![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/07\/image001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Twisters
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 12 juli 2024
\nRegi Lee Isaac Chung<\/p>\n
Trots att Twister fr\u00e5n 1996 spelade in – f\u00f6r sin tid, ohyggliga en halv miljard dollar, \u00e4r filmen, likt uppringt internet, n\u00e5got som g\u00e4rna hade f\u00e5tt stanna kvar i d\u00e5tiden och aldrig g\u00f6ra sig p\u00e5mind.<\/p>\n
Twister f\u00f6rblir en r\u00f6rig, tr\u00e5kig och totalt ointressant film n\u00e4stan trettio \u00e5r senare. Dessutom \u00e4r den befriad fr\u00e5n all intressant tematik, kvickt\u00e4nkt humor eller minnesv\u00e4rda karakt\u00e4rer.<\/p>\n
S\u00e5 utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r en forts\u00e4ttning – eller nyversion, \u00e4r d\u00e4rmed inte n\u00e5got som f\u00f6rs\u00e4tter v\u00e4rlden i eld och l\u00e5gor. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste det finnas en tanke, n\u00e5gon form av klurig id\u00e9 som g\u00f6r det v\u00e4rt att \u00e5teruppliva n\u00e5got som har v\u00e4ldigt litet existensber\u00e4ttigande vad uppf\u00f6ljare betr\u00e4ffar. Regiss\u00f6ren Lee Isaac Chung, mest k\u00e4nd f\u00f6r den hyllade – men enligt mig tafatta, Minari, vill g\u00f6ra en resa likt Christopher Nolan eller Greta Gerwig, d\u00e4r kritikerrosade filmer leder vidare till mastodontprojekt som lyckas bevara identiteten och det unika fingeravtrycket fr\u00e5n de mer personliga projekten. I och med att det inte finns n\u00e5got livsviktigt arv fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ende film \u00e4r det \u00f6ppet m\u00e5l. Twisters skulle kunna vara en sorts \u00e5teruppr\u00e4ttelse, som markerar varf\u00f6r katastroffilmen \u00e4r relevant som genre men som ocks\u00e5 hyllar och k\u00e4rleksfullt ironiserar den.<\/p>\n
Det d\u00e4r m\u00e5 l\u00e5ta som en plan men det intresserar inte Lee Isaac Chung \u00f6verhuvudtaget. Faktum \u00e4r att man kan fr\u00e5ga sig om n\u00e5gonting som har att g\u00f6ra med filmen, f\u00f6rutom en oerh\u00f6rt lukrativ l\u00f6n, har v\u00e4ckt n\u00e5gon inspiration eller skapargl\u00e4dje. F\u00f6r det h\u00e4r \u00e4r inte n\u00e5gon l\u00e4ttsam underh\u00e5llning med god humor, sympatiska karakt\u00e4rer eller episka scener. Det hela p\u00e5minner ist\u00e4llet om n\u00e5gon tortyrliknande kvarsittning d\u00e4r absolut ingen vill vara p\u00e5 plats. Hesa Fredrik b\u00f6rjar tjuta illavarslande snabbt d\u00e5 huvudrollsinnehavaren Daisy Edgar Jones dyker upp i bild. Efter en mycket stark insats i D\u00e4r Kr\u00e4ftorna Sjunger hade den unga brittiska sk\u00e5despelaren alla m\u00f6jligheter i v\u00e4rlden att bredda sin repertoar och blanda stort- och sm\u00e5skaligt vad g\u00e4ller framtida projekt. Men den Edgar Jones som agerar h\u00e4r kan endast vara en artificiell kopia, ingenting annat kan f\u00f6rklara det helt chockerande usla och tr\u00e5kiga sk\u00e5despelet. Det \u00e4r inte ofta en sk\u00e5despelare lyckas statuera s\u00e5dan motvilja, hoppl\u00f6shet och sj\u00e4lvf\u00f6rakt som Edgar Jones g\u00f6r h\u00e4r, s\u00e4ttet hennes agerande utstr\u00e5lar panik, apati och uppgivenhet g\u00e5r bortom all normal beskrivning.<\/p>\n
Nu \u00e4r det nog ingen som bryr sig om det faktum att huvudrollsinnehavaren agerar likt n\u00e5gon som just f\u00e5tt besked om att d\u00f6den v\u00e4ntar. Po\u00e4ngen \u00e4r att \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00e5 se grandios massf\u00f6rst\u00f6relse och tramsig dialog, men den enda kvoten som uppfylls \u00e4r trams, och d\u00e5 inte bara vad g\u00e4ller de pajaskonster som karakt\u00e4rerna \u00e4gnar sig \u00e5t. Isaac Chung verkar endast ha ett slutm\u00e5l, en paraplydrink vid en strand l\u00e5ngt borta fr\u00e5n detta el\u00e4nde. S\u00e4ttet filmen \u00e4r regisserad och sammansatt p\u00e5 \u00e4r b\u00e5de slapph\u00e4nt och nonchalant. D\u00e4r Twister drogs med oerh\u00f6rda produktionsproblem, vilket innebar konstanta omskrivningar av manuset, \u00e4r detta ett f\u00f6rsta utkast d\u00e4r absolut ingenting h\u00f6r ihop eller \u00e4r det minsta begripligt. Ber\u00e4ttelsen hostar och rosslar som om grav tuberkulos har drabbat den, vad som delges publiken \u00e4r en rad totalt menl\u00f6sa sekvenser vars substans \u00e4r tunnare \u00e4n vatten.<\/p>\n
Den utlovade massf\u00f6rst\u00f6relsen \u00e4r lika loj som att se ett litet barn sparka s\u00f6nder ett sandslott p\u00e5 badstranden. Det \u00e4r en kavalkad av urgamla specialeffekter och sk\u00e5despelare som skriker i panik, om det beror p\u00e5 insikten av vad de medverkar i f\u00f6rblir dock osagt. Visuellt \u00e4r filmen – trots analogt foto, ocks\u00e5 ful och anonym, det g\u00f6rs ett par pliktskyldiga estetiska vinkningar till originalet men d\u00e4refter v\u00e4ntar medelm\u00e5ttighet i sin renaste form vad g\u00e4ller det utseendem\u00e4ssiga.<\/p>\n
Och i en tid d\u00e5 v\u00e4rmeb\u00f6ljor h\u00e4rjar runtom i v\u00e4rlden och d\u00e4r effekten av global uppv\u00e4rmning g\u00f6r sig p\u00e5mind varje minut och sekund, fanns det utrymme – om modet hade funnits, att g\u00f6ra ett kraftfullt inl\u00e4gg kring \u00f6kat antal orkaner och den massf\u00f6rst\u00f6relse som kommer f\u00f6lja som ett resultat av milj\u00f6f\u00f6r\u00f6delse. Men sj\u00e4lvfallet kan Twisters inte hitta modet f\u00f6r detta, ist\u00e4llet presenteras en patetisk Panac\u00e9 som ber publiken att luta sig tillbaka och \u00f6verl\u00e5ta detta triviala problem till n\u00e5gon annan. Den sista skv\u00e4tten vansinne blir d\u00e5 filmens samtliga karakt\u00e4rer \u00e5ker runt i bensinslukande pickup-trucks vars br\u00e4nslef\u00f6rbrukning \u00e4r ekvivalent med att br\u00e4nna ned ett par regnskogar, detta medan de gn\u00e4ller och klagar \u00f6ver orkaners oerh\u00f6rda skadekraft. Att kalla det patetiskt \u00e4r alltf\u00f6r v\u00e4nligt.<\/p>\n