![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/image001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Furiosa: A Mad Max Saga
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 22 maj 2024
\nRegi George Miller<\/p>\n
D\u00e5 Mad Max: Fury Road hade premi\u00e4r f\u00f6r n\u00e4stan tio \u00e5r sedan anl\u00e4nde den – initialt, utan n\u00e5gra vidare f\u00f6rv\u00e4ntningar. Mad Max-serien hade legat i ide sedan trettio \u00e5r tillbaka, den tredje filmen, Beyond Thunderdome, ans\u00e5gs som ett riktigt l\u00e5gvattenm\u00e4rke och George Miller hade \u00e4gnat st\u00f6rre delen av sin tid till att g\u00f6ra animerad film med dansglada pingviner i Happy Feet 1 och 2. Men vad som framtr\u00e4dde var ett actionmonster, en film som rusade snabbare \u00e4n n\u00e5gon l\u00f6pare p\u00e5 planeten och som tog hela filmv\u00e4rlden med storm, detta genom besinningsl\u00f6s action och ett n\u00e4rmast perfekt hantverk.<\/p>\n
Hur medryckande och spektakul\u00e4r upplevelsen \u00e4n var fanns det dock v\u00e5rtor som inte gick att ignorera. Filmens substans var mer eller mindre obefintlig, med en ber\u00e4ttelse som b\u00e4st kan beskrivas som en bilf\u00e4rd i tv\u00e5 olika riktningar. Personregin var inte heller v\u00e4rt att avfyra salut f\u00f6r. Den omtalade fejden mellan Charlize Theron och Tom Hardy under den kaotiska inspelningen var m\u00e4rkbar i filmen genom urusel kemi. Men allt detta gick att ha \u00f6verseende med d\u00e5 essensen – den explosiva k\u00e4rnan, var av s\u00e4llan sk\u00e5dad kaliber.<\/p>\n
Men n\u00e4r det nu blivit dags att \u00e5terigen ge sig ut i det torra \u00f6delandskapet v\u00e4ljer George Miller en helt annan v\u00e4g. Tiden som har passerat sedan Fury Road till\u00e5ter honom att hitta nya infallsvinklar p\u00e5 en fiktiv v\u00e4rld som vid det h\u00e4r laget borde vara lika ber\u00f6vad p\u00e5 innovation som den snustorra \u00f6ken som filmerna utspelar sig i \u00e4r utan vatten eller n\u00e5d. Miller v\u00e4ljer ist\u00e4llet att g\u00f6ra vad Rian Johnson gjorde med den – on\u00f6digt, kontroversiella The Last Jedi, det vill s\u00e4ga bryta mot tidigare strukturer, f\u00f6rv\u00e4ntningar och traditioner.<\/p>\n
\u00c4ven om mycket k\u00e4nns igen \u00e4r detta en distinkt film som skiljer sig fr\u00e5n b\u00e5de Fury Road och de tre andra filmerna i serien. Detta genom att skapa en ber\u00e4ttelse som g\u00e4rna l\u00e5nar fr\u00e5n antika grekiska sagor, bibeln och andra klassiska myter d\u00e4r ett patos \u00e4r centralt f\u00f6r ineldningen men ocks\u00e5 klimax. Det faktum att vi nu faktiskt har n\u00e5got av ber\u00e4ttarm\u00e4ssig substans sk\u00e4nker filmen en helt annan identitet, \u00e4ven om det inte \u00e4r det mest originella vi sett vad g\u00e4ller h\u00e4mndsagor p\u00e5 film. Men det \u00e4r uppenbart att Miller vill skapa en klassisk odyss\u00e9, d\u00e4r resan hem kantas av hinder, faror, moraliska kval och st\u00e4ndiga uppoffringar vilket g\u00e5r hand i hand med de oerh\u00f6rda spektakel som m\u00e5las upp p\u00e5 vita duken.<\/p>\n
Denna m\u00e4rkbara utveckling av b\u00e5de tematik och allm\u00e4n ber\u00e4ttarteknik \u00e4r ocks\u00e5 en kommentar till Millers eget filmskapande. Fr\u00e5n att bara ha sett till att iscens\u00e4tta n\u00e5gra av de mest komplexa actionscenerna i modern filmhistoria i Fury Road vill han denna g\u00e5ng g\u00f6ra en mer genuin djupdykning i den fantasiv\u00e4rld han skapade. Ingen av de tidigare filmerna har tagit sig tid att beundra eller studera sin omgivning, ge karakt\u00e4rer och platser mer betydelser \u00e4n att bara vara en storslagen kuliss. H\u00e4r hungrar ist\u00e4llet Miller efter att tydligt skapa en egen mytologi med ikoniska skurkar och hj\u00e4ltar, n\u00e5got han utf\u00f6r med bravur. Det \u00e4r genuint fantastiskt att bevittna – karakt\u00e4rer som endast var bihang, framst\u00e5 legendariska d\u00e5 de g\u00f6r sin entr\u00e9, detsamma med platser vi k\u00e4nner till eller klassiska ikoner fr\u00e5n tidigare filmer. Anya Taylor-Joy som tagit \u00f6ver efter Charlize Theron \u00e4r – som alltid, suver\u00e4n. Denna g\u00e5ng f\u00e5r Taylor-Joy agera med sitt kroppsspr\u00e5k och ansiktsmimik, framf\u00f6rallt hennes distinkta \u00f6gon f\u00e5r kanalisera multum av tankar och k\u00e4nslor. Men den sanna \u00f6verraskningen \u00e4r Chris Hemsworth i rollen som filmens antagonist. Hemsworth som alltid haft en k\u00e4nsla f\u00f6r det komiska lyckas v\u00e4va ihop charm, intensitet, vansinne och obehag i en fantastisk mix som aldrig tangerar det \u00f6verdrivna.<\/p>\n
Som ett rent hantverk spelar Furiosa i en egen klass. Ist\u00e4llet f\u00f6r att anamma den f\u00f6ljsamma och dansliknande koreografin fr\u00e5n actionfilmer som John Wick v\u00e4ljer Miller en betydligt r\u00e5are – men samtidigt surrealistisk stil, som till\u00e5ter extrema h\u00e4ndelser utan att de k\u00e4nns malplacerade. Det finns en intensitet och passion h\u00e4r som \u00e4r fullkomligt berusande. \u00c4ven om Denis Villeneuve sl\u00e4ppte garden och anammade sin inre n\u00f6rd i Dune Part Two fanns det fortfarande ett visst m\u00e5tt av h\u00f6gdragen pretention. N\u00e5gra s\u00e5dana tendenser finns inte hos George Miller, det faktum att regiss\u00f6ren fyller \u00e5ttio \u00e5r i mars n\u00e4sta \u00e5r f\u00f6r med sig ett lugn och en sj\u00e4lvs\u00e4kerhet. Det finns inget behov att f\u00f6rs\u00f6ka utm\u00e4rka sig med h\u00f6gmod, ist\u00e4llet \u00e4r allt presenterat med en otroligt varm hand och en otrolig passion. Det rus som ett flertal fartfyllda scener efterl\u00e4mnar \u00e4r obeskrivligt, det s\u00e4tt som filmen suger in publiken i denna v\u00e4rld av v\u00e5ld, kaos och galenskap \u00e4r lika f\u00f6runderligt.<\/p>\n
Framf\u00f6rallt \u00e4r det imponerande hur Miller har valt att helt och h\u00e5llet skulptera om strukturen f\u00f6r en actionfilm. Vanligtvis inleds det med en mindre explosion, n\u00e5got enast\u00e5ende i mitten och ett avslut som sm\u00e4ller h\u00f6gre \u00e4n alla fyrverkeri p\u00e5 ny\u00e5rsafton. H\u00e4r har Miller ist\u00e4llet valt att – likt Rian Johnson, leka med f\u00f6rv\u00e4ntningarna. Den omtalade actionscenen som tog 78 dagar och kr\u00e4vde 200 stuntm\u00e4n att spela in, \u00e4r precis s\u00e5 makal\u00f6s, innovativ och genialisk som vi kunde f\u00f6rest\u00e4lla oss, men den \u00e4r placerad i filmens mitt. Avslutet \u00e4r ist\u00e4llet l\u00e5gm\u00e4lt, \u00e5terh\u00e5llsamt och n\u00e4rmast poetiskt i hur det binder ihop bibliska referenser och filmens tematik om menl\u00f6sheten i h\u00e4mnd. Det blir ingen galen jakt eller n\u00e5gon storslagen strid, ist\u00e4llet en tom och sorgsen final som kommer l\u00e4mna flera besvikna och undrandes, men som m\u00e5ste ses som ett av de mest v\u00e5gade besluten i hela filmen.<\/p>\n
Dock \u00e4r alla f\u00f6rs\u00f6k att bryta mot normerna inte lyckade. Introduktionen k\u00e4nns flera g\u00e5nger haltande, valet att dela in filmen i diverse kapitel sticker i \u00f6gonen d\u00e5 det sk\u00e4nker allting en on\u00f6digt stelbent struktur.<\/p>\n
Furiosa: A Mad Max Saga \u00e4r en v\u00e5gad, energisk och helt utmattande \u00e5ktur. Det \u00e4r den mest komplexa, modiga och ambiti\u00f6sa filmen i hela filmserien och en filmupplevelse som spelar i en annan liga.<\/p>\n