{"id":183300,"date":"2024-08-10T12:54:17","date_gmt":"2024-08-10T10:54:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183300"},"modified":"2024-08-11T22:34:15","modified_gmt":"2024-08-11T20:34:15","slug":"wow-2024-pulp-overtygar-med-mangfasetterad-britpop","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183300","title":{"rendered":"WOW 2024: Pulp &#8211; \u00d6vertygar med m\u00e5ngfasetterad Britpop"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/a3115aa9-fd1b-4a03-b1a6-e4a377807116.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-183301\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/a3115aa9-fd1b-4a03-b1a6-e4a377807116.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/a3115aa9-fd1b-4a03-b1a6-e4a377807116-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">9\/8 2024 p\u00e5 Azalea-scenen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Som bekant tillh\u00f6r bandet &#8211; med frontmannen Jarvis Cocker som enda konstant sedan ton\u00e5rstiden &#8211; v\u00e5gen av Britpop som sk\u00f6ljde \u00f6ver oss p\u00e5 det euforiska 90-talet. De kunde i skuggan av mediakriget emellan Oasis och Blur sk\u00f6rda avsev\u00e4rda framg\u00e5ngar. Albumet <em>Different Class <\/em>toppade f\u00f6rs\u00e4ljningslistor och rankas d\u00e4rtill h\u00f6gt av kritiker, brukar hamna h\u00f6gt i omr\u00f6stningar om b\u00e4sta skivor, i f\u00f6rteckningar \u00f6ver betydande verk inom olika konstarter. Att man framf\u00f6r ungef\u00e4r h\u00e4lften av titlarna p\u00e5 <em>Different Class <\/em>i Slottsskogen kan ses som ett tecken p\u00e5 dess b\u00e4rkraft. Ett antal priser har vunnits i hemlandet och till framg\u00e5ngarna ska l\u00e4ggas en m\u00e4ngd nomineringar. Jag s\u00e5g dem 1995 p\u00e5 Lollipop och \u00e4ger ovan n\u00e4mnda listetta. Den som alltid pratglade Cocker ber\u00e4ttar p\u00e5 WOW att f\u00f6rsta g\u00e5ngen Sverige bes\u00f6ktes var \u00e5ret f\u00f6re och att de spelade i G\u00f6teborg f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 Rondo -96. Bandet har inte precis varit flitiga i studio. \u00c4r jag r\u00e4tt underr\u00e4ttad omfattar katalogen sju album, varav senaste 2001. Trots tv\u00e5 l\u00e4ngre perioder av inaktivitet k\u00e4nns denna upplaga v\u00e4ldigt vital.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den reslige glas\u00f6gonprydde Cocker sjunger sina texter sin vana trogen, intagandes olika positioner p\u00e5 scenen. Och ibland tas gitarr p\u00e5, ibland st\u00e4ller han sig p\u00e5 \u00f6versta avsatsen och sl\u00e5r p\u00e5 gigantisk gonggong. Han omges av Candida Doyle p\u00e5 keyboard\/ orgel och k\u00f6r, trumslagaren Nick Banks och Mark Webber p\u00e5 gitarr och keyboards. Vidare finns i liveupplagan sedan ifjol Andrew McKinney p\u00e5 elbas, Emma Smith p\u00e5 violin\/ gitarr samt Adam Betts keyboards\/ gitarr. Inte ov\u00e4ntat presenterar bandledaren medlemmarna.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kan redan nu sl\u00e5 fast att konserten \u00f6vertr\u00e4ffade mina f\u00f6rhoppningar. Musiken var betydligt mer eklektisk \u00e4n jag f\u00f6rest\u00e4llt mig och fr\u00e4ckt medryckande till en flott ljusshow inklusive video. Os\u00e4ker p\u00e5 vilka budskap textf\u00f6rfattaren vill f\u00f6rmedla. Dock, v\u00e4ldans skickligt levereras intelligent pop i anm\u00e4rkningsv\u00e4rt skiftande schatteringar. Ska s\u00e4gas att b\u00f6rjan blev kaotisk p\u00e5 grund av idiotiskt tilltag av Oskar Linnaros. Han drog \u00f6ver tiden p\u00e5 Flamingo, vilket medf\u00f6rde att PULP inte kunde tr\u00e4nga igenom under sitt \u00f6ppningsnummer. P\u00e5 slutet gick de ist\u00e4llet av f\u00f6re utsatt tid f\u00f6r att \u00e5terv\u00e4nda i inplanerade extranummer med l\u00e5ngsamt framskridande <em>Like A Friend<\/em>, vars avskalade format innebar att kontrasten blev desto h\u00e4ftigare n\u00e4r partybomben briserar. Lyckan var fullst\u00e4ndig i publikhavet n\u00e4r <em>Common People<\/em> avverkas. Kan vi enas om att d\u00e4ngan \u00e4r en av 90-talets fr\u00e4msta l\u00e5tar? \u00c4r kass p\u00e5 att uppfatta upplysningar fr\u00e5n scen. F\u00e5tt veta fr\u00e5n ett par uppgiftsl\u00e4mnare att den av Cocker hyllade Richard Hawley g\u00e4stade p\u00e5 lap steel och i i PULP:s maffiga signaturmelodi. i Gillade \u00f6verlag ljudet under spelningen, f\u00f6rvisso bitvis f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt skramligt och burkigt.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/5c87f38c-b150-403f-afc9-e405a72e527c.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-183311\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/5c87f38c-b150-403f-afc9-e405a72e527c.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/5c87f38c-b150-403f-afc9-e405a72e527c-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Djupdyker in i anteckningarna. Tidigt in i konserten hojtar Jarvis: <em>&#8221;We Need Som Magic&#8221; <\/em>, vilket jag vill mena touchades stundtals. F\u00f6rsta tillf\u00e4llet intr\u00e4ffar tidigt n\u00e4r <em>Disco 2000 <\/em>fyras av och f\u00e5r tiotusentals att k\u00e4nna lyckorus. Noterar att soundet, som genomg\u00e5ende \u00e4r up tempo-beat, emellan\u00e5t ges en anstrykning av electronica. I mina \u00f6ron refereras det till storheter som Happy Mondays och New Order, till och med till hur Bowie experimenterade sista \u00e5ren. Vi p\u00e5minns kontinuerligt om vilka intryck stommen kompositioner tagit av dansant beat. Fr\u00e5gan <em>&#8221;Are You Ready To Rave&#8221; <\/em>st\u00e4lls till oss. Och efter cirka 40 minuter kommer ett souligt inslag tryfferat med massvis av dist och f\u00f6rmodligen sampling.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Somliga sekvenser \u00f6verraskar genom att utmana, med dystert anslag och gnissliga intron. En ballad featuring lap steel  framf\u00f6rs liggandes p\u00e5 rygg av karismatisk frontman.. Riffas rej\u00e4lt av tajt konstellation i favoriter som <em>Do You Remember The First Time?<\/em> och <em>Sunrise.<\/em> Storartat gitarrsolo i sist n\u00e4mnda l\u00e5t. Utomordentliga rytmsektionen ger hela tiden smakfull stadga inom sina ramar. PULP h\u00e5ller sig med en karismatisk stilistik med sk\u00f6na stilblandningar. N\u00e4r den tydligt textande engelsmannen levererar verser nedtonad, framkommer till och med gemensamma drag med en arty stilbildare som Lou Reed. <em>Someting Changed <\/em> till akustisk gitarr fr\u00e5n s\u00e5ngaren lanseras som en k\u00e4rlekss\u00e5ng. En av flera effektfulla kontraster till klatschiga d\u00e4ngor vilka g\u00e5r r\u00e4tt in. Vi bjuds p\u00e5 ett fr\u00e4ckt stick av Doyle p\u00e5 klaviatur. En stark 4:a s\u00e5ledes f\u00f6r ett passionerat band som fortfarande k\u00e4nns angel\u00e4gna!<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">L\u00c5TLISTA: 1. I Spy 2. Disco 2000 3. O.U (Gone, Gone) 4. Something Changed 5. Pink Glove 6. Weeds 7. Weeds II (The Origin Of Species) 8. F.E.E.L.I.N.G C.A.L.L.E.D.L.O.V.E 9. Sorted For E\u00b4s &amp; Wizz, 10. This Is Hardcore 11. Do You Remember The First Time 12. Babies 13. Sunrise Encore = 14. Lika A Friend 15. Common People  (k\u00e4lla Setlist. fm)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>9\/8 2024 p\u00e5 Azalea-scenen 4 Som bekant tillh\u00f6r bandet &#8211; med frontmannen Jarvis Cocker som enda konstant sedan ton\u00e5rstiden &#8211; v\u00e5gen av Britpop som sk\u00f6ljde \u00f6ver oss p\u00e5 det euforiska 90-talet. De kunde i skuggan av mediakriget emellan Oasis och Blur sk\u00f6rda avsev\u00e4rda framg\u00e5ngar. Albumet Different Class toppade f\u00f6rs\u00e4ljningslistor och rankas d\u00e4rtill h\u00f6gt av kritiker, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-183300","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183300","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=183300"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183300\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":183397,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183300\/revisions\/183397"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=183300"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=183300"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=183300"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}