![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/06\/latenight.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Late night with the devil
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 14 juni 2024
\nRegi och manus Cameron Cairnes, Colin Cairnes<\/p>\n
N\u00e5got s\u00e5 s\u00e4llsynt som en skr\u00e4ck-komedi. Det var l\u00e4nge sedan jag skrattade s\u00e5 gott under en skr\u00e4ckfilm. Den marknadsf\u00f6rs som skr\u00e4ckfilm som gjort succ\u00e9 i USA. En rolig detalj \u00e4r att filmen p\u00e5 \u00f6ppningshelgen i USA ska ha gjort exakt 666.666 dollar p\u00e5 s\u00f6ndagen. Siffrorna som st\u00e5r f\u00f6r Dj\u00e4vulen eller Antikrist. N\u00e5 om det \u00e4r den exakt summan som kom in, kan vi v\u00e4l p\u00e5 vara lite kritiskt ifr\u00e5gas\u00e4ttande till.<\/p>\n
Skr\u00e4ck och skr\u00e4ck. Nja den r\u00f6r sig i markerna kring s\u00e5dant som brukar ta plats i skr\u00e4ckfilmer men tas upp p\u00e5 ett mer finurligt s\u00e4tt. Egentligen handlar den om journalistik eller tv-journalistik – eller mer konkret om prat-shower, talkshows.<\/p>\n
Filmen utspelas i slutet av 1970-talet och handlar om Jack Delroy som leder en talkshow med titeln \u201cNight Owls\u201d. Som titeln hintar om \u00e4r det ett program f\u00f6r s\u00f6mnl\u00f6sa tv-tittare. Programmet \u00e4r popul\u00e4rt men Jack lyckas \u00e4nd\u00e5 aldrig sl\u00e5 Johnny Carsons siffror. Jack Delroy \u00e4r den st\u00e4ndiga tv\u00e5an. Jack spelas v\u00e4ldigt bra av David Dastmalchian som bland annat haft roller i Oppenheimer och Dune. Han \u00e4r mycket trov\u00e4rdig som en typisk programledare f\u00f6r en amerikansk talkshow som jagar tittarsiffror. F\u00f6r mig \u00e4r det en tydlig metafor f\u00f6r dagens tv-kanaler, influensers och tidningsredaktioner som jagar klick. Det \u00e4r samma princip som skildras. Hur l\u00e5ngt \u00e4r en programledare och producenter redo att g\u00e5 f\u00f6r att f\u00e5 flest tittare, eller flest klick, eller s\u00e4lja flest annonser.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4nder det tragiska. Jacks fru d\u00f6r i cancer. Jack f\u00f6rlorar sin gnista och tittarsiffrorna dalar. Jack blir desperat och planerar ett unikt program tillsammans med sina producenter. Han ska g\u00f6ra en Halloweenspecial och bjuda in medium och demonutdrivare och g\u00f6ra ett riktigt spektakul\u00e4rt program som ska f\u00e5 enorma tittarsiffrorna. Bland hans g\u00e4ster finns en ung flicka, Lilly, som \u00e4r den enda som \u00f6verlevde en brand i ett tempel f\u00f6r satanister. Den unga flickan har en demon inom sig som hon h\u00e5ller i schack med hj\u00e4lp av en forskade, June Ross-Mitchell, kring paranormala fenomen.<\/p>\n
Som en extra krydda i programmet har Jack bjudit in Carmichael Haig som \u00e4r en k\u00e4nd kritiker som lovat 100.000 dollar till den som kan uppvisa n\u00e5got paranormalt som inte \u00e4r fusk. Diskussionerna kring vad som \u00e4r falskt och inte \u00e4r den mest intressanta delen av filmen.<\/p>\n
Egentligen har jag sv\u00e5rt att h\u00e5lla med om att detta \u00e4r en skr\u00e4ckfilm. Jag blev aldrig r\u00e4dd och jag h\u00f6rde heller inte som tj\u00f6t av r\u00e4dsla i salongen. D\u00e4remot h\u00f6rdes ett och annat skratt. Sj\u00e4lv hade v\u00e4ldigt roligt emellan\u00e5t.<\/p>\n
Slutet var dock r\u00f6rigt i mesta laget och skulle f\u00f6rst\u00e5s vara skr\u00e4mmande men det var mest f\u00f6rvirrande. Ett litet minus ocks\u00e5 att de fenomen som var med \u00e4r schabloner, klich\u00e9er.<\/p>\n
I det stora hela \u00e4r Late night with the devil en rolig film inom kategorin skr\u00e4ck som mer var komedi och som helt klart g\u00e5r att diskutera vidare kring efter\u00e5t. Vad \u00e4r paranormalt och vad kan m\u00e4nniskor luras att tro att de ser eller upplever? Och hur l\u00e5ngt \u00e4r en tv-personlighet eller influencer eller journalist beredd att g\u00e5 f\u00f6r att bli st\u00f6rst?<\/p>\n