{"id":184389,"date":"2024-09-07T13:40:45","date_gmt":"2024-09-07T11:40:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184389"},"modified":"2024-09-07T16:51:23","modified_gmt":"2024-09-07T14:51:23","slug":"goteborg-jazz-festival-2024-del-ii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184389","title":{"rendered":"G\u00f6teborg Jazz Festival 2024 &#8211; del II"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"520\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/457359356_28018525667747057_3169503428271814819_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-184390\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/457359356_28018525667747057_3169503428271814819_n-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/457359356_28018525667747057_3169503428271814819_n-1-300x240.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Adrian Cox &#8211; foto Erik Lindahl (stj\u00e4rna fr\u00e5n UK, g\u00e4stsolist i tv\u00e5 lokala band)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>30\/8 &#8211; 1\/9<\/p>\n\n\n\n<p>Jazzkvarteret Tredje L\u00e5nggatan i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Arrang\u00f6r f\u00f6reningen G\u00f6teborg Classic Jazz<\/p>\n\n\n\n<p>Kom mitt i \u00f6ppningsl\u00e5ten med INSTANT SWING feat ANNA_MARA S\u00c4RNHULT vilka finns p\u00e5 scen i LIving Room Bar p\u00e5 Hotell Draken vid J\u00e4rntorget. S\u00e5ngerskan S\u00e4rnhult frontar i merparten l\u00e5tar och ackompanjeras d\u00e5 av ett mycket rutinerat g\u00e4ng vars medlemmar \u00e4r pianisten Sten L\u00f6fman, tr\u00e4bl\u00e5saren Ole J\u00f6rgensen, kontrabasisten J\u00f6rgen Svensson samt nestorn Anders S\u00f6derling (ingick i Gilbert Holmstr\u00f6ms legendariska kvintett p\u00e5 60-talet) bakom trummorna. Melodier fr\u00e5n en omsorgsfullt vald repertoar attraherar, egna original blandade med kompositioner av bland andra Abbey Lincoln och Joe Henderson.<\/p>\n\n\n\n<p> Soundet var avskalat, tempot \u00f6verlag \u00e5terh\u00e5llsamt. En trevlig spelning d\u00e4r nyanser premieras framf\u00f6r energifyllda insatser. Fr\u00e5gan \u00e4r dock vilket omd\u00f6me som b\u00e4st passar att s\u00e4tta p\u00e5 deras framtr\u00e4dande. V\u00e4lg\u00f6rande motvikt till den frejdiga pr\u00e4gel festivalen totalt sett k\u00e4nnetecknas av, eller en smula blodfattigt genom sin stundtals lite trevande och l\u00e5gt pulserande profil? Blir inledningsvis positivt \u00f6verraskad.  Sjungs fint och textas tydligt av S\u00e4rnhult om \u00e4n utan framsvepande schwung av en vokalist som kunnat h\u00f6ras hos bland andra M\u00f6lnlycke Storband. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/9c42dd40-fbd4-454a-85b9-94dddbfacb9c.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-184396\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/9c42dd40-fbd4-454a-85b9-94dddbfacb9c.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/9c42dd40-fbd4-454a-85b9-94dddbfacb9c-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Erik Lindahl  (fr\u00e5n annan konsert p\u00e5 festivalen)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Mjukt sv\u00e4ngigt sound dominerar i ett idealiskt ljud p\u00e5 en soft konsert som borde lockat fler. I extranumret <em>Everything Happens To Me <\/em>uppst\u00e5r faktiskt det sprittande sound jag tidigare efterlyst. Vad ur l\u00e5tlistan b\u00f6r i \u00f6vrigt uppm\u00e4rksammas? Jo, <em>Blues In The Closet <\/em>(O. Petiford), en Beatles-cover fr\u00e5n show p\u00e5 Broadway som liknar en bossa, \u00f6msint ton p\u00e5 sopransax och pregnanta basg\u00e5ngar i ett vackert original av L\u00f6fman, S\u00e4rnhults s\u00e5ng i <em>Talking To Myself, <\/em>det sv\u00e4ng som etableras av pianist och tenorsaxofonist i en Joe Henderson-komposition, scat-sekvensen i pianistens popul\u00e4ra melodi <em>Jazz<\/em> samt en i moll draperad argentinsk komposition som fick spridning genom Jan Garbarek.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"361\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/458476238_8728352900542415_7882277793890768204_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-184398\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/458476238_8728352900542415_7882277793890768204_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/458476238_8728352900542415_7882277793890768204_n-300x167.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Wiman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Ytterligare en akt som skiljer sig fr\u00e5n det g\u00e4ngse n\u00e4r G\u00f6teborg Classic Jazz arrangerar, \u00e4r den tribut till Chet Baker man best\u00e4llt. Utmaningen f\u00f6r\u00e4rades &#8221;V\u00e4stkustens nya trumpetstj\u00e4rna&#8221; Petter Iderstr\u00f6m Pankinaho. Till uppdraget rekryteras tre spelkompisar ur hans generation. N\u00e4mligen gitarristen Filip Johansson j\u00e4mte ofta f\u00f6rekommande rytmsektion i form av kontrabasist Melker T\u00f6rnqvist och batterist Mauritz Gullbransson. Har live lyssnat p\u00e5 dessa lovande ynglingar flera g\u00e5nger, fast os\u00e4ker p\u00e5 om de varit samtidigt p\u00e5 scen eller om de utg\u00f6r en existerande kvartett. Kan inte undg\u00e5 att n\u00e4mna vilket kolossalt intryck Chet Baker gjorde p\u00e5 mig, med \u00c5ke Johansson trio f\u00f6r fyrtio \u00e5r sedan p\u00e5 Nef (har den v\u00e4rdefulla vinylen inspelad p\u00e5 samma st\u00e4lle ett halv\u00e5r tidigare). Visst g\u00e5r grabbarna i land med den sv\u00e5ra uppgiften att \u00e5stadkomma r\u00e4tt sorts fragila skepnad parat med distinkta toner, fast en dimension saknas. Syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 att vi g\u00e5r miste om tolkningar av Chet Bakers vokala, oftast sk\u00f6ra st\u00e4mma. <\/p>\n\n\n\n<p>Sp\u00e4nnande grepp att l\u00e5ta en gitarrist komplettera  igenk\u00e4nnbara melodier (f\u00f6rmodar att flertalet av dem f\u00f6rekommer i svartvita dokument\u00e4ren <em>Let\u00b4s Get Lost). <\/em>Filip Johansson \u00f6vertygar som sideman med i solon stilistiska drag av Kenny Burrell.  Tyngden i repertoaren ligger p\u00e5 den d\u00e5 of\u00f6rst\u00f6rde trumpetarens  50-tal, inte minst samarbetet med pianisten och komposit\u00f6ren Russ Freeman. Vill lyfta fram hur kvartetten g\u00f6r <em>You And The Night, <\/em>romantiska melankolin i <em>My Funny Valentine<\/em>, <em>Now\u00b4s The Time <\/em>i ett h\u00e4pnadsv\u00e4ckande \u00e5terh\u00e5llsamt tempo och en snabb sak baserad p\u00e5 <em>Milestones. <\/em>Iderstr\u00f6m Pankinaho fyller snyggt ut den spr\u00f6da kostymen. Tekniska handlaget ger honom n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6ruts\u00e4ttningar. M\u00e4rker en uttalad f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r kompositionernas val\u00f6rer.  Gullbransson anf\u00f6r kompet, mestadels varsamt och ibland sn\u00e4rtigt p\u00e5drivande.  Finner basen p\u00e5 Le Pub inst\u00e4lld aningen f\u00f6r l\u00e5gt, vilket medf\u00f6r att duktig basist hamnar i skymundan. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"520\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/457622189_8135756106531576_1453056148932578877_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-184400\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/457622189_8135756106531576_1453056148932578877_n-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/457622189_8135756106531576_1453056148932578877_n-1-300x240.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Erik Lindahl<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>SWING TARTURO utomhus f\u00e5r publiken att le, sprider optimismens tong\u00e5ngar. Hade inte h\u00f6rt dem tidigare, fast tr\u00e4ffat deras ansikte ut\u00e5t h\u00e4rom \u00e5ret. Charmiga kvartettens medlemmar heter Julia Stokes, Kristoffer Alehed, Anton Stokes och Johan Bengtsson. Gl\u00e4djespridande basist Johan Bengtsson f\u00f6rser dem med efterfr\u00e5gade rytmer, vilka ibland accentueras genom Julias cymbal och andra pinaler. P\u00e5 fotot ovan syns trombonist Alehed medan Anton Stokes har hand om ett, ofta virtuost, riffande sittandes med sin akustiska gitarr. Swing Tarturo har utvecklat ett oerh\u00f6rt sp\u00e4nstigt och medryckande sound i en kl\u00e4mmig anda av New Orleans sound. Man f\u00f6rsenas p\u00e5 grund av trassel med akustiken och oturligt nog lider konserten av att ljudet saknar tillr\u00e4ckligt med tryck och ist\u00e4llet l\u00e5ter distanserat, n\u00e5got s\u00e5ngerskan Julia, trakterar ocks\u00e5 ficktrumpet och tamburin, f\u00f6rm\u00e5r kompensera f\u00f6r, \u00e4ven om jag skulle haft st\u00f6rre beh\u00e5llning om de sluppit ljudproblem. <\/p>\n\n\n\n<p>Uppskattar nyanserna, deras egenartade stil och okonstlade uttrycket plus originella s\u00e4ttningen. F\u00f6rknippar vad de utr\u00e4ttar med en schlagerdoftande amerikansk s\u00e5ngbok anno 1900-talets f\u00f6rsta decennier. Framrullande <em>St. Lois Blues <\/em>exempelvis g\u00f6rs galant i en samtidigt stolt och dystert h\u00e5llen version.  Med lika raffinerade som enkla knep f\u00e5r man med sig publiken. Julias spetsiga r\u00f6st \u00e4r en stor tillg\u00e5ng, likas\u00e5  hur den ackompanjeras av en sammansvetsad enhet. Onekligen duktiga musiker! Och n\u00e4r Julia spelar p\u00e5 sitt bl\u00e5sinstrument refererar jag till och med till Don Cherry. Hemma skulle jag sannolikt inte lyssna p\u00e5 dem. Dock, kvartetten fungerar alldeles utm\u00e4rkt som uppsluppen liveakt.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/2e5fa957-a93e-4bba-ac90-b5dce5479e96.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-184403\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/2e5fa957-a93e-4bba-ac90-b5dce5479e96.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/2e5fa957-a93e-4bba-ac90-b5dce5479e96-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Erik Lindahl<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>RIVER JAZZ &amp; BLUES BAND fr\u00e5n Danmark har turnerat i Europa i \u00f6ver femtio(!) \u00e5r. H\u00f6r sextetten i kristallklart ljud i Auktionsverket Kulturarena (jobbade kuri\u00f6st nog i samma lokaler ett par \u00e5r p\u00e5 80-talet). Deras sound f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 en klassisk replik ur filmen Sven Klangs kvintett, n\u00e4r Christer Boustedts alter ego h\u00e4ver ur sig &#8221;alla danskar spelar dixie&#8221;. I fr\u00e4mre ledet st\u00e5r trumpetaren  Torben Lassen, trombonisten Allan Bjerregaard och Filt Kristensen med tr\u00e4bl\u00e5sinstrument (huvudsakligen tenorsax). Ryggraden utg\u00f6rs av pianisten Jens N\u00f6rholm, J\u00f6rgen Nielsen p\u00e5 kontrabas samt batteristen Tobias Leonardo Pedersen. Dessutom sjunger flera av dem, oftast Lassen som v\u00e4lkomnar oss vokalt i deras \u00f6ppning, ett piggt original. Om jag trots musikernas introduktioner p\u00e5 danska urskiljer somligt av vad de f\u00f6rt\u00e4ljer, mixas standards med egna kompositioner i samma anda, traditionell jazz eller blues. Ett klokt beslut att inf\u00f6rliva blues i repertoaren, eftersom f\u00f6rekomsten av ganska gl\u00e4ttigt tonspr\u00e5k d\u00e5 tillf\u00f6rs en rikare flora av k\u00e4nslor. P\u00e5 sluttampen sker f\u00f6rresten ett kul inslag n\u00e4r bl\u00e5ssektionen vandrar ut bland publiken. &#8221;Tilltaget&#8221; f\u00f6ljs upp genom ett suggestivt bluesnummer vars verkan k\u00e4nns befriande.  Och registrerar en h\u00e4rligt r\u00f6jig final betitlad <em>Jump, Jive And Make A Way. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p>Uppenbart beg\u00e5vade herrar f\u00f6renas  i en gemensam vision med en proffsig show, men i \u00e4rlighetens namn stannar inte ensemblespelet kvar hos mig. Det i hemlandet lanserade begreppet &#8221;hygge-jazz&#8221; dyker upp hos mig. (Till den adderas som n\u00e4mnts blues plus alster med latin-substans och enligt uppgift spirituals.) F\u00f6ljdriktigt n\u00e4mns giganten Jesper Thilo vars niv\u00e5 River Jazz &amp; Blues inte riktigt f\u00f6rm\u00e5r tangera. I j\u00e4mf\u00f6relse framst\u00e5r sextetten med undantag f\u00f6r ett par blueser som surfande p\u00e5 ytan, f\u00f6rvisso eminent samtrimmade<em>.<\/em> Sp\u00e4nnvidden \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en plusfaktor: fr\u00e5n molldraperade <em>Friendless Blues <\/em>till exalterande rytmer i <em>It Takes Two <\/em>kryddade med en arsenal av rytminstrument j\u00e4mte de of\u00f6rargliga jazzmelodierna.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"361\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/0fe148bb-dfcb-4c4f-a621-cb847e8dfa28.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-184407\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/0fe148bb-dfcb-4c4f-a621-cb847e8dfa28.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/09\/0fe148bb-dfcb-4c4f-a621-cb847e8dfa28-300x167.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Lennart Wiman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Jazzshow-orkestern Carling Family som ocks\u00e5 \u00e4gnat sig \u00e5r cirkuskonster verkar inneh\u00e5lla osannolikt m\u00e5nga musicerande individer, n\u00e4stan samtliga sl\u00e4kt eller i en relation och bara i f\u00e5 fall rekryteras v\u00e4nner. I \u00e5r gavs minikonsert efter paraden p\u00e5 Ystad Jazz Festival och i fjol s\u00e5gs den yngsta generation med tre systrar anf\u00f6rda av oefterh\u00e4rmliga Nanna p\u00e5 Kulturkalaset i G\u00f6teborg. Nanna Carling (f\u00f6dd -97) p\u00e5 s\u00e5ng och b\u00f6jd sopransax tillsammans med sina yngre systrar Petronella p\u00e5 trombon och Linnea p\u00e5 banjo representerar den yngsta Carling- generationen av spelglada jazzut\u00f6vare. De blickar tillbaka mot exempelvis Sidney Bech\u00e9t och Louis Armstrong, har turnerat i s\u00e5v\u00e4l Tyskland som USA och Asien. Saknar anteckningar fr\u00e5n publikdragande utomhuskonsert med NANNA CARLING SWING BAND. Var heller inte med fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut (ville vara i god tid f\u00f6r gig med Grammis-bel\u00f6nade Dina \u00f6gon  p\u00e5 Kungstorget), vilket inneb\u00e4r att jag inskr\u00e4nker mig till en kort betraktelse.<\/p>\n\n\n\n<p>Saknar namn p\u00e5 vikarierande mannen p\u00e5 kontrabas. Trumslagaren heter Thiery Marazanye och tr\u00e4bl\u00e5saren som inte finns angiven programmets presentation av denna ob\u00e4ndigt upphetsande lektion i traditionell jazz \u00e4r, om korrekt info snappas upp Mattias Karlsson (tenorsax o klarinett). Nanna h\u00e5ller hov med humor n\u00e4r vi blir upplysta om musiken. Fr\u00e5gor slungas kontinuerligt ut p\u00e5 ett roligt forcerat vis, vilket \u00f6kar underh\u00e5llningsv\u00e4rdet. Po\u00e4ngteras att bandet trots allt \u00e4r demokratiskt, att samtliga f\u00e5r v\u00e4lja l\u00e5tar. En av dem det briljeras i \u00e4r <em>Basin Street Blues. <\/em>Vad man skickligt destillerat fram \u00e4r en direktverkande interaktion, vars positiva energi smittar av sig p\u00e5 oss lyssnare. Ska man vara krass kan p\u00e5st\u00e5s att sprittande, samspelta swingbandet mest roar f\u00f6r stunden; en genre genomg\u00e5ende renons p\u00e5 olika skikt i soundet. <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>30\/8 &#8211; 1\/9 Jazzkvarteret Tredje L\u00e5nggatan i G\u00f6teborg Arrang\u00f6r f\u00f6reningen G\u00f6teborg Classic Jazz Kom mitt i \u00f6ppningsl\u00e5ten med INSTANT SWING feat ANNA_MARA S\u00c4RNHULT vilka finns p\u00e5 scen i LIving Room Bar p\u00e5 Hotell Draken vid J\u00e4rntorget. S\u00e5ngerskan S\u00e4rnhult frontar i merparten l\u00e5tar och ackompanjeras d\u00e5 av ett mycket rutinerat g\u00e4ng vars medlemmar \u00e4r pianisten Sten [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-184389","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184389","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=184389"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184389\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":184414,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184389\/revisions\/184414"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=184389"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=184389"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=184389"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}