![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Maria Montessori
\nRegi L\u00e9a Todorov
\nBetyg 4
\nBiopremi\u00e4r 30 augusti 2024<\/p>\n
Vad som b\u00f6rjar vackert, en voice over som l\u00e4ser ett brev fr\u00e5n en moder till hennes barn, \u00f6verg\u00e5r snart i n\u00e5gonting helt annat: ett hj\u00e4rtknipande och f\u00f6rkrossande \u00f6vergivande. N\u00e4r modern ses l\u00e4mna sitt barn bakom sig och resa vidare utan honom k\u00e4nns det sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 – b\u00e5de f\u00f6r henne och f\u00f6r tittaren. Resten av speltiden blir inte ett f\u00f6rsvarstal f\u00f6r detta, men \u00e4nd\u00e5 en f\u00f6rklaring och ett f\u00f6rs\u00f6k f\u00f6r henne att hitta tillbaka till sitt barn och f\u00f6r oss att kanske inte urs\u00e4kta handlingen men \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 den b\u00e4ttre. Vilket filmen lyckas alldeles utm\u00e4rkt med att m\u00e5la upp f\u00f6r oss.<\/p>\n
Detta historiska drama med utg\u00e5ng i verklighetens l\u00e4karprofil Maria Montessori (som har en hemsida i montessori.se f\u00f6r den som vill l\u00e4sa in sig p\u00e5 henne f\u00f6re eller efter filmen) som var en tidig kvinnlig l\u00e4kare och f\u00f6rsta i sitt slag att ut\u00f6va rollen i Italien – dock p\u00e5 grund av samh\u00e4llssynen och konservativa krafter n\u00e5gonting hon fick g\u00f6ra obetalt d\u00e5 det ans\u00e5gs vara en manlig yrkesut\u00f6vning. Vilket l\u00e4karstudierna redan gjorde, och hon antogs av misstag d\u00e5 hennes namn blandades ihop med Mario – vilket var vad hon senare d\u00f6pte sin egen son till. Och lika mycket som det handlar om en historisk person, lika mycket handlar filmen om samh\u00e4llets sn\u00e4va begr\u00e4nsningar g\u00e4llande k\u00f6n och makt. Hur kvinnor motarbetades, f\u00f6rv\u00e4ntades vara lydande hemmafruar i st\u00e4ndig beroendest\u00e4llning av sina jobbande m\u00e4n. Filmen blir d\u00e4rmed en lika viktig p\u00e5minnelse om hur samh\u00e4llet s\u00e5g ut p\u00e5 den tiden – men ocks\u00e5 hur l\u00e5ngt vi har kommit sedan dess. Vilket ger tyngd till filmens originaltitel La nouvelle femme – en ny kvinna, eller snarare en modernare kvinna – som banade v\u00e4g f\u00f6r inte bara kvinnor utan forskningen och pedagogiken.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/unnamed-8-300x162.jpg\")
Hela handlingen kretsar dock inte kring Maria utan \u00e4ven kring underh\u00e5llaren Lili som efter sin moders d\u00f6d f\u00e5r ett barn att ta hand om, och d\u00e5 det \u00e4r av samh\u00e4llet f\u00f6rd\u00f6mt som \u201didiot\u201d p\u00e5 grund av sin neurodivergenta handikapp \u00e4r hon av r\u00e4dsla f\u00f6r att pressen ska skriva ned hennes karri\u00e4r och liv s\u00e5 flyr hon Paris f\u00f6r Rom i hopp om att undslippa nedl\u00e5tande artiklar och ryktesspridning. Hon har passats upp av en prins genom sitt jobb och lockats med ett rum i staden vilket hon nappar p\u00e5 f\u00f6r att undkomma pressen och hoppas kunna sm\u00e4lta in i sin nya anonymitet. Dock \u00e4r hon inte helt inkognito d\u00e4r, utan k\u00e4nns igen av tidigare v\u00e4nner och bekanta. Samtidigt f\u00f6rs\u00f6ker hon f\u00e5 barnet inskriven p\u00e5 ett l\u00e4roinstitut f\u00f6r \u201didioter\u201d (\u00e5terigen ett kvitto p\u00e5 d\u00e5tidens modernitet och hur l\u00e5ngt vi kommit) d\u00e4r Maria Montessori \u00e4r l\u00e4kare – och f\u00f6rst f\u00f6rs\u00f6ker hon bara bli av med barnet, men efter att f\u00e5 se hur mycket de kan l\u00e4ra sig och utvecklas med Montessoris metoder stannar hon kvar och l\u00e5ter sig h\u00e4pnas b\u00e5de av de nya metoderna men ocks\u00e5 sina egna k\u00e4nslor.<\/p>\n
Filmen har flera styrkor och teman den knyter an handlingen till. Som det hur barn m\u00e5r b\u00e4st och utvecklas mest med k\u00e4rleksfull och omtankesfull metodik, eller som Maria uttrycket det: l\u00e4randet genom moderns o\u00e4ndliga k\u00e4rleksfullhet. Hur hon fick k\u00e4mpa f\u00f6r att leva sitt liv p\u00e5 sina egna villkor, men samtidigt se till barnens b\u00e4sta b\u00e5de i l\u00e4rande och utvecklande, och st\u00e5ngas mot samtidens mer patriarkala och tillika konservativa krafter som s\u00e5g det som b\u00e4st att g\u00f6ra saker som de alltid gjorts. Men det portr\u00e4tteras alltid med tyngd, utan sk\u00f6nm\u00e5lande l\u00e4ttja eller hj\u00e4lteportr\u00e4tt. Och hennes ovilja att gifta sig d\u00e5 hon sett hur hennes egen moder f\u00f6ll offer f\u00f6r det och tystades blir lika mycket en spr\u00e5ngbr\u00e4da f\u00f6r hennes liv i frihet som ett problematiskt hinder i hennes liv som leder in oss till en lika hemsk som hj\u00e4rtsk\u00e4rande mardr\u00f6msscenario. Ett annat tema som utforskas i filmen \u00e4r musikens explosiva kraft – n\u00e4r Lili spelar piano f\u00f6r de \u201didiotiska\u201d barnen blir de inte bara glada och dansanta utan \u00f6ppnar ocks\u00e5 upp nya rum inom dem – bevisligen f\u00f6r att musiken n\u00e5r v\u00e5ra sj\u00e4lar utan att ta omv\u00e4gen genom v\u00e5rat intellekt utan sl\u00e5r rot i oss direkt i en n\u00e5got primal rot inom oss som kanske varken kan eller b\u00f6r f\u00f6rklaras utan just bara k\u00e4nnas och upplevas. Fint s\u00e5.<\/p>\n
Som tur \u00e4r kommer Lili och Maria bara n\u00e4rmare varandra med tiden och m\u00f6ter en mecenat som bidrar med pengar till ett hus f\u00f6r att l\u00e5ta utveckla den f\u00f6r d\u00e5tiden nya Montessoripedagogiken vilken skulle bli lika livsomv\u00e4lvande f\u00f6r hennes sj\u00e4lv som f\u00f6r forskningen och l\u00e4karkonsten. Vilket \u00e4r vackert i sig – hur s\u00e5 osj\u00e4lviska kvinnor slogs f\u00f6r att barn som inte kunde f\u00f6ra sin egen talan \u00e4nd\u00e5 fick r\u00e4tt till bra v\u00e5rd och l\u00e4rande. Och hur det hj\u00e4lpte inte bara dem utan s\u00e5 m\u00e5nga d\u00e4refter. Vilket vi kan se kvitto p\u00e5 \u00e4n idag, i filmen och i samh\u00e4llet runtom i v\u00e4rlden. Fint s\u00e5.<\/p>\n