![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/unnamed-12.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Universalteorin
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r: 24 maj 2024
\nRegi Timm Kr\u00f6ger<\/p>\n
Ibland kan starka influenser fr\u00e5n klassiska filmer skapa en sorts plattform f\u00f6r relativt oerfarna filmmakare, \u00e4ven om originalitet och innovation helt uteblir. Upgrade fr\u00e5n 2018 \u00e4r ett exempel p\u00e5 detta, filmen var n\u00e5got av en Robocop- och Terminatorklon, \u00e4nd\u00e5 lyckades den engagera genom inspirerad regi fr\u00e5n Leigh Whannell.<\/p>\n
Man kunde d\u00e4rf\u00f6r hoppas att en snarlik effekt skulle framtr\u00e4da f\u00f6r regiss\u00f6ren Timm Kr\u00f6ger och hans nya film Universalteorin, som mer \u00e4n g\u00e4rna vill hylla och emulera Alfred Hitchcocks mest ikoniska stunder. Otursamt nog – f\u00f6r publiken, \u00e4r s\u00e5 inte fallet, f\u00f6r trots en fantastiskt vacker yta v\u00e4ntar en film som \u00e4r outh\u00e4rdligt f\u00f6rvirrad, r\u00f6rig och tr\u00e5kig.<\/p>\n
Inspirationsk\u00e4llorna \u00e4r det sannerligen inte fel p\u00e5. F\u00f6rutom Hitchcock finns det starka sp\u00e5r av Steven Soderberghs Kafka som st\u00e4ndigt g\u00f6r sig p\u00e5minda under speltiden p\u00e5 tv\u00e5 timmar. Det g\u00e5r inte heller att undkomma att Kr\u00f6ger har skapat en av de mer stils\u00e4kra filmer jag sett p\u00e5 l\u00e4nge. S\u00e4ttet det tyska 1960-talet iscens\u00e4tts \u00e4r imponerande, kostym och kuliss \u00e4r fullkomligt uts\u00f6kt och lyckas framst\u00e5 autentiskt och inte det minsta anakronistiskt. Fotot \u00e4r fullst\u00e4ndigt magiskt, med bed\u00e5rande vackra skuggor och snillrika kontraster mellan ljust och m\u00f6rker. N\u00e5gonstans d\u00e4r slutar dock alla former av lovord, f\u00f6r den faktiska filmen \u00e4r raka motsatsen mot elegant, klassisk eller ens dr\u00e4glig.<\/p>\n
Tanken \u00e4r att skapa en psykologisk, syrefattig och kryptisk film som leker med logiken. Det hade kunnat vara fantastiskt om det genomf\u00f6rts med n\u00e5gon som helst intelligens eller f\u00f6rm\u00e5ga att skapa sp\u00e4nning. Ber\u00e4ttelsen vill vara f\u00f6rankrad i spekulativ kvantfysik och st\u00e4lla b\u00e5de en och annan fr\u00e5ga om existens och alternativa v\u00e4rldar. Men de m\u00e5nga utl\u00e4ggningarna om fysiska formler och parallella universum blir sm\u00e4rtsamt tr\u00e5kiga och skrattretande flummiga. Med tanke p\u00e5 att Christopher Nolan lyckades g\u00f6ra samtal om atomfysik till en rysare utan dess like i f\u00f6rra \u00e5rets Oppenheimer, blir detta ist\u00e4llet ett exempel p\u00e5 hur det inte skall presenteras p\u00e5 film.<\/p>\n
Om nu dialogen och karakt\u00e4rerna \u00e4r lika attraktiva som vissnat ogr\u00e4s \u00e5terst\u00e5r bara f\u00f6rhoppningen om att n\u00e5gon form av klassisk nervpirrande sp\u00e4nning kan uppst\u00e5. Sekvenser d\u00e4r kampen mot klockan f\u00e5r publiken att svettas eller d\u00e5 insatserna \u00e4r s\u00e5 h\u00f6ga att varenda tittare tvingas begrava ansiktet i h\u00e4nderna i ren och sk\u00e4r upphetsning. Men det \u00e4r bara att urs\u00e4kta sig \u00e5 Universalteorins v\u00e4gnar – framf\u00f6rallt eftersom den inte har h\u00f6vligheten att g\u00f6ra det sj\u00e4lv. Vad som erbjuds \u00e4r hoppl\u00f6st och n\u00e4rmast f\u00f6rol\u00e4mpande enkelt. Sp\u00e4nningsmomenten \u00e4r sporadiska och utf\u00f6rda med chockerande ointresse.<\/p>\n
Som om detta inte vore tillr\u00e4ckligt med salt i s\u00e5ren slutar allting i ett fasansfullt f\u00f6rhastat klimax som k\u00e4nns som en paj riktad rakt i publikens ansikte. N\u00e5gonstans d\u00e4r har i alla fall mitt t\u00e5lamod retirerat och r\u00f6r sig – precis som jag sj\u00e4lv, mot biografens utg\u00e5ng med raska steg. Universalteorin m\u00e5 vara fantastisk att se p\u00e5 men det \u00e4r en klen tr\u00f6st d\u00e5 filmen har ett inre som endast kan beskrivas som el\u00e4ndigt uselt.<\/p>\n