{"id":183217,"date":"2024-08-09T14:54:21","date_gmt":"2024-08-09T12:54:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183217"},"modified":"2024-08-10T01:41:39","modified_gmt":"2024-08-09T23:41:39","slug":"wow-2024-jack-white-kompetent-men-overtaggad-leverantor-av-intensiv-garagerock","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183217","title":{"rendered":"WOW 2024: Jack White – Kompetent men \u00f6vertaggad leverant\u00f6r av intensiv garagerock"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto David James Swanson (fr\u00e5n Jack White homepage)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Way Out West 8\/8 – Flamingo<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det handlar om kreddighet i den mer primitiva vitalistiska f\u00e5ran av rockmusik befinner sig Jack White i t\u00e4tskiktet. M\u00e5ste omg\u00e5ende erk\u00e4nna att jag inte lyssnat p\u00e5 honom, \u00e4ven om jag h\u00f6rt talas om White Stripes. Gitarristen, s\u00e5ngaren, l\u00e5tskrivaren, bandledaren, komposit\u00f6ren till filmmusik, producenten som \u00e4ven sk\u00e5despelat \u00e4r hemmah\u00f6rande i Detroit, vilket framg\u00e5r med emfas under de 70 minuter han avrundar f\u00f6rsta dagen p\u00e5 WOW. Den Grammy-bel\u00f6nade m\u00e5ngsysslaren st\u00e5r minst sagt stadigt, rent av speedat r\u00f6rlig i de r\u00f6tter MC5 och Stooges planterade f\u00f6r \u00f6ver femtio \u00e5r sedan, tv\u00e5 grupper jag sett i revival-, respektive reunion-upplaga p\u00e5 Liseberg (feat Wayne Kramer) och p\u00e5 Gr\u00f6na Lund. Enligt l\u00e5tlista p\u00e5 n\u00e4tet h\u00e4mtades f\u00f6r \u00f6vrigt ett halvdussin l\u00e5tar fr\u00e5n White Stripes repertoar p\u00e5 WOW, bandet han bildade med sin fru sent 90-tal. F\u00f6r er som \u00e4r ungef\u00e4r lika mycket noviser som undertecknad, ska n\u00e4mnas tv\u00e5 ytterligare grupper. Dels Raconteurs varifr\u00e5n White plockat tv\u00e5 hits, dels The Dead Weather med bland andra medlemmar fr\u00e5n Queens Of The Stoneage (bokade till festivalen men tvingades st\u00e4lla in av h\u00e4lsosk\u00e4l) och s\u00e5ngerskan fr\u00e5n The Kills vilka framtr\u00e4dde under eftermiddagen. Sex plattor i eget namn har sl\u00e4ppts, den senaste kritikerrosade utan titel alldeles nyligen.<\/p>\n\n\n\n

Tyv\u00e4rr saknar jag uppgift om vad v\u00e4nnerna i hans h\u00f6gexplosiva konstellation heter. Uppfattar inte deras namn n\u00e4r de exalterat presenteras i slutet. Minns att minst tv\u00e5 av dem \u00e4r bosatta i Detroit. Ser och framf\u00f6r h\u00f6r en stabil basist j\u00e4mte en duktig, p\u00e5drivande trumslagare samt, trevligt nog, en musiker p\u00e5 hammondorgel. Konserten startar alldeles efter att P J Harvey och hennes mannar tackat f\u00f6r sig. Orkar inte st\u00e5 upp f\u00f6rr\u00e4n sista delen och vill egentligen vila \u00f6ronen, vilket sannolikt inverkar p\u00e5 mitt n\u00e5got ljumma betyg. Med n\u00e5gra f\u00e5 v\u00e4lg\u00f6rande undantag dundrar White p\u00e5 med en energiniv\u00e5 p\u00e5 110%, en attityd jag inte f\u00f6rm\u00e5r tillgodog\u00f6ra mig under r\u00e5dande f\u00f6rh\u00e5llanden.. Dessutom sticker jag ut hakan, p\u00e5st\u00e5r att det vokala \u00e4r hans svagaste gren. 49-\u00e5rige old school-rockern har en i mina \u00f6ron alltf\u00f6r g\u00e4ll r\u00f6st, blir stundtals tillr\u00e4ckligt skrikig f\u00f6r att platsa p\u00e5 Sweden Rock.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt (med mobiltelefon)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att kalla honom energiknippe \u00e4r ett understatement. N\u00e4r allt klaffar vill jag j\u00e4mf\u00f6ra utlevelsen och kompet med den of\u00f6rliknelige irl\u00e4ndaren Rory Gallagher. I riffandet och r\u00f6sten finns likheter. En annan parallell n\u00e4r otroligt potenta och tajta soundet blir fyrstj\u00e4rnigt kan str\u00e4ckas ut till Jimi Hendrix Experience, f\u00f6rvisso konstrueras l\u00e5tarna alltf\u00f6r s\u00e4llan p\u00e5 liknande intrikata vis som hos Hendrix. Hade \u00f6nskat att det \u00f6sigt forcerade balanserades av mer raffinerade konturer.<\/p>\n\n\n\n

Skulle tro att Jack White p\u00e5 skiva \u00e4r n\u00e5got annat \u00e4n den raka, okomplicerade gl\u00e4djekick han sprider i m\u00f6rkret. Orgelns rullande harmonier uppskattades. De borde ocks\u00e5 f\u00e5tt vara mer i f\u00f6rgrunden. Bortsett fr\u00e5n n\u00e5gra h\u00e4rliga sekvenser levererades snabb, skitig och \u00f6verstyrd rock med fuzz, larmiga och ofta omedelbara refr\u00e4nger \u00f6ver en tajt rytmsektion. \u00c4ven jag som novis kunde urskilja kvalit\u00e9er i Jack Whites h\u00e5rdk\u00f6rning, f\u00f6rvisso f\u00f6r oslipat och hejdl\u00f6st f\u00f6r min smak som helhet.<\/p>\n\n\n\n

I avslutande fas intr\u00e4ffar flera positiva inslag, b\u00e4r iv\u00e4g i olika riktningar. Helt pl\u00f6tsligt etableras sv\u00e4ng accentuerat av duktige trummisen. Vi f\u00e5r en behagligt st\u00f6tig blues, en absolut h\u00f6jdpunkt. Dessutom liras en sekvens med boogie och till och med slide p\u00e5 sluttampen. Efter tv\u00e5-tre l\u00e5tar utropas exalterat: ”Do you feel alright?<\/em> Finalen blev den gigantiska publikfriare folk l\u00e4ngtat efter. Ikoniska hitten med tjugo \u00e5r p\u00e5 nacken som anv\u00e4nts i stora m\u00e4sterskapst\u00e4vlingar. T\u00e4nker givetvis p\u00e5 Seven Nation Army<\/em>. Underbart crescendo! Ocks\u00e5 l\u00e5ten som f\u00f6regick, Steady As She Goes <\/em>funkar f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Verkar betyda mycket f\u00f6r en sprudlande glad musikant. Utfallet av alla id\u00e9er utn\u00e4mner jag till en ny genre jag inte var redo att omfamna totalt sett, varf\u00f6r betyget stannar vid 3+ f\u00f6r denna minst sagt intensiva Heavy Garage-Rock. Att jag inte v\u00e4rderar h\u00f6gre kan nog bero p\u00e5 ovanan vid att uts\u00e4tta mig f\u00f6r dylika excesser.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Way Out West 8\/8 – Flamingo 3 N\u00e4r det handlar om kreddighet i den mer primitiva vitalistiska f\u00e5ran av rockmusik befinner sig Jack White i t\u00e4tskiktet. M\u00e5ste omg\u00e5ende erk\u00e4nna att jag inte lyssnat p\u00e5 honom, \u00e4ven om jag h\u00f6rt talas om White Stripes. Gitarristen, s\u00e5ngaren, l\u00e5tskrivaren, bandledaren, komposit\u00f6ren till filmmusik, producenten som \u00e4ven sk\u00e5despelat \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-183217","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183217","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=183217"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183217\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":183253,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183217\/revisions\/183253"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=183217"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=183217"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=183217"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}