{"id":184266,"date":"2024-09-01T15:34:00","date_gmt":"2024-09-01T13:34:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184266"},"modified":"2024-09-01T15:34:01","modified_gmt":"2024-09-01T13:34:01","slug":"teaterkritik-peter-tid-enastaende-och-sallsamt-vackert-drama","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184266","title":{"rendered":"Teaterkritik: Peter.Tid – Enast\u00e5ende och s\u00e4llsamt vackert drama"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Christopher Backholm<\/figcaption><\/figure>\n

Peter.Tid<\/strong>
\nAv Dmitri Plax
\nRegi och bearbetning Jacob Hirdwall
\nPeters pappa Andreas Liljeholm
\nPianist\/dirigent Fredrik Malmberg
\nSopran Eleonora Poignant
\nMezzo Elin Lannemyr
\nTenor Love Tronner
\nBas Simon Bergvide
\nKomposit\u00f6r Kent Olofsson
\nScenograf John Engberg
\nLjus Marta Khomenko
\nKostym\/scenografiassistent Eva-Jo Hancock
\nMask Ann-Charlotte Reinhold
\nLjudteknik Niklas Nordstr\u00f6m
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern 31 augusti 2024<\/p>\n

Att ett barn d\u00f6r \u00e4r fruktansv\u00e4rt. Oftast finns det dock en begriplig f\u00f6rklaring \u2013 krig, en trafikolycka eller sjukdom. Det ofattbara att barnet m\u00f6rdas inneb\u00e4r en brutal sorg som f\u00e5r tillvaron att r\u00e4mna.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen Peter. Tid p\u00e5 Orionteatern bygger p\u00e5 en verklig h\u00e4ndelse. Dmitri Plaxs 16-\u00e5rige son m\u00f6rdas av en j\u00e4mn\u00e5rig kamrat. I en uppm\u00e4rksammad bok har f\u00f6rfattaren skildrat hur sorgen f\u00f6rvr\u00e4nger tiden och f\u00f6rs\u00f6ken att h\u00e5lla Peter vid liv genom minnen. I grunden handlar denna hudl\u00f6sa ber\u00e4ttelse om att hitta en v\u00e4g tillbaka till livet.<\/p>\n

\"\"Att skapa en pj\u00e4s av detta stoff m\u00e5ste vara som en balansakt \u00f6ver br\u00e5ddjup. Regiss\u00f6ren Jacob Hirdwall lyckas med detta dj\u00e4rva konststycke. I n\u00e4ra samverkan med dirigenten Fredrik Malmberg och tons\u00e4ttaren Kent Olofsson har han format ett enast\u00e5ende, s\u00e4rpr\u00e4glat drama. Det \u00e4r bara att appl\u00e5dera Orionteatern till \u00e4nnu en framg\u00e5ng.<\/p>\n

Jacob Hirdwall har ov\u00e4ntat valt att iscens\u00e4tta ber\u00e4ttelsen som en monolog. Peter finns inte med i pj\u00e4sen \u00e4nd\u00e5 \u00e4r han p\u00e5 ett plan hela tiden med genom minnen. Det l\u00e5ter komplicerat men visar sig fungera mycket bra.<\/p>\n

Den av sorg \u00f6vermannande pappan spelas med stor trov\u00e4rdighet och innerlighet av Andreas Liljeholm. Det \u00e4r i sanning ett kraftprov han utf\u00f6r och i minnesfragment skiftar han mellan sin och sonens st\u00e4mmor, fr\u00e5gor och \u00e5sikter. Alltifr\u00e5n barndomen till ton\u00e5rens s\u00f6kande och vilja till frig\u00f6relse ryms i detta samtal. Allt pr\u00e4glas av den starka k\u00e4rlek som band dem samman.<\/p>\n

En viktig och aktiv del i f\u00f6rest\u00e4llningen har ocks\u00e5 en k\u00f6r av fyra professionella s\u00e5ngare som ackompanjeras av Fredrik Malmberg p\u00e5 piano. De bildar en omv\u00e4rld och ger relief \u00e5t det som sker. Vid ett tillf\u00e4lle stiger de in i handlingen, f\u00f6r att ge tr\u00f6st och visa solidaritet. Utan k\u00f6rpartierna och musiken som f\u00f6ljer dramats v\u00e5gdalar hade Peter. Tid nog inte ber\u00f6rt s\u00e5 starkt.
\nI inledningen klarg\u00f6r pappan de obestridliga fakta som efter mordet p\u00e5 sonen \u00e4r hans nu. Peters liv stannade f\u00f6r evigt den d\u00e4r fredagen, medan hans eget liv forsar fram. Det \u00e4r som en overklighetens rid\u00e5 faller ner den afton d\u00e5 han f\u00e5r beskedet.<\/p>\n

L\u00e4nge v\u00e4grar pappan ta in det oerh\u00f6rda som polisen ber\u00e4ttar – att hans pojke avlidit. \u201dHur ska jag f\u00e5 tillbaka Peter?\u201d vr\u00e5lar han \u00e5terkommande i desperation. Han f\u00f6rklarar att han slutade tro p\u00e5 Gud n\u00e4r sonen m\u00f6rdas. I ett enda utbrott av vrede fr\u00e5gar han hur m\u00f6rdare, pedofiler och v\u00e5ldt\u00e4ktsm\u00e4n kan f\u00e5 leva n\u00e4r hans \u00e4lskade pojke d\u00f6r. I en scen som etsar sig in s\u00e4ger pappan med tonl\u00f6s r\u00f6st att det enda han nu kan k\u00f6pa till sin son \u00e4r gravljus.<\/p>\n

Peter.Tid \u00e4r ett stillsamt och v\u00e4rdigt drama mestadels utspelat i ett m\u00f6rker d\u00e4r str\u00e5lar av ljus omsider f\u00f6rm\u00e5r tr\u00e4nga in. Det som ber\u00e4ttas \u00e4r starkt ber\u00f6rande och omskakande och samtidigt vackert och fyllt av v\u00e4rme och humor. F\u00f6r s\u00e5dan var relationen mellan Dmitri och sonen. Han fostrade Peter till att vara en god m\u00e4nniska som ville hj\u00e4lpa och litade p\u00e5 andras v\u00e4lvilja. N\u00e5got som paradoxalt ledde till sonens d\u00f6d.<\/p>\n

Hemma diskuterade pappa och sonen s\u00e5v\u00e4l filosofi och politik som basketboll och pianomusik. Peter gillade att kl\u00e4 sig snyggt n\u00e4r han gick p\u00e5 konsert och en s\u00e5dan fin kostym fick han b\u00e4ra i kistan.
\nPeter. Tid kan s\u00e4gas forma en sorts eget universum \u2013 en vilt gungande tid mellan ett lyckligt d\u00e5 och ett of\u00f6rst\u00e5eligt sedan. Det \u00e4r en br\u00e4nnande angel\u00e4gen f\u00f6rest\u00e4llning som tackn\u00e4mligt bildar en b\u00e5ge mot hoppet. F\u00f6r utan det \u00e4r vi alla f\u00f6rlorade. Upps\u00e4ttningen passar synnerligen v\u00e4l i Orionteaterns avskalade scenrum som pr\u00e4glas av en sakral anda. H\u00e4r kan k\u00e4nslor, dr\u00f6mmar och fr\u00e5gor som aldrig kan f\u00e5 svar sv\u00e4va fritt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Peter.Tid Av Dmitri Plax Regi och bearbetning Jacob Hirdwall Peters pappa Andreas Liljeholm Pianist\/dirigent Fredrik Malmberg Sopran Eleonora Poignant Mezzo Elin Lannemyr Tenor Love Tronner Bas Simon Bergvide Komposit\u00f6r Kent Olofsson Scenograf John Engberg Ljus Marta Khomenko Kostym\/scenografiassistent Eva-Jo Hancock Mask Ann-Charlotte Reinhold Ljudteknik Niklas Nordstr\u00f6m Premi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern 31 augusti 2024 Att ett barn […]<\/p>\n","protected":false},"author":87,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[4202,5279,7643],"class_list":{"0":"post-184266","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-orionteatern","12":"tag-sorg","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184266","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/87"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=184266"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184266\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":184276,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184266\/revisions\/184276"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=184266"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=184266"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=184266"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}