{"id":184585,"date":"2024-09-13T15:33:02","date_gmt":"2024-09-13T13:33:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184585"},"modified":"2024-09-13T15:33:03","modified_gmt":"2024-09-13T13:33:03","slug":"filmrecension-konstbluffen-med-fingertoppskansla-for-saval-det-estetiska-det-personliga-och-det-konstnarliga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184585","title":{"rendered":"Filmrecension: Konstbluffen – med fingertoppsk\u00e4nsla f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l det estetiska, det personliga och det konstn\u00e4rliga"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Konstbluffen
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 6 september 2024
\nRegi R\u00e9mi Bezan\u00e7on<\/p>\n

P\u00e5 ett franskt caf\u00e9 tr\u00e4ffas tv\u00e5 v\u00e4nner – en gallerist och \u201dhans\u201d konstn\u00e4r – och genast m\u00e5las tv\u00e5 vitt skilda karakt\u00e4rer upp; den fj\u00e4ttrade och v\u00e4ltaliga s\u00e4ljaren, samt den mer introverte och deprimerade konstn\u00e4ren som inte vill ha med allm\u00e4nheten att g\u00f6ra. Det \u00e4r n\u00e4rmast klich\u00e9er och sj\u00e4lvklara uppdelningar som g\u00f6rs, men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns det inte s\u00f6kt eller opersonligt. Tv\u00e4rtom \u00e4r de v\u00e4ldigt levande och unika personligheter som visserligen vilar p\u00e5 igenk\u00e4nningsbara karakt\u00e4rsdrag men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r som livs levande karakt\u00e4rer som hade kunnat vara medverkande i en dokument\u00e4r.<\/p>\n

Dramat p\u00e5minner n\u00e4stan om en buddy cop-komedi d\u00e4r deras klaschande personligheter ocks\u00e5 \u00e4r det som f\u00f6r dem samman och g\u00f6r att de fungerar s\u00e5 v\u00e4l tillsammans. Inte ens prat om d\u00f6d och depression blir f\u00f6r tungt och allvarligt utan mer sk\u00e4mtsamt, n\u00e5gonting som lockar till skratt utan att g\u00f6ra det alltf\u00f6r l\u00e4ttsamt helt utan tyngd. Det \u00e4r en v\u00e4lbalanserad regi, skriven dialog och fint sk\u00e5despelande som lyckas b\u00e4ra det, som en bricka med glas vin fyllda till ytsp\u00e4nningen utan att n\u00e5gonsin tappa en enda droppe. D\u00e4rmed f\u00f6ljer vi dramat, i v\u00e4ntan p\u00e5 att se om de n\u00e5gonsin tappar det och r\u00e5kar spilla ut lite. Vilket aldrig riktigt h\u00e4nder utan fungerar genom hela speltiden.<\/p>\n

Galleristen, som f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla sin v\u00e4n till konstn\u00e4r som tycks ha passerat sitt b\u00e4st-f\u00f6re-datum som skapare aktuell, m\u00f6ts av st\u00e4ndiga utmaningar – oftast sj\u00e4lvskapade av den sj\u00e4lvdestruktive konstn\u00e4ren som s\u00f6rjer sin sedan l\u00e4nge bortg\u00e5ngna fru genom att f\u00f6rst\u00f6ra f\u00f6r sig sj\u00e4lv och alla runtomkring sig. Han betalar heller ingen skatt eller hyra, vilket g\u00f6r att han vr\u00e4ks och st\u00e4lls mot en kall och h\u00e5rd verklighet som \u00e4r l\u00e4tt att vifta undan i teorin men inte lika i praktiken. Vilket han blir varse om. Men det \u00e4r ocks\u00e5 i den ned\u00e5tg\u00e5ende spiralen som absurditeterna b\u00f6rjar och tar vid. Genom dark web och livsleda, diskussioner om skapande och lidande, om konstn\u00e4rligt skapande som formulerande av det sv\u00e5ra men ocks\u00e5 ett s\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 och hantera det, genom en briljant twist som st\u00e4ller marknadskraftens logik om den d\u00f6da konstn\u00e4ren som v\u00e4rdefullare vara \u00e4n den levande – men ocks\u00e5 fr\u00e5gan om konstens personliga detaljer och historia \u00e4r mer av v\u00e4rdet \u00e4n vad den kan s\u00e4ljas f\u00f6r. Samt om det \u00e4r v\u00e4rre att m\u00e5la p\u00e5 uppdrag av f\u00f6retag \u00e4n f\u00f6r egen skull.<\/p>\n

\"\"Filmen har helt klart flera filosofiska dimensioner och perspektiv att begrunda, diskutera och levandeg\u00f6ra l\u00e5ngt efter filmens slut. Vilket \u00e4r passande d\u00e5 bra konst ofta k\u00e4nnetecknas s\u00e5. Det \u00e4r dock ingen sv\u00e5rf\u00f6rst\u00e5dd film i varken form eller \u00e4mne s\u00e5, utan bara en t\u00e4nkv\u00e4rd dramakomedi med viss absurda inslag och visst st\u00e4llningstagande som tittaren l\u00e4tt kan h\u00e4nga med i, skratta \u00e5t, positionera sig med eller emot – utan att riskera att g\u00e5 vilse i ett alltf\u00f6r introvert ber\u00e4ttargrepp. Vilket b\u00e5de \u00e4r till dess f\u00f6rtj\u00e4nst och lite tapp av udd faktiskt; jag hade g\u00e4rna sett lite mer konstn\u00e4rligt drabbande bilder med kanske dr\u00f6mska inslag som komplement till skapandekrisen som ocks\u00e5 dryper \u00f6ver p\u00e5 deras b\u00e5das liv – och d\u00f6d.<\/p>\n

Ett vanligt ber\u00e4ttartekniskt grepp, i s\u00e5v\u00e4l kreativt skrivande som filmiskt ber\u00e4ttande, \u00e4r att inleda med en bild eller h\u00e4ndelse som senare ocks\u00e5 v\u00e4ver samman ber\u00e4ttelsen och det visuella p\u00e5 ett vackert och smart s\u00e4tt. H\u00e4r g\u00f6rs det med fingertoppsk\u00e4nsla f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l det estetiska, det personliga och det konstn\u00e4rliga. Allt som filmen varit och v\u00e5gat bl\u00f6da sig \u00f6ppet f\u00f6r publiken g\u00e5r igen p\u00e5 ett v\u00e4ldigt vackert s\u00e4tt som l\u00e4mnar en n\u00e4stintill f\u00f6r en st\u00e5ende ovation – men s\u00e5 l\u00e4mnas en lite f\u00f6r upptagen med att skratta \u00e5t de galna v\u00e4nnerna som in i det sista k\u00e4bblar om det kommersiellt g\u00e5ngbara kontra det personliga konstn\u00e4rliga skapandet. Om det fina kontra det fula. Som livet.<\/p>\n