{"id":181859,"date":"2024-06-09T10:25:25","date_gmt":"2024-06-09T08:25:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181859"},"modified":"2024-06-09T10:25:25","modified_gmt":"2024-06-09T08:25:25","slug":"filmrecension-the-watchers-forutsagbart-och-uselt-platt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181859","title":{"rendered":"Filmrecension: The Watchers &#8211; f\u00f6ruts\u00e4gbart och uselt platt"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-181862\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/06\/image001.jpg\" alt=\"\" width=\"520\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/06\/image001.jpg 520w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/06\/image001-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 520px) 100vw, 520px\" \/><\/p>\n<p>The Watchers<br \/>\nBetyg 1<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 7 juni 2024<br \/>\nRegi Ishana Shyamalan<\/p>\n<p>Bruce Springsteen sj\u00f6ng i den fantastiska Long Time Comin\u2019 att om han hade en enda \u00f6nskan i denna gudsf\u00f6rg\u00e4tna v\u00e4rld skulle det vara att ens synder borde f\u00f6rbli ens egna och inte \u00e4rvas av ens barn.<\/p>\n<p>Tyv\u00e4rr har denna \u00f6nskan inte slagit in vad g\u00e4ller Ishana Shyamalan dotter till den numera \u00f6k\u00e4nde M. Night Shyamalan. Det skulle kunna skrivas minst ett dussin avhandlingar om hur problematisk och p\u00e5tr\u00e4ngande nepotismen \u00e4r inom den v\u00e4sterl\u00e4ndska filmindustrin. Nu senast menade Maya Hawke &#8211; dotter till Ethan Hawke och Uma Thurman, att hennes karri\u00e4r &#8211; med st\u00f6rsta sannolikhet, inte hade varit densamma utan sin glansiga genpool och sina f\u00f6r\u00e4ldrars f\u00f6rm\u00e5ga att \u00f6ppna d\u00f6rrar.<\/p>\n<p>Hela den d\u00e4r diskussionen \u00e4r dock irrelevant d\u00e5 det kommer till att faktiskt f\u00f6rst\u00e5 vad som lett till det inferno som \u00e4r The Watchers, en film som kan stoltsera med ett antal v\u00e4rldsrekord i att vara s\u00e4mst inom det mesta. Ishana Shyamalan har inte bara f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6lja i sin fars fotsp\u00e5r, hon efterapar och imiterar ned till minsta best\u00e5ndsdel. Om det nu varit s\u00e5 att M. Night Shyamalan hade varit en filmskapare i v\u00e4rldsklass hade det inte varit fel att aspirera till samma niv\u00e5er. Men den beskrivningen av M. Night figurerar bara i n\u00e5gon parallell verklighet d\u00e4r Taylor Swift spelar inf\u00f6r tomma arenor.<\/p>\n<p>Det skall dock s\u00e4gas att Ishana \u00e4r sin far upp i dagen, vilket f\u00f6rvisso inte \u00e4r n\u00e5got att vara stolt \u00f6ver vad filmskapandet anbelangar. Precis som hos pappan \u00e4r hennes filmskapande ett rusande t\u00e5g d\u00e4r slutdestinationen \u00e4r ett bottenl\u00f6st h\u00e5l. Att h\u00e5lla Ishana ansvarig f\u00f6r den tortyr som M. Night utsatte m\u00e4nskligheten f\u00f6r med filmer som The Village och Lady In The Water vore inte r\u00e4tt, men d\u00e5 hon frenetiskt \u00f6nskar emulera detta groteska filmskapande blir alla f\u00f6rs\u00f6k till t\u00e5lamod eller f\u00f6rst\u00e5else grusade.<br \/>\nF\u00f6r det finns sannerligen inte mycket som skiljer denna film fr\u00e5n n\u00e4mnda makabra skr\u00e4p. Det h\u00e4r inte en film, det \u00e4r ett kaos, en hord av ilskna tjurar som river allt i sin v\u00e4g. Trots att filmen bygger p\u00e5 en litter\u00e4r f\u00f6rlaga &#8211; som i teorin borde kunna stabilisera inkompetensen och sk\u00e4nka filmen en resonlig f\u00e4rdplan, framst\u00e5r hela projektet som n\u00e5gon form av pervers improvisation d\u00e4r man endast f\u00f6ljer f\u00f6rsta &#8211; och s\u00e4msta t\u00e4nkbara, id\u00e9 och hoppas att det funkar.<\/p>\n<p>Att ber\u00e4ttelsen har samma od\u00f6r som surstr\u00f6mming kunde kanske &#8211; kanske, ha accepterats om det fanns en stabil personregi, gott sk\u00e5despeleri eller dugliga skr\u00e4ckmoment. Men filmens unkna story liknar en gudag\u00e5va d\u00e5 filmens \u00f6vriga inslag och aspekter presenteras. Foto, musik och klippning \u00e4r s\u00e5 pass amat\u00f6rm\u00e4ssigt att man kan fr\u00e5ga sig om det \u00e4r ett f\u00f6rsta utkast f\u00f6r ett studentprojekt. Allt som serveras \u00e4r lastgammalt dravel som \u00e4r b\u00e5de f\u00f6ruts\u00e4gbart och ynkligt platt. Skr\u00e4ckmomenten \u00e4r lika erbarmliga och kunde utan st\u00f6rre problem ha anv\u00e4nts f\u00f6r att ers\u00e4tta s\u00f6mnpiller.<\/p>\n<p>Och precis som Shyamalan den \u00e4ldre har Ishana en slapph\u00e4nt och nonchalant registil d\u00e4r hon l\u00e5ter allt och alla klara sig sj\u00e4lva. Det kan inte beskrivas som n\u00e5got annat \u00e4n iskallt f\u00f6rakt f\u00f6r allting. Sk\u00e5despelarna driver runt som en bunt vilsna dagisbarn och verkar inte ha en aning om vad de skall g\u00f6ra, detsamma g\u00e4ller f\u00f6r ett antal scener som endast kan klassas som menl\u00f6sa d\u00e5 de inte g\u00f6r ett jota f\u00f6r att avancera ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n<p>Just sk\u00e5despeleriet befinner sig dock p\u00e5 en s\u00e5dan unikt usel niv\u00e5 att det skulle vara kriminellt att inte n\u00e4mna det. Dakota Fanning ser ut som om hon just f\u00e5tt veta att hon skall ha ett m\u00f6te med elektriska stolen efter inspelningen, hon bjuder p\u00e5 ett sk\u00e5despel som f\u00e5r marionettdockor att framst\u00e5 uttrycksfulla och levande. Sedan har vi tre osannolikt usla prestationer fr\u00e5n Georgina Campbell, Oliver Finnegan och Olwen Fou\u00e9r\u00e9 som alla f\u00f6rtj\u00e4nar en st\u00e5ende utm\u00e4rkelse f\u00f6r s\u00e4llsamt kasst agerande.<\/p>\n<p>Men det mest ohyggliga \u00e4r att Ishana Shyamalan inte bryr sig, det kaos hon sj\u00e4lv orsakat f\u00e5r bara leva runt, det g\u00f6rs inte ens ett tafatt f\u00f6rs\u00f6k att v\u00e4nda skutan fr\u00e5n total underg\u00e5ng. Allting f\u00e5r bara lov att vara en penibel cirkus av d\u00e5rskap. Alla tecken p\u00e5 att slutet \u00e4r n\u00e4ra bekommer inte Ishana Shyamalan, hon har beslutat sig f\u00f6r att skapa Titanic, ja, i alla fall den delen d\u00e4r b\u00e5ten tr\u00e4ffar isberget och sjunker till havets botten.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/dYo91Fq9tKY?si=LbeLFJ0yT0O5qvPo\" title=\"YouTube video player\" frameborder=\"0\" allow=\"accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>The Watchers Betyg 1 Svensk biopremi\u00e4r 7 juni 2024 Regi Ishana Shyamalan Bruce Springsteen sj\u00f6ng i den fantastiska Long Time Comin\u2019 att om han hade en enda \u00f6nskan i denna gudsf\u00f6rg\u00e4tna v\u00e4rld skulle det vara att ens synder borde f\u00f6rbli ens egna och inte \u00e4rvas av ens barn. Tyv\u00e4rr har denna \u00f6nskan inte slagit in [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1728,1738,13855],"class_list":["post-181859","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-filmkritik","tag-filmrecension","tag-skrackfilm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181859","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=181859"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181859\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":181866,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181859\/revisions\/181866"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=181859"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=181859"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=181859"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}