{"id":181640,"date":"2024-05-31T22:35:22","date_gmt":"2024-05-31T20:35:22","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181640"},"modified":"2024-06-03T10:55:13","modified_gmt":"2024-06-03T08:55:13","slug":"skonsjungande-trio-levererar-finstamd-bluegrass-med-kvinnliga-fortecken-my-dear-companion-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181640","title":{"rendered":"Sk\u00f6nsjungande trio levererar finst\u00e4md bluegrass med kvinnliga f\u00f6rtecken – My Dear Companion p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

29\/5 2024<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Kvinnorna som tagit sitt namn efter hyllat album av supertrion Dolly Parton- Emmylou Harris- Linda Ronstad bildades f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. P\u00e5 hemmaplan hade de inf\u00f6r ett par hundra h\u00e4ngivna fans inklusive familjer, release p\u00e5 sin andra skiva Well Of Time <\/em>f\u00f6rst\u00e4rkta i ett antal av sina l\u00e5tar av kvinnokollektivet G\u00f6teborgs Countryk\u00f6r. Medlemmarna heter Agnes \u00c5hlund, Hannah Shermis och Lea-Marie Sittler. Av dem har jag kommit i kontakt med \u00c5hlund bland annat i egenskap av teatermusiker, vokalist i Bj\u00f6rn Petersson kvartett, en av st\u00e4mmorna i \u00c5kervinda och som h\u00e5rdf\u00f6r och humoristisk feminist i duon Glitterfittan. Shermis \u00e4r s\u00e5ngerska, l\u00e5tskrivare, k\u00f6rledare och medlem i folk noir-duon Elkdstorm. Uppfattade jag presentationen av henne korrekt kommer hon ursprungligen fr\u00e5n USA, blev d\u00e4rigenom lanserad som en \u00e4kta americana-musiker. Sittlers r\u00f6tter finns i Stuttgart. Och hon kan visa upp en palett av uttryck och roller som exempelvis inneb\u00e4r att vara l\u00e4rare, k\u00f6rledare, komposit\u00f6r av filmmusik, improvisationsmusik p\u00e5 saxofon samt soloprojektet Lea & The Loved Ones. <\/p>\n\n\n\n

Lyckade releasekonserten genomf\u00f6rs utan paus. Med tv\u00e5 extranummer inr\u00e4knade varar den i n\u00e4rmare en och en halv timma. Trion st\u00e5r vid scenens mittpunkt samlade kring en gemensam mikrofon med perfekt ljudupptagning. N\u00e5gra positionsf\u00f6r\u00e4ndringar vidtas beroende p\u00e5 vem som sjunger lead, eller om specifik st\u00e4mma framh\u00e4vs. Agnes trakterar cittra medan Lea-Marie spelar akustik gitarr och Hannah huvudsakligen banjo som ett par g\u00e5nger byts till dulcimer. Noterar flinkt musicerande d\u00e4r banjon f\u00e5r s\u00e4gas ha den viktigaste funktionen n\u00e4r det handlar om bluegrass. M\u00e5nga str\u00e4nginstrument p\u00e5 bekostnad av rytmsektion och piano ackompanjerar s\u00e5ledes bl\u00e4ndande vokala harmonier. Kan inflikas att det var premi\u00e4r f\u00f6r min del vad betr\u00e4ffar My Dear Companion. Hade tidigare h\u00f6rt endast n\u00e5gon enstaka l\u00e5t, vilket r\u00e4ckte f\u00f6r att lust skulle uppst\u00e5. I motsats till min initierade v\u00e4n vars bilder jag publicerar f\u00f6rekommer det inte heller s\u00e4rskilt ofta att jag live lyssnar p\u00e5 liknande tong\u00e5ngar, vilket kan vara en avg\u00f6rande orsak till att konserten inte riktigt fastnade p\u00e5 det s\u00e4tt jag hade trott.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Utan att g\u00f6ra samma starka intryck som sina f\u00f6rebilder m\u00e5ste fastsl\u00e5s att st\u00e4mmorna i f\u00f6rening \u00e4ger trollbindande kvaliteter. Tre kristallklara r\u00f6ster vilka kompletterar varandra optimalt. P\u00e5pekar sj\u00e4lva att vackra melodier blandas med den j\u00e4drar anamma-k\u00e4nsla som p\u00e5 det spr\u00e5k de uteslutande sjunger kallas ”grit”. N\u00e5gra egna original fogas s\u00f6ml\u00f6st samman med traditionella countryl\u00e5tar, vars h\u00e4rkomst ibland leder tillbaka till inspirationsk\u00e4llorna Carter Family och Bill Monroe. Som bonus dessutom tv\u00e5 \u00e4nnu ej inspelade l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

Att k\u00f6ren p\u00e5 tjugo personer backar upp i en l\u00e4ngre avdelning var givetvis ocks\u00e5 en trevlig bonus. De skulle i och f\u00f6r sig kunna ha visat framf\u00f6tterna \u00e4n mer, ur akustiskt h\u00e4nseende inte n\u00f6jt sig med att bara vistas i bakgrunden. Med ett par dagars distans minns jag med v\u00e4lbehag s\u00e4rskilt ett par gospelaktiga d\u00e4ngor. Ur den klokt planerade repertoaren fylld av b\u00e5de eftert\u00e4nksamma och riviga s\u00e5nger ska titlar som Grant Us a Season<\/em>, Mother, Yonder A Mountain <\/em>och hj\u00e4rtknipande Hard Times Come Again No More <\/em>framh\u00e5llas extra. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

29\/5 2024 Stora Teatern i G\u00f6teborg Kvinnorna som tagit sitt namn efter hyllat album av supertrion Dolly Parton- Emmylou Harris- Linda Ronstad bildades f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. P\u00e5 hemmaplan hade de inf\u00f6r ett par hundra h\u00e4ngivna fans inklusive familjer, release p\u00e5 sin andra skiva Well Of Time f\u00f6rst\u00e4rkta i ett antal av sina l\u00e5tar av […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-181640","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181640","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=181640"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181640\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":181672,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181640\/revisions\/181672"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=181640"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=181640"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=181640"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}