![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/unnamed-8.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Sidonie i Japan
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 24 maj 2024
\nRegi \u00c9lise Girard<\/p>\n
En bed\u00e5rande vacker film fr\u00e5n Japan med vyer fr\u00e5n Kyoto, Osaka och flera andra platser som \u00e4r helt f\u00f6rf\u00f6rande f\u00f6r alla Japan-\u00e4lskare. Samtidigt \u00e4r ber\u00e4ttelsen \u00f6vertydlig och i m\u00e5nga detaljer en f\u00f6ruts\u00e4gbar k\u00e4rlekshistoria. Samtidigt \u00e4r den unik i bildspr\u00e5ket och regiss\u00f6ren v\u00e5gar l\u00e5ta bilderna vara stilla och ge oss tid att k\u00e4nna in m\u00e4nniskorna, naturen och tankarna.<\/p>\n
Filmen visades p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival med huvudrollsinnehavaren Isabelle Huppert p\u00e5 plats och beskrevs av festivalen som en charmant romans med str\u00e5lande Isabelle Huppert som f\u00f6rfattare som reser till Japan med sin d\u00f6da mans sp\u00f6ke och m\u00f6ter en kultur och en man som f\u00e5r henne att leva upp igen.<\/em><\/p>\n Det \u00e4r m\u00e5nga fascinerande vackra japanska vyer vi f\u00e5r njuta av under turn\u00e9n genom landet. Givetvis f\u00e5r vi se m\u00e5nga blommande japanska tr\u00e4d och flera tempel. Den som \u00e4lskar Japan l\u00e4r f\u00e5 en h\u00f6gtidsstund i biosalongen.<\/p>\n Det \u00e4r inte bara Sidonie som kommer till Japan. Hennes avlidne make dyker upp. Ja bara f\u00f6r henne, bara hon kan se och h\u00f6ra honom. N\u00e4r hon ber\u00e4ttar f\u00f6r Kenzo att hennes avlidne man dyker f\u00f6rklarar Kenzo att i Japan \u00e4r de \u00f6ppna f\u00f6r att de som d\u00f6tt \u00e4nd\u00e5 finns. De kan se och h\u00f6ra ”sp\u00f6ken” eller andar ofta. Kenzo s\u00e4ger: De osynliga finns sida vid sida med de synliga.<\/em><\/p>\n Framf\u00f6r allt handlar filmen om sorgbearbetning och om att kunna g\u00e5 vidare i livet. Jag \u00e4r kluven till hur detta skildras. En vanlig uppfattning, ganska felaktig om ni fr\u00e5gar mig, \u00e4r att sorg \u00e4r n\u00e5got som kan bearbetas och g\u00e5 \u00f6ver. Sorg och saknad efter en n\u00e4ra anh\u00f6rig som g\u00e5tt ur tiden g\u00e5r inte \u00f6ver. Saknaden vandrar sida vid sida av den s\u00f6rjande resten av livet. D\u00e4remot g\u00e5r det att b\u00f6rja ta del i livet igen n\u00e4r sm\u00e4rtan f\u00e5tt rasa den tid den beh\u00f6ver.<\/p>\n En stor del av filmen fokuserar p\u00e5 skillnaden mellan japansk kultur och den v\u00e4sterl\u00e4ndska attityden – det st\u00e4mmer till viss del, f\u00f6rst\u00e5s. Huvudstaden Tokyo har n\u00e4rmare 14 miljoner inv\u00e5nare men \u00e4nd\u00e5 sl\u00e4nger m\u00e4nniskor inte cigarettfimpar p\u00e5 marken, medan i Sollentuna som vid 2023\/2024 hade 76.790 inv\u00e5nare sl\u00e4nger m\u00e4nniskor fimpar \u00f6verallt, fast det \u00e4r f\u00f6rbjudet och b\u00e5de f\u00f6rst\u00f6r natur och sprider smuts och bakterier. S\u00e5 visst finns det skillnader mellan den japanska kulturen och den v\u00e4sterl\u00e4ndska koden f\u00f6r uppf\u00f6rande. Samtidigt har denna krock mellan V\u00e4steuropa och Japan skildras m\u00e5nga g\u00e5nger och k\u00e4nns lite uttjatad.<\/p>\n Lite roligt \u00e4r bes\u00f6ken fr\u00e5n andev\u00e4rlden av Sidonies man Antoine. Men filmen \u00e4r inte konsekvent i hur detta tas upp. Kenzo s\u00e4ger att andev\u00e4rlden och de fysiska m\u00e4nniskorna lever sida vid sida. Att de avlidnas andar finns n\u00e4ra hela tiden. \u00c4nd\u00e5 s\u00e4ger Antoine, ”sp\u00f6ket”, att han inte kan g\u00e5 vidare f\u00f6r att Sidonie s\u00f6rjer f\u00f6r mycket. Att ge s\u00f6rjande d\u00e5ligt samvete \u00e4r lite kluvet. Hur g\u00e5r det ihop: andarna finns n\u00e4ra oss hela tiden och samtidigt kan de inte g\u00e5 vidare till de d\u00f6das rike om vi s\u00f6rjer f\u00f6r mycket? Det \u00e4r inte konsekvent ber\u00e4ttat.<\/p>\n Det \u00e4r en stilfull film men m\u00e5nga l\u00e5ngsamma sekvenser, ofta st\u00e5r kameran helt stilla och en k\u00e4rleksscen best\u00e5r till och med enbart av av foton. Det \u00e4r originellt och blir starkt. De tv\u00e5 huvudrollerna, Isabelle Huppert som Sidonie och Tsuyoshi Ihara som Kenzo \u00e4r charmiga och helt underbara. Filmens kvaliteter vilar p\u00e5 deras insats och det makal\u00f6sa fotot. F\u00f6r den som \u00e4lskar Japan \u00e4r filmen ett m\u00e5ste att se. En varm, rolig och romantisk film.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/unnamed-4-2-300x181.jpg\")
Isabelle Hupperts spelar Sidonie Perceval, en etablerad fransk f\u00f6rfattare som b\u00e4r p\u00e5 en djup sorg efter sin sedan l\u00e4nge avlidne make. Hennes lust att skriva har varit borta i m\u00e5nga \u00e5r. Men trots att hon inte vill egentligen har hon tackat jag till att komma till Japan d\u00e5 hennes f\u00f6rsta bok ska ges ut p\u00e5 nytt. Hennes japanske f\u00f6rl\u00e4ggare, Kenzo, har bjudit in henne p\u00e5 en turn\u00e9 i Japan f\u00f6r att tr\u00e4ffa l\u00e4sare och journalister.<\/p>\n