{"id":183785,"date":"2024-08-22T14:42:17","date_gmt":"2024-08-22T12:42:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183785"},"modified":"2024-08-23T12:54:16","modified_gmt":"2024-08-23T10:54:16","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-del-iv-fokus-pa-vokala-akter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183785","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2024 del IV – Fokus p\u00e5 vokala akter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

31\/7 – 4\/8 2024<\/p>\n\n\n\n

Ystad med omnejd<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ng har onekligen haft en avg\u00f6rande p\u00e5verkan p\u00e5 allehanda genrer och berett mig som musik\u00e4lskare obeskrivlig lycka. Sett det som en stor f\u00f6rm\u00e5n att ha f\u00e5tt recensera en uppsj\u00f6 av samtidens ledande jazzr\u00f6ster, vilka med n\u00e5gra f\u00e5 undantag varit kvinnor. Den i L.A boende australiensiske pianisten och s\u00e5ngerskan SARAH MCKENZIE tillh\u00f6r en hyfsat namnkunnig skara, fast hon g\u00e5tt under min radar. Av hennes fem album har tv\u00e5 tilldelats pris i hemlandet. Fr\u00e4msta f\u00f6rebilder f\u00f6r en artist som ocks\u00e5 vistats i England och Frankrike ( dessutom skrivit l\u00e5t om att f\u00e4rdas snabbt genom Tyskland), uppges Oscar Peterson, Michel Legrand och Jobim vara. 36-\u00e5rige l\u00e5tskrivare och arrang\u00f6ren blev musikaliskt fr\u00e4lst i ton\u00e5ren genom samma skiva som Jan Lundgren och Diana Krall: Night Train med Oscar Peterson Trio. McKenzie omges p\u00e5 scen av gitarristen Ulf Wakenius som ju passande nog ingick i legendarens sista kvartett, kontrabasisten Geoff Gascoyne (professor i London, producent, komposit\u00f6r och arrang\u00f6r) som ackompanjerat \u00e5tskilliga storheter inom jazz, rock och popul\u00e4rmusik ifr\u00e5n Michel Legrand och Dianne Reeves till Van Morrison, Sting och dessutom under \u00e5tta \u00e5r uteslutande jobb \u00e5t Jaime Cullum samt Sebastiaan de Krom bakom trummorna, en Londonbaserad h\u00e4rlig p\u00e5drivare b\u00f6rdig fr\u00e5n Nederl\u00e4nderna.<\/p>\n\n\n\n

Spekulerar i att det p\u00e5 f\u00f6rhand, \u00e5tminstone hos mig, existerar en vr\u00e5ngbild utifr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4lld karakt\u00e4r p\u00e5 musiken. Syftar p\u00e5 att den softa och sofistikerat r\u00f6kiga cocktail-jazz ur amerikanska s\u00e5ngboken Diana Krall associeras med, kan f\u00f6rbytas i sin energifyllda motsats (covers p\u00e5 Tom Waits etc.). Att j\u00e4mf\u00f6ra med hur McKenzie tycks uppmuntra sina medmusiker att utf\u00f6ra upphetsande eskapader. H\u00e4r initieras h\u00e5rdsv\u00e4ng direkt av Wakenius varvid trummisen hakar p\u00e5. G\u00f6teborgaren vet vi vad han \u00e4r i st\u00e5nd till. De Kroms aktioner var d\u00e4remot f\u00f6rbluffande, d\u00e4rf\u00f6r en ov\u00e4ntad attraktion. I n\u00e4sta sekvens \u00e4ntrar huvudpersonen scen, s\u00e4tter sig vid flygeln och framf\u00f6r sin charmigt finurliga I Fell In Love With You. <\/em> Blev s\u00e5ledes en konsert med sensationellt tv\u00e4ra kast, inte l\u00e4tt att greppa. P\u00e5 s\u00e4tt och vis faller den i s\u00e4r i olikformade best\u00e5ndsdelar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Repertoaren best\u00e5r av original och standards plus p\u00e4rlor fr\u00e5n Brasilien. McKenzie har en behaglig r\u00f6st, ber\u00f6mlig intonation och textar tydligt. Konstaterar att hon inte f\u00f6rs\u00f6ker imitera n\u00e5gra svarta ikoner, de vars f\u00f6rnamn blivit en kvalitetsst\u00e4mpel. Om hon ist\u00e4llet j\u00e4mf\u00f6rs med exempelvis Claire Martin, Cyrille Aim\u00e9e och Gretchen Parlato ( recenserat senaste \u00e5ren), blir bed\u00f6mningen att hennes fullgoda st\u00e4mma inte omsluter mig i motsvarande utstr\u00e4ckning. D\u00e4remot tycks hon, \u00e5tminstone live, vilja ta risker och bjuda p\u00e5 dramatiska konstruktioner.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Arren \u00e4r avsev\u00e4rt mer innovativa \u00e4n man kunnat f\u00f6rutse, vilket inneb\u00e4r att m\u00e4nnen tar chansen att gl\u00e4nsa i omg\u00e5ngar. Fast McKenzie ackompanjerades sig sj\u00e4lv i en \u00f6msint ballad markerar ett kr\u00f6n p\u00e5 konserten, tappar man efter\u00e5t n\u00e4stan bort intrycken fr\u00e5n hennes beg\u00e5vade pianospel; p\u00e5 grund av medmusikernas framtoning. Ska s\u00e4gas att de ofta snyggt tassande backar upp och de st\u00e5r sammantaget f\u00f6r minst halva beh\u00e5llningen n\u00e4r melodier och rytmer sofistikerat stryker medh\u00e5rs. Girl From Ipanema <\/em>f\u00f6rvandlas f\u00f6rbluffande nog till en helt annan, kaxigt \u00f6sig l\u00e5t i sticket. Av minst fyra alster signerade Jobim blir jag allra mest f\u00f6rtjust i Once I Loved <\/em>som artisten g\u00f6r p\u00e5 duo med Wakenius. Fler h\u00e4ndelser v\u00e4rda att lyftas fram: Gasen-i-botten-attityden i ett extatiskt original, bas-feature i ett framglidande \u00f6rh\u00e4nge om Paris, Wakenius riffande solouppvisning, extraordin\u00e4ra trumsolot p\u00e5 slutet samt en sprudlande snabb sak inspirerad av Autobahn. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Liksom Sarah McKenzie l\u00e4mpar sig SYLVIA VRETHAMMAR utomordentligt v\u00e4l att anspela p\u00e5 i f\u00f6reg\u00e5ende svep rubricerat ”Latinvibe med f\u00f6rgreningar”. Spred ju n\u00e4r det begav sig brasilianska rytmer till breda folklager, inte minst tillsammans med dragspelaren och komposit\u00f6ren Sivuca. Om detta ber\u00e4ttar hon och ger kongeniala exempel p\u00e5 i en gl\u00e4djefylld tillst\u00e4llning p\u00e5 soligt insvepta Saltsj\u00f6bad. I en karri\u00e4r som str\u00e4cker sig tillbaka till Hyland h\u00f6rna sent 60-tal och debuten Tycker om dej<\/em>, ackompanjeras en s\u00e5ngerska med sj\u00e4lvklar utstr\u00e5lning av fyra heta jazz- och blues (och mer d\u00e4rtill) uttolkare, vilka jag kunnat h\u00f6ra live otaliga g\u00e5nger och f\u00e5tt tr\u00e4ffa. N\u00e4rmare best\u00e4mt Max Schultz p\u00e5 gitarrer, Leo Lindberg vid orgel och flygel, Niklas Fernqvist p\u00e5 kontra- och elbas(!) samt Jonas B\u00e4ckman bakom trummorna. Den sist n\u00e4mnde fick f\u00f6rresten ta emot \u00e4nnu ett pris (utdelat av f\u00f6reningen Jazz i Alings\u00e5s). Samtliga trots \u00e5ldersskillnad s\u00e5 etablerade att de n\u00e5tt \u00f6versta skiktet inom respektive instrument.<\/p>\n\n\n\n

Erinrar mig Vrethammars lust att improvisera fr\u00e5n Falkenbergs Jazzdagar 2013 och medverkan i S\u00e5 mycket B\u00e4ttre \u00e5ret f\u00f6re. Som f\u00f6rberedelse inf\u00f6r hennes gig p\u00e5 YSJF l\u00e4stes fyllig intervju. (JAZZ\/ OJ 3\/ 2024). Att hon senaste \u00e5ren skrivit inte bara texter utan ny musik var en nyhet f\u00f6r mig, liksom samarbeten med bland andra Magnus Lindgren och Jan Lundgren. Vrethammar, \u00e4r nog ett kommersiellt st\u00f6rre namn i Tyskland \u00e4n h\u00e4r hemma. Konserten erbjuder stor variation och den nybildade kvartetten bubblar av spelgl\u00e4dje. Finns fog f\u00f6r guldstj\u00e4rna i min bok redan i andra l\u00e5ten, Just One Of Those Things <\/em>( C. Porter) och d\u00e4rp\u00e5 i LOVE, i sitt original en delikat duett. Positiv anda f\u00f6rmedlas. Ska inte stickas under stol med att den elegant sjungande damen s\u00e4llan f\u00f6rknippas med jazz, k\u00e4nns ist\u00e4llet mer hemtam med \u00e4delschlagers och bossor. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

St\u00e4mbanden h\u00e5ller fortfarande f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt v\u00e4l och osvikliga tajmingen \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en stor tillg\u00e5ng. Kommen s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt i redovisandet av intryck \u00e4r det h\u00f6g tid att betona musikernas bedrifter. Max Schultz och det cirka h\u00e4lften s\u00e5 gamla klaviaturoraklet Leo Lindberg har s\u00e4kerligen gjort ett tresiffrigt antal spelningar, vilket m\u00e4rks. D\u00e4remot tveksamt om jag tidigare sett Jonas B\u00e4ckman utg\u00f6ra rytmsektion ihop med Niklas Fernqvist vars elbas ocks\u00e5 \u00f6verraskade. Tillsammans utg\u00f6r kvartetten en underbar enhet, f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l publik som en stj\u00e4rna som bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Ska p\u00e5pekas att man spelar efter noter och att v\u00e5r ciceron framh\u00e5ller vikten av r\u00e4tt tempo och dito harmonier n\u00e4r musik fr\u00e5n Brasilien st\u00e5r p\u00e5 menyn. Paradoxalt nog v\u00e4rnar hon om sin konstn\u00e4rliga frihet, att f\u00e5 vara of\u00f6ruts\u00e4gbar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5t mig lista ett knippe h\u00f6jdpunkter. En samba av den oundviklige Jobim vars gungande tema blivit ett paradnummer f\u00f6r Sylvia. Dr\u00f6jande strukturen i Corcovado <\/em>d\u00e5 Max bytt till akustisk gitarr,. En l\u00e5t av samme komposit\u00f6r draperad i moll p\u00e5 duo med en gitarrist som subtilt gl\u00e4nser. Sv\u00e4ngigt popjazzig version av Can\u00b4t Buy Me Love <\/em>(Lennon\/ McCartney) d\u00e4r m\u00e5ngsidig gitarrist och komp firar triumfer. eldiga schlager-samban Amand<\/em>a. Lysande intro i Cry Me A River <\/em>av Leo p\u00e5 flygeln. Text av Sylvia som tar avstampet i f\u00f6r\u00f6dande kriget i Ukraina. de bl\u00e5 tonerna i There Will Never Be Another You, <\/em>soulpoppiga d\u00e4ngan Broken Soul <\/em>med organist i framkant och inhoppet av Ricardo Silveira p\u00e5 beg\u00e4ran inte att f\u00f6rgl\u00f6mma, gitarrist hos Jo\u00e2o Bosco. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En av de konserter som musikaliskt hamnar l\u00e4ngst bort fr\u00e5n beteckningen jazz var en maffig sammanslagning av bl\u00e5sarna i NORRBOTTEN BIG BAND under ledning av Joakim Milder och det soulfunkiga kollektivet BLACKNUSS 2.0 toppat med ERIC GADD som s\u00e5ngsolist. Denna ”happening” \u00e4gde rum utomhus vid slottet Charlottenlund en knapp mil fr\u00e5n festivalcentret. Den ingick i den gala YSJF anordnade f\u00f6r att celebrera sina femton \u00e5r. Publiken uppgick till drygt tusen personer som mest. Blev ett mycket v\u00e4lorganiserat arrangemang! H\u00f6jde m\u00f6jligen n\u00e5got p\u00e5 \u00f6gonbrynen \u00e5t uppl\u00e4gget p\u00e5 grund av att Eric Gadd kom in f\u00f6rst efter fyrtio minuter, vilket skulle kunna bero p\u00e5 att de inte hunnit repa in mer material och att Blacknuss \u00e4r f\u00f6rsedda med flera vokalister, f\u00f6r dagen fr\u00e4mst Mary Ndiaye.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musikerna p\u00e5 scen presenterades aldrig tyv\u00e4rr. Det g\u00e4ng d\u00e4r trumslagaren Martin Jonsson styr skutan best\u00e5r i Charlottenlund av, tror jag, Johan Lyander p\u00e5 keyboard, Chuck Anthony p\u00e5 gitarr och reggae-profilen Desmond Foster p\u00e5 f\u00f6rmodligen basgitarr. H\u00f6rde dem med egen bl\u00e5ssektion och g\u00e4stande vokalister h\u00e4rom\u00e5ret p\u00e5 flotta Jacy\u00b4z i G\u00f6teborg. Man l\u00e5ter lika lysande i denna omgivning. Njuter av oemotst\u00e5ndligt beat n\u00e4r ett axplock av svarta sv\u00e4ngiga stilar lanseras, garnerade med inspirerat bl\u00e5s av musiker vanligtvis verksamma inom jazzens dom\u00e4ner. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Minst f\u00f6rsta halvan viks \u00e5t Blacknuss 2.0 uppbackade av fabul\u00f6st synkade bl\u00e5ssektioner. Rutinerade Foster kliver fram i tribut till sin hj\u00e4lte Bob Marley i ett up tempo nummer, uppseendev\u00e4ckande nog. Annars \u00e4r det deras leading singer Ndiaye som anf\u00f6r. Det riffas fr\u00e4ckt i egentillverkad hit, dansv\u00e4nlig d\u00e4nga f\u00f6rknippad med Sister Sledge tryfferas lyxigt genom fr\u00e4cka bl\u00e5sarr av Milder(?) och souliga s\u00e5ngerskan koreograferar pigg publik till rytmer h\u00e4mtade fr\u00e5n Senegal\/ Gambia. Vid det h\u00e4r laget har enheterna plockat fram sin allra h\u00f6gsta standard. Sj\u00e4lvg\u00e5ende sv\u00e4ng uppst\u00e5r i deras sugande hit Disrespect My Lover <\/em>och underbara discobeatet i Last Night A DJ Saved My Life <\/em>sitter som en sm\u00e4ck. H\u00e4nf\u00f6rs av denna versions olika lager, j\u00e4mte tr\u00e4bl\u00e5sets interaktion med rytmsektionen. Per Rusktr\u00e4sk Johansson br\u00e4nner av ett gl\u00f6dande solo p\u00e5 sin altsax. En formidabel fulltr\u00e4ff som f\u00f6r fem minuter f\u00e5r oss att gl\u00f6mma bort vem vi v\u00e4ntar p\u00e5. Undanskymd hanterar dynamon Jonsson m\u00e4sterligt rollen som rytml\u00e4ggare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ntligen kommer han d\u00e5, mannen med den tons\u00e4kra falsettr\u00f6sten besatt av beats fr\u00e5n svarta giganter, mannen jag s\u00e5g p\u00e5 Mejeriet-festivalen f\u00f6r \u00f6ver trettio \u00e5r sedan. N\u00e4mnde f\u00f6r Gadd backstage att jag i uppskattande ordalag recenserade krogshowen i G\u00f6teborg 2019. I en nu angen\u00e4mt utvidgad skepnad fyrar han av ett koppel av sina medryckande hits, kickar ig\u00e5ng med Do You Believe In Me <\/em>fr\u00e5n -91. Inramningen \u00e4r b\u00e4sta t\u00e4nkbara i optimalt ljud. Enda g\u00e5ngen Gadd, i dessa distinkt okomplicerade rytmer parade med attraktiva harmonier, skiftar till svenska \u00e4r i Tv\u00e5hundratusen. <\/em>Ofr\u00e5nkomligt att publik som f\u00e5tt sitt lystm\u00e4te av groove dansar i till exempel My Personality<\/em>, lagd i slutet p\u00e5 programmet. Sist men inte minst ska solisterna i Norrbotten Big Band appl\u00e5deras: Karin Hammar, Robert Nordmark, Rusktr\u00e4sk med flera.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sista konserten p\u00e5 \u00e5rets festival besk\u00e5das inga mindre \u00e4n BOHUSL\u00c4N BIG BAND (ett av v\u00e4rldens sju b\u00e4sta storband enligt Magnus Lindgren) och en trio lika exceptionella som rytkbara s\u00e5ngsolister, det vill s\u00e4ga TOMMY K\u00d6RBERG, RIGMOR GUSTAFSSON och MARGARETA BENGTSSON. Dessutom g\u00e4star JAN LUNDGREN. Uppdraget best\u00e5r i att g\u00f6ra en 1900-tals gigant r\u00e4ttvisa. Programmet har n\u00e4mligen d\u00f6pts till ”The World Of Duke Ellington”. Komposit\u00f6ren, orkesterledaren och pianisten skulle ha fyllt 125 \u00e5r i \u00e5r. Lite oturligt drabbas bevakningen av en logistisk miss vilket medf\u00f6r att jag g\u00e5r miste om ett par l\u00e5tar p\u00e5 slutet, bland annat den ultimata finalen d\u00e5 solisterna avl\u00f6ser varandra i klassiska It Don\u00b4t Mean A Thing<\/em>. Och i ett skede mitt i beh\u00f6vde benen vilas, satt d\u00e5 p\u00e5 b\u00e4nk vid serveringsomr\u00e5det p\u00e5 ganska l\u00e5ngt avst\u00e5nd fr\u00e5n scen. F\u00f6rtr\u00e4ffligt sound registreras \u00e4ven om jag den stunden inte befann mig s\u00e5 n\u00e4ra musiken jag borde. Dock, merparten av programmet tillgodog\u00f6r jag mig p\u00e5 ett idealiskt vis.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander – Rigmor Gustafsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

BBB inleder stompigt p\u00e5 egen hand med sm\u00e4ckra Cotton Tail<\/em>. Hyllningen inneh\u00e5ller ocks\u00e5 en vital instrumental version av Rockin\u00b4In Rhytm<\/em>m. N\u00e4r m\u00e4sterverket Satin Doll <\/em>(arr Q. Jones) sveper fram presenteras medlemmarna. Njuter d\u00e5 av introt och k\u00e4nsliga anslaget fr\u00e5n Christian Jormin vid flygeln. Jan Lundgren avl\u00f6ser f\u00f6rsta g\u00e5ngen genom att s\u00e4tta sin pr\u00e4gel p\u00e5 Take The A-Train<\/em>, adderar ett originellt intro.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta s\u00e5ngsolisten MARGARETA BENGTSSON p\u00e5minner om att Alice Babs f\u00f6ddes f\u00f6r hundra \u00e5r sedan, genom att drilla iv\u00e4g i Ellingtons specialdesignade Serenade To Sweden. <\/em>K\u00e4nner igen det signifikativt sl\u00e4piga soundet. Den internationellt h\u00f6gt rankade sopranen f\u00f6ljer upp med What Am I Here For. <\/em>Galant g\u00f6rs ocks\u00e5 Almighty God<\/em> d\u00e4r hon f\u00e5r s\u00e4llskap av Robin Rydqvist p\u00e5 flygelhorn (eller m\u00f6jligen trumpet). M\u00e5ste vara oerh\u00f6rt p\u00e5frestande och samtidigt inspirerande att efterlikna en unik r\u00f6st. Finns ingen mer l\u00e4mpad i landet \u00e4n Bengtsson, vars st\u00e4mma h\u00e4nf\u00f6r. Storbandet befinner sig p\u00e5 den \u00f6versta niv\u00e5 jag tar f\u00f6r given efter att bara i \u00e5r recenserat dem live tv\u00e5 g\u00e5nger f\u00f6r OJ:s hemsida.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen – Margareta Bengtsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den andra kvinnliga solisten innehar trots ett flertal kvalificerade utmanare, positionen som leading lady p\u00e5 den svenska jazzscenen; st\u00e4llningen RIGMOR GUSTAFSSON uppr\u00e4tth\u00e5llit i princip sedan millennieskiftet. Lite kul att citat fr\u00e5n recension av mig av senaste skivan inkluderats i festivalens program. Recenserade henne live s\u00e5 sent som i v\u00e5ras. Anser att v\u00e4rml\u00e4ndskan med den ljuvliga r\u00f6sten inte beh\u00f6ver n\u00e5gon ytterligare presentation. Omg\u00e5ende n\u00e5s den st\u00e5p\u00e4ls-liknande sk\u00f6nhet jag bespetsat mig p\u00e5. Magisk prestation av henne och BBB i Prelude To A Kiss. <\/em>Nyanser framh\u00e4vs fabul\u00f6st! Gustafsson kommer tillbaka ett par g\u00e5nger med n\u00e4ra nog motsvarande raffinerad frasering.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

TOMMY K\u00d6RBERG har beh\u00e4rskat en m\u00e4ngd genrer \u00e4nda sedan popduon Tom & Mick sent 60-tal- Att han inte valts in i Swedish Music Hall Of Fame \u00e4r minst sagt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt. Rekommenderar sj\u00e4lvbiografin Sjung tills du stupar. <\/em>Minns jag r\u00e4tt \u00e4ven namnet p\u00e5 en turn\u00e9 jag s\u00e5g n\u00e4r den kom till Lorensbergsteatern. Senaste g\u00e5ngen jag h\u00f6rde honom live var faktiskt med BBB p\u00e5 Storan, d\u00e5 i egenskap av exalterad recensent. K\u00f6rberg f\u00f6rknippas inte i f\u00f6rsta hand med Ellington-melodier, vilket g\u00f6r att det k\u00e4nns en smula ovant att h\u00f6ra den enormt m\u00e5ngsidige och magnifike s\u00e5ngaren i standards med skimrande status. \u00c4nd\u00e5 kan insatse i In A Sentimental Mood <\/em>kommenteras p\u00e5 f\u00f6ljande vis: Varje ton utkristalliseras, som om varenda stavelse b\u00e4r p\u00e5 en djup mening. Makal\u00f6st artisteri! Lundgren och BBB inramar proffsigt med sin auktoritet. I Don\u00b4t Get Around Much Anymore <\/em>m\u00e4rks ett bett i sluttakterna som g\u00f6r en upprymd. BBB understryker melodin med yviga ”gester”. Och i I\u00b4m Beginning To See The Light <\/em>kr\u00e4mas det p\u00e5 f\u00f6r fullt. Str\u00e5lande Samspel med storbandet! Ett rep r\u00e4ckte tydligen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Senaste \u00e5ren har avgiftsfria konserter anordnats utomhus under rubriken NEXT GENERATION. Upptr\u00e4der g\u00f6r lovande ungdomar som p\u00e5b\u00f6rjat musikutbildning, oftast p\u00e5 folkh\u00f6gskolor i regionen. En av de tv\u00e5 spelningar jag hade m\u00f6jlighet att lyssna till p\u00e5 innerg\u00e5rden hos Morten Caf\u00e9 var med EBBA DANKEL TRIO, med tanke p\u00e5 kriterier en \u00f6verkvalificerad trio. Prisade pianisten Dankel \u00e4r n\u00e4mligen sista\u00e5rsstudent p\u00e5 ansedda Berklee i Boston medan basisten Simon Petersson frilansat i \u00f6ver femton \u00e5r. Antar att norske trumslagaren Amund Kleppan ocks\u00e5 \u00e4r en etablerad ut\u00f6vare av jazz. Trion framf\u00f6r original av Dankel.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6rt pianisten p\u00e5 Utopia i sommar och skrev i fjol om hennes spelning p\u00e5 kvartett p\u00e5 Unity i G\u00f6teborg. P\u00e5 jazzkrogen i G\u00f6teborg praktiserades beg\u00e5vat influenser fr\u00e5n Monk, Bill Evans, Brad Mehldau och f\u00f6rebilden Lars Jansson. Nu st\u00e5r hon f\u00f6r en radikal \u00f6verraskning genom att lansera en ny inriktning. Likt Anna Gr\u00e9ta har hon tagit sig f\u00f6r att skriva engelska texter som framf\u00f6rs med ackuratess i en poppig cross over tradition. Ocks\u00e5 f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r 24-\u00e5ringen p\u00e5 elpiano.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sprudlande uptempo mixas med reflekterande ballader. Kul att hon g\u00f6r mig s\u00e5 h\u00e4pen med harmonisk, fint intonerande r\u00f6st i kombination med ett expanderande beat. Fascineras av hur sp\u00e4nstigt det l\u00e5ter. Hur det sjungs tycks ha lika stor betydelse som om vad. Blir en del ordl\u00f6st. Tv\u00e5 l\u00e5tar p\u00e5 svenska )bland annat Oro)<\/em> avviker fr\u00e5n m\u00f6nstret, engagerar lite extra. Smidig rytmsektion h\u00e5ller sig mestadels i bakgrunden. Medverkar mer aktivt med frekvent pulserande i tv\u00e5 instrumentala kompositioner. Candy Colors <\/em>lanseras som hennes popl\u00e5t, p\u00e5fallande sv\u00e4ngig med klatschiga basg\u00e5ngar. I kontrast d\u00e5 till Somewhere <\/em>till\u00e4gnad hennes bror d\u00e4r en sorg kan sk\u00f6njas. Som extranummer serveras gedigna Letter To An Old Soul.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Konkurrensen \u00e4r som det brukar heta m\u00f6rdande, vilket inte ska hindra en stor talang p\u00e5 v\u00e4gen mot framg\u00e5ng. Dankel har definitivt potential som expressiv singer songwriter i en vid popjazz-f\u00e5ra. Ska bli sp\u00e4nnande att f\u00f6lja utvecklingen, hennes olika sidor. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

31\/7 – 4\/8 2024 Ystad med omnejd S\u00e5ng har onekligen haft en avg\u00f6rande p\u00e5verkan p\u00e5 allehanda genrer och berett mig som musik\u00e4lskare obeskrivlig lycka. Sett det som en stor f\u00f6rm\u00e5n att ha f\u00e5tt recensera en uppsj\u00f6 av samtidens ledande jazzr\u00f6ster, vilka med n\u00e5gra f\u00e5 undantag varit kvinnor. Den i L.A boende australiensiske pianisten och s\u00e5ngerskan […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-183785","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183785","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=183785"}],"version-history":[{"count":47,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183785\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":183952,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183785\/revisions\/183952"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=183785"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=183785"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=183785"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}