{"id":183177,"date":"2024-08-09T12:45:02","date_gmt":"2024-08-09T10:45:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183177"},"modified":"2024-08-14T17:14:25","modified_gmt":"2024-08-14T15:14:25","slug":"wow-2024-p-j-harvey-det-suggestivt-sofistikerade-kombineras-med-taggig-skarpa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183177","title":{"rendered":"WOW 2024: P J Harvey – Det suggestivt sofistikerade kombineras med taggig sk\u00e4rpa"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

8\/8 2024 i Slottsskogen G\u00f6teborg – Azaleascenen<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Way Out West i Slottsskogen har dragit ig\u00e5ng. \u00c5rets upplaga \u00e4r tydligen n\u00e4st intill sluts\u00e5ld trots en f\u00f6rh\u00e5llandevis svag line up. Verkar ha blivit en folkfest m\u00e5nga \u00f6ver generationer tycker det \u00e4r v\u00e4rt att investera i oavsett dragpl\u00e5ster. Den som vanligt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt heterogena publiken kunde n\u00f6jt konstatera, att \u00e5tminstone f\u00f6rsta dagen skonades man av v\u00e4dergudarna.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 minuskontot \u00f6ver faktorer arrang\u00f6ren kan styra \u00f6ver vill jag f\u00f6ra in borttagandet av l\u00e4ktaren placerad p\u00e5 sidan emellan de tv\u00e5 stora scenerna, att indie-innovat\u00f6ren Thurston Moore schemalagts till SOW mitt i natten p\u00e5 Pustervik samt att en helt avg\u00f6rande faktor stundtals fallerade grovt. Om man, som i mitt fall, nyligen kommit hem fr\u00e5n landets fr\u00e4msta jazzfestival sommartid \u00e4r det ofr\u00e5nkomligt att reaktionen blir extra stark. Syftar p\u00e5 underm\u00e5ligt och i v\u00e4rsta fall bedr\u00f6vligt ljud p\u00e5 f\u00f6rsta halvorna av konserterna med Sarah Klang (recenserade henne 2018) och The Kills plus den soniska katastrof som p\u00e5gick under f\u00f6rsta sjutton minuterna med The Big Thief. Lyckligtvis v\u00e4nde den negativa trenden n\u00e4r franska electronica-duon AIR ytterst delikat \u00e5terskapar musiken p\u00e5 sitt dr\u00f6mska genombrottsalbum Moon Safari<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Sarah Klang (foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Nu till P J Harvey och hennes fyramannaband. F\u00f6rvisso inte n\u00f6dv\u00e4ndigt att redovisa f\u00f6rkunskaper. Dock, av engelskans tio album \u00e4ger jag endast To Bring You My Love<\/em> och jag har sett henne tv\u00e5 g\u00e5nger (1997 i Stockholm \/ WOW 2016). F\u00f6r \u00e5tta \u00e5r sedan i regnet gav jag Harvey och hennes lyxiga rockorkester 4+ i en minnesv\u00e4rd spelning. Nedbantade bandet best\u00e5r numera av John Parish (ocks\u00e5 producent och l\u00e5tskrivare), trumslagaren Jean-Marc Butty, James Johnston samt Giovanni Ferrario. N\u00e4r m\u00e4nnen \u00e4ntrar scen s\u00e4tter sig de tre multiinstrumentalisterna vid diverse klaviaturinstrument. Efter ett tag noteras att byten av instrument sker kontinuerligt. I den opolerade, indie-offensiva avdelningen spelas p\u00e5 fyra str\u00e4nginstrument. Vidare f\u00e4rgas soundet expressivt av Johnston p\u00e5 violin. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00f6nt nog fanns ljudm\u00e4ssigt inget att klaga p\u00e5, tv\u00e4rtom. Inga \u00f6ronproppar beh\u00f6vdes! I denna avskalade show kunde varje instrument utm\u00e4rkt urskiljas. P\u00e5 backdroppen exponeras \u00f6verv\u00e4gande nonfigurativa motiv i skiftande f\u00e4rger. 54-\u00e5ringen har uppn\u00e5tt motsvarande status som Patti Smith och en integritet i konstn\u00e4rskapet j\u00e4mb\u00f6rdig Kate Bush. Fina fotot ovan ljuger f\u00f6rst\u00e5s inte, men ger heller ingen r\u00e4ttvisande bild. Fram till sista stund i en f\u00e4ngslande tillst\u00e4llning noga planerad in i minsta estetiska detalj, st\u00f6rs jag faktiskt \u00f6ver en konsekvent v\u00e4gran att etablera kontakt med publiken. Sammanbiten h\u00e4rskar hon ist\u00e4llet i sitt musikaliska universum. Tackar inte f\u00f6r appl\u00e5der, presenterar inga l\u00e5tar. Allra sist spricker hon \u00e4nd\u00e5 upp i ett tacksamt leende f\u00f6r att vi noga lyssnar p\u00e5 engagerande musik. \u00d6msom ljuvligt pretenti\u00f6s, \u00f6msom direkt hudl\u00f6s. <\/p>\n\n\n\n

Denna ikon inom alternativa rock-genren skriver kompositioner som tar en i besittning, f\u00f6rfogar \u00f6ver en expressivt sv\u00e4vande st\u00e4mma, vars f\u00f6red\u00f6mliga diktion ska framh\u00e5llas. Texterna g\u00e5r fram. Och somliga refr\u00e4nger betonas som bekant genom att m\u00e4nnen effektfullt k\u00f6rar. Till de estetiskt verkningsfulla greppen adderar den inneslutet agerande stj\u00e4rnan egensinnig koreografi. Och hon levererar inte bara karakt\u00e4ristiskt basalt spel p\u00e5 elgitarr utan sjunger en l\u00e5t solo till eget ackompanjemang p\u00e5 akustisk gitarr och i en annan komposition trakteras (om jag s\u00e5g r\u00e4tt) cittra. <\/p>\n\n\n\n

<\/span>\"\"
\n

<\/p>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

Som n\u00e4mnts genomf\u00f6rs en helgjuten avskalad konsert med flera ansikten. Komplext ibland, men aldrig sv\u00e5rtillg\u00e4ngligt. Hookarna vilka konstituerar Let England Shake <\/em>och The Words That Maketh Murder <\/em>appellerar avsev\u00e4rt, till den grad att jag inte l\u00e4gger texterna p\u00e5 minnet. I tillbakablickarna p\u00e5 halvpunkiga 90-talet p\u00e5minner soundet om det hos Patti Smith, fast med elegantare inramning. En elegisk grundton genomsyrar som v\u00e4ntat, klokt nog bryts f\u00f6rtrollningen i omg\u00e5ngar med ett rakt-p\u00e5- rockbeat. Pl\u00f6tsligt uppst\u00e5r rock & roll- vibe i fr\u00e4ck shuffle som avl\u00f6ses av ett sugande driv framtaget med enbart rytmsektion och broderande gitarrer. Associerar till Pixies, Cure, Gang of Four med flera i deras expansivt rockiga aktioner. Avslutningen med enormt suggestiva Down By The Water <\/em>j\u00e4mte ett annorlunda arr p\u00e5 To Bring You My Love <\/em>\u00e4r magnifikt. Den \u00f6verlag superba dynamiken och extatiska \u00f6verg\u00e5ngarna b\u00f6r framh\u00e5llas s\u00e4rskilt, exempelvis fiol-feature i Dress.<\/em> Inte riktigt lika \u00f6verv\u00e4ldigad denna g\u00e5ng som med orkestrala varianten 2016 p\u00e5 scenen intill. Fast \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt bel\u00e5ten \u00f6ver vad som kan betecknas som en konstn\u00e4rlig triumf.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tlista 1. Prayer At The Gate 2. The Nether-Edge 3. I Inside The Old Year Dying 4. The Glorious Land 5. Let England Shake 6. The Words That Maketh Murder 7. A Child\u00b4s Question, Agust 8. Send His Love To Me 9. 50ft Quennie 10. Black Hearted Love 11. Angelene 12. The Garden 13. The Desperate Kingdom Of Love 14. Man-Size 15. Dress 16. Down By The Water 17. To Bring You My Love <\/em>(k\u00e4lla Setlist.fm)<\/p>\n\n\n\n

OBS foto ovan Leif Wivatt<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

8\/8 2024 i Slottsskogen G\u00f6teborg – Azaleascenen 4 Way Out West i Slottsskogen har dragit ig\u00e5ng. \u00c5rets upplaga \u00e4r tydligen n\u00e4st intill sluts\u00e5ld trots en f\u00f6rh\u00e5llandevis svag line up. Verkar ha blivit en folkfest m\u00e5nga \u00f6ver generationer tycker det \u00e4r v\u00e4rt att investera i oavsett dragpl\u00e5ster. Den som vanligt anm\u00e4rkningsv\u00e4rt heterogena publiken kunde n\u00f6jt konstatera, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-183177","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183177","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=183177"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183177\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":183549,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183177\/revisions\/183549"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=183177"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=183177"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=183177"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}