![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/08\/35ca62ee-4d6c-42f0-b1f3-43b601d56bba.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Realm of Satan
\nBetyg 4
\nRegi Scott Cummings
\nSvensk biopremi\u00e4r p\u00e5 Way Out West<\/p>\n
Vad en vanligtvis brukar f\u00f6rknippa med satanism – offer av ett djur, ofta ett lamm eller en get, och blodsspillan – s\u00e5 b\u00f6rjar denna dokument\u00e4r om Church of Satan med raka motsatsen – en l\u00e5ng tagning av en get som ligger och f\u00f6der. Ingjuter nytt liv, ny oskuldsfullhet som kan ses som ett hopp snarare \u00e4n m\u00f6rk f\u00f6rtvivlan. Tagningen \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e5ng, statisk, som att den vill br\u00e4nna in scenen i v\u00e5ra \u00f6gon snarare \u00e4n bara visa n\u00e5gonting vackert. F\u00f6r speciellt fint \u00e4r det inte heller. Smutsigt och oromantiserat, snarare. Och s\u00e5 forts\u00e4tter det. Scener staplade p\u00e5 varandra, snarare \u00e4n ett fl\u00f6de av en direkt handling. Det ligger n\u00e4rmare att j\u00e4mf\u00f6ra med senare filmerna av Roy Andersson med korta poetiska inslag snarare \u00e4n en traditionell spelfilmsber\u00e4ttelse.<\/p>\n
Speciellt mycket dialog finns det dock inte, faktum \u00e4r att det s\u00e4kerligen dr\u00f6jer \u00f6ver en kvart innan n\u00e5gra ord yttras (f\u00f6rutom en vag viskning som knappt h\u00f6rs) och d\u00e5 \u00e4r det inget samtal mellan personer, eller en ber\u00e4ttarr\u00f6st som f\u00f6rklarar fakta, utan sataniska b\u00f6ner som n\u00e4stan sjungs. Och \u00e4ven om det inte direkt visas n\u00e5gra ritualer, \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 ett v\u00e4ldigt rituellt ber\u00e4ttargrepp som etableras: vare sig det r\u00f6r om m\u00e4nniskors vardagssysslor eller f\u00f6rs\u00f6k till magi s\u00e5 gestaltas det p\u00e5 samma \u00f6mma och intressanta s\u00e4tt. Det d\u00f6ms inte, graderas inte, utan gestaltas bara. Och d\u00e5 allt bara fl\u00f6dar ur, snarare \u00e4n pekas och ber\u00e4ttas, blir det lite utav en masterclass i \u201dshow don\u2019t tell\u201d vilket \u00e4r en gyllene regel inom manusf\u00f6rfattande och filmskapande.<\/p>\n
Vi \u00e5terkommer till den inledande geten, den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00f6verg\u00e5r dess form till en m\u00e4nniskas, som visar sig vara \u00f6verstepr\u00e4sten, och filmen pendlar lite mellan detta magiska t\u00e4nkande och de \u00f6vriga mer direkta scenerna. B\u00e5da \u00e4r v\u00e4ldigt stilistiska och snyggt filmade, men skiljer sig lite \u00e5t i sina gestaltningar. Trots detta k\u00e4nns de aldrig som de inte h\u00f6r ihop, att de skulle skava mot varandra, utan kompletterar snyggt varandra ist\u00e4llet. De bildar en, om ni urs\u00e4ktar ordvalet, helvetiskt snygg helhet.<\/p>\n
N\u00e5got som f\u00e5r mig att skratta \u00e4r g\u00e5rden de regerar ifr\u00e5n. Ranch 666. S\u00e5klart. Stort hus och sportbilar. Religion verkar vara v\u00e4ldigt inkomstbringande i USA och att s\u00e4lja sig till satan ska visst vara extra lukrativt. Att en f\u00f6rvandlas till en get, helt eller delvis, och slutar f\u00f6lja med i sin egen spegelbild – eller upph\u00f6ra utanf\u00f6r den – \u00e4r v\u00e4l ett l\u00e5gt pris en f\u00e5r betala f\u00f6r det.<\/p>\n
Med sitt alternativa ber\u00e4ttargrepp och estetiska gestaltning k\u00e4nns det f\u00f6r\u00f6vrigt inte konstigt att den tidigare visats p\u00e5 festivaler som danska Cphdox, Grekiska Thessaloniki Documentary Festival och Amerikanska Sundance Film Festival och MoMA Documentary Fortnight – innan den nu \u00e4ntligen n\u00e5r Sverige och Way Out West!<\/p>\n