{"id":183398,"date":"2024-08-12T15:56:57","date_gmt":"2024-08-12T13:56:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183398"},"modified":"2024-08-12T15:56:58","modified_gmt":"2024-08-12T13:56:58","slug":"wow-2024-the-national-inte-uppfylld-i-forvantad-utstrackning-av-gedigen-gitarrock","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183398","title":{"rendered":"WOW 2024: The National – Inte uppfylld i f\u00f6rv\u00e4ntad utstr\u00e4ckning av gedigen gitarrock"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

10\/8 Flamingo<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Upphaussade indiebandet fr\u00e5n Ohio fick \u00e4ran att under halvannan timme avsluta \u00e5rets Way Out West. I likhet med alltf\u00f6r m\u00e5nga akter under \u00e5rets upplaga tillh\u00f6r de skaran av \u00e5terv\u00e4ndare, det vill s\u00e4ga akter vilka spelat i Slottsskogen tidigare. The National bildades 1999 och har enligt uppgift producerat elva album, varav tv\u00e5(!) i fjol. De best\u00e5r av den karismatiske vokalisten Matt Berninger som sjunger egengjorda texter. Komponerar musiken g\u00f6r tvillingarna Aaron och Bryce Dessner vilka ger ben\u00e4mningen ”twin guitars” en dubbel inneb\u00f6rd. N\u00e4r de inte samtidigt eller var f\u00f6r sig broderar ut de melodier de skrivit \u00e4gnar sig Aaron eller Bryce \u00e5t att lira piano eller keyboard. Vidare \u00e4r rytmsektionen kuri\u00f6st nog ett br\u00f6drapar. Bryan Devendorf sitter bakom trumsetet medan Scott ansvarar f\u00f6r basg\u00e5ngarna.<\/p>\n\n\n\n

Berninger – vars st\u00e4mma kan skifta fr\u00e5n crooner-betoningar till sl\u00e4ktskap med Michael Stipe och i stundtals aggressiv framtoning till Henry Rollins – assisteras med vokala bakgrunder fr\u00e5n br\u00f6draparen. Live adderas ytterligare tv\u00e5 musiker som uppvisar en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande bredd. Syftar p\u00e5 Ben Lanz p\u00e5 synt och trombon j\u00e4mte Kyle Resnick p\u00e5 keyboards och trumpet. Soundet har liknats vid bland andra Radiohead, Wilco och Nick Cave, tre hyfsat tr\u00e4ffande referenser vilka kan sp\u00e4s p\u00e5 med Boo Radleys och i viss m\u00e5n R.E.M. The National har aktivt st\u00f6ttat Barack Obama, Hillary Clinton, framtr\u00e4tt p\u00e5 \u00e5tskilliga v\u00e4lg\u00f6renhetsgalor och engagerat sig i olika humanit\u00e4ra projekt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Arrang\u00f6ren Luger som stolt meddelade att \u00e5rets WOW slog publikrekord, str\u00f6dde superlativ \u00f6ver ett amerikanskt band jag inte hade n\u00e4rmare vetskap om. P\u00e5minner om min bristf\u00e4lliga kunskap om samtida rock och popul\u00e4rmusik p\u00e5 grund att i huvudsak jazz och v\u00e4rldsmusik recenseras. Jag stod tillsammans med ett par v\u00e4nner ganska l\u00e5ngt fram i publikhavet, kanske femtio meter fr\u00e5n rampen och de omr\u00e5den dit en n\u00e4rmast maniskt kontakts\u00f6kande s\u00e5ngare tog sig. Jag trivdes, nj\u00f6t av de f\u00f6r mig nya l\u00e5tarna. Fast nu efter\u00e5t vill jag \u00e4nd\u00e5 h\u00e4vda att hyllningarna var orimliga. En seri\u00f6s kollega p\u00e5 GP omfamnade konserten med hull och h\u00e5r, medan den f\u00f6r mig med onaturligt uppskruvad inst\u00e4llning blev en halv besvikelse. Vacklar i min bed\u00f6mning mellan 3+ och den 4:a jag med viss tveksamhet landar i. Inte utan att uttrycket ”tro inte p\u00e5 hajpen” k\u00e4nns befogat. <\/p>\n\n\n\n

Septetten \u00e4ntrar scen efter att oemotst\u00e5ndlig st\u00e4nkare fr\u00e5n Stop Making Sense <\/em>tonats bort i h\u00f6gtalarna. Video- och ljusshowen p\u00e5 backdroppen \u00e4r en estetisk fullpo\u00e4ngare, otroligt l\u00e4cker att besk\u00e5da. Spelningen som \u00e4r den sista p\u00e5 sommarturn\u00e9n b\u00f6rjar med tre manglande, distade gitarrer i Sea Of Love <\/em>(litar p\u00e5 l\u00e5tlistan publicerad p\u00e5 n\u00e4tet) och avrundas effektfullt med About Today<\/em>, vars chockartade \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n \u00f6msint ballad till \u00f6ronbed\u00f6vande storslagen urladdning f\u00e5ngade essensen i ett minst sagt respekterat indieband. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Dompt\u00f6ren Berninger (h\u00e5ller tv\u00e5 scenarbetare sysselsatta med att langa mikrofonsladd) har kallats crooner, vilket bara st\u00e4mmer vid enstaka sekvenser live. R\u00f6stomf\u00e5nget i normall\u00e4ge \u00e4r attraktivt med tydlig sk\u00e4rpa, texterna g\u00e5r fram. Enligt mitt f\u00f6rmenande v\u00e4xlas \u00f6ver till en osk\u00f6nt skrikande fas f\u00f6r ofta, som vore han influerad av en frustrerad Morrissey eller grunge-scenens vokala f\u00f6rgrundsgestalter. Det byts b\u00e5de instrument och sound. Gillar hur trombonen matchas av gitarrsolo i Eucalyptus<\/em> tidigt in i deras gig som f\u00f6ljs upp av behaglig lunk i Tropic Morning News.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em>Tvillingarnas v\u00e4ssade solon och inspirerade figurer p\u00e5 sina gitarrer garnerar snyggt flertalet larmiga melodier. Ibland h\u00f6rs ett suggestivt driv emanerande fr\u00e5n en v\u00e4l fungerande rytmsektion f\u00f6renade av biologi, ibland f\u00e4ste jag mig vid st\u00e4mningar f\u00f6rmedlade av klaviaturer och synkade bl\u00e5sinstrument och i f\u00f6rgrunden huserar n\u00e4stan konstant en synnerligen dedikerad vokalist. Att h\u00e4vda att det \u00e4r bra drag, k\u00e4nns en smula futtigt i sammanhanget. Energiniv\u00e5n \u00e4r p\u00e5tagligt h\u00f6g, fast samtidigt moget balanserad j\u00e4mf\u00f6rt med hos den forcerade Jack White tv\u00e5 dagar tidigare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Rylan <\/em> med gitarrister i full blom g\u00e4star Mina Tindle p\u00e5 s\u00e5ng. Hon borde ha beretts st\u00f6rre utrymme n\u00e4r hon \u00e4nd\u00e5 ombetts att bidra. Var knepigt att g\u00f6ra minnesanteckningar i m\u00f6rkret och tr\u00e4ngseln. En plusfaktor handlar om att fokus kontinuerligt flyttas, olika musiker kan pr\u00e4gla soundet. Och man v\u00e5gar sig p\u00e5 drastiska f\u00f6r\u00e4ndringar med ett par lugna l\u00e5tar. II Need My Girl <\/em>\u00e4r ett paradexempel. Noterar frapperande mycket diskant och att kompositionerna har en egen profil, ett stuk med igenk\u00e4nnbart signum. Efter cirka fyrtio minuter uppn\u00e5s en andra andning genom befriande dynamik. Bes\u00f6karna som verkade trivas i tr\u00e4ngseln slapp i princip godhetssignalerande politiska budskap. Men eftersom The National verkar i samma anda som exempelvis Bono (l\u00e4st hans memoarer i somras), till\u00e4gnas ett alster f\u00f6ruts\u00e4gbart nog Kamala Harris. M\u00e5dde som sagt bra av en gediget utf\u00f6rd livemusik, men sveptes inte med p\u00e5 det s\u00e4tt jag f\u00f6rest\u00e4llt mig. <\/p>\n\n\n\n

L\u00c5TLISTA 1. Sea Of Love 2. Eucalyptus 3. Tropic Morning News 4. Don\u00b4t Swallow The Cap 5. Bllodbuzz Ohio 6. The System Only Dreams In Total Darkness 7. I Need My Girl 8. Conversation 16 9. Abel 10. Alien 11. Day I Die 12. Light Years 13. Rylan 14. England 15. Graceless 16. Fake Empire 17. Mr November 18. Terrible Love 19. About Today<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

10\/8 Flamingo 4 Upphaussade indiebandet fr\u00e5n Ohio fick \u00e4ran att under halvannan timme avsluta \u00e5rets Way Out West. I likhet med alltf\u00f6r m\u00e5nga akter under \u00e5rets upplaga tillh\u00f6r de skaran av \u00e5terv\u00e4ndare, det vill s\u00e4ga akter vilka spelat i Slottsskogen tidigare. The National bildades 1999 och har enligt uppgift producerat elva album, varav tv\u00e5(!) i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-183398","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183398","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=183398"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183398\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":183438,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183398\/revisions\/183438"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=183398"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=183398"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=183398"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}