{"id":181597,"date":"2024-05-29T12:44:14","date_gmt":"2024-05-29T10:44:14","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181597"},"modified":"2024-05-30T15:43:53","modified_gmt":"2024-05-30T13:43:53","slug":"forsatts-i-meditativt-tillstand-av-osannolikt-mangsidig-musikant-c-o-satie-med-martin-hederos-pa-storan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181597","title":{"rendered":"F\u00f6rs\u00e4tts i meditativt tillst\u00e5nd av osannolikt m\u00e5ngsidig musikant &#8211; C\/O Satie med Martin Hederos p\u00e5 Storan"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/434018172_826239839543392_7648765403278699242_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-181598\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/434018172_826239839543392_7648765403278699242_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/434018172_826239839543392_7648765403278699242_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/434018172_826239839543392_7648765403278699242_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>26\/5 2024<\/p>\n\n\n\n<p>Stora teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Martin Hederos oerh\u00f6rt framg\u00e5ngsrika karri\u00e4r st\u00e5r p\u00e5 minst tre ben: bandmedlem, ackompanjat\u00f6r samt soloartist\/ komposit\u00f6r. V\u00e4rml\u00e4nningen har f\u00f6rmodligen \u00e4gnat mest tid \u00e5t rock, f\u00f6rst i kortlivade kultbandet Nymphet Noodlers och sedan under l\u00e5ng tid i \u00e5teruppst\u00e5ndna TSOUL (invalda i Swedish Music Hall of Fame) med somliga turn\u00e9er f\u00f6rlagda utomlands f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 g\u00e5 vidare till \u00e4n mer prisade genrefria superkvartetten Tonbruket parallellt med oortodoxa Hederosgruppen vars \u00e4ventyrliga jazz bel\u00f6nades med hela tre prestigefyllda utm\u00e4rkelser i fjol. Ibland ing\u00e5r han dessutom i experimenterande Fire Orchestra. Den andra pelaren har byggt upp genom ytterst beg\u00e5vade samarbeten med bland andra Ane Brun, Nina Ramsby, Anna Ternheim, Nina Persson, Sofia Karlsson, f\u00f6rfattaren Marit Kapla samt Mattias Hellberg (duon Hederos &amp; Hellberg).<\/p>\n\n\n\n<p>D\u00e4rtill kan vi ibland f\u00f6runnas f\u00e5 m\u00f6ta klaviaturspelaren  p\u00e5 egen hand. D\u00e5 sitter han vanligtvis vid en flygel, framf\u00f6r egna och andras verk. N\u00e5gra m\u00e5nader f\u00f6re pandemins utbrott i landet i samband med f\u00f6rest\u00e4llningen Stj\u00e4rnen\u00e4tter p\u00e5 Storan, sk\u00e4nkte Hederos mig hans cd <em>Piano solos <\/em>fr\u00e5n 2017. F\u00f6r N\u00e4sta album betitlat <em>Era sp\u00e5r <\/em> erh\u00f6ll han en Grammis i kategorin jazz, trots att han inte anser sig vara n\u00e5gon jazzpianist. Vidare har detta ofattbart m\u00e5ngsidiga snille tillsammans med Irya Gmeyner skrivit musik till uppm\u00e4rksammade tv-serier och film (<em>Tunna bl\u00e5 linjen <\/em>med flera) Och n\u00e4r jag tr\u00e4ffade 51-\u00e5ringen p\u00e5 Utopia h\u00e4rf\u00f6rleden gjordes reklam f\u00f6r <em>C\/O Satie<\/em>, ett projekt han verkade mycket n\u00f6jd med. Hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag h\u00f6rt honom live? Kan erinra mig minst femton g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n<p>Vad han g\u00f6r i ett program centrerat kring mer eller mindre ikoniska pianostycken av Erik Satie (1866-1925) i diskret samarbete med skivans producent Anton Sundell, \u00e4r en total kontrast till dynamiska energiniv\u00e5n i Soundtrack och \u00f6verlag tv\u00e4rtemot det sound som pr\u00e4glar s\u00e5v\u00e4l Tonbruket som Hederosgruppen. Musikanten kallar i en f\u00f6rsta presentation musiken f\u00f6r tyst. I mina \u00f6ron mer korrekt att ben\u00e4mna den excentriske fransmannens varum\u00e4rke som \u00e5terh\u00e5llsamt rogivande impressionism. Snacka om att vara l\u00e4tt igenk\u00e4nnbar stilbildare, framf\u00f6r allt genom numrerade verk under beteckningen Gymnop\u00e9die och Gnossienne.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/441493708_2728879583930730_867898558261655109_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-181604\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/441493708_2728879583930730_867898558261655109_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/441493708_2728879583930730_867898558261655109_n-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Monica Mazzitelli Moiner (fr\u00e5n Martin Hederos fb-sida)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Satt utm\u00e4rkt nedanf\u00f6r teknikb\u00e5set p\u00e5 f\u00f6rsta balkong. Storan var denna s\u00f6ndagseftermiddag v\u00e4lfylld fast inte uts\u00e5ld. Ber\u00f6m riktas till de tv\u00e5 personer som d\u00e4rifr\u00e5n sk\u00f6ter ljud och ljus och Hederos passar d\u00e5 p\u00e5 att hissa Storan, h\u00e5ller det f\u00f6r troligt att det \u00e4r den b\u00e4sta scen han spelat p\u00e5. Efter konserten uppdelad i tv\u00e5 set skedde samtal emellan Hederos och husets chef Martin Hansson, vilket tyv\u00e4rr missades f\u00f6r min del p\u00e5 grund av att jag skulle vidare till  annat evenemang och beh\u00f6vde \u00e4ta. Musiken styrs av noggrannheten i anslaget och precisionen i pauseringar. De skenbart enkla kompositionerna kr\u00e4ver rutinerade ut\u00f6vare. Roland P\u00f6ntinen begick misstaget att g\u00f6ra en Satie-hommage alldeles f\u00f6r tidigt i sin karri\u00e4r. <\/p>\n\n\n\n<p>Omgivande nyanser frambringas likt soundscape diskret av Sundell p\u00e5 elektronisk v\u00e4g, (som lustigt nog p\u00e5stods ha en bakgrund inom black metal). Till saken h\u00f6r att p\u00e5 skivan medverkar basisten Dan Berglund j\u00e4mte batteristen Konrad Agnas. Och huvudpersonen trakterade i studion inte enbart flygel, utan ocks\u00e5 philicorda orgel, preparerat piano, celesta, Juno-synt samt violin. Livevarianten av detta sinnrika experiment faller ut mycket v\u00e4l. Hypnotiska atmosf\u00e4ren som etableras i improvisationer p\u00e5 den legendariske impressionistens kompositioner, bryts avsiktligt en handfull g\u00e5nger. Tempo skruvas upp eller formen \u00e4ndras n\u00e4r ramverket byts ut mot  egengjord polska, brudmarsch, vals, pianomusik till\u00e4gnad naturen vid Ingesund samt ljuva ballader dedikerade till hustrun eller v\u00e4nner s\u00e5som Nina Ramsby. L\u00e5tlistan \u00e4r sannerligen smart sammansatt! <\/p>\n\n\n\n<p>Musik\u00e4lskaren i mig gl\u00e4ds \u00e5t en konsert vars minne  kommer v\u00e5rdas \u00f6mt. Utg\u00e5r fr\u00e5n att kollegorna fr\u00e5n GP och Lira var ungef\u00e4r lika h\u00e4nf\u00f6rda. Att ange toppnoteringar blir en n\u00e4stan \u00f6verm\u00e4ktig uppgift d\u00e5 det var helheten som skapade avstressande eufori. Utser \u00e4nd\u00e5 otroligt vackra <em>Signes psalm<\/em>, minimalistiska bombardemanget i <em>G\u00f6ran, <\/em>Saties megahit <em>Gymnopedie No 1<\/em> och <em>Gnossienne No 2 <\/em>till fyra ess. <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>26\/5 2024 Stora teatern i G\u00f6teborg Martin Hederos oerh\u00f6rt framg\u00e5ngsrika karri\u00e4r st\u00e5r p\u00e5 minst tre ben: bandmedlem, ackompanjat\u00f6r samt soloartist\/ komposit\u00f6r. V\u00e4rml\u00e4nningen har f\u00f6rmodligen \u00e4gnat mest tid \u00e5t rock, f\u00f6rst i kortlivade kultbandet Nymphet Noodlers och sedan under l\u00e5ng tid i \u00e5teruppst\u00e5ndna TSOUL (invalda i Swedish Music Hall of Fame) med somliga turn\u00e9er f\u00f6rlagda utomlands [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-181597","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181597","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=181597"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181597\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":181639,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181597\/revisions\/181639"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=181597"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=181597"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=181597"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}