{"id":183081,"date":"2024-08-14T01:00:25","date_gmt":"2024-08-13T23:00:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183081"},"modified":"2024-08-14T12:18:33","modified_gmt":"2024-08-14T10:18:33","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2024-del-i-stjarnglans-fran-nar-och-fjarran","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=183081","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2024 (del I) – Stj\u00e4rnglans fr\u00e5n n\u00e4r och fj\u00e4rran"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ystad med om omnejd<\/p>\n\n\n\n

31\/7 – 4\/8 2024<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

15-\u00e5rs jubilerande YSJF kan \u00e4nnu en g\u00e5ng se tillbaka p\u00e5 en mycket lyckat utfall. Festivalgeneralen ber\u00e4ttade att publiksiffran hamnade p\u00e5 9 000 personer. Bortsett fr\u00e5n tv\u00e5 rej\u00e4la regnskurar under en kvalmig s\u00f6ndagseftermiddag f\u00f6rskonades vi fr\u00e5n ogynnsamt v\u00e4der. Dagen efter landets mest resursstarka jazzfestival sommartid avslutades, tr\u00e4ffar jag tv\u00e5 tongivande personer ur den arrang\u00f6rskommitt\u00e9 som basar \u00f6ver \u00e5ttio h\u00e4ngivna volont\u00e4rer, f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att \u00f6verhuvudtaget kunna genomf\u00f6ra detta imponerande evenemang vars finansiering fixas genom Musik i Syd, sponsorer samt f\u00f6rst\u00e5s biljettint\u00e4kter. Rutinerade m\u00e4nnen ans\u00e5g att allt g\u00e5tt \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan, vilket jag inst\u00e4mmer i utan att k\u00e4nna till vilka hastigt uppkomna situationer duktiga volont\u00e4rer f\u00e5tt l\u00f6sa.<\/p>\n\n\n\n

Att inga f\u00f6rseningar och ytterst f\u00e5 h\u00f6rbara tekniska problem uppstod var ett n\u00e4rmast osannolikt faktum och akustiken var \u00f6verlag f\u00f6rstklassig. Logistiken verkar ha klaffat galant och n\u00e4stan alla listade i programmet fanns p\u00e5 plats. Varma atmosf\u00e4ren som r\u00e5der under YSJF f\u00f6rtj\u00e4nar att betonas extra. N\u00e4r det g\u00e4ller att serva oss bevakande skribenter \u00e4r man ohotade, i en klass f\u00f6r sig. Publik, arrang\u00f6r, media och ut\u00f6vare ing\u00e5r i ett slags community f\u00f6renade av k\u00e4rleken till livemusik; vilket varit ett uttalat m\u00e5l sedan starten. Dessutom finns i princip f\u00f6rn\u00e4mliga akter inom varje smakriktning representerad. H\u00e4rligt disparata stilblandningen komponeras i vanlig ordning av Jan Lundgren i egenskap av konstn\u00e4rlig ledare. F\u00f6r att skildra och v\u00e4rdera de cirka tjugo konserter jag h\u00f6rde f\u00f6rlitar jag mig p\u00e5 minnesbilder, j\u00e4mte fakta och impulser nedtecknade i stunden. F\u00f6r att inte l\u00e5ta svepet sv\u00e4mma \u00f6ver m\u00e5ste det gallras h\u00e5rt bland alla anteckningar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stadens anrika teater utg\u00f6r centrum, v\u00e4ldigt mysig s\u00e5dan \u00e4ven om avsaknad av luftkonditionering \u00e4r en brist. Tv\u00e5 kyrkor, innerg\u00e5rden p\u00e5 Hos Morten Caf\u00e9 och lyxiga vackert bel\u00e4gna Ystad Saltsj\u00f6bad \u00e4r andra v\u00e4l inarbetade scener. Genom en trippel av spektakul\u00e4ra utomhuskonserter under s\u00f6ndagen vid Charlottenlund firades festivalens 15-\u00e5rs jubileum, ett arrangemang med succ\u00e9st\u00e4mpel. Flera kringaktiviteter \u00e4r st\u00e5ende inslag. Till \u00e5rets ambassad\u00f6rer uts\u00e5gs Johanna Lind Bagge och G\u00f6ran Rosenberg. Birgitta Glenmarks konstverk Bluesette<\/em> gick p\u00e5 auktion f\u00f6r 30 000:- och Susanne Ryd\u00e9n (tidigare vd i Musik i Syd och presentat\u00f6r uts\u00e5gs till hedersambassad\u00f6r. Vad betr\u00e4ffar \u00e4rofyllda sysslan som tornv\u00e4ktare gick uppdraget till trumpetaren Gunhild Carling. Denna gl\u00e4djespridare av tidig jazz anf\u00f6rde f\u00f6r tredje g\u00e5ngen Yazzparaden (se bild ovan). N\u00e4r Carling Family med sina \u00e5tta medlemmar n\u00e5dde slutdestinationen bj\u00f6ds gener\u00f6st nog p\u00e5 en minikonsert, vilket som synes lockade m\u00e5nga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sista konserten p\u00e5 ett fullsatt Ystad Teater lanserade musik om inte utanf\u00f6r boxen, s\u00e5 \u00e5tminstone i ytterkanten. Syftar p\u00e5 BILLY COBHAM\u00b4S TIME MACHINE vilka fokuserar p\u00e5 en uppdaterad variant av halvsekelgammal fusion av yppersta snitt. 80-\u00e5rige stilbildande trumslagarnestorn hade v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt utsetts till hedersg\u00e4st. Den lika h\u00e5rt sl\u00e5ende som supersnabbe rytml\u00e4ggaren tillh\u00f6r de som i min uppv\u00e4xt haft avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r mitt musikintresse och dess inriktning. Meritlistan imponerar. Skivorna jag \u00e4ger \u00e4r samlingar, ett antal vinyler med Mahavishnu Orchestra, fanastiska liveplattan Cobham – Duke Project samt andra soloskivan Crosswinds. <\/em>En klasskamrat som i min n\u00e4rvaro \u00f6vade p\u00e5 sitt trumset i pojkrummet tipsade mig om Cobham 1973, vars bedrifter bl\u00e4ndade mig. 2010 h\u00f6rde jag honom p\u00e5 Nef med ett ungt franskt band och fick efter\u00e5t m\u00f6jlighet att tacka en av jazzrockens fadersfigurer. Samma \u00e5r bes\u00f6kte han YSJF. Ska s\u00e4gas att recensenter p\u00e5 teatern prim\u00e4rt h\u00e4nvisas till stolsraden l\u00e4ngst fram nedanf\u00f6r scen. Gjorde klokt i att vid detta tillf\u00e4lle leta upp ledig plats p\u00e5 balkong. Beh\u00f6vde perspektiv f\u00f6r att tillgodog\u00f6ra mig \u00f6verv\u00e4ldigande favoritmusik fr\u00e5n f\u00f6rr, vilket resulterade i att jag h\u00e4nryckt diggade vad som sk\u00f6ljde \u00f6ver oss. Ansvariga f\u00f6r ljudet ska verkligen harangeras!<\/p>\n\n\n\n

Vilka ing\u00e5r d\u00e5 i hedersg\u00e4stens TIME MACHINE? Jo elbasisten Michael Mondesir i en diskret kapellm\u00e4star-funktion med meriter fr\u00e5n Jeff Beck och Whitney Houston, brasilianske percussionisten Marco Lobo som gett ut flera skivor i eget namn, Rocco Zifarelli fr\u00e5n Italien vars status i huvudsak h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n l\u00e5ngvarigt samarbete med legendariske filmkomposit\u00f6ren Ennio Morricone samt multiinstrumentalisten Gary Husband p\u00e5 keyboards med ett f\u00f6rflutet hos en bred skara, fr\u00e5n John Mc Laughlin och Allan Holdsworth till Jack Bruce och Level 42 (som trumslagare) parallellt med dussintals egna plattor. F\u00f6r att g\u00e5 h\u00e4ndelserna i f\u00f6rv\u00e4g tr\u00e4ffade jag de tv\u00e5 sistn\u00e4mnda i Time Machine p\u00e5 of\u00f6rgl\u00f6mligt jam senare p\u00e5 kv\u00e4llen d\u00e4r Husband alternerade emellan trummor och elpiano. Med tanke p\u00e5 s\u00e4ttningen p\u00e5 de tv\u00e5 epokg\u00f6rande skivorna i fr\u00e5ga skulle jag ha \u00f6nskat minst en bl\u00e5sare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ekvilibristiskt fusiongroove inleder i form av titelsp\u00e5ret p\u00e5 Crosswinds. <\/em>Efter cirka en och halv timmas hisnande f\u00e4rd med uppdaterade varianter av oemotst\u00e5ndliga teman plus fascinerande utvikningar n\u00e5s slutpunkten. N\u00e4r s\u00e5 sker har mina rimligt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar \u00f6vertr\u00e4ffats med r\u00e5ge. Jag \u00e4r upprymd, i gl\u00e4djechock av 80-\u00e5ringens attackerande f\u00f6rm\u00e5ga, intakta teknik och hur snortajt bandet r\u00f6r sig runt sitt avancerade sound kompletterande med hisnande breaks och dialoger.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det spelas efter noter och Husband med uppenbarligen en m\u00e4ngd notblad att h\u00e5lla reda p\u00e5, grejar uppdraget galant. Zifarelli anlitad f\u00f6r att kunna utf\u00f6ra solo likt en ”shredder” (insatsen fr\u00e5n Tommy Bolin p\u00e5 Spectrum <\/em>\u00e4r legendarisk), motsvarar skickligt detta epitet, om \u00e4n utan flavour emellan\u00e5t. Mest framtr\u00e4dande solist visar sig brasilianske percussionisten vara, som jag fr\u00e5n min plats kan besk\u00e5da f\u00f6rst n\u00e4r han frig\u00f6r sig och tar sig till scenens mittpunkt med sin berimbau. Den ultimata jazzrockl\u00e5ten Stratus <\/em>utvecklas efter ett synnerligen originellt intro till en saligg\u00f6rande h\u00f6jdpunkt, \u00e5tminstone i mina \u00f6ron. \u00d6vriga svindlande kompositioner: Desiccated Coconuts, Paseo Del Mar, Fragolino <\/em>(ett jordgubbsvin), Spectrum <\/em>och som sammanbindande final p\u00e5 en extatisk fusionfest Quadrant 4.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Festivalens f\u00f6rsta konsert lanseras med titeln PUTTE WICKMAN 100 YEARS. I hyllningskonserten p\u00e5 Ystad Saltsj\u00f6bad medverkar personer vilka i olika omfattning samarbetet med den m\u00e4sterlige och tillika folkk\u00e4re klarinettisten, omtalad i USA redan p\u00e5 50-talet. Influgen fr\u00e5n New York m\u00e4rks Ken Peplowski med sin katalog p\u00e5 sjuttio skivor. En instrumentkollega som ocks\u00e5 f\u00f6r arvet efter Wickman vidare \u00e4r Klas Lindquist, som b\u00e5de delar scen med amerikanen och ledigt musicerar p\u00e5 egen hand. Solisterna backas upp av eminent pianotrio best\u00e5ende av veteranen Claes Crona (gjorde plattor med Putte varav en bel\u00f6nades med Fonogrampris) och i rytmsektionen basisten Mattias Svensson och Rasmus Kihlberg bakom trummorna. Till s\u00e4ttningen adderas i ett antal l\u00e5tar vokal lyster av sk\u00f6nsjungande Viktoria Tolstoy (h\u00e4lften s\u00e5 gammal som Wickman skulle blivit).<\/p>\n\n\n\n

Till\u00e5t mig ge er tre Putte Wickman-minnen. Det f\u00f6rsta dateras till mina \u00e5r p\u00e5 Burg\u00e5rdens Gymnasium. I aulan h\u00f6rdes en betagande kammarkonsert med Putte, Svend Asmussen och Ivan Renliden, vilka ofta spelade i kyrkor p\u00e5 70-talet. P\u00e5 80-talet lyssnade jag g\u00e4rna p\u00e5 Desire <\/em>i min Walkman, st\u00e4mningsfulla kompositioner d\u00e4r Putte delikat samarbetar med bland andra Janne Schaffer, Bj\u00f6rn J:son Lindh och Magnus Persson. Fr\u00e5n n\u00e4sta decennium erinrar jag mig en konsert med Putte Wickman tillsammans med en ung talang, n\u00e4mligen Tolstoy vars f\u00f6rm\u00e5ga klarinettvirtuosen uppskattade.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sprudlande start s\u00e4tter tonen, sprider v\u00e4rme i den till bristningsgr\u00e4nsen fullsatta rummet med lyckligtvis behaglig temperatur. Samtliga tar omg\u00e5ende chansen att l\u00e4gga in en personlig touch i den kvicka \u00f6ppningsl\u00e5t d\u00e4r Kihlberg inspirerat anf\u00f6r. Vi f\u00e5r veta av Claes Crona – introducerar l\u00e5tar plus lite r\u00f6rigt f\u00f6rmedlar ett antal upplysande och festliga anekdoter – att konstellationen som bara kunnat ha ett rep ska p\u00e5 turn\u00e9 i h\u00f6st. De l\u00e5ter f\u00f6runderligt samtrimmade! Ska p\u00e5pekas att akustiken \u00e4r excellent genom f\u00f6rn\u00e4mlig balans diskant – bas.<\/p>\n\n\n\n

Merparten melodier h\u00e4mtas fr\u00e5n skiva Crona gjorde med amerikanske klarinettauktoriteten inspelade live N\u00e4r Tolstoy \u00e4ntrar scen framf\u00f6rs I Loves You Porgy <\/em>f\u00f6ljt av en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt gospel-upphottad Summertime. <\/em>En bart pianotrion ackompanjerar. Nj\u00f6t av vad hon gjorde h\u00e4r och \u00e4n mer n\u00e4r osannolikt h\u00f6ga toner levereras i When I Fall In Love <\/em>och viga st\u00e4mband t\u00e4njs i makal\u00f6sa All The Things You Are.<\/em> I Secret Love <\/em>regerar eleganten Lindquist p\u00e5 altsax. Ett par g\u00e5nger m\u00f6ts virtuosa klarinettisterna varvid ljuv musik uppst\u00e5r. Dessa vindlande konversationer \u00f6ver lyh\u00f6rt komp var en fr\u00f6jd att lyssna till. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Uppl\u00e4gget med olika s\u00e4ttningar k\u00e4ndes lite m\u00e4rkligt med tanke p\u00e5 den status Peplowski \u00e5tnjuter och hans l\u00e5nga resa. \u00d6vriga kan ju ses p\u00e5 scener runt om i landet regelbundet. Auktoriteten \u00e4r ju en hejare p\u00e5 ballader och slingrande kompositioner i medium-tempo. Den definitiva h\u00f6jdpunkten intr\u00e4ffar dock i dennes feature baserad p\u00e5 I\u00b4ve Got Rhytm<\/em>. Snacka om boppigt formidabel teknik! Andra toppar var s\u00e4ltan och elegansen i The Man I Love <\/em>vars solo Klas Lindquist broderar ut underbart , Claes Cronas jazziga Bach-etyd p\u00e5 solopiano samt tv\u00e5 stompiga Ellington-klassiker. Tributen t\u00e4ckte in ett stort register. S\u00e5ledes b\u00e4sta t\u00e4nkbara start f\u00f6r YSJF! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Traditionsenligt f\u00f6rl\u00e4ggs minst en konsert till S:ta Maria Kyrka ovanf\u00f6r Stortorget. I \u00e5r f\u00f6ll valet p\u00e5 den nybildade ANDY SHEPPARD TRIO, vars sound l\u00e4mpar sig f\u00f6r kyrkorummets klangliga dynamik. Sheppard fr\u00e5n sydv\u00e4stra England trakterar tenorsaxofon och i extranumret sopran, Vid flygeln sitter Rita Marcotulli fr\u00e5n Italien medan basspelet ut\u00f6vas av fransmannen Michel Benita. Luftiga kompositioner fr\u00e5n trion b\u00e4r Sheppards signatur.<\/p>\n\n\n\n

Alla tre 50-talisterna \u00e4r mycket etablerade med massvis av skivutgivningar och samarbeten med k\u00e4nda namn. Sheppard, kanske fr\u00e4mst f\u00f6rknippad med l\u00e5ngvarigt samarbete med Carla Bley (s\u00e5gs med henne och Steve Swallow p\u00e5 Fasching 2019), har sl\u00e4ppt skivor gemensamt med b\u00e5de basist och pianist var f\u00f6r sig. Nu f\u00f6renas de p\u00e5 ett sp\u00e4nnande s\u00e4tt under beteckningen Andy Sheppard trio. Kan inflikas att saxofonisten finns med p\u00e5 skivor med John Martyn och Judie Tzuke (har sammanlagt tio vinyler med dem), allts\u00e5 utanf\u00f6r jazzomr\u00e5det. Marcotulli minns jag live fr\u00e5n exempelvis Palle Danielssons projekt Contrapost p\u00e5 90-talet och f\u00f6rsta glimrande upplagan av Sisters In Jazz under ledning av C. Norby. F\u00e5r skamset tillst\u00e5 att meriterade Benita – i likhet med \u00f6vriga associerad med ECM – g\u00e5tt under min radar. Han ska ha jobbat med bland andra Lee Konitz och Horace Parlan och bildat ELB Trio med bland andra giganten Peter Erskine. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad avsl\u00f6jar anteckningar nedtecknade i stunden? Naturligt nog begynner konserten med \u00f6ppna, svepande linjer. Utan pulserande\/ tassande trummor serveras ett avskalat sound, innerligt och expressivt om vartannat. J\u00e4mf\u00f6rt med de skrynkliga toner ledaren annars g\u00e4rna hemfaller \u00e5t, \u00e4r konceptet av mer sammanh\u00e5llen natur. Angen\u00e4mt vindlande melodier prioriteras. Basisten upptr\u00e4der diskret som ankare i en sammanbindande roll plus med leverans av enstaka pregnanta intron. Prominenta pianisten briljerar subtilt n\u00e4r Sheppard pausar och f\u00f6rvandlas till storartad solist i somliga intron. I en avdelning excelleras i ett stridebetonat spel vilket avl\u00f6ses av innovativt improviserande p\u00e5 kontrabas. Genomg\u00e5ende meditativt vilsam musik genererar varm atmosf\u00e4r, stundtals sakral s\u00e5dan. Trions frontman inskr\u00e4nker sig till n\u00e5gon enstaka presentation, som jag inte riktigt snappar upp. En ber\u00f6rande komposition kan ha hetat You Go First<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

En vacker ballad sv\u00e4var \u00f6msint. D\u00e4refter tillf\u00f6rs mer energi. Utan att uppenbart kopplas samman med Jan Garbarek och nordisk s\u00e4rart bryter glimtvis liknande tonspr\u00e5k fram. Ett successivt fl\u00f6de bottnande i minimalistiskt stilgrepp f\u00e4ngslar i slutfasen d\u00e4r Marcotulli f\u00e4rgar i lika h\u00f6g grad som Sheppard. Magi uppst\u00e5r! P\u00e5 beg\u00e4ran framf\u00f6rs extranummer varvid ystert tema framf\u00f6rs p\u00e5 sopransax \u00f6ver accentuerad rytmik. Nyfikna publiken i den s\u00e5 gott som fullsatta kyrkan vandrade ut bel\u00e5tna med denna variant av nyskriven kammarjazz. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4ven om jag av n\u00e5got outgrundligt sk\u00e4l mest lyssnade Esbj\u00f6rn Svensson Trio under deras formativa \u00e5r, sa jag till Dan Berglund i slutet av maj att jag verkligen s\u00e5g fram emot E.S.T 30 under YSJF. Blev lyckligtvis inte besviken, ist\u00e4llet betagen. D\u00e5 jag r\u00e5kade tr\u00e4ffa \u00c5ke Linton p\u00e5 WOW ber\u00e4ttade jag hur \u00f6verv\u00e4ldigande konserten utvecklade sig. Har aldrig recenserat en av svensk instrumentalmusiks st\u00f6rsta exporter, d\u00e4remot tr\u00e4ffat Esbj\u00f6rn i M\u00f6lndal efter konsert och h\u00e4nryckt skrivit om E.S.T Symphony fr\u00e5n G\u00f6teborgs Konserthus (sett filmen fr\u00e5n konserterna p\u00e5 Aftonstj\u00e4rnan).<\/p>\n\n\n\n

Konstellationen som gjort skiva av sina nydanande tappningar av Esbj\u00f6rns kompositioner best\u00e5r av grundarna Magnus \u00d6str\u00f6m p\u00e5 trummor (i egenskap av barndomskamrat i Skultuna med Esbj\u00f6rn den sj\u00e4lvklara talespersonen) och Dan Berglund p\u00e5 kontrabas. Vid flygeln syns prisade Joel Lyssarides som bara var femton \u00e5r vid tidpunkten n\u00e4r Esbj\u00f6rn f\u00f6rolyckades. L\u00e4ngst fram st\u00e5r i omg\u00e5ngar tre solister, det vill s\u00e4ga v\u00e4rldsgitarristen Ulf Wakenius, finl\u00e4ndske trumpetaren Verneri Pohjola samt tr\u00e4bl\u00e5saren Fredrik Ljungkvist. Ljungkvist hade samr\u00f6re med den n\u00e4stan mytomspunna trion genom medlemskapet i kortlivade Jazz Furniture (ocks\u00e5 sett i mitt M\u00f6lndal). <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Obeskrivlig g\u00e5shudsk\u00e4nsla tar en i besittning inledningsvis d\u00e5 pianotrion spelar vad som blev ber\u00f6mda trions signatur. Refererar till titelsp\u00e5ret p\u00e5 genombrottsalbumet From Gagarin\u00b4s Point Of View<\/em>. Ofantlig suggestiv sk\u00f6nhet omg\u00e4rdar i l\u00e5t Esbj\u00f6rn \u00f6vertalades att lansera. Den f\u00f6ljs upp av fett pulserande bas, str\u00e5kdrag och dr\u00f6mskt reflekterande melodi i en f\u00f6rsta fas i Seven Days Of Falling, <\/em>ett annat ikoniskt titelsp\u00e5r sl\u00e4ppt fyra \u00e5r senare. Nu har G\u00f6teborgssonen Wakenius \u00e4ntrat scen. I Tuesday Wonderland <\/em>blir det \u00e5ka av med Ljungkvist p\u00e5 klarinett med furi\u00f6st solo och smattrande ”slagserier” av \u00d6str\u00f6m. H\u00e4rligt infallsrikt uppbyggnad av denna och ett antal andra omarrade kompositioner. Sittande l\u00e4ngst fram besv\u00e4ras jag n\u00e5got av brummande bas som g\u00f6r att spr\u00f6da toner fr\u00e5n flygeln inte n\u00e5r mig. I \u00f6vrigt vore det f\u00f6rm\u00e4tet att klaga. N\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6ker samla de kringvirvlande intrycken efter\u00e5t blir jag varse att smaken \u00e4r som baken. En festivalstammis ans\u00e5g n\u00e4mligen att konserten slutade i ett karakt\u00e4rsmord. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6r f\u00f6rtjust ekvilibristiskt ensemblespel i ett par l\u00e5tar och den siste solisten introduceras i Good Morning Susie Soho, <\/em>ytterligare ett titelsp\u00e5r. Vi f\u00e5r svindlande fraser formulerade p\u00e5 trumpet av Pohjola ( m\u00f6tte honom p\u00e5 jam p\u00e5 Unity h\u00e4rom \u00e5ret). Som framg\u00e5r h\u00e4nder sp\u00e4nnande saker hela tiden. Ocks\u00e5 k\u00e4nnare erbjuds erbjuds \u00e4ventyrliga kreationer. Somliga sekvenser \u00e4r osedvanligt groovy. En duell emellan Wakenius med extremt flinka fingrar och navet \u00d6str\u00f6m exalterar. Ibland f\u00f6rekommer uppfriskande spr\u00e4ck d\u00e5 det rotas i tonala verktygsl\u00e5dan. Trots att elektronik anv\u00e4nds mycket sparsamt associerar jag i kr\u00e4ngande sv\u00e4ng till Word Of Mouth d\u00e4r ju Jaco Pastorius bossade. E.S.T:s ringlande refr\u00e4nger k\u00e4nns igen. Triggat av vidunderlig rytmsektion beger sig Wakenius och \u00f6vriga solister p\u00e5 inspirerade utflykter. Lyckoruset f\u00f6rnyas p\u00e5 hj\u00e4rtat av YSJF (Ystad Teater) i kompositioner som Elevation Of Love<\/em> och intrikat sammanfl\u00e4tade rytmiken p\u00e5 When God Created The Cofeebreak. <\/em>Lyckligtvis h\u00e5ller \u00f6vriga tillbaka f\u00f6r att Lyssarides i en betydelsefull passage ger oss en vink om Esbj\u00f6rns musikaliska r\u00f6tter. I en annan sekvens piskas tempot upp infernaliskt, som om ett explosivt sprintlopp skildras. <\/p>\n\n\n\n

Extranumrets raga-extatiska tillst\u00e5nd bl\u00e4ndar. Lysande assisterad av Berglund befinner sig \u00d6str\u00f6m i zonen. H\u00e4pna \u00e5h\u00f6rares reaktioner g\u00e5r troligen i s\u00e4r n\u00e4r flow uppn\u00e5s av samtliga. Med elektroniska finesser tillf\u00f6r Pohjola dessutom en hypnotisk krydda, bortom E.S.T:s inmutade dom\u00e4ner. Remarkabla experimenterande ”tilltaget” f\u00f6reg\u00e5s av ett vokalt nummer vari Lina Nyberg g\u00e4star. Hennes make Fredrik Ljungkvist f\u00f6rgyller en expanderande minnesstund med l\u00f6digt solo p\u00e5 tenorsax i Waltz For Lonely Ones. <\/em>Texten har Nyberg skrivit nota bene f\u00f6r \u00f6ver trettio \u00e5r sedan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av tv\u00e5 rafflande duos inte fr\u00e4mmande f\u00f6r avantgardistiskt tonspr\u00e5k har en exceptionell kvartett formats. I fjol kom debuten L\u00e9s \u00c9gares ( de vilsna) av SISSOKO SEGAL PARISIEN PEIRANI p\u00e5 ACT. Sopransaxofonisten \u00c9milie Parisien och ackordeonisten Vincent Peiranis samarbete recenserade jag 2018. Fransm\u00e4nnen best\u00e4mde sig f\u00f6r att sl\u00e5 sig samman med landsmannen Vincent Segal p\u00e5 cello och hans konstn\u00e4rlige partner Ballak\u00e9 Sissoko b\u00f6rdig fr\u00e5n Mali trakterandes kora, en v\u00e4stafrikansk harpluta popul\u00e4r inom v\u00e4rldsmusikgenren fr\u00e5n den kontinenten. Dessa duos med sina vitt skilda s\u00e4ttningar har \u00e5stadkommit tv\u00e5 album var. Tippar att de antingen kategoriserats som kammarjazz eller v\u00e4rldsmusik. Fusionerade \u00e4r de b\u00e5de och.<\/p>\n\n\n\n

Vill beteckna namnl\u00f6sa kvartettens s\u00f6ml\u00f6sa samspel som det st\u00f6rsta fyndet p\u00e5 YSJF. Konserten fanns med p\u00e5 den lista tv\u00e5 tyskspr\u00e5kiga kollegor efterlyste n\u00e4r festivalen g\u00e5tt i m\u00e5l och vi sammanfattade bombardemanget av h\u00e4rligt intensiva upplevelser. Avv\u00e4gningen mellan tillg\u00e4nglighet och lite mer utmanande str\u00e5k var fenomenal. Mina tysktalande skrivande v\u00e4nner skulle kallat f\u00f6rdelningen f\u00f6r fingerspitzengef\u00fchl. N\u00e4r innovativa bohemer och timida eleganter g\u00f6r gemensam sak utvecklas en s\u00e4llsynt elastisk samverkan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vet p\u00e5 f\u00f6rhand inte vad som komma skall, \u00e4ven om Peirani och Parisien tidigare framtr\u00e4tt var f\u00f6r sig p\u00e5 YSJF. Registrerar till att b\u00f6rja med f\u00f6rsynt kammarmusikalisk approach. F\u00f6rsta introt kommer fr\u00e5n koraspelaren vars komposition baserad p\u00e5 traditionell melodi inleder. Debutalbumets tio l\u00e5tar har med enstaka undantag skrivits av n\u00e5gon av musikerna. Man f\u00f6rflyttar sig st\u00e4ndigt i olika riktningar utan att det medf\u00f6r sv\u00e5righeter att f\u00f6lja med. Tar till mig ett karismatiskt stycke invirat i moll vars sv\u00e4vande anstrykning av klezmer f\u00f6rf\u00f6r. Att musikerna noga lyssnar p\u00e5 varandra och turas om att pr\u00e4gla soundet bidrar till f\u00f6rtrollningen. Snappar upp i en av introduktioner att lysande l\u00e5t d\u00f6pt till Izao <\/em>framf\u00f6rs, ett original av Peirani till\u00e4gnad en av hans s\u00f6ner.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n scenen p\u00e5 stadens teater sprids v\u00e4rldsmusik i sin prydno, delikat och fruktbart utforskande. Publiken spetsar \u00f6ronen and\u00e4ktigt som vore de en enda gemensam kropp. Magiskt! M\u00e4nnen vinnl\u00e4gger sig om att informera om repertoaren och sina instrument p\u00e5 n\u00f6jaktig engelska. Sammanfl\u00e4tade eller utskjutande st\u00e4mmor kreerar en l\u00e4cker sp\u00e4nnvidd fr\u00e5n minimalistiskt sv\u00e4ng till lyriska avsnitt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett underbart framrusande groove minner om Balkan-sv\u00e4ng och Zawinul Syndicate. H\u00e4rkomsten kan sannolikt placeras hos just Joe Zawinul (h\u00f6rde hans konstellation p\u00e5 Nef \u00e5ret f\u00f6re han dog) eftersom kvartetten tolkar hans Orient Express <\/em>p\u00e5 L\u00e9s \u00c9gares. <\/em>P\u00e5 kroppsspr\u00e5ket besk\u00e5dar vi hur virtuosen Parisien f\u00f6rs\u00e4tts i extas, vilket f\u00f6ljs upp med en makal\u00f6s folkloristisk leverans i ett utf\u00f6rligt intro. Det \u00f6verg\u00e5r i ett formidabelt feature fr\u00e5n Peirani, vars utvikning f\u00f6rbluffade gentlemannen p\u00e5 cello. Musiken roterar sp\u00e4nnande i kretslopp best\u00e5ende av spetsiga och fylliga toner. F\u00e5r f\u00f6r mig, kanske felaktigt, att fragment fr\u00e5n Summertime <\/em>inf\u00f6rlivas. Segal ges ocks\u00e5 utrymme att solistiskt spinna vidare p\u00e5 kammar-influenser, rytmiska figurer adderas ocks\u00e5 genom genom sinnrika pizzicaton. Kunde d\u00e4remot sakna en solistisk distinkt avdelning fr\u00e5n Sissoko. P\u00e5 upploppet frodas hopp och gl\u00e4dje, tr\u00f6sterika tillst\u00e5nd i dessa tider. Den triumfatoriskt dansanta finalen skulle vara idealisk som soundtrack i ett k\u00e4nsloladdat drama. Hoppas ni orkat l\u00e4sa \u00e4nda hit och lagt mitt tips p\u00e5 minnet. Live l\u00e4t dessa sammanf\u00f6rda duos suver\u00e4nt! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ystad med om omnejd 31\/7 – 4\/8 2024 15-\u00e5rs jubilerande YSJF kan \u00e4nnu en g\u00e5ng se tillbaka p\u00e5 en mycket lyckat utfall. Festivalgeneralen ber\u00e4ttade att publiksiffran hamnade p\u00e5 9 000 personer. Bortsett fr\u00e5n tv\u00e5 rej\u00e4la regnskurar under en kvalmig s\u00f6ndagseftermiddag f\u00f6rskonades vi fr\u00e5n ogynnsamt v\u00e4der. Dagen efter landets mest resursstarka jazzfestival sommartid avslutades, tr\u00e4ffar jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-183081","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183081","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=183081"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183081\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":183505,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/183081\/revisions\/183505"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=183081"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=183081"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=183081"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}