{"id":184190,"date":"2024-08-31T10:30:44","date_gmt":"2024-08-31T08:30:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184190"},"modified":"2024-08-31T10:42:52","modified_gmt":"2024-08-31T08:42:52","slug":"teaterkritik-company-imponerande-samspelat-ensemble","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=184190","title":{"rendered":"Teaterkritik: Company – Imponerande samspelad ensemble"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

Company<\/strong>
\nAv Stephen Sondheim och George Furth
\n\u00d6vers\u00e4ttning Calle Norl\u00e9n
\nRegi Maria Sid
\nScenografi och kostym Maja Ravn
\nLjus Linus Fellbom
\nLjud Oskar Johansson
\nMask Susanne von Platen
\nKoreografi Catharina Allvin
\nVideocontent Yuki Ravn Liep
\nMusikarrangemang Karl-Johan Ankarblom
\nMusikaliskt ansvarig Johan Siberg
\nI rollerna Frida Mod\u00e9n Treichl, Helen Sj\u00f6holm\/Gunilla Backman, Lisette T. Pagler, Robert Fux, Sara Jangfeldt, Rennie Mirro, Linda Olsson, Lucas Kr\u00fcger, Rolf Lydahl, Glenn Edell, Joel Mauricio Almroth, John Alexander Eriksson, David Alvefjord och Olof \u00c5hman<\/p>\n

En underh\u00e5llande musikal med imponerande samspelt ensemble – men \u00a0inte n\u00e5got som ber\u00f6r ens dagliga liv. Fr\u00e5gan som huvudpersonen Bobbie brottas med f\u00e5r ingen genomlysning p\u00e5 djupet.<\/p>\n

Bobbie (spelas av Frida Mod\u00e9n Treichl) fyller 35 \u00e5r och l\u00e4ngtan efter att hitta n\u00e5gon att gifta sig mig tar allt st\u00f6rre plats i hennes tankar och dagliga liv, framf\u00f6r allt f\u00f6r att alla i hennes omgivning tjatar om det och p\u00e5talar det hela tiden. \u00d6verallt i omgivningen f\u00e5r hon h\u00f6ra att ingen blir fullst\u00e4ndig, hel som m\u00e4nniska, f\u00f6rr\u00e4n hen tr\u00e4ffar sin livspartner. Ett budskap som driver henne att leta \u00a0efter n\u00e5gon att gifta sig med.<\/p>\n

Att speciellt kvinnor som fyllt trettio och som \u00e4r singel kan b\u00f6rja f\u00e5 viss panik med att hitta n\u00e5gon att bilda familj med \u00e4r n\u00e5got m\u00e5nga s\u00e4kert f\u00f6rst\u00e5. Den biologiska klickan tickar och \u00e4ven om det idag finns m\u00f6jlighet att frysa ned \u00e4gg f\u00f6r att f\u00e5 dem befruktade i framtiden eller att v\u00e4lja att skaffa barn som ensamst\u00e5ende. F\u00f6ruts\u00e4ttningarna att ha barn utan att gifta sig har s\u00e4kert lindrat paniken hos m\u00e5nga som k\u00e4nner l\u00e4ngtan efter barn i dagens samh\u00e4lle.<\/p>\n

\"\"F\u00f6rest\u00e4llningens stora plus: Imponerande samspelad ensemble. En l\u00e5ng rad av v\u00e5ra k\u00e4nda musikalartister p\u00e5 scen var s\u00e5 samk\u00f6rda. Det \u00e4r skickligt av alla i ensemble att f\u00e5 till en s\u00e5dan gemensam helhet.<\/p>\n

Ett annat plus: Scenografin av Maja Ravn \u00e4r snyggt sparsmakad och ger utrymme \u00e5t s\u00e5ngare och dansare. I bakgrunden en stor videoprojektion i bakgrunden med bild fr\u00e5n New York och p\u00e5 scenen flyttbara plexiskivor som ibland symboliskt st\u00e4nger in m\u00e4nniskor i tv\u00e5samhetens eller omgivningens kv\u00e4vande krav och f\u00f6rv\u00e4ntningar. \u00c4ven dr\u00e4kterna var talande och h\u00f6jde helhetsintrycket. Snygg och bra symbolik.<\/p>\n

Varken plus eller minus ger jag till musiken. F\u00f6r min smak var musiken lite f\u00f6r likartad, ingen s\u00e5ng fastnade riktigt. Det fanns ingen s\u00e5ng jag nynnar p\u00e5 efter\u00e5t. Men musiksmaken \u00e4r olika – m\u00e5nga i publiken appl\u00e5derade begeistrat till flera av s\u00e5ngerna och f\u00f6rest\u00e4llningen fick st\u00e5ende ovationer.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens minus \u00e4r att den inte ger n\u00e5gon djupdykning i temat och att den \u00e4r s\u00e5 fokuserad p\u00e5 en v\u00e4lb\u00e4rgad \u00f6vre medelklass som har tid och r\u00e5d att filosofera p\u00e5 exklusiva barer och inta den ena drinken efter den andra – ett liv som l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla kan associera till. Milj\u00f6n d\u00e4r handlingen utspelas speglar New York med dess glitter. En scen i sista delen utspelas p\u00e5 en lyxig bar d\u00e4r Bobbie umg\u00e5s med sin mamma. Mamman som blir allt mer berusad erbjuder Bobbie att ta \u00f6ver mammans nuvarande man, som \u00e4r mammans fj\u00e4rde man. Jag har r\u00e4tt sv\u00e5rt f\u00f6r n\u00e4r b\u00e5de stort intag av alkohol och andra droger framst\u00e4lls som n\u00e5got h\u00f6gst normalt och allm\u00e4nt. I en scen r\u00f6ker Bobbie p\u00e5 tillsammans med tv\u00e5 v\u00e4nner och de blir stenade och h\u00f6ga. Har det g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt nu att droger som ju faktiskt tar livet av m\u00e5nga och f\u00f6rst\u00f6r barns liv n\u00e4r de v\u00e4xer upp med missbrukande f\u00f6r\u00e4ldrar blivit vardagsbeteende, n\u00e5got som framst\u00e4lls som fullst\u00e4ndigt vanligt att anv\u00e4nda.<\/p>\n

\"\" Fr\u00e5gan om att hitta n\u00e5gon att leva tillsammans med \u00e4r en evig fr\u00e5ga, lite synd att den inte k\u00e4nns mer ber\u00f6rande eller aktuell. B\u00e5de trettio\u00e5ringar och singlar i andra \u00e5ldrar dejtar idag med hj\u00e4lp av appar som Tinder. Vad g\u00f6r dessa utseende-fokuserade appar med m\u00e4nniskors inst\u00e4llning till andra? Vad g\u00f6r dejtandet med m\u00e4nniskor n\u00e4r de best\u00e4mmer tr\u00e4ff enbart f\u00f6r att antingen ha sex eller eventuell tr\u00e4ffa n\u00e5gon f\u00f6r ett l\u00e4ngre f\u00f6rh\u00e5llande? Det finns mycket som skulle kunna vara intressant att ta upp kring relationer och l\u00e5ngvariga f\u00f6rh\u00e5llanden. Hur gick det till att relationer inte f\u00e5r v\u00e4xa fram genom att tr\u00e4ffas i en f\u00f6rening eller i skola eller p\u00e5 arbetsplats eller genom v\u00e4nner? N\u00e4r f\u00f6rlorade nutidens m\u00e4nniskor f\u00f6rm\u00e5gan att m\u00f6tas utan appar?<\/p>\n

En deprimerande scen mot slutet \u00e4r n\u00e4r Bobbie tillbringar tid i s\u00e4ngen med av sina yngre dejter som jobbar som pilot. N\u00e4r han ska ge sig iv\u00e4g till jobbet \u00f6vertalar hon honom att strunta i att \u00e5ka till jobbet. Vad \u00e4r det f\u00f6r syn p\u00e5 samliv som presenteras? Att vara tillsammans med n\u00e5gon, betyder det f\u00f6r Bobbie att hindra den fr\u00e5n att sk\u00f6ta sitt jobb? Den scenen \u00e4r lite obegriplig i sitt budskap.<\/p>\n

Nu t\u00e4nker jag att det \u00e4r f\u00f6rmodligen l\u00e4ttare f\u00f6r en premi\u00e4rpublik i storstaden att k\u00e4nna igen sig i de milj\u00f6er som f\u00f6rest\u00e4llningen visar. Jag har sv\u00e5rt att se att mina grannar i orten skulle k\u00e4nna igen sina liv. Men s\u00e5klart: en f\u00f6rest\u00e4llning kan ha som fr\u00e4msta syfte att underh\u00e5lla och det kan vara gott nog.<\/p>\n

Om Company<\/strong>
\nMusikalen Company \u00e4r skriven av Stephen Sondheim och George Furth. Den har satts upp v\u00e4rlden \u00f6ver sedan urpremi\u00e4ren 1970, \u00e4r \u00e4lskad av publiken och har \u00e4n idag rekordet i antal Tony Awards. \u00c5r 2018 var det premi\u00e4r f\u00f6r en helt ny version av Company i regi av Marianne Elliott och i samarbete med Sondheim sj\u00e4lv. I originalupps\u00e4ttningen var huvudpersonen en man, Bobby, men nu \u00e4r det singelkvinnan Bobbie som st\u00e5r i centrum. Kulturhuset Stadsteatern \u00e4r den f\u00f6rsta teatern i v\u00e4rlden utanf\u00f6r London och New York som f\u00e5r m\u00f6jlighet att s\u00e4tta upp sin egen version, i \u00f6vers\u00e4ttning av Calle Norl\u00e9n.<\/p>\n

Om Maria Sid<\/strong>
\nMaria Sid har regisserat en rad olika musikaler, b\u00e5de i Sverige och i Finland. Nu senast i A Chorus Line p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern, men tidigare ocks\u00e5 Chess. Hon har ocks\u00e5 varit verksam i diverse teaterupps\u00e4ttningar, film och tv.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Company Av Stephen Sondheim och George Furth \u00d6vers\u00e4ttning Calle Norl\u00e9n Regi Maria Sid Scenografi och kostym Maja Ravn Ljus Linus Fellbom Ljud Oskar Johansson Mask Susanne von Platen Koreografi Catharina Allvin Videocontent Yuki Ravn Liep Musikarrangemang Karl-Johan Ankarblom Musikaliskt ansvarig Johan Siberg I rollerna Frida Mod\u00e9n Treichl, Helen Sj\u00f6holm\/Gunilla Backman, Lisette T. Pagler, Robert Fux, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[51,15020,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-184190","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmer","category-musikal","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184190","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=184190"}],"version-history":[{"count":60,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184190\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":184257,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/184190\/revisions\/184257"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=184190"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=184190"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=184190"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}