![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/image0.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Nova & Alice
\nRegi Emma Bucht
\nBetyg 4
\nVisas under Way Out West, ordin\u00e4r biopremi\u00e4r 13 September 2024<\/p>\n
Musikfilm, filmer om musiker, \u00e4r ofta p\u00e5 tapeten – ofta i form av dokument\u00e4rer men ibland ocks\u00e5 fiktiv form d\u00e4r s\u00e5ngarna eller banden spelas av andra och gestaltas mer konstn\u00e4rligt \u00e4n konkret – och h\u00e4r bjuds p\u00e5 vi en unik kombination av de tv\u00e5 formerna d\u00e4r sk\u00e5despelarna Hedda Stiernstedt och Josefin Asplund spelar de fiktiva musikerna och artisterna Alice och Nova. Alice \u00e4r en stj\u00e4rna p\u00e5 dekis och som fortfarande lever p\u00e5 sin tio \u00e5r gamla mello-hit men som i \u00f6vrigt har en karri\u00e4r som mest st\u00e5r p\u00e5 tomg\u00e5ng. Nova \u00e4r tv\u00e4rtemot henne gl\u00f6dhet och snarare i startgroparna och vinner pris. D\u00e5 de har samma manager, spelad av Johan Rheborg, f\u00f6resl\u00e5r han att de ska sl\u00e5 sig samman f\u00f6r en sommarturn\u00e9 och dra nytta f\u00f6r att ge varandra skjuts. F\u00f6rst verkar det inte riktigt g\u00e5, men d\u00e5 Nova av personliga sk\u00e4l \u00e4ndrar sig blir det \u00e4nd\u00e5 av. Det \u00e4r vanlig narrativt grepp men som \u00e4nd\u00e5 lyfts fram bra s\u00e5 det k\u00e4nns inte krystat eller uppenbart upprepat.<\/p>\n
Trots sin l\u00e4ngd, n\u00e4stan tv\u00e5 timmar, k\u00e4nns filmen n\u00e4stan f\u00f6r kort och hade m\u00e5tt bra av av ytterligare 20-30 minuter (eller kanske mindre sexscener och mer fokus p\u00e5 handlingen) f\u00f6r ibland k\u00e4nns den lite genomstressad, som n\u00e4r de snabbt \u00e5ker iv\u00e4g p\u00e5 turn\u00e9 och de n\u00e4mner br\u00e5k och missuppfattningar som skedde tidigare i repen inf\u00f6r turn\u00e9n – vilket vi aldrig ens f\u00e5r se s\u00e5 det k\u00e4nns som vi inte riktigt f\u00e5r n\u00e5gonting att greppa tag i och relatera till vilket l\u00e4mnar en viss k\u00e4nsla av tomhet. Vilket ocks\u00e5 g\u00e5r igen n\u00e4r Alice och Nova finner varandra p\u00e5 turn\u00e9n, allts\u00e5 k\u00e4nslom\u00e4ssigt, och det blir v\u00e4ldigt pl\u00f6tsligt ist\u00e4llet f\u00f6r att byggas upp under tid s\u00e5 det k\u00e4nns mer organiskt. Det fungerar \u00e4nd\u00e5, men l\u00e4mnar en \u00e4nd\u00e5 med en k\u00e4nsla av att det g\u00e5r fr\u00e5n noll till hundra p\u00e5 v\u00e4ldigt kort tid – vilket k\u00e4nns s\u00e5d\u00e4r n\u00e4r de f\u00f6rst ogillar varandra och utan vidare \u00f6verg\u00e5ng pl\u00f6tsligt \u00e4lskar varandra och vill ha sex – men \u00e4ven mycket mer \u00e4n s\u00e5.<\/p>\n
Det \u00e4r inte bara den relationen mellan stj\u00e4rnorna, utan \u00e4ven deras respektive och familjer – Alice har man och barn som komplicerar hennes k\u00e4nsloliv och professionella framst\u00e4llning, och Nova har bara en komplicerad relation till sin moder d\u00e5 pappan flytt landet f\u00f6r Paris och egen musikalisk karri\u00e4r. Mamman \u00e4r inte s\u00e5 st\u00f6ttande, minst sagt, och det \u00e4r sorgligt hur de inte riktigt kan prata med varandra. Dessa olika relationer och bestyr ger filmen viss tyngd ut\u00f6ver det musikaliska.<\/p>\n
Vanligtvis brukar en n\u00e4mna st\u00e4der, som Stockholm eller New York, som huvudrollsinnehavare i olika filmer – men d\u00e5 den omfattande turn\u00e9n tar oss (och karakt\u00e4rerna) runt s\u00e5 mycket f\u00e5r vi aldrig riktigt n\u00e5gon relation till platserna utan ist\u00e4llet \u00e4r det verkligen musiken som \u00e4r den som lyfter filmen tar sin speciella plats. Ut\u00f6ver nyskriven originalmusik av Jimmy Lagnefors har \u00e4ven Molly Sand\u00e9n och First Aid Kit skrivit l\u00e5tar till filmen och det ger verkligen ett otroligt lyft till filmen.<\/p>\n
Mycket av dramat utspelar sig p\u00e5 hotell, hemma i huset hos Alice, men ocks\u00e5 p\u00e5 konsertscenerna s\u00e5klart. Speciellt dramatiskt blir det p\u00e5 Way Out West d\u00e4r mycket utav handlingen och relationerna kulminerar och dras till sin spets. Mycket k\u00e4nslor r\u00f6rs upp och klashar p\u00e5 b\u00e4sta (eller f\u00f6r karakt\u00e4rerna v\u00e4rsta) vis. Managern f\u00e5r plocka upp spillrorna, och Johan g\u00f6r verkligen en riktigt bra rollprestation som \u00e4r v\u00e4rd sin egen appl\u00e5d (han \u00e4r s\u00e5klart rolig i Solsidan, som filmens regiss\u00f6r Emma Bucht ocks\u00e5 regisserat avsnitt utav, men ingenting som kr\u00e4ver samma scenn\u00e4rvaro som h\u00e4r) och f\u00e5r g\u00f6ra n\u00e5gonting annat \u00e4n att f\u00f6rs\u00f6ka gynna sin egen karri\u00e4r. Han f\u00f6rs\u00f6ker alltid lyfta sina klienter, mest f\u00f6r egen vinning (som hela id\u00e9n med turn\u00e9n) men g\u00f6r h\u00e4r mer medm\u00e4nskliga insatser och f\u00e5r h\u00e5lla ihop allting som en superhj\u00e4lte i vanliga kl\u00e4der.<\/p>\n
Tyv\u00e4rr \u00e4r k\u00e4nslan av att det stressas fram \u00e4ven \u00e5terkommande mot slutet. Personliga problem som etablerats tidigare f\u00e5r aldrig n\u00e5got riktigt slut och uppbrott blir aldrig riktigt s\u00e5 brinnande d\u00e5 vi mest f\u00e5r beskedet om dem men aldrig se de riktiga konsekvenserna eller vad de faktiskt leder till. Vilket \u00e4r synd p\u00e5 en annars engagerande film som ofta n\u00e5r in p\u00e5 sj\u00e4len och portr\u00e4tt av trassliga liv och relationer – men som aldrig riktigt v\u00e5gar g\u00e5 s\u00f6nder i helhet och visa det allra trasigaste i slut\u00e4ndan.<\/p>\n