![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/06\/unnamed-4.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Konvojen
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 7 juni 2024
\nRegi Henrik Martin Dahlsbakken<\/p>\n
Om det finns en tidsperiod i behov av genuin vila fr\u00e5n att representeras p\u00e5 film \u00e4r det perioden 1939-1945. F\u00f6rvisso forts\u00e4tter vi motta fantastiska filmer som nyttjar dessa m\u00f6rka och traumatiska \u00e5r mycket v\u00e4l i sitt ber\u00e4ttande, nu senast The Zone Of Interest. Men det g\u00e5r inte att bortse fr\u00e5n att andra v\u00e4rldskriget \u00e4r den mest \u00f6verexponerade historiska era som finns vad g\u00e4ller att f\u00f6rekomma i diverse kulturella uttryck.<\/p>\n
Konvojen av Henrik Martin Dahlsbakken f\u00f6rs\u00f6ker sk\u00e4nka ett n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r annorlunda perspektiv genom att fokusera p\u00e5 de norska civila kvinnor och m\u00e4n som spelade en avg\u00f6rande roll f\u00f6r att axelmakterna skulle falla. Det faktum att vi har att g\u00f6ra med norska karakt\u00e4rer differentierar det hela en aning mot de m\u00e4ngder av amerikanska soldater som vanligtvis f\u00e5r st\u00e5 i rampljuset. Men varken spr\u00e5ket eller milj\u00f6ombytet visar sig spela n\u00e5gon som helst roll eftersom Konvojen st\u00e4ndigt drar sig till att vilja presentera sig p\u00e5 samma s\u00e4tt som n\u00e5gon av sina otaliga amerikanska motparter.<\/p>\n
Att filmen k\u00e4nns som en enda l\u00e5ng tangent p\u00e5 den menl\u00f6sa Tom Hanks filmen Greyhound m\u00e5 vara en sak, ber\u00e4ttelsen och kampen mot o\u00f6vervinneliga odds k\u00e4nns n\u00e4rmast som en karbonkopia av n\u00e4mnda film. Dock kan en film men snarlika attribut differentiera sig genom att v\u00e4lja alternativa ber\u00e4ttartekniker. Om Dahlsbakken insett de budget\u00e4ra begr\u00e4nsningarna och gjort om filmen till ett oerh\u00f6rt t\u00e4tt kammardrama, d\u00e4r b\u00e5ten blir till ett f\u00e4ngelse, d\u00e4r manskapets skepsis, hoppl\u00f6shet och r\u00e4dsla hade f\u00e5tt st\u00e5 i filmens imagin\u00e4ra f\u00f6r, hade Konvojen kunnat bli en unik upplevelse som utm\u00e4rkt sig i denna \u00f6verbefolkade genre. Men mer \u00e4n n\u00e5got annat vill Dahlsbakken leka Christopher Nolan och imitera dennes geniala Dunkirk, med storslagna strider i luften och ett soundtrack som \u00e4r den v\u00e4rsta sortens Hans Zimmer-plagiat. Tyv\u00e4rr \u00e4r dr\u00f6mmen att skapa en norsk motpart lika lyckad som v\u00e5rt k\u00e4ra grannlands cyklar.<\/p>\n
Det hela \u00e4r en hoppl\u00f6st rostig och menl\u00f6s historia som inte har en uppfinningsrik fiber i sig. F\u00f6rhoppningen om en intim karakt\u00e4rsstudie med levande karakt\u00e4rer vars stridiga motiveringar kunde skapat en oerh\u00f6rd intensitet sl\u00e5s i spillror d\u00e5 mannarna ombord \u00e4r lika levande som b\u00e5tens skrov. Karakt\u00e4rerna \u00e4r livl\u00f6sa bultar som f\u00f6rs in i urfr\u00e4sta h\u00e5l, de fyller endast en ytlig funktion och \u00e4r varken minnesv\u00e4rda eller levande. Pr\u00f6vningarna som fartyget st\u00f6ter p\u00e5 \u00e4r ocks\u00e5 helt utan sp\u00e4nning, f\u00f6rutom en och annan explosion och skrikande karl \u00e4r det lika dramatiskt som sovtimmen p\u00e5 ett dagis. Och de f\u00e5 m\u00f6jligheterna till att skapa friktion inom bes\u00e4ttningen f\u00f6rs bort illa kvickt f\u00f6r patetiskt enkla narrativa l\u00f6sningar.<\/p>\n
D\u00e5 filmen v\u00e4l f\u00e5tt upp n\u00e5gon som helst \u00e5nga \u00e4r det hela slut i ett av de mest snopna avsluten p\u00e5 l\u00e5ng, l\u00e5ng tid, n\u00e5got som f\u00e5r en att fr\u00e5ga sig vad tusan som var meningen med n\u00e5got av det h\u00e4r?<\/p>\n