![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/unnamed-5-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Sk\u00e5despelarna
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 31 maj 2024
\nRegi Valeria Bruni Tedeschi<\/p>\n
I och med den oerh\u00f6rt utdragna och omskrivna strejken i Hollywood i fjol framkom flera saker som filmindustrin s\u00e4llan velat belysa medialt, \u00e4n mindre p\u00e5 vita duken. De kanske mest upplysande utsagorna var fr\u00e5n de sk\u00e5despelare som inte ens de mest bel\u00e4sta eller kunniga kunde n\u00e4mna. De akt\u00f6rer som nu fick komma till tals var de som tj\u00e4nar s\u00e5 lite att de inte ens n\u00e5r upp till den minimil\u00f6n Screen Actors Guild instiftat f\u00f6r att kunna ha tillg\u00e5ng till sjukv\u00e5rd. D\u00e4rf\u00f6r kunde inget varit mer passande \u00e4n en sober inblick i det som s\u00e5 s\u00e4llan associeras med sk\u00e5despelaryrket.<\/p>\n
Sk\u00e5despelarna, regisserad av Valeria Bruni Tedeschi, vill vara vara en film i samma anda som Ronnie Sandahls Tigrar, en studie som sliter bort rid\u00e5n och ger en jordn\u00e4ra, smutsig och h\u00e4mningsl\u00f6s inblick i ett yrke som samh\u00e4llet beundrar men ocks\u00e5 avundas. Och i inledningen ges vi en effektiv sekvens d\u00e4r sk\u00e5despelaryrkets bisarra sidor visas genom en rad tragikomiska provspelningar. H\u00e4r lyckas Bruni Tedeschi visa hur genuint makabert yrket kan vara, en plats d\u00e4r desperation, hysteri och enorma m\u00e4ngder egoism blandas ihop till en absurd brygd som f\u00e5 vill veta av. Visuellt p\u00e5minner det hela ocks\u00e5 om klassisk brittisk diskb\u00e4nksrealism, med ett grynigt och f\u00e4rgl\u00f6st foto som f\u00e5r precis allt att se tr\u00e5kigt, livl\u00f6st och monotont ut.<\/p>\n
\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4r det inga moln p\u00e5 horisonten men desto l\u00e4ngre allt l\u00f6per, desto klarare blir det att Valeria Bruni Tedeschi inte har en aning om vad hon h\u00e5ller p\u00e5 med, varken som regiss\u00f6r eller ber\u00e4ttare. F\u00f6r n\u00e4r allting v\u00e4l b\u00f6rjar ta form blir det uppenbart att detta inte \u00e4r n\u00e5gon unik och v\u00e5gad inblick i varken den kreativa processen som sk\u00e5despelare eller ett uppriktigt portr\u00e4tt av naiv ungdom. Bruni Tedeschi \u00e4r i grund och botten sk\u00e5despelare och menar att filmen – delvis, bygger p\u00e5 personliga erfarenheter, hennes CV \u00e4r imponerande med \u00f6ver etthundra olika projekt som ber\u00f6r det mesta, alltifr\u00e5n TV-serier till musikvideos. Detta \u00e4r inte heller en regidebut utan hennes sjunde projekt som regiss\u00f6r. Dock verkar denna l\u00e5nga karri\u00e4r inte ha resulterat i f\u00f6rm\u00e5gan att faktiskt delge en ber\u00e4ttelse. F\u00f6r ber\u00e4ttartekniken som demonstreras h\u00e4r \u00e4r som b\u00e4st amat\u00f6rm\u00e4ssig, som s\u00e4mst lika outh\u00e4rdlig som en otv\u00e4ttad armh\u00e5la.<\/p>\n
Karakt\u00e4rsgalleriet \u00e4r minst lika ointressant\/kaputt som den faktiska ber\u00e4ttelsen. Personerna vi f\u00e5r – missn\u00f6jet, att m\u00f6ta \u00e4r en bunt ih\u00e5liga karikatyrer som \u00e4r lika tr\u00e5kiga som de \u00e4r klyschiga. Vi f\u00e5r en hoppl\u00f6s dr\u00f6mmare med drogproblem, excentriska galningar som saknar alla h\u00e4mningar samt bindgalna teaterregiss\u00f6rer som \u00e4lskar att terrorisera och f\u00f6r\u00f6dmjuka. Och nej, det \u00e4r inte den senaste av s\u00e4songen av Robinson som beskrivs, utan vad publiken tvingas bevittna i tv\u00e5 timmar.<\/p>\n
Men mer \u00e4n n\u00e5got annat vill Bruni Tedeschi att filmen skall maximera sina dramatiska kvalit\u00e9er. F\u00f6r kompetenta filmskapare inneb\u00e4r detta en l\u00e5ng och noggrann film som g\u00f6r sig f\u00f6rtj\u00e4nt av publikens engagemang, d\u00e4r de dramatiska sekvenserna faktiskt har en inverkan p\u00e5 tittaren. Bruni Tedeschi \u00e4r ist\u00e4llet \u00f6vertygad om att ett rent bombardemang av emotionella vulkanutbrott, hysteri och allt annat mellan himmel och jord borde g\u00f6ra susen. Resultatet blir dock inte den medryckande och djupt emotionella saga hon febrilt f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rmedla, ist\u00e4llet framtr\u00e4der en film som \u00e4r ett rent och sk\u00e4rt kaos. Ist\u00e4llet f\u00f6r att vara \u00e5terh\u00e5llsam med den emotionella spr\u00e4ngkraften v\u00e4ljer Bruni Tedeschi att skapa en sorts tond\u00f6v bombmatta d\u00e4r precis allting kastas p\u00e5 publiken. Missbruk, livskriser, v\u00e5ld, \u00e5ngest, k\u00f6nssjukdomar, vandalism, pl\u00f6tsliga d\u00f6dsfall. Till slut fr\u00e5gar man sig om det inte ocks\u00e5 skulle f\u00f6rekomma ett gisslandrama, en massiv terroristattack samt en utomjordisk invasion?<\/p>\n
Det s\u00e4tt filmen konstant kr\u00e4ver sympati och uppm\u00e4rksamhet \u00e4r inte bara tr\u00f6ttsamt utan genuint provokativt. Som kronan p\u00e5 verket \u00e4r personregin en total katastrof, hela ensemblen har bara kapacitet att vara hysteriska och gallskrika. Filmens mest skrattretande sekvens blir dock n\u00e4r den fiktiva demonregiss\u00f6ren, spelad av Louis Garrel, har en l\u00e5ng och pretenti\u00f6s utl\u00e4ggning om hur en pj\u00e4s b\u00f6r ageras och utf\u00f6ras, det skall vara engagerande, exakt och levande. Man kan inget annat \u00e4n gapskratta d\u00e5 det som utspelar sig framf\u00f6r en \u00e4r antitesen till dessa p\u00e5st\u00e5enden.<\/p>\n