{"id":184447,"date":"2024-09-09T21:34:13","date_gmt":"2024-09-09T19:34:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184447"},"modified":"2024-09-14T11:24:03","modified_gmt":"2024-09-14T09:24:03","slug":"gransloshetens-konsekvenser-utforskas-utdraget-i-en-slags-musikal-monsieur-venus-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184447","title":{"rendered":"Gr\u00e4nsl\u00f6shetens konsekvenser utforskas utdraget i en slags musikal – Monsieur Venus p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Jenny Baumgartner<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Malin Axelsson fritt efter Rachilde<\/p>\n\n\n\n

Regi: Malin Axelsson<\/p>\n\n\n\n

Scenograf & kostymdesigner: Anna Dolata<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesigner: Ilkka Heiki\u00f6<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Soledad Howe<\/p>\n\n\n\n

Mask- och perukdesigner: Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Malin Dahlstr\u00f6m (ocks\u00e5 s\u00e5ngtexter i samarbete med Malin Axelsson)<\/p>\n\n\n\n

Livemusiker: Ossian Ward<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Maria Johansson Josephsson, Rebecca Riggio, Nina Haber, Sanna Hultman, Lukas Feurst och Dejmis Rustom Bustos <\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 7\/9 2024 p\u00e5 Stora scen Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 28\/9<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Flitens lampa lyser p\u00e5 Folkteatern. Vad som beskrivs som en musikalisk hyperdekadent show \u00e4r redan h\u00f6sts\u00e4songens andra premi\u00e4r. Monsieur Venus <\/em>skulle ursprungligen f\u00e5tt sin premi\u00e4r vid en tidpunkt d\u00e5 pandemin omintetgjorde planerna, framflyttandet p\u00e5verkade naturligt nog ensemblens utseende. F\u00f6r ett par veckor sedan begicks premi\u00e4r p\u00e5 en bearbetning av Kent Anderssons Flotten<\/em> med sex amat\u00f6rer i rollerna. Samma sk\u00e5despelare under ledning av samma rutinerade regiss\u00f6r medverkade ocks\u00e5 h\u00e4rom \u00e5ret i Sandl\u00e5dan<\/em>, en annan milstolpe inom Gruppteatern av samma ikoniska dramatiker. Best\u00e4mde mig i efterhand f\u00f6r att l\u00e5ta bli att recensera b\u00e5da upps\u00e4ttningarna, p\u00e5 grund av jag varken blev p\u00e5fylld med nya insikter eller stimulerades av m\u00e5ngbottnat agerande (somliga kollegor v\u00e4rderade upps\u00e4ttningarna annorlunda) trots placering alldeles intill scen. Fann upps\u00e4ttningarna t\u00e4mligen platta. Min tumregel \u00e4r att hellre avst\u00e5 \u00e4n att l\u00e4gga tid p\u00e5 att motivera varf\u00f6r ett verk beklagligtvis inte h\u00e5ller m\u00e5ttet. Till saken h\u00f6r en instinktiv motvilja mot f\u00f6rekomsten av woke, en f\u00f6r\u00f6dande l\u00e4ra.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Finns d\u00e4remot massvis av utmanade stoff och sp\u00e4nnande sceniska l\u00f6sningar att g\u00e5 ig\u00e5ng p\u00e5 i Malin Axelssons grandiosa produktion. F\u00f6rvisso ingen orkester, ingen k\u00f6r ut\u00f6ver ensemblen eller statister och h\u00f6gst avsiktligt g\u00e5r vi miste om det p\u00e5 teatrar s\u00e5 popul\u00e4ra hj\u00e4lpmedlet videoteknik. Men l\u00e5t oss b\u00f6rja med pseudonymen Ratchilde, egentligen franske f\u00f6rfattaren och dramatikern Marguerite Vallette-Eymery, vars genombrott i unga \u00e5r r\u00f6nte avsev\u00e4rd framg\u00e5ng \u00e4ven om skandal\u00f6sa Monsieur Venus<\/em> (1884\/ nyutg\u00e5va 1977) orsakade en f\u00e4ngelsedom i Belgien. Symbolisten h\u00f6ll tidigt i livet litter\u00e4ra salonger, hade m\u00e5nga f\u00f6rh\u00e5llanden med b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor och uppt\u00e4ckte s\u00e5v\u00e4l Colette som Alfred Jarry. Hillevi Norburgs belysande miniess\u00e4 i medf\u00f6ljande programh\u00e4fte rekommenderas.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r det lilla persongalleriet \u00f6verg\u00e5r ofta beg\u00e4r i rena excesser. Sp\u00e4rrar saknas vilket medf\u00f6r att under p\u00e5verkan fr\u00e5n droger eller sexuell besatthet uppvisas monsterliknande beteende. Man flippar helt enkelt ut emellan\u00e5t. En replik eller m\u00f6jligen s\u00e5ngtext fr\u00e5gar sig ”n\u00e4r g\u00e5r man \u00f6ver en gr\u00e4ns?” Dock, ska framh\u00e5llas att \u00e5tskilliga repliker refererar till dekadenternas id\u00e9v\u00e4rld och ett par g\u00e5nger uppst\u00e5r meta-blinkningar till nutid. Teman som klass, k\u00f6n och konst diskuteras kontinuerligt. N\u00e4r det funderas p\u00e5 hur hur man bejakar sina drivkrafter h\u00e4vdas att ”jag kan bli vem som helst, till och med mig sj\u00e4lv.”<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gr\u00e4nser \u00f6verskrids i en r\u00f6relse som anammades av utlevande individer i brytpunkten mellan romantik och modernism. Oh\u00e4mmad hedonism praktiserades som en ”sista spasmodisk rysning av v\u00e4llust” (H. Norburg). Dramat s\u00e4tts ig\u00e5ng n\u00e4r Rebecca Reggio i huvudrollen som den uttr\u00e5kade adelskvinnan Raoule de V\u00e9n\u00e9rande bes\u00f6ker floristen Jaques (Lukas Feurst) f\u00f6r att best\u00e4lla en mask till den spektakul\u00e4ra maskeradbal som kallas Grand Prix (v\u00e4lg\u00f6renhetsbal i Paris). Mycket \u00e5tr\u00e5, utsv\u00e4vningar, excentriska handlingar och filosofiska utl\u00e4ggningar f\u00f6ljer, vilka varvas med s\u00e5nger framf\u00f6rda av ensemblen j\u00e4mte en fr\u00e4ck mix av nyskriven musik. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00e4rggrant ombonade scenografin \u00e4r \u00f6verd\u00e5dig byggd p\u00e5 h\u00f6jden. Mycket h\u00e4nder p\u00e5 st\u00e4llningar, i trappor, p\u00e5 avsatser, p\u00e5 roterande rundel bel\u00e4gen p\u00e5 scenens centrum, i skrymslen och till och med bland publiken p\u00e5 nedre sektion sittandes vid caf\u00e9bord. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka draget av dekadens har en bar inr\u00e4ttats i omedelbar anslutning till scenen, vilket p\u00e5minde om hur det fungerade i R\u00f6varna <\/em>f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Dockorna signalerar skapandet av en fantasiv\u00e4rld. Noterar avskalad, stram dekor. \u00c5terkommande komik uppst\u00e5r n\u00e4r n\u00e5gon f\u00e5r hembes\u00f6k, vilket markeras genom samma lustiga knacka-p\u00e5-d\u00f6rren-man\u00f6ver. En ritual som ing\u00e5r i \u00f6verenskommelsen med \u00e5sk\u00e5darna.<\/p>\n\n\n\n

. En central roll b\u00e4rs upp med p\u00f6sigt domderande elegans av Maria Johansson Josephsson i egenskap av v\u00e5r ciceron, ett till\u00e4gg av regiss\u00f6ren. Denna s\u00e5ngcoach, komposit\u00f6r, konsertsolist och lektor i musikalisk gestaltning spelar en imposant figur (kan utseendem\u00e4ssigt ha l\u00e5nat drag av Buster Keaton som hon gestaltat), vars lott det \u00e4r att f\u00f6rklara skeenden. Dessutom ser hon till att v\u00e4lkomna publiken med v\u00e4lfunna improvisationer – n\u00e4rvarande kulturpolitiker och kritiker ifr\u00e5gas\u00e4tts, deras verksamhet f\u00e5r sig en sl\u00e4ng av sleven – g\u00f6rs delaktig och os\u00e4ker genom att uts\u00e4ttas f\u00f6r fr\u00e5gor. Musikaliska showen\/ pj\u00e4sen smygstartar med hennes kallprat. Samma ”integritetsupph\u00e4vande” f\u00f6rekommer ocks\u00e5 enstaka g\u00e5nger fr\u00e5n resten av ensemble. Johansson Josephsson anf\u00f6r magnifikt i egenskap av regiss\u00f6r. kommenterar kvalitetsbegrepp, ifr\u00e5gas\u00e4tter slentrianm\u00e4ssiga moden inom teaterv\u00e4rlden och avg\u00f6r utg\u00e5ngen i dueller. Vad \u00e4r fejk och vad p\u00e5 riktigt, hur ska pistolen det viftas med betraktas?? Kan t\u00e4nka mig att Axelsson uppmanat sina sk\u00e5despelare att bre p\u00e5, inte vara r\u00e4dd f\u00f6r att anklagas f\u00f6r \u00f6verspel. Tacksamt tas d\u00e4rf\u00f6r ut vidlyftiga sv\u00e4ngar p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sanna Hultman som ocks\u00e5 \u00e4gnat sig \u00e5t att regissera och varit konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Folkteatern Bes\u00f6ker har jag sett i ett tjugotal upps\u00e4ttningar. G\u00f6r i maxade rollen som nipprig faster fascinerad av de fattigas smuts tillika organisat\u00f6r av Grand Prix, en p\u00e5 samma g\u00e5ng minnesv\u00e4rd och humoristisk gestaltning. Nina Haber portr\u00e4tterar Jaques syster vars f\u00f6rs\u00f6rjning ter sig pinsam f\u00f6r omgivningen, fast f\u00f6r egen del lyser hon av sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Haber, k\u00e4nd fr\u00e5n Gruppen, monolog och otaliga produktioner p\u00e5 Folkteatern, odlar ett r\u00e4ttframt kavat och f\u00f6rf\u00f6riskt r\u00f6relsem\u00f6nster. M\u00e4nnen som spelar livs\u00f6den fr\u00e5n skilda klasser i samh\u00e4llet, b\u00e5da beroende av Raoules knycker, tillh\u00f6r d\u00e4remot de vilka bara setts enstaka g\u00e5nger i G\u00f6teborg. Medan den ene agerar desillusionerat cool och fysiskt, virrar hans veka antagonist (baron och soldat) runt som en desperat friare. Kul att diametralt olika maskulinitet exponeras i en upps\u00e4ttning d\u00e4r kvinnor genomg\u00e5ende agerar subjekt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Musiken av Malin Dahlstr\u00f6m fr\u00e5n Nikki & The Dove g\u00f6r definitivt avtryck. Har tidigare h\u00f6rt hennes musik i en produktion p\u00e5 Backa och Publiken <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Det s\u00e4llsamma \u00e4r att tonspr\u00e5k hemmah\u00f6rande i sent 1800-tal med k\u00f6r och opera-stuk raffinerat blandas med nutida elektroniska sound. En del av sf\u00e4riska musiken \u00e4r f\u00f6rinspelad. Ende livemusiker i aktion \u00e4r Ossian Ward, fr\u00e4mst en jazzigt driven trumslagare jag recenserat mycket uppskattande i konstellationer som Kallerdahl- Lindg\u00e5rd – Ward och HOME Collective. Stundtals understryker han skeendet eller ackompanjerar s\u00e5ngerna, ett par g\u00e5nger brister han ut i omtumlande massiva crescendon. Spelar d\u00e4rtill som synes gitarr p\u00e5 ett finurligt st\u00e4mningsskapande s\u00e4tt. F\u00f6r\u00e4ras dessutom en stum biroll, n\u00e5gon som \u00f6verl\u00e4gset f\u00f6rser andra beh\u00f6vande med cannabis eller annan narkotika ur sortimentet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mask- och perukdesigner f\u00f6rtj\u00e4nar ber\u00f6m liksom koreograf och ljusdesigner. Och ensemblen levererar unisont och i ett par fall i solon fullgoda s\u00e5nginsatser. MEN premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llningen varade i cirka 3 timmar och 15 minuter inklusive paus. Att inte dramaturgen inv\u00e4nde. lyckades f\u00f6rm\u00e5 vad som s\u00e4gs vara en av Sveriges mest spelade dramatiker att noga t\u00e4nka igenom formatet. Hur den uppdaterade Monsieur Venus <\/em>kryddad med en dr\u00f6s sv\u00e4rord och tidstypisk k\u00f6nsproblematik slutar ska givetvis inte avsl\u00f6jas. Men \u00e4ven om det kr\u00e4vdes att man skulle beh\u00f6va redog\u00f6ra f\u00f6r uppl\u00f6sningen skulle jag famla. Undrade minst sista halvtimmen n\u00e4r slutscenen skulle intr\u00e4ffa, tappade intresset f\u00f6r hur det skulle g\u00e5. Obegripligt att det effektiva knepet ”kill yor darlings” inte till\u00e4mpats. Trodde absolut att koncentrationen skulle uppr\u00e4tth\u00e5llas. Kanske ska denna resa mot dekadens hj\u00e4rta ses som en irrf\u00e4rd. <\/p>\n\n\n\n

PRESSFOTON: Jenny Baumgartner<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Malin Axelsson fritt efter Rachilde Regi: Malin Axelsson Scenograf & kostymdesigner: Anna Dolata Ljusdesigner: Ilkka Heiki\u00f6 Koreograf: Soledad Howe Mask- och perukdesigner: Suz \u00c5berg Komposit\u00f6r: Malin Dahlstr\u00f6m (ocks\u00e5 s\u00e5ngtexter i samarbete med Malin Axelsson) Livemusiker: Ossian Ward Medverkande: Maria Johansson Josephsson, Rebecca Riggio, Nina Haber, Sanna Hultman, Lukas Feurst och Dejmis Rustom Bustos Urpremi\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-184447","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184447","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=184447"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184447\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":184603,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184447\/revisions\/184603"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=184447"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=184447"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=184447"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}