{"id":182824,"date":"2024-07-21T21:35:02","date_gmt":"2024-07-21T19:35:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=182824"},"modified":"2024-07-23T14:19:41","modified_gmt":"2024-07-23T12:19:41","slug":"godkant-med-nod-och-nappe-tack-vare-inneboende-kvaliten-i-latskatten-eldkvarns-avskedsturne-i-tradgardsforeningen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=182824","title":{"rendered":"Godk\u00e4nt med n\u00f6d och n\u00e4ppe tack vare inneboende kvalit\u00e9n i l\u00e5tskatten &#8211; Eldkvarns avskedsturn\u00e9 i Tr\u00e4dg\u00e5rdsf\u00f6reningen"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/450308422_461101390061442_6871941367106327138_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-182825\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/450308422_461101390061442_6871941367106327138_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/450308422_461101390061442_6871941367106327138_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Tr\u00e4dg\u00e5rdsf\u00f6reningen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>19\/7 2024<\/p>\n\n\n\n<p>Har inte tidigare recenserat Eldkvarn trots att de varit mina favoriter bland svenska band. D\u00e4remot levererat texter fr\u00e5n konsert med Plura &amp; Carla, med Plura i ny omgivning p\u00e5 Storan och fr\u00e5n Pluras krogshow d\u00e4r sonen Axels band \u00e5terigen kompade honom. Jag vet varf\u00f6r fascinationen uppstod hos mig omkring 1980 redan f\u00f6r att sedermera utvecklas. Handlar bland annat om kasten emellan vemod och extas, hur man influerats och skiftat stil, de ber\u00e4ttande texterna (t\u00e4nk p\u00e5 inneb\u00f6rden i &#8221;Att g\u00f6ra en Plura&#8221;.) likv\u00e4l som de klatschigt infallsrika refr\u00e4ngerna samt att k\u00e4rntruppen sedan decennier utg\u00f6rs av fem olika individer; vilka samtliga bidrar med olika viktiga egenskaper. (Tre av dem \u00e4r jag f\u00f6r \u00f6vrigt facebook-v\u00e4n med.)  Betraktar dessutom of\u00f6ruts\u00e4gbarheten live som en kittlande styrka .<\/p>\n\n\n\n<p>Jag har en hel del av vad som utgivets i bokform (somligt signerat), j\u00e4mte hyllningar i b\u00f6cker av bland andra Kjell Andersson och Lars Lilliestam. En skribent som i sociala medier ofta lyfter fram gruppen och Pluras storhet \u00e4r Tore S B\u00f6rjesson, ett bejakande jag gillar att ta del av.  \u00c4ger uppskattningsvis 80 % av deras rikhaltiga skivutgivning inklusive den stora samlingen <em>Den goda sk\u00f6rden<\/em> och har sett dem minst femton g\u00e5nger. Att l\u00e5nglivade bandet \u00e4r beroende av Plura Jonssons l\u00e5tskrivar\u00e5dra blev tydligt n\u00e4r han tr\u00f6ttnade och lade ner deras verksamhet 2015. \u00d6vriga lyckades inte f\u00e5 till det som Stadshuset n\u00e4r Carla skulle fronta. Hur turerna gick n\u00e4r de ville \u00e5terf\u00f6renas igen skildras insiktsfullt i H\u00e5kan Lahgers <em>D\u00f6 med st\u00f6vlarna p\u00e5 <\/em>d\u00e4r alla ber\u00f6rda kommer till tals. Av tv\u00e5 bejublade konserter i hemstaden Norrk\u00f6ping i fjol, har reunion-projektet nu v\u00e4xt ut till en omfattande avskedsturn\u00e9 under titeln <em>Det \u00e4r aldrig f\u00f6rsent att l\u00e4gga av. <\/em><\/p>\n\n\n\n<p>V\u00e4dret \u00e4r gynnsamt f\u00f6r konsert utomhus, lagom varmt och obefintlig vind. Enligt Claes von Heijne \u00e4r vi 2 800 i publiken. Biljettf\u00f6rs\u00e4ljningen har dock g\u00e5tt s\u00e5 pass tr\u00f6gt att de till slut reades ut. M\u00e4rkligt nog saknas backdrop. P\u00e5 s\u00e5dan borde borde ju en bildkavalkad ha exponerat bandets anm\u00e4rkningsv\u00e4rda historik. Vi f\u00e5r heller inte, tr\u00e5kigt nog, n\u00e5gra sammanfattande anekdoter fr\u00e5n huvudpersonen, bortsett fr\u00e5n Mauro Scoccos klassiska f\u00f6rkastelsedom \u00f6ver hitten <em>Fulla f\u00f6r k\u00e4rleks skull. <\/em>Konserten varar inklusive tre extranummer i cirka en timma och fyrtiofem minuter. Ljudet \u00e4r periodvis f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt murrigt, kan liknas vid smutsigt.<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 scen huserar Plura sittandes med gitarr i famnen som en trygg accessoar  i en specialdesignad kontorsstol f\u00f6r att lindra sm\u00e4rtan i ryggen. Bredvid honom st\u00e5r p\u00e5 ena sidan i vit keps brodern Carla vars f\u00f6delsedag uppm\u00e4rksammas allra sist. P\u00e5 andra sidan st\u00e5r Pluras son Axel Jonsson-Stridsbeck med akustisk gitarr p\u00e5 magen.  Ett par meter bort i j\u00e4mnh\u00f6jd sitter Tony Thor\u00e9n med sin elbas p\u00e5 en f\u00f6rst\u00e4rkare. Eftersom jag recenserade hans senaste bok och d\u00e4rmed f\u00e5tt vetskap om operationer och sviktande funktioner som f\u00f6ljd, f\u00f6rtj\u00e4nar dennes insats hj\u00e4ltestatus. Skymda f\u00f6r mig d\u00e4r jag bortsett fr\u00e5n extranumren sitter i dungen vid serveringsborden, sitter i hatt och vit kostym Eldkvarns &#8221;professor&#8221; Claes von Heijne p\u00e5 piano\/ klaviatur och bakom trumsetet Werner Modigg\u00e5rd. Kompletterar g\u00f6r hans son Adrian p\u00e5 congas och s\u00e5ng och m\u00e5ngsidige Marcus Olsson p\u00e5 hammondorgel plus tenorsaxofon och tv\u00e4rfl\u00f6jt. <\/p>\n\n\n\n<p>N\u00e5gra oannonserade g\u00e4ster dyker inte upp och Plura struntar genomg\u00e5ende i presentationer, n\u00e4mner kortfattat vad som komma skall.. Jag fick k\u00e4nslan av att han halvt om halvt \u00e5ngrat att projektet antagit n\u00e4rmast grandiosa proportioner. En s\u00e4regen k\u00e4nsla uppst\u00e5r. \u00c4r uppdraget att ta sig igenom ett antal omtyckta och variationsrika  l\u00e5tar med hedern i beh\u00e5ll?  Vacklande \u00f6vertygelsen  smittade av sig en smula p\u00e5 \u00f6vriga. N\u00e4r jag blir besviken brukar jag ofta avst\u00e5 fr\u00e5n att skriva. I det h\u00e4r fallet \u00e4r jag i bakhuvudet medveten om att jag nog beg\u00e4r f\u00f6r mycket, \u00e4ven om bandet rimligen haft tid att repa in sin repertoar och spela ihop sig. GP:s smakdomare menade att endast inbitna kunde vara n\u00f6jda. G\u00e5r inte att l\u00e5ta bli att j\u00e4mf\u00f6ra med alla de stunderna jag ryst av v\u00e4lbehag av deras sound fr\u00e5n utomhusscener, rockklubbar, m\u00e4ssorna i Annedalskyrkan etc. Och skillnaden \u00e4r p\u00e5taglig. Avskedsturn\u00e9n l\u00e5ter stundtals n\u00e4rmast hafsig, vilket b\u00e4r mig emot att skriva.<\/p>\n\n\n\n<p>Jag tr\u00e4ffade ett inbitet fan som hade inf\u00f6rskaffat turn\u00e9ns t-shirt. Efter\u00e5t sa han till mig att Plura var deras svaga kort. Jag m\u00e5ste vara uppriktig \u00e4ven om det g\u00f6r arrang\u00f6r och utpekade ledsna. N\u00e4r jag j\u00e4mf\u00f6r hur det optimalt l\u00e5ter \u00e4r skillnaden anm\u00e4rkningsv\u00e4rd. Rytmiska intonationen g\u00e5r oftast f\u00f6rlorad. Ist\u00e4llet f\u00f6r ursprungliga betoningar reciteras mycket. Ibland blir s\u00e5ngen sluddrig. Och det f\u00f6refaller n\u00e5gra g\u00e5nger som om han l\u00e4spar. Som sagt b\u00e4r det mig emot att formulera mig s\u00e5 h\u00e4r. Synd att inte Adrian Modigg\u00e5rd fick kliva fram mer vokalt. Han lyckades, tog verkligen f\u00f6r sig i <em>Jag har gjort det igen. <\/em>Carla h\u00e5ller precis den skapliga standard jag f\u00f6rest\u00e4llt mig i publikfriande gl\u00e4djekicken <em>Kungsholmskopplet <\/em>j\u00e4mte sn\u00e4rtiga rariteten <em>Ingen l\u00e4tt match, Bobo. <\/em>Tv\u00e5 av hans kompositioner.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/449602728_1156071555449028_4297489719790724222_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-182831\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/449602728_1156071555449028_4297489719790724222_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/449602728_1156071555449028_4297489719790724222_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Repertoaren kan inte klagas p\u00e5, tv\u00e4rtom. Visst finns andra favoriter att efterlysa som hyllningen till modern i <em>Huvudet h\u00f6gt, V\u00e5r lilla stad<\/em>, <em>Skrik som ett barn<\/em> eller r\u00f6rande <em>N\u00e5gonting m\u00e5ste g\u00e5 s\u00f6nder. <\/em> Titlar och l\u00e5tordning beh\u00e5lls t\u00e4mligen intakt under turn\u00e9n. Men givetvis ges utrymme f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndringar, vilket ocks\u00e5 sker. En trevlig nyhet \u00e4r att melankoliskt finst\u00e4mda fulltr\u00e4ffen <em>Blues f\u00f6r Bodil Malmsten <\/em>stuvats in i G\u00f6teborg. Att Plura s\u00e5 s\u00e4llan kommunicerar med publiken och d\u00e4rtill undviker att kommentera v\u00e4rlden utanf\u00f6r l\u00e5tarna var \u00e5 andra sidan  trist. Besv\u00e4rades han extra mycket av v\u00e4rk?<\/p>\n\n\n\n<p>P\u00e5 n\u00e4stan exakt utsatt tid b\u00f6rjar man suggestivt i <em>Jag \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n dig<\/em>. En talande, l\u00e4tt uppgiven text som p\u00e5 s\u00e4tt och vis s\u00e4tter tonen f\u00f6r detta event.. Och d\u00e4rp\u00e5 v\u00e4xlas upp.  Ansenlig tempo\u00f6kning tar vid i <em>M\u00f6rkret knackar p\u00e5 din d\u00f6rr.<\/em>. Generellt sett lyckas man b\u00e4st i de poppigt sn\u00e4rtiga l\u00e5tarna. Tidigt in i Eldkvarns uppgjorda schema f\u00e5r vi en v\u00e4rdem\u00e4tare. Syftar p\u00e5 min absoluta live-favvo <em>\u00c4lskaren fr\u00e5n det \u00f6de landet <\/em>f\u00f6ljd av Scoccos ovan n\u00e4mnda r\u00e5diss och framsvepande ordberusningen i inneh\u00e5llsrika <em>Alice. <\/em> Trippeln funkar n\u00f6jaktigt, men sk\u00e4rpan och nerven jag r\u00e4knat med uteblir. M\u00e4nnen vars aktioner styrs av en nyckfullt textande centralgestalt kommer bara undantagsvis in i den \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda zonen, f\u00f6r att prata sportterminologi. Och det sker l\u00e4ngre in i konserten. En annan noterbar brist \u00e4r att features f\u00f6rekommer i f\u00f6r liten utstr\u00e4ckning.. Carlas insatser f\u00f6rtj\u00e4nar sj\u00e4lvfallet ber\u00f6m, fast han borde f\u00e5tt tid f\u00f6r minst ett l\u00e4ngre solo. Flest features kommer ist\u00e4llet ov\u00e4ntat fr\u00e5n nyttige Marcus Olsson p\u00e5 tenorsax, som ocks\u00e5 f\u00e4rgar snyggt med framv\u00e4llande toner p\u00e5 hammondorgel och i <em>Blues f\u00f6r Bodil Malmsten <\/em>p\u00e5 tv\u00e4rfl\u00f6jt. F\u00f6rutom i vad som aviseras som finalen &#8211; rusiga <em>Pojkar pojkar pojkar <\/em>med sedvanligt inslag av reggae j\u00e4mte Dag Vag-fragment, positionerar sig rytmsektionen s\u00e4llan l\u00e4ngst fram. Detta uppbrutna sjok borde d\u00e4rf\u00f6r ha kommit tidigare, inte minst f\u00f6r att samtliga skulle f\u00e5 uttrycka sig spontant med passande infall.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/450152099_1859744647839351_3503492684831241521_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-182846\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/450152099_1859744647839351_3503492684831241521_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/450152099_1859744647839351_3503492684831241521_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Tenorsaxen g\u00f6r entr\u00e9 i sm\u00e4ktande, b\u00f6ljande <em>Alice <\/em>vars intro p\u00e5 piano sitter snyggt. Kunde ha f\u00e5tt p\u00e5g\u00e5 n\u00e5got l\u00e4ngre. Kanske \u00e4r jag or\u00e4ttvis, kanske beg\u00e4r jag f\u00f6r mycket. Har alltid passionerat \u00e4lskat <em>I skydd av m\u00f6rkret<\/em>, en av ett drygt tjog l\u00e5tar, vilka bevisar varf\u00f6r Eldkvarn har en s\u00e5dan upph\u00f6jd status hos en kr\u00e4vande och n\u00e4rmast legendarisk smakdomare som Kjell Andersson. Tyv\u00e4rr slarvas det i utf\u00f6randet och l\u00e5ten g\u00e5r f\u00f6r snabbt. Ett tydligt exempel p\u00e5 hur oj\u00e4mna Eldkvarn \u00e4r denna afton.<\/p>\n\n\n\n<p>Men n\u00e4r enheten p\u00e5 scen k\u00e4mpar med att f\u00e5 till dynamik och \u00f6verg\u00e5ngar i flera av de viktigaste kompositionerna i det risiga ljud som st\u00e5r till buds, hittas lyckligtvis \u00e4nd\u00e5 en v\u00e4gvinnande formel i melodier med ett rakt, enklare beat. Utdelar h\u00f6ga betyg till fantastiska hooken i <em>Ett hus p\u00e5 stranden, <\/em>den glatt okomplicerade <em>Ett fall av k\u00e4rlek, <\/em>bagatellartade drivet i Carlas alster <em>Ingen l\u00e4tt match, Bobo <\/em>samt f\u00f6r Adrian Modigg\u00e5rds fr\u00e4scha energi i <em>Jag har gjort det igen<\/em>. Konsertens definitiva h\u00f6jdpunkt infaller i l\u00e4ckert uppbyggda <em>Jag \u00e4r det hj\u00e4rta. <\/em>H\u00e4r broderas harmonier ut genom sp\u00e4nnande dramatiska b\u00e5gar. Orsakar ber\u00e4ttigad respons. Att man denna kv\u00e4ll v\u00e4ljer att avst\u00e5 fr\u00e5n att brodera ut <em>K\u00e4rlekens tunga <\/em>med trumslagar-Werners karakt\u00e4ristiska taktf\u00f6rskjutningar framst\u00e5r d\u00e4remot som en g\u00e5ta. \u00d6vriga tv\u00e5 l\u00e5tar i extra-avdelningen var tillbakablickandet eposet <em>Ner f\u00f6r floden <\/em>och <em>Du \u00e4lskar inte mig <\/em>som garneras med h\u00e4rligt h\u00e4ng i melodin toppat av Carlas licks.<\/p>\n\n\n\n<p>Blev kanske f\u00f6r l\u00e5ngrandig n\u00e4r min kluvenhet inf\u00f6r vad som \u00e4gde rum under n\u00e4rmare tv\u00e5 timmar motiveras. F\u00f6rvisso inneh\u00f6ll repertoaren ett antal ljuspunkter. Men ytterst tveksam till om jag anser att de slutar med flaggan i topp. Hur som helst, TACK f\u00f6r all underbar musik under \u00e5rens lopp. Minnena, skivorna och de fr\u00e5n olika h\u00e5ll nedtecknade ber\u00e4ttelserna har jag ju kvar.   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tr\u00e4dg\u00e5rdsf\u00f6reningen i G\u00f6teborg 19\/7 2024 Har inte tidigare recenserat Eldkvarn trots att de varit mina favoriter bland svenska band. D\u00e4remot levererat texter fr\u00e5n konsert med Plura &amp; Carla, med Plura i ny omgivning p\u00e5 Storan och fr\u00e5n Pluras krogshow d\u00e4r sonen Axels band \u00e5terigen kompade honom. Jag vet varf\u00f6r fascinationen uppstod hos mig omkring 1980 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-182824","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/182824","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=182824"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/182824\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":182899,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/182824\/revisions\/182899"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=182824"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=182824"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=182824"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}