obehag.<\/p>\n
Det nyttjas l\u00e5ngsamma och krypande kamera\u00e5kningar samt bisarr och orov\u00e4ckande musik som inneh\u00e5ller stapplade trummor. Flera inslag k\u00e4nns igen och har gjorts b\u00e4ttre hos mer kunniga och rutinerade regiss\u00f6rer. Men den uppenbara viljan att g\u00f6ra det hela till n\u00e5got annat \u00e4n den mest fabricerade och likgiltiga sortens skr\u00e4ckfilm m\u00e5ste appl\u00e5deras.<\/p>\n
Watkins frammanar sp\u00e4nning och obehag genom att st\u00e4ndigt vilseleda publiken vad g\u00e4ller \u00f6gonblicket d\u00e5 vi f\u00f6rv\u00e4ntar oss att det skall explodera i form av mord eller obehag. Det kan j\u00e4mf\u00f6ras med det djupa andetaget som tas innan man kastar sig utf\u00f6r en h\u00f6g trampolin.<\/p>\n
Men ett djup andetag och en f\u00f6rsiktig – men beslutsam, sp\u00e4nningskonstruktion m\u00e5ste ocks\u00e5 ha avkastning, n\u00e5got som Speak No Evil fullkomligt fallerar i. F\u00f6r d\u00e4r individuella \u00f6gonblick \u00e4r sp\u00e4nda och skapar genuint obehag \u00e4r de faktiska avsl\u00f6jandena rent miserabla d\u00e5 de \u00e4r alltf\u00f6r telegraferade och uppenbara, \u00e4ven f\u00f6r den som inte sett den danska f\u00f6rlagan.<\/p>\n
Den v\u00e4ndning som Watkins vill chockera publiken med – d\u00e5 alla kort l\u00e4ggs p\u00e5 bordet, \u00e4r tandl\u00f6s och inte ens i n\u00e4rheten lika skr\u00e4mmande som de moment d\u00e5 han leker med tittarens f\u00f6rv\u00e4ntningar. Speak No Evil \u00e4r inte heller befriad fr\u00e5n skr\u00e4ckfilms-karakt\u00e4rer som agerar likt fullkomliga idioter, de fattar st\u00e4ndigt usla beslut och sj\u00e4lvbevarelsedriften \u00e4r densamma som hos en dr\u00f6s l\u00e4mlar som rusar mot ett stup.
\nHela filmens tredje akt utvecklas ocks\u00e5 till n\u00e5got som endast kan beskrivas som ett fullkomligt praktfiasko. Ist\u00e4llet f\u00f6r den totala nihilism som \u00e5terfanns i originalfilmen f\u00e5r vi ett vandrade sk\u00e4mt. Den t\u00e4ta st\u00e4mningen \u00e4r bortbl\u00e5st och vi f\u00e5r utst\u00e5 en ren och sk\u00e4r pajas-festival.<\/p>\n
Sedan har vi sk\u00e5despelet som r\u00f6r sig n\u00e5gonstans mellan det knappt acceptabla, det rent repetitiva och slutligen det fullkomligt anskr\u00e4mliga. James McAvoy \u00e4r solid men g\u00f6r mestadels en ganska sj\u00e4ll\u00f6s \u00e5terupprepning av sin roll fr\u00e5n Split. Mackenzie Davis forts\u00e4tter att vara en av filmv\u00e4rldens sorgligaste akt\u00f6rer med en god f\u00f6rm\u00e5ga att agera men en minst lika urusel kapacitet att v\u00e4lja vettiga projekt. Denna g\u00e5ng f\u00e5r Davis den fantastiska uppgiften att glo, fl\u00e5sa, vrida p\u00e5 nacken och inte s\u00e5 mycket mer. Unga Alix West Lefler f\u00e5r tyv\u00e4rr alltf\u00f6r mycket p\u00e5 sin tallrik och levererar ett genuint uruselt sk\u00e5despel, inte blir det b\u00e4ttre av att hennes unga tolv\u00e5ring skrivits med samma varsamhet som d\u00e5 ett generellt spr\u00e4ngarbete p\u00e5g\u00e5r.<\/p>\n
Det finns b\u00e5de ett och annat att uppskatta i Speak No Evil, men i och med ett erbarmligt slut, tveksamt sk\u00e5despel och ett manus som \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n genomt\u00e4nkt kan man inget annat \u00e4n skaka p\u00e5 huvudet d\u00e5 allt \u00e4r klart.<\/p>\n