![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/unnamed-1.png\")
<\/p>\n<\/p>\n
Do not expect too much from the end of the world
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 2 augusti 2024
\nRegi Radu Jude<\/p>\n
De som arbetar h\u00e5rt och som befinner sig l\u00e5ngt ner p\u00e5 samh\u00e4llets stege blir alltid utnyttjade och lurade och f\u00e5r jobba mycket utan att vinna n\u00e5got – hur h\u00e5rt de \u00e4n arbetar \u00e4r de fortfarande f\u00f6rlorare. Det finns alltid n\u00e5gra som sitter h\u00f6gre upp i samh\u00e4llet och som tj\u00e4nar p\u00e5 andras slit. Det spelar ingen roll vilket samh\u00e4llssystem det \u00e4r. Det \u00e4r kontentan av denna rum\u00e4nska film som ocks\u00e5 \u00e4r Rum\u00e4niens Oscarsbidrag. Den s\u00e4tter fingret b\u00e5de p\u00e5 dagens \u00f6verexploaterade samtid och kommunisttiden. Men den \u00e4r tv\u00e5 timmar och fyrtiotre minuter l\u00e5ng och blir d\u00e4rf\u00f6r b\u00e5de seg och pl\u00e5gsam att ta sig igenom. Den hade vunnit p\u00e5 att kortas ned. Regiss\u00f6r och producenter har nog varit lite f\u00f6r f\u00f6r\u00e4lskade i flera av filmens scener.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/unnamed-4-2-300x200.jpg\")
Filmen utspelas i Bukarest och har tv\u00e5 handlingslinjer. Huvudber\u00e4ttelsen kretsar kring Angela, en stressad, pressad och \u00f6verarbetad produktionsassistent som k\u00f6r runt i Bukarest f\u00f6r att utf\u00f6ra det ena uppdraget efter det andra. Hon \u00e4r superstressad och tr\u00f6tt och m\u00e5ste emellan\u00e5t parkera p\u00e5 en gata och sova en halvtimme. F\u00f6r att l\u00e4tta p\u00e5 trycket postar hon korta videoklipp p\u00e5 sociala medier d\u00e4r hon anv\u00e4nder ett filter f\u00f6r att se ut som en man. Hennes manliga alter ego p\u00e5 TikTok och Instagram \u00e4r ett vidrig person som anv\u00e4nder ord som kuk, fitta, slampor mer \u00e4n n\u00e5gra andra ord och ska v\u00e4l symbolisera hur usel kommunikationen p\u00e5 sociala medier \u00e4r. Men det \u00e4r inte speciellt roligt, mest bisarrt och tr\u00f6ttsamt.<\/p>\n
Hennes stora uppgift f\u00f6r dagen \u00e4r att k\u00f6ra runt i staden f\u00f6r att intervjua personer som r\u00e5kat ut f\u00f6r olyckor p\u00e5 arbetet och blivit rullstolsbundna. Hon spelar in n\u00e4r de ber\u00e4ttar om sin olycka. En av dem ska bli utsedd f\u00f6r att f\u00e5 vara med i en film om skydd p\u00e5 arbetsplatser. Vinnaren ska f\u00e5 500 euro f\u00f6r detta. F\u00f6r en utfattig m\u00e4nniska som f\u00e5tt sitt arbetsliv f\u00f6rst\u00f6rt \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s en bra summa men med tanke p\u00e5 vad f\u00f6retaget som ska g\u00f6ra filmen f\u00e5r i vinst \u00e4r summan ingenting. Doris Goethe, projektledaren f\u00f6r inspelningen kommer \u00f6ver dagen fr\u00e5n \u00d6sterrike och hon l\u00e4gger ut 2.000 euro f\u00f6r att bjuda n\u00e5gra kollegor p\u00e5 drinkar i hotellets bar.<\/p>\n
En scen vi f\u00e5r se s\u00e5 ofta att det blir tjatigt \u00e4r n\u00e4r Angela k\u00f6r i Bukarest. Vi ser henne fr\u00e5n sidan i halvbild och hon tuggar tuggummi med stora tuggor och bl\u00e5ser en stor bubbla med tuggummit. Om och om igen ser vi denna bild d\u00e4r hon skumpar fram i bilen. Kinderna putar av det stora tuggummit.<\/p>\n
Filmen stretar \u00e5t olika h\u00e5ll och vi f\u00e5r f\u00f6lja tv\u00e5 kvinnor med samma namn under olika tidsepoker. Den ena \u00e4r nutidens Angela som k\u00f6r runt f\u00f6r att spela in de som skadats i arbetet och som postar videoklipp med kvinnof\u00f6rtryckande uttalande. Den andra \u00e4r en Angela som k\u00f6r taxi under kommunisttiden. Den kvinnliga taxichauff\u00f6ren r\u00e5kar ut f\u00f6r nedl\u00e5tande m\u00e4n och kvinnof\u00f6rtryck. Kommunisttidens Angelas scener \u00e4r filmade i f\u00e4rg medan nutidens Angelas scener \u00e4r filmad i svartvitt, f\u00f6rutom hennes klipp p\u00e5 sociala medier och slutscenen. Men i slutscenen \u00e4r b\u00e5de nutidens och kommunisttidens Angela med.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/unnamed-3-2-300x169.jpg\")
Jag har f\u00f6rst\u00e5tt att m\u00e5nga filmkritiker hyllar filmen f\u00f6r att den \u00e4r inspelad med en m\u00e4ngd olika tekniker. Regiss\u00f6ren Radu Jude och hans fotograf Marius Panduru blandar format och stilar med vild frenesi: nedtonad 16 mm i f\u00e4rg krockar med kontrastrikt svartvitt. Eftert\u00e4nksamma collage och blinkningar till Godard visas tillsammans med kitchiga Tiktokvideor med smakl\u00f6sa filter. F\u00f6r den som \u00e4r special-intresserad av olika filmteknik \u00e4r filmens intressant f\u00f6rst\u00e5s. Men jag tycker att den tappar i dramaturgin och den blir r\u00f6rig, stundtals \u00f6vertydlig och tradig och samtidigt skulle jag g\u00e4rna sett mer av taxichauff\u00f6ren Angelas liv. Filmen \u00e4r absurd och apart men den har sina po\u00e4ng, absolut. Skildringen av den maktl\u00f6sa arbetarklassens situation d\u00e5 och nu \u00e4r en av filmens beh\u00e5llningar. Slutscenen \u00e4r talande. Men f\u00f6r min smak spretar filmen f\u00f6r mycket och blir l\u00e5ngrandig. Jag tycker inte det \u00e4r s\u00e4rskilt roligt med filmklipp som str\u00f6r helvilt med ord p\u00e5 k\u00f6nsdelar och vad man kan g\u00f6ra med dem. Jag uppskattar filmens intentioner och hade \u00f6nskat att den var lite mer fokuserad och mindre upprepande, d\u00e5 hade den absolut f\u00e5tt h\u00f6gre betyg av mig. Men som den \u00e4r nu fick jag tvinga mig att se klart den.<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Radu Jude vann vann Guldbj\u00f6rnen vid Berlins filmfestival 2021 f\u00f6r sina f\u00f6rra film, Bad Luck Banging or Loony Porn. Denna nya film, Do not expect too much from the end of the world, som var utsedd till Rum\u00e4niens Oscarsbidrag 2024 har vunnit en del festivalpriser:
\nVINNARE \u2013 SPECIAL JURY PRIZE \u2013 LOCARNO INTERNATIONAL FILM FESTIVAL
\nVINNARE \u2013 B\u00c4STA SK\u00c5DESPELARE ILINCA MANOLACHE \u2013
\nCHICAGO INTERNATIONAL FILM FESTIVAL
\nVINNARE \u2013 FICTION FEATURE COMPETITION \u2013 MONTCLAIR FILM FESTIVAL<\/p>\n